Snurr??

Idag så här dagen efter tentan så var det kursstart för nästa kurs som vi ska ha, nåt om personcetrerad vård och symptom och tecken heter den. Och om jag och alla andra tyckte att förra kursen var snurrig och overkligt dåligt upplagd så kan jag säga att denna kursen slår den förra med längder, redan. Vi har inte ens fått en kurslitteratur lista som stämmer, de böcker finns helt enkelt inte som de lagt upp i listan... Hur ska vi överhuvud taget lära oss nåt utan rätta kurslitteraturen?? Det är fasiken tragiskt att ett universitet inte kan leverera bättre. Det är ju så att man vill ge upp bara för detta, det är svårt nog ändå. 

Har kopplat av i stallet nu i kväll, så skönt att rensa tankarna!! Det behövdes kan jag säga...

För min lediga helg jag hade tänkt att ta kan jag glömma, för tre (!!) ska göras innan onsdag och en del andra uppgifter ska vara gjorda innan onsdag de med.  Jösses, jag vet inte hur jag ska få ihop detta, och jag vet inte hur jag ska orka... men jag är i alla fall inte ensam i skeppet, resten av klassen sitter under samma press, och ingen av oss är på topp vad det gäller orken eller motivationen just nu... Jaja, bara bita ihop och göra...

Suck.. vill bara gråta en skvätt av utmattning och frustration...

Bara att acceptera...

Vad? Jo, att jag tillhör de klantigas skara. Och lätt otursförföljda.

Dagen började ju med tentan, som gick åt skogen. Krävs ett under för att jag ska bli godkänd på den. 

Kom hem rätt tidigt, rastade Pontus, sedan hem, rasade in på toaletten, bråttom, och tja, rasade var väl rätt ord. För jag trampar snett på duschkanten och far framåt får tag i vattenskrapan som står lutad mot väggen. Den dämpar väl det mesta, jag klarade mig med lite lätta sträckningar i ena armen och benet, plus att knäna inte blev nöjda. 

Men det var något annat som tog stryk... dessvärre... träpinnen skrapan är monterad på gjorde ett hål i våtrumstapeten... 

Suck...

Glädjen över att äntligen få hämta hem min bil lagad och komplett med alla sina delar förbyttes mot mestadels uppgivenhet över allt jag ska lyckas med...

Jag ringde min farbror, grymmaste snickaren som är kanonduktig på våtrum, och han kom och räddade hela situationen, fick lagat hålet med silikon, och allt verkar ok. Men fick inte duscha ikväll, så efter att ha vart i stallet och pysslat med hästarna fick det bli ett lån av duschen hos mamma och pappa. Ok att duscha i morgon igen här, måste torka ordentligt bara...

Men som sagt, just nu känns det som att jag är lätt förföljd av otur, och att min klantighet är som tydligast... Jaja, inte mer än att det bara är att ta! Men just nu känns det som att jag är inne i en dyr period... Usch... Behöver bryta denna trenden...

Längtar till den här årstiden nu...

Nu får det räcka.

Jag orkar inte läsa ett ord till. Och mer kommer nog inte komma in i huvudet nu. Det får helt enkelt bära eller brista i morgon på tentan. Men känslan är inte bra, känner mig inte alls tillräckligt förberedd. 

Men men, det får gå som det går, jag har gjort det kag kan nu, och nu ska skallen få vila ett litet slag så den inte är alldeles mosig i morgon. 

Var ute med Pontus på fm och em, helt jättebusig, muntrade upp en bra!!

Var och tog in hästarna förut, mys och var sin ordentlig bort fick de. Härligt, avkopplande!! Hästarna var så harmoniska och gosiga. Den pausen man får med dem gör så mycket. 

Katterna har gjort sitt bästa för att hålla mitt humör uppe hela dagen idag, och hade det inte vart för det så hade jag nog inte fått mycket gjort. 

Med andra ord, det är tur att djuren finns, för de är rena lyckopillren!!

Hoppla!

Idag har inget mer spännande hänt än att det har blivit plugg. Hela dagen! Känner mig duktig. Liselott från klassen kom hit och vi har pluggat ihop, mycket som ska läras in, och det är lättare när man har någon att bolla alla tankar med. Tror till och med att jag lärt mig en del idag ;)

I morgon blir en liknande dag, bara att nöta in så mycket det går, på onsdag är det dags för tentan. 

Jag kan lova att jag till helgen inte ska göra någonting i pluggväg. INTE NÅGOT!! Hjärnan behöver få koppla av på riktigt i ett par dagar. 

Så det så! Men nu fortsätter jag en stund till. Tror jag, känner mig lite snurrig av alla läkemedel och allt därtill..

Doddo har en ny tuggleksak...

Jomen, allt som oftast kommer mina katter på nya saker som minsann är deras ;) Precis som alla andra katter, haha!

Det senaste Doris kan lägga till sin lista på bra grejer att tugga på är... min mobil... Typ, tja varför inte??

Är hon i närheten när jag knappar på mobilen så ska hon vara med på ett hörn. Eller snarare, hon ska vara med och tugga på ett hörn... 

Hon är helnöjd med detta nya påfund, spinner i högan sky samtidigt som hon gnager, och hon kan väl få hållas, inte så att det skadar varken henne eller mobilen, mer än att den blir lite slemmig ;) Men eftersom det är en mobil som klarar både slag, stötar och vatten (mina krav när det gäller en mobil, annars hade de inte blivit långlivade i min ägo...) så klarar den tuggande kattänder och att bli avsköljd efter att den är färdig tuggad på för den stunden ;)

Härliga, underbara katter!! De har sina hyss för sig, och det är väl en av de saker som gör att man älskar dem så!!

Mobilätaren Doris ;)

Igång igen

Jajemen, några instuderingsfrågor kvar, sen så! 

Efter det ska de bara läras in med... 

Jappjapp, så är det! Ska pysa till stallet vid två, ska bli gött att komma ut lite. 

En helt vanlig söndag är det inte, för idag fyller mamma år!! Grattis bästa mamma!! Dock har de rymt till värmen så jag kan inte hälsa på och gratulera, så får ta det när dom kommer hem :) 

Nu ska jag köra ett rejs till med frågorna, ha det gött!!

Grattis mamma!!

Pluggpaus

Har vart jätteduktig hela dagen, har sittit med de fasansfulla instuderingsfrågorna och i det närmsta slitit mitt hår. Men nu har jag "bara" 24 frågor kvar av 158 stycken, så de ska väl bli klara under dagen hoppas jag. Annars får det bli lite utav detta i morgon med. Det är ju inte några små skitfrågor, utan de är mastodontaktiga så 24 stycken kan nog ta sin tid minsann... 

Jaja, men nu behövde jag släppa detta lite och bara göra något annat, så jag tar en paus och går och diskar! Tjing!

Till fröknarna bus bär det av senare i eftermiddag!

Blivit bestulen....

Nämen visst. 

Gårdagens ilska över att avgassystemet rasat på bilen byttes i eftermiddag mot en rätt så redig ilska mot att det inte alls rasat, utan att någon idiot helt enkelt tyckt att min katalysator var så bra att denne var tvungen att ha den. Så den knipsades helt enkelt av med nåt stort tångaktigt. 

Alltså, nån träskalle har snott hela min katalysator på bilen!!!

Visst var det avgasprylar som jag såg hängde ner under bilen igår, men när de i eftermiddags fick hissat upp bilen så kunde se att det berodde på att det liksom saknades delar... Tydligen ska detta ha hänt att katalysatorer stulits innan på denna parkeringsplatsen utanför Bollebygds skola innan. Och så fick jag höra att det i veckan stulits katalysatorer från ca 15 bilar i Rävlanda under en natt. Men det är ju åtminstone under natten, min tog dom någon gång mellan 7.15 och 13.45 i måndags, alltså fullt dagsljus. 

Kan säga att jag i största möjliga mån kommer att parkera i centrum hädanefter, jäkligt synd, för det är längre dit, inte mycket, men i långa loppet blir det en del extra. 

Men hur som helst, att inte folk kan skilja på ditt och mitt gör mig riktigt förbannad. 

Det känns samtidigt kränkande, någon okänd har vart på och gjort skador på något som är mitt. Det känns olustigt.

Hur som helst, de på verkstan har vart toppen, redan på måndag bör delarna komma och i början på veckan ska jag kunna få tillbaka min bil. 

Så i eftermiddag har jag istället för att sitta med tentaplugget suttit med polisanmälan, och kontakt med försäkringsbolaget, som visserligen hade stängt så jag ringde deras journummer, och fick lite lugnande ord från dem, och på måndag får jag ta och ringa dem igen. 

Men ska jag se allt positivt så har jag inte misskött min bil, jag har inte kört sönder den, den har inte vart av kass kvalitet, utan det har en annan förklaring. 

Men det är ändå surt, väldigt surt...

Men men, ska se om jag inte kan återgå till lite plugg innan jag går och lägger mig. För om jag inte var på efterkälken innan så är jag det nu...

Satan i gatan så arg jag vart idag...

Kan inte hjälpas, ibland blir jag bara sådär förbannat arg så jag har lust att slå sönder något. Och ibland är det inte mycket alls som behövs för att jag ska bli sådär ohälsosamt ilsk...

Dock var väl dagens inte jättelite...

Började surna till ordentligt när jag hämtade ut tentan, 2.5 poäng från godkänt. Plus att jag tycker att det finns svar de inte bedömt rättvist.. Så jag fick bara ut en kopia av tentan, för originalet får man inte ta ut om man vill bestrida den. Satte mig på bussen och kollade igenom, fine, det är ett par frågor jag måste få veta varför de inte satt poäng på men sedan ska nog allt vara i sin ordning. Och så räknar jag igenom poängen (kontrollnörd, måste alltid göra det) och tror ni inte att det var felräknat??

Jodå, en poäng fattades. Vilket innebar att jag bara saknar 1.5 poäng till att få godkänt... Satan så grinig jag blev där! Men har jag riktigt tur kan jag få igen de om jag bestrider, och kan kanske, kanske bli godkänd. Håll tummarna. 

Jag blev uppringd av mina föräldrars granne som ska rasta Pontus de dagar inte jag kan nu när de är bortresta, hon vart lite knäckt surgubben till hund vägrar gå med henne ut. Blir trött... Han är enbart sur, inget annat. Men det kan ju lösas rätt lätt. Skulle möta upp henne när jag kom hem och se hur han beter sig (kan säga att han är bara grinig gubbe,och grannen som inte är så hundvan spelar han ut totalt, när jag var med och kikade på håll och sedan kom fram var han samma gamla vanliga Pontus =hysterisk och glad. Han gör bara så med henne, stackarn).

Men det som verkligen fick bägaren att rinna över var när jag skulle starta bilen och åka hem från busshållplatsen. Startar bilen och den låter som den ska expodera... Stänger av snabbt och testar igen, jodå, den låter som den ska gå i bitar. Men för satan är det nu då? Jag ner på alla fyra utanför bilen och kikar under, och jadå, där hänger mitt avgassystem så fint... Inte så att jag kan köra därifrån, det har gått av långt fram och sitter fast baktill, så det skulle haka i backen om jag skulle köra med den. Just då kan jag säga att det var bra att jag var helt ensam på parkeringen så någon stackare inte behövde höra alla fina ord jag hasplade ur mig då... 

Jaha, nu då? Ringer samma grannen som är så snäll och kommer och möter upp mig på Shellmacken alldeles jämte, får med mig en verkstadssnubbe bort till bilen som får fast avgassystemet knappt hjälpligt med spännband under och in genom bilen, och sedan kör min bil till deras verkstad, sakta... För om det skulle släppa skulle skadorna bli betydligt värre än nu.. det var i backen lite, vi åkte bakom, och jag vågade inte titta... Men den kom fram till verkstan i samma skick som på parkeringen, och står kvar där nu. Ska dit i morgon och få diagnos och behandling... Fick skjuts hem av grannen och lånade sedan mammas och pappas bil. 

Blir så trött. Hade jag råd med detta?? Nä, inte en chans. Men inget att göra, kan ju inte köra omkring med ett avgassystem halvvägs i backen, åt fel håll dessutom.

Kan lägga lite mer till dagens surlista men nu orkar jag inte få ner mer här.

Men kan säga att nu när värsta taggen på grinigheten lagt sig så inser jag självklart att det kunde vart värre saker det handlade om. Så jag ska väl inte grina mer över detta. 

Inte om en stund i alla fall. Just nu blir det till att vara fortsatt butter en stund till. Samtidigt som jag sitter med instuderingafrågorna, som jag "bara" har ungefär 150 stycken kvar av lugnar jag ner mig smått, lagom till i morgon ska jag nog vara på lagom nivå igen.

Så nu fortsätter jag med dem....

Pontus -surgubben... ;)

What to do...

Det känns som att det är frågan nu. 

Fast egentligen vet jag precis vad jag måste göra. Tentaplugga. Men jag är helt mosig i skallen, trött som tusan. Men ska se om jag inte får gjort några instuderingsfrågor i alla fall. Det skulle ju alltid vara något.

Idag har vi tränat på att ge injektioner. Nu får vi bara träna på attrapper, vilket jag tycker ger en väldigt orealistisk känsla. Men det är väl en bra start, och att hålla på att sticka varandra med nålar är väl egentligen inte att rekommendera. Så jag hoppas att jag får flera chanser att träna på riktigt på praktiken, som inte är helt långt borta, ska bli sååå kul! I morgon ska vi fortsätta med nålar, det blir träning på att sätta perifer venkateter, på attrapper igen, och visst, det är en start. Sparar det riktiga till praktiken när det gäller det med! 

Jaja, jag fortsätter att traggla på här om plugget, det får ni stå ut med ;) Förresten känslan av att vara helt ikapp med allt är bortblåst, omtenta på senaste tentan, mikrobiologi blir det allt. Men det var jag rätt förberedd på så det är lugnt!

Nä, nu får jag se till att få nåt gjort, ha det!!

Trögtänkt...

Har suttit och försökt läsa in morgondagens examinationsuppgift, gått sådär, med en störande migränhuvudvärk i bakgrunden. Men måste man så måste man. Hade ju en examination idag, den gick bra, godkänd på den, hoppas på samma utgång i morgon. 

Har två uppföljningar till uppgifter till i veckan, på torsdag. Men vi ska göra roliga saker med! På onsdag ska vi träna på att sätta venkatetrar och på torsdag em ska vi träna på att ta olika typer av sprutor :)

Man är väl knäpp för att man tycker sånt är roligt ;) Kan kanske vara ett tecken på att jag har valt rätt yrke :)

Hur som helst, skallen går på sparlåga för tillfället, dock något mer igång nu än under kvällen. Ska strax i säng, tidig morgon väntar!!

Förvirrad...

Som vanligt numera, är jag förvirrad över hur jag ska lägga upp plugget. I morgon har vi en examination, och jag vet inte hur jag ska förbereda mig inför den. Känns lite försent nu. Läser igenom det i morgon bitti hade jag tänkt. För det är det enda vi kan göra tror jag, läsa igenom, för vi ska inte lära oss utantill och vi får inte ta med oss anteckningar... suck. Om man bara kunde få veta hur allt ska genomföras så hade jag vart mycket nöjdare. Då hade man kunnat förbereda sig på ett bra sätt, nu känns det som att man famlar i mörkret... Men men, så är inte fallet, så jag lämnar det för nu och återgår till mina instuderingsfrågor jag sitter med nu. Kulkul...

Tjohej på er!

Windam S

Här kommer en ordentlig drös med bilder på fina Ville-hästen. 

Varning för måååånga bilder...

Saknar Ville-Bus :(

En och annan individ sätter sig lite närmare hjärtat än andra, och Ville är en sådan. 

Han stod ju på ridskolan och såldes därifrån för snart ett år sedan. 

I början tyckte jag att han var en rätt knepig häst som gjorde sitt bästa med att skrämma slag på en, både från marken och i ridningen. En egentlig ridskolehäst kan jag inte säga att han var, han var lite för tuff för det. Nu menar jag inte att det bara var jag som klarade av honom, för det gjorde andra med, men det var ingen häst som lätt anpassade sig efter sin ryttare, och på en ridskola så är den egenskapen otroligt viktig hos en häst, tycker jag i alla fall.

Första gången jag red honom var första tanken "får jag honom nästa vecka kommer jag inte tillbaka och rider...". Men jag fick honom veckan efter, och jag kände bara att även denna skumma häst som bet och sparkade på mig i stallet och for runt som en dåre i ridhuset åt alla håll och kanter och hoppade på bakbenen skulle få en chans. 

Och tur var det! 

För vilken underbar häst han var! Man fick ta honom på ett speciellt sätt inne i stallet, man fick vara så mjuk mot honom att man knappt kunde röra honom. Man fick borsta honom i en speciell ordning, man började på bogen, inte halsen t ex, då var han nöjd. Sadlingen var en utmaning, men med mjuka rörelser så gav han med sig där med. Jag hade mitt egna träns på honom, med vanligt tredelat bett, annars reds han på pelhambett. Jag tyckte inte detta behövdes. Det var inga problem med tränsning heller, bara visa bettet så stoppade han in det i munnen själv. Alltså man fick behandla honom som en liten dunig kyckling, inte en häst som betedde sig som att han skulle mala ner en i molekyler. När jag väl kom på det så blev vi underbara vänner. Nu förespråkar jag inte att man ska vara benhård mot någon häst, men ibland måste man säga ifrån. Men röt man till åt honom så blev det bara sju resor värre.

I ridningen var han helt underbar. Men blev det jobbigt så var han snabb med att ställa sig på bakbenen, eller att rasa iväg åt sidorna, gärna i galopp, eller varför inte bakåt? Han var rätt rörlig i alla fall ;) 

Men han kunde mycket. Och jag tror att han kunde mer än vad jag kunde ta fram ur honom. 

Han kunde samla sig ordentligt, och även sträcka ut i en härlig längning i traven. Jag gjorde byten i vartannat med honom, och vi var och nosade på galoppiruetter innan det var dags för sommarbete och vila. 

Efter sommaren hann jag inte komma tillbaka till styrkan han behövde för att klara det. Jag åkte ju av en annan häst på ridskolan med skadad fot och knä, det tog ett bra tag innan jag kunde sitta upp och rida ordentligt. Sedan vid årsskiftet började jag rida Minerva och lämnade ridskolan, vilket var otroligt kul, men samtidigt kändes det jobbigt att lämna Ville. 

Han blev hur som helst såld, och stannade hos nya ägaren till sommar/höst? Har ingen koll riktigt. Sedan flyttade han vidare, och nu vet jag inget mer. 

Det känns sorgligt att inte veta hur han har det idag.

 Jag hoppas att han har det bra. Fina hästen. 

Nu var detta inlägget inte alls tänkt att bli ett textinlägg utan en rejäl bildbomb. Men kunde inte sluta skriva.

Så det får bli några bilder nu, och resten vid ett annat tillfälle!