Vad? Jo, att jag tillhör de klantigas skara. Och lätt otursförföljda.
Dagen började ju med tentan, som gick åt skogen. Krävs ett under för att jag ska bli godkänd på den.
Kom hem rätt tidigt, rastade Pontus, sedan hem, rasade in på toaletten, bråttom, och tja, rasade var väl rätt ord. För jag trampar snett på duschkanten och far framåt får tag i vattenskrapan som står lutad mot väggen. Den dämpar väl det mesta, jag klarade mig med lite lätta sträckningar i ena armen och benet, plus att knäna inte blev nöjda.
Men det var något annat som tog stryk... dessvärre... träpinnen skrapan är monterad på gjorde ett hål i våtrumstapeten...
Suck...
Glädjen över att äntligen få hämta hem min bil lagad och komplett med alla sina delar förbyttes mot mestadels uppgivenhet över allt jag ska lyckas med...
Jag ringde min farbror, grymmaste snickaren som är kanonduktig på våtrum, och han kom och räddade hela situationen, fick lagat hålet med silikon, och allt verkar ok. Men fick inte duscha ikväll, så efter att ha vart i stallet och pysslat med hästarna fick det bli ett lån av duschen hos mamma och pappa. Ok att duscha i morgon igen här, måste torka ordentligt bara...
Men som sagt, just nu känns det som att jag är lätt förföljd av otur, och att min klantighet är som tydligast... Jaja, inte mer än att det bara är att ta! Men just nu känns det som att jag är inne i en dyr period... Usch... Behöver bryta denna trenden...
Längtar till den här årstiden nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar