Aldrig har katterna tyckt om dammsugaren. De har flytt fältet och gjort sig så osynliga det bara gått.
Men nu så...
Varenda gång jag dammsugit efter de blivit sams efter kastrationen så har de gemensamt gått i stor protest mot dammsugaren. De första gångerna har de legat kvar på sin plats de legat på när jag börjat dammsuga, och när jag närmat mig börjat vråla och morra som bara den. Och jag överdriver inte när jag säger att de överröstar dammsugaren med sina gap... Röstkapacitet har de minsann, mina små damer!! De är inte av siames-ras för inte ;)
Ikväll när dammsugaren kom fram så flyttade de visserligen på sig i vanlig ordning ganska snabbt, men de rör sig i trupp och vrålar på nedervåningen så det ekar upp, trots att jag är där uppe och dammsuger!! Jösses vad de kan låta...
Och det tar en stund innan de har släppt allt och gastar på en bra stund till. Det är livar här nu!! Och jag slutade dammsuga för en halvtimma sedan...
Aja, de lugnar sig om en stund, de kommer att sova gott inatt i alla fall efter en sån här pärs ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar