Juletid. Julefrid?

Går detta ihop? 

Vad tycker ni? Det tycker inte jag.

Vad jag förknippas julen med är just stress. Nån frid kan jag inte påstå infinner sig. Ditten och datten ska göras, klappar ska köpas till kreti och pleti, och man ska flacka runt i halva Sverige känns det som. 

Eller ja, så var det för några år sedan, nu blir det julfirande två dagar, på julafton och juldagen, nu har vi gjort att vi vartannat år firar med min släkt på julafton, och vartannat med Christians släkt. Och i år har jag inte köpt en enda julklapp, vi bestämde oss för det. Dock är vi med på en gemensam till farmor, men annars inget. Christian och jag väljer istället att gå på bio, något vi så gott som aldrig gör annars.

Jag har bakat bröd som ska ätas på julafton, och mjuka pepparkakor. Och lite julgodis. Jag ska hjälpa mamma handla det sista i matväg och se om det är något hon vill ha hjälp med. Annars så är det nog inget mer...

Så egentligen, denna julen skulle kunna betyda lite frid. Men nej. Det spelar ingen roll, stresskänslan infinner sig trots det. Det kan inte hjälpas.

Det är inte som när man var liten, då såg i alla fall jag den fantastiska julaftonen som magisk. Allt bara hände, maten kom på bordet, Kalle kollades på och man fick öppna julklappar. Inte märkte man av den stress som ligger bakom att ordna allt då. Nej, då var man lyckligt ovetandes om den. Och jag kan längta tillbaka till denna ovisshet nåt så vansinnigt emellanåt. 

Det är den känslan som jag hade när jag var liten som gör att jag fortfarande kan tycka att julafton är mysig. Och att man får umgås med familjen, nästan en hel dag. Det är faktiskt mysigt. Men jag ska inte sticka under stolen med att det är väldigt skönt när 

just julfirandet är över. Juletiden i sig, tycker jag väldigt bra om, tycker om alla ljus, allt rött som är runtomkring, och känslan av magi som julen ändå fortfarande framkallar. Bara man kunde få slippa all hysteri. Och stress. Men så lär det aldrig bli. Men ändå, trots denna fortsätter jag tycka om julen.

Och hoppas på att en julefrid infinner sig för alla trots allt.