När vänder det??

Att tro att det var lugnt med katterna var bara dumt. 

För det är det minsta det är. 

Beata skaffade sig ett löpbeteende i söndags förra veckan och håller på än. Detta har vi pratat med Gustaf om, och eftersom det inte ger sig så ska hon kollas upp, risk finns att det kan finnas rester av äggstockarna kvar, alltså celler som lossnat och fäst sig någonstans, eller att det helt enkelt finns äggstocksmaterial nån annanstans i kroppen som inte hängt samman med de "riktiga". Då kommer detta fortsätta reta fram löp hos henne, och för att få slut på det får det bli ytterligare en operation. Det är över fyra veckor sedan kastrationen nu, och dessa värsta beteendena ska vara borta, i alla fall i normala fall.

Imorgon kommer Gustaf hit, det blir lite fika med "stallgänget" och så ska vi se vad han tycker om Beata när han ser henne, hur vi går vidare. 

Sunny har också hon råkat ut för tråkigheter, såret efter kastrationen som såg läkt och fint ut öppnade sig sent i torsdags kväll och ut kom en varblandad vätska. så i torsdagsnatt blev det en vända till Gustaf på kliniken som kunde konstatera en infektion i såret. Det konstiga är att Sunny har hela tiden visat sig från sin friska sida. Det enda jag lagt märke till vart en liten förhårdnad vid såret, och det har jag tolkat som ärrvävnad, mitt dumma pucko. Men hon har inte ömmat på det, eller vart varm. Men det var den lilla förhårdnaden som tömdes. Nu äter även hon antibiotika, och vara efter dessa dagarna ser det så mycket bättre ut, inget som går att tömma ut nu längre. Men som sagt, det blir koll av henne med vid fikat.

Doris har, peppar peppar, inte visat något konstigt. Hon är sig själv, och jag hoppas och håller tummarna att det förblir så. Hon har visserligen gått upp en massa i vikt efter kastrationen, men det har stoppat nu, och till och med minskat lite efter att vi enbart har dietmat framme. 

Detta har dock resulterat i att Beata har gått ner i vikt. Så nu blir det blötmat morgon och kväll för hennes skull, som hon glatt glufsar i sig, och viktnedgången har gett med sig, och det går åt rätt håll igen. Sunny håller vikten som innan.

Nu undrar jag mest vad vi har gjort för att råka ut för allt detta?? Jag försöker verkligen ha full uppmärksamhet på om nåt skulle vara galet, och om jag märker nåt så är det snabbt uppkollat och under kontroll. Vad gör jag för fel?? Eller är det bara en ren satans slump att mina katter ska råka ut för en massa skit?? Känns som att jag är den skyldiga till allt skit. 

Blir så ledsen, jag tycker så synd om katterna. De är inte värda att åka på allt detta. Älskade katter, nu får ni bli friska!!

Mina älskade hjärtan