I morgon börjar allvaret igen

Det är dags att ta tag i termin 5.

Och rent spontant känns det som en riktig tråk-termin. Vi börjar med en kurs i vetenskaplig metod. Det ni. Så långt från sjukvård man kan komma, för detta handlar inte om typ celler och sånt där vetenskapligt inom sjukvård, nänä, utan om hur man skriver uppsatser. Heja heja, detta kommer ju bli jäättekul. Or Not!!

Vill lära mig mer om det jag ska jobba med i framtiden. Men men, så är det... Bara att bita ihop, för det ska gå. Men räkna med en hel del gnäll från min sida här!! Bara varnar er ;)

Ok, jag har ett mål, vilket gör det lättare att ta sig igenom, jag ska jobba i ambulans. Det bara är så. Det är mitt stora mål. Och jag längtar tills jag är där!!

Ja, sommarens stora höjdpunkt var dagen i ambulansen. Grymmaste jag gjort. Det är väl nyhetens behag antar jag, men ändå, jag vet vad jag vill efter det, och så ska det bli!! Hur tråkig sista tiden i skolan lär bli ;)

Jag trivdes bra i grönt ;)

Före- och efterbilder!!

Här kommer dom, de utlovade bilderna på hur det såg ut innan jag började måla, och hur det ser ut nu, och ja, jag är verkligen toknöjd!! Vad tycker ni??

Så här såg det ut innan;

Så här ser det ut nu:

Trevlig helg!!

Efter att ha grejat med småsaker och ikväll avslutat dagen med en stunds arbete på volten för hand med Descarada så är jag nu helt slut. Har inte ens orkat öppna datorn för att ladda över bilderna. Så hur hönshuset blev får ni se imorgon! Tänker gå och lägga mig nu, så godnatt!!

Färdigt!!

Nu så äntligen, nu är hönshuset klart!!

Det är helt färdigmålat, underlaget är utbytt, det är rent och snyggt, så vansinnigt skönt!!

Det blev så ljust och fint, innan var det mörkat och trist, gamla färger på en del av väggarna, brunt, flera nyanser av grönt och naturligtvis ljusblått i en del av taket. Nu är det vitt med gröna detaljer, bilder kommer, både före och efter :)

Nu ska allt runt om bara röjas upp, det är lite stökigt ;) Så det ska sista dagen av semester spenderas med, att plocka i ordning stöket... Behövs, ser ut som bara den här ;) Blir nog bra!! 

Olika nyanser av träfärgat fanns det gott om med ;)

Jag har kommit på det.

Funderar kväll efter kväll på varför jag sitter kvar här i soffan istället för att gå och lägga mig, jag är ju egentligen för trött för att sitta här. 

Svaret är egentligen enkelt; Jag orkar inte. 

Tragiskt va?

Det är sant. Bara tanken på att behöva resa mig och släpa mig till toaletten och göra mig i ordning för att sedan släpa mig upp för trappan, dra av överkastet från sängen och lägga mig, ja, den är överväldigande... 

Suck...

Är jag för trött då?? Jo, jag tror det... 

Nu ska jag göra det oöverstigliga: gå och lägga mig... Go'natt.

Dagens med Descarada...

Tänkte mig en härlig, uppfriskande ridtur i morse, en mysig skrittrunda på Descarada tillsammans med Gunilla och Minerva. Det gick väl kanske inte helt enligt planerna... Förutom i början så fick väl så gott som tjata Descarada dit jag ville, ungefär såhär:

Jag: Godmorgon, vad sägs om en ridtur??
Descarada: Skit samma, ge mig mat!!
Jag: Jaja, två sekunder, ska bara hämta det...
Descarada: Nuuuu!!
Jag: Jag ska sa jag.
Descarada: Bra. Men fortare kan du.
Jag: Här, nöjd?
Descarada: Nomnom, japp!!
Jag: Borsta?
Descarada: Ok, om jag får äta under tiden...
Jag: Klart, grejer på, ut ska vi nu!!
Descarada: Men vafalls, redan, vill ha mer mat!
Jag: Du får sen. Ut nu.
Descarada: Okej! Nu kör vi!
Jag: Lugn i stormen, jag ska upp med!
Descarada: Snabba på, kul, och fort ska det gå!!
Jag: Ok, då går vi då. den vägen tar vi.
Descarada: Nja, inte den va? Vet en bättre!
Jag: Nej, nu tar vi denna vägen, gå nu då.
Descarada: Hmpf. Tro inte att jag tänker gå framåt fort.
Jag: Du som hade så bråttom nyss?
Descarada: Vill inte gå den vägen. Vänder nu.
Jag: Nädu, gå framåt!!
Descarada: *sur*
Jag: Bara gå, snälla?
Descarada: Okej, om det är det du ber om *taktataktataktatakta*
Jag: Hallå, du studsar så jag poppar som ett popcorn här uppe!!
Descarada: Kan du gott ha. Där är vägen vi ska vända in vid, tjohej, betyder hemåt!!
Jag: Vänd inte då fort, det är ett dike där, vi ramlar ner i det!!
Descarada: Äh, bara vi kommer hemåt så.
Jag: Men om vi hamnar i diket kommer vi inte hem...
Descarada: *fortfortfort*
Jag: Nä nu får du gå bakom Minerva, lär dig att ta det lugnt nån gång!!
Descarada: Tråååååkigt.
Jag: Vad gör du nu då, sluta med det!!
Descarada: Headbangar fattar du väl!! Ascoolt!!
Jag: Sluta, du snubblar bara när du gör det.
Descarada: Nähä, det gör jag inte alls!! *snubbel*
Jag: Vad var det jag sa!!
Descarada: Tsss...
Jag: Vadan detta, håll dig på alla fyra!!
Descarada: Nä. Kan studsa fram på bakbenen!!
Jag: Tror jag säkert att du kan, men håll på med det när jag inte sitter på tack.
Descarada: Men jag har inget annat för mig ju??
Jag: Jo, vi skrittar i lugn takt bakom Minerva, är inte det nog?
Descarada: Blöööö, trist... *studsstuds*
Jag: Suck. Du är hopplös. Vi är hemma nu.
Descarada: Ah, underbart, maaaat!!
Jag: Ja, i hagen...
Descarada: Skynda!!
Jag: Så, ute nu, nöjd??
Descarada: Jo man tackar!! Tjing, syns en annan gång!!
Jag: Jovars... imorgon gör vi ett nytt försök dåda...
Descarada: Det tar vi då, nu ska jag ääääta!!

Ungefär så gick ridturen till, inte lugn och energisamlande här inte!! Men Descarada verkade nöjd med sina påhitt, så jaja, vad gör man inte för hästrackar'n!!

Jäkla väder...

Helst sanslöst, det bara regnar. Fullkomligt öser ner.

Åskat har det gjort med, igår kväll och under hela förmiddagen idag. Och mina stackars höns var utkörda ur hönshuset från kl 7 i morse, numera är jag utsedd till årets sämsta hönsägare av mina höns, de var INTE nöjda!! Men men, vill inte ha dem i färgen!! Hästarna har fått sova inne natten tills idag, vi har annars tänkt att de ska få vara ute så mycket som möjligt. Men när det bara öser ner r det inte snällt. Blir en natt inne inatt igen. Dyngsura var dom när jag hämtade in dom! 

Det där men semesterväder har jag ju fått glömma, rätt trist faktiskt. Hoppas verkligen att det blir lite bättre... Det är utlovat, men vi får väl se... 

Och det där med att vila upp mig under min ledighet, det har ju gått sådär, tröttare än tröttast... Men har jag tur är det färdigmålat imorgon, sen ska jag koppla av. Det var mer jobb än vad jag trodde!! Men det ska ju göras, så det så!!

Bondens dag

Efter att ha börjat dagen med att måla i hönshuset (taket är klaaart!!! Det blev så bra!!), bar det iväg till Väröbacka på Bondens dag. En marknad där det säljs höns, kaniner och annat som hör en marknad till. Har vart på en sån marknad innan (Robin, Agnes och Saga kommer därifrån) och var skeptisk idag, gillar inte hur djuren behandlas och vad de utsätts för, men idag var det en helt annan grej, djuren hade det bättre, det var upplagt annorlonda och det var inte alls en sån stress för djuren. En klart trevlig dag denna gången!! Inga hönor med hem denna gången, fast det var flera som var sååå fina!! Men det är inte ett dugg praktiskt att ta in nya just nu, hönshuset måste vara klart först och småkycklingarna ska få bli lite större först. Men sen kanske ;)
Hönshuset då, nu är det väggarna som ska målas! Har förberett idag, det gamla dammuga underlaget ärborta, väggar och annat är rengort så det bara ska vara att köra igång imorgon.  Nästan, har redena kvar att röja ut, tänkte att de kunde få ha dem att värpa i imorgon innan, kan börja nån annanstans först! Om nu taket blev så bra, hur kan det då inte bli när allt är målat? :) Men det är lite krångligare är det nu, ska klura ut hur jag ska göra för att inte nån höna ska fastna i färgen till kvällen,  den torkade inte inte så fort märkte jag ;) Aja, det löser sig!

Här bakom syns den gräsliga gamla färgen som finns på en del av väggarna,  resten har inte målats alls.

Från mobilen igen

Orkar inte slå på datorn, så det blir ett sånt här kort, småtråkigt mobilinlägg. Och vad jag ska skriva om vet jag inte heller. Är toktrött. Målat hela dagen igen och avslutat dagen med en ridtur på en inte så lugn Descarada, så en avkopplande ridtur var bara att glömma. Tålamodet vart inte det bästa, men bara att bita ihp och andas sig igenom hennes påhitt.
Nu blir det duschen och sedan i säng, kanske, om jag orkar så ska jag måla takbjälkarna innan jag sedan ska åka med till Väröbacka med Susanne kl åttta. Men vi får se!

Slingor i håret

Jag har en drös med dösnygga, kritvita, något kletiga nya slingor i håret!! Och jag har gjort dom alldeles själv ;) Kanske något ofrivilligt ;)
Dom går väl bort med tiden hoppas jag, lyckades inte med duschen ikväll... Men nu är taket i hönsgården målad första gången, väldigt skönt att ha kommit igång! I morgon är det dags för andra vändan, och sedan hoppas jag att det ska vara klart. Fint blir det! Nu vill jag ha allt gjort!! Ska bli skönt när det är klart. Behövs vara gjort innan det blir för kallt.  Och förebilder är tagna, efterbilder garanterar jag :)

Nu är jag leeeedig!!!

Yes, tentan är skriven (vet i sjutton om jag klarade den, ett jäkla brett och luddigt ämne och ja jag hade kanske inte läst på de grejerna de frågade om idag. Så den gör jag nog om igen), och nu, nu är jag fri fram till 1:a september när skolan börjar.  Hur gött??? Så jäkla gött!!!
Passade på att fira in ledigheten tillsammans med Liselott med en vända till Ullared :) Inte direkt nån storshopping, bara lite smått som vart ett måste, typ kattsand, tvål och två par mysbrallor ;) Och lite mer ;) Grejen var väl mest att komma iväg lite :)

Slapp resten av kvällen nu, imorgon ska målningen av hönshuset påbörjas :)

Vilket jäkla väder...

Riktigt höstrusk. Ösregn, blåser så det regnar på tvären och max 13 grader. Urk.

Vi har det inte värst här, i Halland är det översvämningar lite varstans... Men den mängden regn och så mycket det blåst sen igår, ja, det har inte vart lite.

Jag hoppas verkligen att det bättras lite i alla fall, hade vart trevligt med lite sol nu när jag äntligen är ledig. Vill vara ute och gotta mig med, som alla andra som fick göra det under den varma perioden!!!

Aja, hur som helst, jag är ledig i alla fall. Efter morgondagens tenta då vill säga. 

Sen ska det målas hönshus!! Och massa mer :) 

Nu har vi kommit igång med hästarna igen, och planen är att fortsätta hålla igång. Kl. sju i morse var det upp på hästryggen, och likaså imorgon bitti. Har faktiskt ridit flera dagar nu, och ja, träningsvärken har vart ett faktum ;) Men det börjar ge sig nu. Gött :) Och framförallt gött att vara igång igen!! Men nu ska jag tagga ner, dags att sova, tidig morgon i stallet som sagt, som sedan ska följas åt av en tenta!! Ha det fint :)

Asch

Alltså, numera är man fånge i teknikens värld. Om inte den funkar är man helt låst, och man blir smått frustrerad över att det inte funkar. 

Min telefon beter sig som att den fått eget liv. Den gör bara som den själv vill. Jag kan surfa runt på internet, jag kan skicka och ta emot både sms och mail, men ringa, nänä, det går bara OM telefonen själv vill. Samma sak med att ta emot samtal. Det kopplas precis fram så jag här yttepytte av första tonen av ringsignalen, sen lägger telefonen på själv. Och så kommer det upp att jag har ett missat samtal. När jag försöker ringa kopplar telefonen ner precis när det kopplas fram. Allt detta med full täckning. 

Att inte ha just den funktionen fungerande på telefonen, den som jag tycker är den absolut grundläggande grejen stör mej till tusen!! Om inte det funkar kan ju telefonen kvitta?? Allt annat är bonus, men ingen nödvändighet. JAG VILL KUNNA RINGA!!!

Hoppas den har repat sig tills imorgon, annars får det bli tanke på att byta. Skulle ändå tjäna på att byta om jag tar ett annat abonnemang, blir billigare!! Så egentligen vet jag inte vad jag väntar på. Bara surt att det inte funkar för jag gillar min telefon. Suck.

Fokus!!

Att sitta ner och plugga till tentan är inte vad jag vill, men måste. Men det är så tråkigt!!! Sitter faktiskt och skriver det som ett inlämningsarbete, för det är ett sjukt stort område, folkhälsa, och vi har inte´mindre än fem böcker och några internet sidor som ska läsas. Inte helt lätt att veta vad de vill ha, med tanke på de få frågor som var på första tentan med rätt smal inriktning så ja, battre att kort summera alla frågeställningar. Hur tråkigt det än är. För jag tänker ge tentan en chans i alla fall, vill ju inte ha den släpandes. För den är så TRÅKIG!!!! Att kunna en massa skumma perspektiv gör mig inte till en bättre sjuksköterska, det kommer inte kunna få mig vårda bättre, mer sjukdomslära hade snarare vart på sin plats. Men men. Dom vill ju att vi ska bli teoretiker och forskare. 

Drömmer mig med jämna mellanrum bort till vad jag annars skulle kunnat ha gjort, städat hönshuset, målat lite kanske, vart hos hästarna en heldag, varför inte städat sadelkammaren, plockat i ordning och städat av inne, rastat katterna, åkt till Ullared... ja mycket mer... Hamnar i drömfällan ungefär var femte minut, jag har lite svårt med fokuseringen!! Pausar såhär lite nu, inte bra det heller men bra mycket roligare ;) Ok, ett mål. Ska ha skrivit klart om ytterligare två frågeställningar innan kl halv ett. Så, fokusera nu!!!!

Nu var det slut.

Mitt semestervikariat gick idag kl 15 till ända. 

Det var med blandade känslor jag lämnade ifrån mig nycklar, nyckelkort, parkeringstillstånd, tömde skåpen och gick hem. 

Det ska bli overkligt skönt med lite paus, lite återhämtning (ok, efter att tentan är skriven på onsdag då), och lite göra-vad-jag-vill-tid. Har till den 1:a september på mig, då börjar skolan igen. 

Men det känns samtidigt så trist, vemodigt och sorgligt, under dessa 11 veckor har jag lärt känna nya, helt underbara människor, jag kommer sakna dem så mycket!! Jag har har fått lära mig massor, jag kan gipsa brutna händer och fötter, jag har fått en helt annan grund att stå på i mötet med en patient, jag har lärt mig om frakturer, jag har har fått en djupare kunskap om förband och suturering, jag har helt enkelt lärt mig massor. Massor av saker som skolan inte på något sätt kunnat erbjuda, framförallt erfarenheten. Finns inget som är så viktigt att ha erfarenheten med sig. 

Jag har fått vara med om massor, brutna handleder och fötter, sådana som var brutna i felställning så att det var tvunget med reponering (man drar isär frakturen så benbitarna kommer på sätt plats), jag har hållit i flera medans läkaren drar tillrätta, öppna frakturer som blött en massa, hjälpt till att få stopp på detta, gipsat dessa, sett en stålvajer genom en fot, avkapade fingrar, en där läkaren var tvungen att klippa i benet för att kunna sy igen skadan då huden inte annars räckte till för det, höftfrakturer -många, luxerade axlar, knän, höfter där jag vart med och hållit/dragit samtidigt som läkaren lagt leden till rätta, otaliga sårskador, både mindre och större, assisterat vid sutureringen av dessa, assisterat vid blockader av nerver i smärtlindrande syfte, assisterat vid tömningar av knän, armbågar fotleder som vart blodfyllda eller vart inflammerade, assisterat vid lumbalpunktion och mycket mer. Det är en väldig massa som passerar en akut, och då är detta ändå "bara" en ortopedakut. Det finns så mycket mer!! Och att jag dessutom fick åka men en dag i ambulansen, det var mer värt än vad någon kan tro.

Något jag stött på hela tiden är möten med många olika typer av människor, med olika inställning till vården. Aldrig i mitt liv har jag fått så mycket utskällningar som jag fått under dessa veckorna av missnöjda patienter, de som tycker att de fått vänta för länge, eller av andra orsaker. Inget jag tagit åt mig, däremot de tacksamma patienter, de som berömmer ens insats, de som omedvetet stärker en, ja, det som de säger det tar jag åt mig. För är det något jag gjort så är det mitt bästa att ge den bästa vården jag kan. Och får man uppskattning, ja, då blir man inget annat än glad. Jag har tröstat, uppmuntrat, lugnat, gett en klapp på axeln, gett och fått kramar, ja, det mesta har hunnits med. 

Något är helt säkert. Jag har förändrats som människa. Fått en annan syn på allt detta med vård. Jag har blivit mer hårdhudad, jag känner mig mer stark och trygg i mina beslut. 

Och är det något jag fått med mig denna sommaren är att jag nu är helt säker på mitt val. Det är i sjukvården jag hör hemma, och det är i akutsjukvården jag vill jobba. DET är det mest värdefulla jag fått ut av denna sommaren. Aldrig innan har jag vart så säker på något inom arbete. Men nu. Bättre känsla får man leta efter!!

Och ja, det känns redan konstigt att inte ha ett schema att följa, stabiliteten, tryggheten. Saknar redan arbetskamraterna. För de vart helt underbara. Känslan av att höra hemma på ett arbete, trivas och tycka det är roligt att vara där. En känsla dom tyvärr inte är alla förunnat. 

Att veta vad jag vill, det är fantastiskt.

Älglopporrrrrr

Skam också... nu är dom här!! 

Äckliga älgloppor.... ett kryp jag aldrig, och det skriver jag under på, aldrig kommer att kunna tycka att det är gulligt. Nepp. Nono. Äckel är vad de är.

Det kändes som att det var något i mitt hår idag, typ en fluga, viftade och känslan försvann. För en stund. Sedan var den där igen, och då minsann, då kände jag att det var nåt som kröp runt i håret. EN ÄLGLOPPA. Ångest!!!! Innan jag fick väck den, ja hyperventilation och klös i hårbotten, och lättnad när jag väl fick bort aset. Nej, dom är inte särskilt farliga, kan göra rätt ont när de biter, men inte mer än så. Men de är bara så äckliga!! Med sina läskiga ben som greppar fast i allt de rör vid, den platta, näst intill okrossbara kroppen, deras sätt att röra sig, ja, ni fattar. Uäck!!!

Vart jag hittade den? Jo, ute i skogen i morse, på en härlig tur på Descarada. Äntligen en av sakerna jag längtat efter, härlig runda i skogen med hästarna!! Helt ljuvligt, och hästarna skötte sig så bra. Underbart!! Mer sånt!! Men utan älgloppor tack... ;)

Trodde aldrig jag skulle säga det...

Ok, igår, för första gången i mitt liv har jag tyckt en spindel var söt!!
Och jag lovar, det hade nog de flesta tyckt om denna :)
Nej, det är ingen kattleksak eller fejk, utan levande!! Det ni ;)

Det satt en liten spindel på köksgolvet, knappa centimetern lång, en sån där med lite längre framben, när jag skulle hämta vatten. Tittade på den när jag gick nära, och den lille krabaten blev väl skräckslagen. Den reste sig upp på de bakersta benen och började fäkta som en tok med sina långa framben!! Var bara tvungen att kika närmare på filuren som fortsatte fäkta vildsint mot mig, ända tills den ramlade över på rygg. Tyckte lite synd om den då, så jag backade. Fortsatte kika på den. Efter lite kämpande var den över på rätt köl, och vände sig och hade koll på mig igen. Helt stilla. Tills jag skulle gå förbi den igen. Då vart den en väldans massa fäktande med långa framben igen, och den följde mig verkligen, hela vägen tills jag gått förbi, och gjorde så gott den kunde att skrämma mig. Var bara tvungen att kolla närmare igen, och närjag kom nära så flaxade den så högt att den rätt som det var låg på rygg igen. Tyckte synd om den igen, backade och så var den över på rätt sida igen. Fortfarande med uppmärksamhet på mig.
Kunde inte heller låta bli att tycka den var tok-söt i sitt sätt, och lät den vara (annars åker de ut härifrån), och när jag lämnade köket traskade den vidare, säkert lättad över att vara vid liv.
Jag har aldrig stött på ett sånt här beteende hos en spindel, men jag måste säga att det var både intressant och charmigt!!
Och jag ja, jag tycker verkligen att denna lilla filur var jättesöt!!!

Jag vill...

Sommaren är snart slut, det är inget mer med det. Men sånt där man gör på sommaren, det har inte jag fått gjort i alla fall. Det har inte funnits tid till det. Och jag kan lova att det faktiskt svider när man läser överallt hur skönt och ledigt folk har det vad alla gör och har gjort. Det är inget som riktas personligen till mig, det vet jag, men ibland känns det som att det gnids hånfullt in i ansiktet på mig; haha, du är inte ledig, det är jaaag... typ. Vad jag har gjort då?? Jobbat. Inte fy skam, men orken är borta nu. Vill vara ledig. Vill ha semester. Vill göra det jag vill själv....

Jag vill:

-åka och bada. Jag har inte tagit ett endaste dopp i år, vill till havet, vill plaska runt, sola och doppa mig igen. 

-rida härliga turer i skogen. Några få har vi fått till, men det har blivit för oregelbundet allting, kan inte bara släpa ut dem på långa turer bara sådär.

-pyssla här hemma. Ute vill jag greja i trädgården, i ladan vill jag röja i förråden, hönshuset behöver skuras och målas, inne i huset behövs det städas.

-mysa med mina katter. De har inte fått så mycket uppmärksamhet av mig som jag skulle vilja att de får. Beatas sjukdomar har tagit mycket tid från dom andra, känns så orättvist fördelat. Men mer tid till dom överhuvud taget. Tur att Christian haft semester så alla fått sitt ändå. 

-umgås med familj och vänner. När har jag gjort det? Knappt nån gång i sommar. Så tråkigt :(

-ge mig ut med kameran. Inte en endaste gång har jag haft ute den på tur i sommar. Det svider, jag älskar att fota, men hinner inte. Hoppas det blir fint framöver så jag kan komma ut med den...

-vara hos hästarna. Aldrig nån sommar har jag vart så lite hos hästarna som i år. Jag fick skurat halva Descaradas box, det är det enda jag fått hjälpt till med när det kommer till sommarstädningen av stallet. Hästarna har jag fått pussat lite på, och nån enstaka ridtur. Vill mer än så!!!

-slappa en hel dag, kanske två? Inte lyfta ett finger, bara slöa runt, ta allt som det kommer, inte bry mig, göra bara sånt som faller mig in, i en takt som innebär max gå-fart.

-hitta tillbaka till min ork och motivation. Måste hitta den igen. Utan den kommer följande läsår bli väldigt jobbigt. Utan orken vet jag inte hur jag ska fixa det som ska göras. Jag vill ha min ork tillbaka. Ge mig den, måste ha den.... snälla... Jag behöver en paus. *trött*

Nänä

Inte blev det nåt målat igår inte! Kom helt enkelt inte upp i tid. Jobbade ju kvällen sen, och att inte hinna måla hela taket innan jag skulle iväg kände jag inte för. Så jag pluggade till tentan istället (bra där!!). Kan nog bli så att målningen får stå tillbaka tills tentan är skriven. Tråkigt men sant.
Laddar just nu för ett kvällspass till, måndagskväll brukar vara de jobbigaste passen, brykar välla in patienter. Vi får se. Hoppas det blir hyfsat lugnt ändå,  det har vart som måndagskvällar hela senaste veckan. Det ger sig när jag kommer dit!
Tjing!

Krafttag

Inte alls så att jag fått gjort nåt. Men skulle behöva ta ett krafttag för att komma igen med det mesta, det är så mycket som blivit lagt åt sidan för jag inte orkat, hunnit, eller velat. 

Det sistnämnda, att inte velat göra, tja, det gäller väl mest tentaplugget... Men det måste jag ta tag i, ledig tid under nästa vecka ska ägnas åt detta. Hur tråkigt det än är. 

Men jag tänker ändå försöka få annat gjort. Som imorgon bitti, då ska jag påbörja målningen inne i hönshuset, taket ska bli vitt, det behövs verkligen!! Det är rätt mörkt därinne, och de få färger som finns på väggarna är brunt och mörkt grönt. Ska se om jag kan ta lite förebilder, några in i mellan, och efterbilder, rätt kul att ha sen i alla fall! Tänkta färger är kritvitt i taket, varmvitt på väggarna, och skogsgrön på bjälkar och detaljer. Tror det kan bli riktigt bra :) Det kommer att ta ett litet tag. Taket är städat idag, men inget annat, tänkte ta det när taket är klart, och underlaget ska bytas. För det gamla ska ut helt, är ju jordgolv där inne, som jag lagt torv och sedan easyströ på. Nu ska det väck, vill inte ha torv, det dammar så in i bänken. Det gör även det gamla underlaget, så det blir till att gräva djupt, lägga in ny sand på det och sedan easyströ (finhackad halm) på det. Inser att jag har lite jobb framför mig... Men efter att tentan är gjord, ja, då ska jag allt få till det, det som behöver bli gjort, det ska göras!!!

Ehm... vilken dag är det??

Helt ärligt, jag har ingen koll på vilken dag det är längre!!

Eftersom mitt schema inte följer måndag till fredag hjälper ju inte det till alls att få ordning på detta. Men jaga har sagt det innan, och jag säger det igen, jag skulle inte vilja ha måndag till fredag arbete, i alla fall inte nu. Kanske ändrar mig om tio år, vem vet ;) 

Hur som helst, hade ingen koll idag som vanligt vilken dag det var, men efter lite funderande så har jag kommit fram till att det är fredag :) Eller ja, kollade almanackan ;) Jag är hopplös ;) Ett under att jag infinner mig på jobbet på rätt dagar och rätt tider, haha ;) 

Fredag innebär ju för de flesta helg och lugnt, och så faktiskt för mig denna gången, jag är i alla fall ledig imorgon, söndag jobbar jag kvällen. Och sen är det bara en vecka kvar. Hua, jag vill inte sluta!! Men men, så är det, jag kommer ju vara kvar ändå trots allt.

Hur som helst, jag ska valsa vidare i mitt vet-inte-vilken-dag-som-är-vilken-tillstånd, känns trots allt helt ok, jag har inte ont av det, rätt gött att inte behöva ha koll på allt, för som sagt, så länge jag infinner på rätt plats på rätt tidpunkt så är jag nöjd, haha ;)

Slutspurt

Hur man än vänder och vrider på det så är min tid på akuten som sommarvikarie inne på slutspurten. Sista dagen är söndagen den 17:e, alltså nästa söndag. Det känns konstigt och vemodigt samtidigt som det ska bli väldigt skönt. Skönt för att jag är trött. Väldigt trött.

Det har vart så otroligt mycket nytt, så mycket att lära, så mycket att ta in, så otroligt roligt. Helt annat än att plugga. Nu får jag lära mig vården på riktigt, inte bara skriva om den i uppsatser. Det är bra. Det betyder inte bara att jag får mer och bättre erfarenhet av att jobba på sjukhus och vårda patienter, jag kommer att ha en större fördel på arbetsmarknaden i framtiden än om jag inte jobbat så här nu, för att bara ha erfarenhet av att skriva om vården, ja, ni fattar själva. Jag har ju dessutom med mig väldigt mycket sedan innan. Gött.

Men hur som helst, det känns otroligt tråkigt att sluta. Jag trivs så bra, och arbetskamraterna är helt underbara. Jag kommer att sakna dem så mycket!! Redan nu har några sommarvikarier slutat, och det känns redan tomt. 

MEN. Här finns det alltså ett men mitt i allt. Jag kommer inte att sluta. Inte helt i alla fall!! 

Jag har fått frågan om timviktjänst, och igår fick jag hem pappren från bemanningen, så jag blir allt kvar lite ändå :) Riktigt gött!! Det är ju grymt att få vara kvar, i alla fall lite, eller ja, så mycket pluggandet tillåter :) För det måste ju liksom gå först. Det är ju sista året. Herre.... sista året.... termin 5 nu då i höst. Näst sista. Ojoj... nerverna går lite i spinn när jag tänker på det... så jag låter bli att göra det just nu och koncentrerar mig på sista veckorna på akuten. Bäst så :)

Vårdad istället för vårda -ombytta roller

Tja, knät förföljer mig. Eller ja, det sitter ju alltid där, men trasslet med det förföljer mig. 

Men det kanske kan bli ordning med det nu??

Hur som helst, jag passade på att fråga om råd igår på jobbet, precis när det var en lugn stund (den enda på hela kvällen), pratade med en ortopedspecialist. Frågade mest om råd om vart jag bäst skulle vända mig, och vad jag skulle ta upp för att få bäst respons.,

Det hela slutade med att det blev en helundersökning av mitt knä och tyvärr fick han en stark misstanke om att det finns en meniskskada på insidan av knät. Jag har ju haft detta hela tiden, men ingen annan har gått igenom det så här grundligt vid en undersökning, vilket jag nu ställer mig ännu mer frågande till varför det inte är gjort, för jag har under hela resans gång funderat på varför de inte kollar ordentligt, och inte lyssnat på vad jag sagt. Nu har det ju känts hyfsat bra, i alla fall det senaste året, bara enstaka gånger det krånglat, men bra har det inte vart. Men men. Nu känns det väldigt mycket bättre på den fronten.

Hur som helst, det slutade inte med undersökningen, utan det blev en remiss till en MR-undersökning, får se när den blir, hur som helst blir det i Mölndal vilket känns kanon, och så fick jag en kortisonspruta i knät med. Det sistnämnda fick jag välja lite på, om jag ville ta den direkt, eller vänta och söka upp honom när det passade på den mottagningen han vanligen arbetar på på sjukhuset. Men vad fasen, att gå och vänta på något sånt... nä, lika bra att få det gjort. Och nu blev det väldigt ombytta roller, jag blev inskriven som patient (ska gå rätt till), och saker plockades fram, jag skrubbade mitt egna knä (skumt) och så var det dags, och fy fasen vad ont det gjorde, att få en nål rakt in i knät, det är INTE trevligt!!!

Men läkaren var duktig på vad han gjorde, det tog nog inte mer än fem sekunder, till skillnad från de andra två gånger innan, då har de letat med nålen inne i knät, och det har tagit inte mindre än några minuter... DET var värre, helt fruktansvärt... Detta gick över fort. Dessutom satte bedövningsmedlet in rätt snabbt som kortisonet var utblandat med, och det kan jag lova var skönt, för jag kunde röra på mig under kvällen och jobba de sista timmarna utan att det kändes nåt nämnvärt, inte alls som innan, utan bara öm rund stickstället. 

Nu vill läkaren följa upp mitt knä och verkligen hitta varför det finns smärta i det, så när resultatet från MR'en kommit ska jag boka tid hos honom, det känns bra, att ha en och samma läkare gör så mycket. Tänk om det vart såhär från första början?? Då kanske det kunde vart bra nu istället??

Och beroende på vad som det visar blir det till att gå vidare. Mycket troligt är att jag kan slippa från operation och istället gå och få regelbundna kortisoninjektioner i knät, tillsammans med träning. Hellre det faktiskt. Men vill det sig illa vill han i så fall gå in i knät och se om menisken behöver shivas av, typ jämnas till. Men vi hoppas starkt på att slippa det. Vill inte det igen. Men som sagt, nu ska det väntas på Mr-svaret först innan man drar några slutsatser. Och att få någon som lyssnar och vill ta tag i detta samt följa upp, bara det känns toppen. 

Och just nu kan jag nog tycka att kortisonet nog redan gör lite nytta, annars kan det ta upp till två veckor innan man får effekt. De andra gångerna har jag inte märkt nån skillnad, men idag är det lite mindre ömt. Inte bra, men lite bättre. Har en trötthet i knät som är jobbig, men det är ju inte konstigt, men som sagt, lite mindre ömt. Hoppas verkligen på att det är ihållande!!! 

Jahapp, så här satt jag en stund och fick samla mig innan jag kunde gå upp... Blev lite snurrig av anspänningen kan jag lova!!!

Aaooo!!

Det går bra nu. Eller typ inte.
Är det inte någon runt mig som är sjuk eller skadad så är det jag som hittar på skit själv.
Mitt berömda knä som började spöka i förra veckan har jag ignorerat, kört på som vanligt, jobbat och så vidare, fast kommentarer från arbetskamraterna var att jag nog skulle platsa bättre i väntrummet till akuten än springandes mellan patienter där inne... men vaddå, kan man jobba så gör man väl det eller? Även om man är lite halt.
Ska åka till jobbet om 10 min men idag är det nästan (bara nästan) så att jag skulle göra som dom säger, för efter ett litet snedtramp i duschen nyss satte verkligen sina spår i knät och det värker så jag snart blir knäpp. Men jag har ju lite svårt för att ge mig, så jag tänker testa jobba som vanligt. Vägrar vara hemma för detta, har varken råd eller lust med det, inte ska ett sketet knä få mig att vika mig. Får väl se hur det går. Skiter det sig är jag ju i alla fall på rätt ställe...
Haltalotta biter ihop nu och drar till jobbet. Tjing.

Nio nya familjemedlemmar!!

Igår kläcktes alla nio äggen och ut tittade ett gång helt ljuvliga små kycklingar!!

Fyra ljusa, fura som är svar-gula och en grå :) Den lilla gråa är Alice egna ägg, chansade och la in det samma dag hon värpte det under Agnes som låg på dom från början, tror den blir fin :) Det blir nog visserligen allihopa!!

Nu börjar jag dessutom få koll på vem som är vad av tonåringarna, är 99% säker på att det är tre tuppar och fyra hönor i deras gäng. En tupp ska stanna, vi får se med de andra två, kan hända att de blir kvar om det funkar mellan dem.

Råkade räkna alla som vi har nu och kom upp i 28 stycken... Gulp, kanske lite många?? Det jag kan säga att det känns jobbigare än vad jag trodde att tänka på att sälja några... Vi får se, de är ju små, så de går ju plats ;) I alla fall om jag får bestämma, hehe ;)

Hur som helst, de nya är lika toksöta som förra gänget var når de var nykläckta, och jag är säker på att de kommer att bli lika trevliga som tonåringarna är nu, för det är faktiskt skillnad på de man fött upp själv, de är mycket mer tillgivna och tama (dom som kommit som vuxna är trevliga dom med, men inte riktigt så tama bara). Inte så konstigt antar jag!!Det är ju liksom det som gör det svårt att skiljar på dem... Kan väl lugnt säga att några kläck i år här hemma blir det inte. Inte om jag får bestämma i alla fall, för om jag inte kan skiljas från dem kan det bli lite för många ;)