Tja, knät förföljer mig. Eller ja, det sitter ju alltid där, men trasslet med det förföljer mig.
Men det kanske kan bli ordning med det nu??
Hur som helst, jag passade på att fråga om råd igår på jobbet, precis när det var en lugn stund (den enda på hela kvällen), pratade med en ortopedspecialist. Frågade mest om råd om vart jag bäst skulle vända mig, och vad jag skulle ta upp för att få bäst respons.,
Det hela slutade med att det blev en helundersökning av mitt knä och tyvärr fick han en stark misstanke om att det finns en meniskskada på insidan av knät. Jag har ju haft detta hela tiden, men ingen annan har gått igenom det så här grundligt vid en undersökning, vilket jag nu ställer mig ännu mer frågande till varför det inte är gjort, för jag har under hela resans gång funderat på varför de inte kollar ordentligt, och inte lyssnat på vad jag sagt. Nu har det ju känts hyfsat bra, i alla fall det senaste året, bara enstaka gånger det krånglat, men bra har det inte vart. Men men. Nu känns det väldigt mycket bättre på den fronten.
Hur som helst, det slutade inte med undersökningen, utan det blev en remiss till en MR-undersökning, får se när den blir, hur som helst blir det i Mölndal vilket känns kanon, och så fick jag en kortisonspruta i knät med. Det sistnämnda fick jag välja lite på, om jag ville ta den direkt, eller vänta och söka upp honom när det passade på den mottagningen han vanligen arbetar på på sjukhuset. Men vad fasen, att gå och vänta på något sånt... nä, lika bra att få det gjort. Och nu blev det väldigt ombytta roller, jag blev inskriven som patient (ska gå rätt till), och saker plockades fram, jag skrubbade mitt egna knä (skumt) och så var det dags, och fy fasen vad ont det gjorde, att få en nål rakt in i knät, det är INTE trevligt!!!
Men läkaren var duktig på vad han gjorde, det tog nog inte mer än fem sekunder, till skillnad från de andra två gånger innan, då har de letat med nålen inne i knät, och det har tagit inte mindre än några minuter... DET var värre, helt fruktansvärt... Detta gick över fort. Dessutom satte bedövningsmedlet in rätt snabbt som kortisonet var utblandat med, och det kan jag lova var skönt, för jag kunde röra på mig under kvällen och jobba de sista timmarna utan att det kändes nåt nämnvärt, inte alls som innan, utan bara öm rund stickstället.
Nu vill läkaren följa upp mitt knä och verkligen hitta varför det finns smärta i det, så när resultatet från MR'en kommit ska jag boka tid hos honom, det känns bra, att ha en och samma läkare gör så mycket. Tänk om det vart såhär från första början?? Då kanske det kunde vart bra nu istället??
Och beroende på vad som det visar blir det till att gå vidare. Mycket troligt är att jag kan slippa från operation och istället gå och få regelbundna kortisoninjektioner i knät, tillsammans med träning. Hellre det faktiskt. Men vill det sig illa vill han i så fall gå in i knät och se om menisken behöver shivas av, typ jämnas till. Men vi hoppas starkt på att slippa det. Vill inte det igen. Men som sagt, nu ska det väntas på Mr-svaret först innan man drar några slutsatser. Och att få någon som lyssnar och vill ta tag i detta samt följa upp, bara det känns toppen.
Och just nu kan jag nog tycka att kortisonet nog redan gör lite nytta, annars kan det ta upp till två veckor innan man får effekt. De andra gångerna har jag inte märkt nån skillnad, men idag är det lite mindre ömt. Inte bra, men lite bättre. Har en trötthet i knät som är jobbig, men det är ju inte konstigt, men som sagt, lite mindre ömt. Hoppas verkligen på att det är ihållande!!!
Jahapp, så här satt jag en stund och fick samla mig innan jag kunde gå upp... Blev lite snurrig av anspänningen kan jag lova!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar