Tänkte mig en härlig, uppfriskande ridtur i morse, en mysig skrittrunda på Descarada tillsammans med Gunilla och Minerva. Det gick väl kanske inte helt enligt planerna... Förutom i början så fick väl så gott som tjata Descarada dit jag ville, ungefär såhär:
Jag: Godmorgon, vad sägs om en ridtur??
Descarada: Skit samma, ge mig mat!!
Jag: Jaja, två sekunder, ska bara hämta det...
Descarada: Nuuuu!!
Jag: Jag ska sa jag.
Descarada: Bra. Men fortare kan du.
Jag: Här, nöjd?
Descarada: Nomnom, japp!!
Jag: Borsta?
Descarada: Ok, om jag får äta under tiden...
Jag: Klart, grejer på, ut ska vi nu!!
Descarada: Men vafalls, redan, vill ha mer mat!
Jag: Du får sen. Ut nu.
Descarada: Okej! Nu kör vi!
Jag: Lugn i stormen, jag ska upp med!
Descarada: Snabba på, kul, och fort ska det gå!!
Jag: Ok, då går vi då. den vägen tar vi.
Descarada: Nja, inte den va? Vet en bättre!
Jag: Nej, nu tar vi denna vägen, gå nu då.
Descarada: Hmpf. Tro inte att jag tänker gå framåt fort.
Jag: Du som hade så bråttom nyss?
Descarada: Vill inte gå den vägen. Vänder nu.
Jag: Nädu, gå framåt!!
Descarada: *sur*
Jag: Bara gå, snälla?
Descarada: Okej, om det är det du ber om *taktataktataktatakta*
Jag: Hallå, du studsar så jag poppar som ett popcorn här uppe!!
Descarada: Kan du gott ha. Där är vägen vi ska vända in vid, tjohej, betyder hemåt!!
Jag: Vänd inte då fort, det är ett dike där, vi ramlar ner i det!!
Descarada: Äh, bara vi kommer hemåt så.
Jag: Men om vi hamnar i diket kommer vi inte hem...
Descarada: *fortfortfort*
Jag: Nä nu får du gå bakom Minerva, lär dig att ta det lugnt nån gång!!
Descarada: Tråååååkigt.
Jag: Vad gör du nu då, sluta med det!!
Descarada: Headbangar fattar du väl!! Ascoolt!!
Jag: Sluta, du snubblar bara när du gör det.
Descarada: Nähä, det gör jag inte alls!! *snubbel*
Jag: Vad var det jag sa!!
Descarada: Tsss...
Jag: Vadan detta, håll dig på alla fyra!!
Descarada: Nä. Kan studsa fram på bakbenen!!
Jag: Tror jag säkert att du kan, men håll på med det när jag inte sitter på tack.
Descarada: Men jag har inget annat för mig ju??
Jag: Jo, vi skrittar i lugn takt bakom Minerva, är inte det nog?
Descarada: Blöööö, trist... *studsstuds*
Jag: Suck. Du är hopplös. Vi är hemma nu.
Descarada: Ah, underbart, maaaat!!
Jag: Ja, i hagen...
Descarada: Skynda!!
Jag: Så, ute nu, nöjd??
Descarada: Jo man tackar!! Tjing, syns en annan gång!!
Jag: Jovars... imorgon gör vi ett nytt försök dåda...
Descarada: Det tar vi då, nu ska jag ääääta!!
Ungefär så gick ridturen till, inte lugn och energisamlande här inte!! Men Descarada verkade nöjd med sina påhitt, så jaja, vad gör man inte för hästrackar'n!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar