Idag var det dags för den efterlängtade dressyrträningen för Annelie Andreasson!
Satt på Villes rygg och vi fick börja med att arbeta med grunderna, alltså en bra sits, att hästen svarar på de rätta hjälperna och vilken energinivå vi hade.
Fick en rätt så knackig start, hittade inte riktigt fram till Ville, utan det tog en stund. Med min energi kunde jag efter en stund styra honom vad det gällde avslappningen och tempot, och jag fick lägga in övergångar mellan skritt och trav för att hitta rätt.
Vi arbetade med lösgjordhet och tempoväxlingar på rakt spår och volter till att börja med, där var det svårt att få Ville att lyssna och inte gå emot innerskänkel, speciellt i vänster varv eftersom jag inte är så stark i det fortfarande. Sedan fortsatte vi med öppnor längs med spåret, visst han vinglade en del, men vi hittade rätt, svåraste varvet var höger varv, återigen vart det mitt vänsterben som ställde till det lite, han fick inte ett bra stöd av vänster, men rätt hyfsat gick det tillslut ändå. Nästa övning var galoppen, denna på volt, där vi fick börja med att ta in hästarna i en lätt öppna innan fattningen. Högervarvet satt som en smäck!! Redigt nöjd med högra galoppen, kände att jag satt rätt bra har lite att finslipa, så jag sitter "kvar" på höger sida. Samma i vänster varv, men här gick det sämre, Ville började bli trött och la in protester. Det gick inte alls fatta galoppen utifrån en öppna, det skar sig totalt där. Han blev stressad och började göra sina "Ville-krumelurer". Men efter att ha lugnat både honom och mig (tyckte inte att jag var särskilt uppjagad, vilket jag inte tror att jag var, utan den pyttelilla energinivån jag ändrade gjorde resultat) så fick vi det till att fungera även i detta varvet och han kändes riktigt trevlig. Vi avslutade med att sänka ner formen, som vanligt var Ville hyperstressad i detta, så vi valde att göra nedsänkningen i skritten istället, vilket kändes väldigt bra.
Så har det alltid varit när jag ridit Ville; han blir mer stressad ju länge passet går, vilket jag tror beror på att han inte är stark nog för att orka bära sig ett helt pass. Men det har ju blivit bättre, det är längesedan han studsade omkring på bakbenen och kastade sig åt sidorna när han inte längre orkade.
Han är en väldigt fin häst, Ville, och det är lite synd att han står på ridskola. Han skulle kunna bli så mycket bättre än vad han är nu, han har det i sig. Har ju gjort byte i varannan med honom och till och med början på galoppiruetter. Så det finns där, bara någon tar tillvara på det. Musklar han till sig så kommer han bli en supertrevlig häst, och med lite mer skolning kan han komma en bit. Så även fast jag gillar honom skarp så skulle det vart kul att se honom som privathäst. Men sakna honom, det skulle jag göra!!
Vi får väl se, som det verkar just nu är han "lite för mycket häst" för ridskolan. Hur det än blir så blir det nog bra!!
Vackraste Ville!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar