måndag 6 februari 2012

Tragiska öden

Sitter som vanligt bänkad framför teven när Sofias Änglar går.
Detta avsnittet var extra tufft måste jag säga, vilket tragiskt öde... Det där önskar man inte sin värsta ovän. Cancer är en förrädisk sjukdom, och den ger sig på vem som helst, gammal som ung. Usch.

Det känns lite småaktigt att gnälla över det som kommer här näst, men tro mig, har vart mitt i smeten när denna sjukdomen härjat, jag har inte haft sjukdomen själv, utan nära familj, samt vänner. Men ibland måste man se och uppmärksamma de sakerna för att orka med de stora sakerna och faktiskt kunna lägga dem åt sidan.
Hur som helst så har det kört ihop sig i skolan. Inte bara för mig, utan flera av oss har det lite körigt nu. Matten släpar efter (flera andra ämnen med, men värst är det med matten), alla våra mattelektioner får alltid ge vika för all annan aktivitet, som tex denna veckan ska vi ha kongress. Visst, bra att kunna hur detta fungerar med motioner, utlåtanden och så vidare, men det är vi i vår klass som fått dra runt det hela, de andra två klasserna har mer eller mindre bara klagat på att de inte hinner med och bara struntat i att göra det de ska, men vad fasen, det gör ju inte vi heller egentligen, Till och med att lärarna i de klasserna verkar ha lagt över det på oss... suck, det fungerar så jäkla dåligt!! Våra lärare vi har på vår linje blir färre och färre (vår linje ska läggas ner efter vi slutar i vår och de börjar plocka bort lärare redan nu, rätt så snett, men trots våra protester så har vi inte något att säga till om). Nu har vi tre kvar på 12 kurser, en har bara svenska och inget annat, den andra går endast 50% och den tredje ska egentligen gå ner till 75% i mars, då hans uppsägning säger så. Man undrar ju egentligen hur dom tänker??
Blir så trött, jäkla skitsätt skolan styrs på. Det tar energi bara detta. Suck.

Kände mig så uppgiven när jag kom från skolan idag så jag köpte mig en semla. Tyckte jag var värd den en dag som denna...


2 kommentarer:

  1. Jag såg också Sofias änglar och satt hemma i soffan och torkade tårarna, usch så hemskt. Sofia, Johnny och Mattias lyckas med att vara så mänskliga och samtidigt så proffsiga i programmet, jag märker att jag fastnar framför tv:n fast jag egentligen inte tänkt se programmet.

    Hoppas det ordnar sig med skolan, det låter inte kul med så få lärare och så ovisst.

    SvaraRadera
  2. Ja, de är verkligen duktiga på vad de gör, inte bara det där med målning och snickerier. Många tårar blir det!

    Jo, det får vi hoppas, framförallt att de lärare som är kvar faktiskt orkar hålla ut den perioden som är kvar, det är inte lätt för dem heller att få rott runt detta själva utan i princip någon back up från styrelsen för skolan...

    SvaraRadera