Zzzz...

Ok, att praktisera tar på krafterna. Det är mycket man ska lära sig, koncentrationen ska vara på topp konstant, och man ska samtidigt utföra ett arbete som man fortfarande lär sig. Har dessutom inte mer än en dag ledigt åt gången, med andra ord finns det inte en chans att vila upp sig överhuvudtaget. 

Detta är ett heltidsarbete. Utöver det ska det pluggas, en hel del ska läsas, uppgifter ska göras och även en tenta ska pluggas till. 

Jag är helt slut. Menar det verkligen. 

Men jag ska inte klaga. Jag trivs jättebra på min praktik, tycker det känns vemodigt att vi snart är halvvägs genom. 

Jag vill inte tillbaka tills skolan där det enbart handlar om att läsa oss att skriva uppsatser på rätt sätt. Eller nja, inte riktigt, men nästan, det känns så, för det är inte mycket uppgifter som går ut på att lära sig om själva vården tyvärr. Detta är den stora nackdelen med att utbildningen till detta yrket innebär en akademisk examen. Det är väl bra i sig, det säger jag inte emot, men jag vill kunna yrket utan och innan, i alla fall så gott det går, när jag är klar. Att lära mig skriva en uppsats, tja inte riktigt vad jag räknade med skulle vara en av huvuddelarna i utbildningen att läsa till sjuksköterska...

Aja, jag är fast besluten om att fixa detta så jag får bita ihop. Sedan tänker jag inte skriva en enda uppsats till. I alla fall inte på vääääldigt länge...

Härliga hästarna!!

Idag släppte vi ihop alla tre hästarna, och det gick bra. Descarada hade lite svårt att koppla av bara, men det var inte så farligt ändå. Men innan vi släppte ut dem så jobbade vi Descarada och Minerva en och en på volten en liten stund var, för att få bort lie överskottsenergi. Det gick super! Båda fick arbeta för hand, och Minerva som tidigare inte gått att longera släppte detta och skötte sig super! Descaradas uppgift blev mest att koppla av, och det gjorde hon över förväntan!! Hon har aldrig vart ensam på volten innan. Så härligt :)

Svennis fick ta det lugnt och hålla den av damerna som var kvar inne sällskap innan de fick gå ut allihop. 

Nytillskott i stallet!!

Idag anlände en ny kompis, en riktig snygging, vid namn Svennis :)

En urgo liten shettis, som Anna äger. Han går i vanliga fall som sällskapshäst till hennes nordiskorning Dunder, men nu är han för tillfället utlämnad på foder, och då får Svennis vara hos oss under tiden. Det ska bli hur mysigt som helst att ha honom här :) 

Han kom ikväll, fick hälsa lite på Minerva och Descarada, efter det fick han, medan vi motionerade damerna, bekanta sig med hagen i lugn och ro. Senare fick han komma in, prata lite med tjejerna igen inne i stallet, och sedan var det in i sin nya box och nattning. Han verkade nöjd med läget, och ska nog sova gott inatt!! Imorgon ska vi släppa ihop dem alla tre, tror inte att det kommer att bli några problem med det :)

Välkommen Svennis!!

Likt en nåldyna.

Idag har jag äntligen fått gjort nåt åt min onda rygg, var hos Mia och Daniel som har equiterapi.com och fick en rejäl genomgång. Akupunktur, massage och Dorn-terapi (en typ av kiropraktik, men mjukare, med egna kroppen som belastning). Jag vart, som jag känt, lite skev till höger och vänster, samt lite låsningar här och där. Men med Mias hjälp så är jag nu typ 5 cm längre, rak och så gott som ny :)

Jag kan inte nämna det nog hur duktig hon är!! Daniel är grym med, han har hos oss tagit sig an hästarna, och resultaten man får efter en behandling är fantastik!! På fredag nästa vecka är det Descarada som ska få sig en behandling.

För den som behöver hjälp, antingen med sig själv, eller häst, eller både och, så finns det inga bättre att anlita!! De är så otroligt duktiga!! Det är över tio år sedan jag tog ut Daniel till en av mina hästar nu och jag har alltid vart nöjd. Blev så glad när han börjat med behandlingar på humansidan med, och att Mia finns med i bilden nu med, jag litar till fullo på dem, och de gör ett bra jobb. För den som är nyfiken; gå in på deras hemsida, equiterapi.com Och testa, ni lär inte ångra er!! 

Blir så ledsen :(

Igår kväll ringde Jossan och undrade vad hon skulle göra, hon hade hittat två katter som inte mådde bra, allt tydde på att de inte haft ett hem på bra länge. Jag tyckte att veterinären är enda alternativet, och hon fick numret till Gustaf, och de åkte dit med dom. 

De fick stanna kvar, de var inte bra skick. De var gamla, runt 10 år och medtagna. Det verkade som att de vart ute i alla fall flera veckor. Två dagar skulle de få stanna, sedan skulle beslut tas hur det skulle gås vidare, om inte någon ägare dök upp. Om de var övergivna, dumpade eller bortsprungna är svårt att säga, men många utlysningar har gjorts detta dygnet om katterna, utan respons. 

Nu blev det tyvärr inte så att det blev två dagar, utan ikväll fick de två små kissarna somna in. De repade sig inte, de var i så dåligt skick att det inte var mycket mer att göra. 

Så fruktansvärt tråkigt :( 

Jag bestämde mig idag att efter de två dagarna, om ingen ägare dykt upp då vill säga, att de skulle få bo på våran loge tills de fått ett nytt hem. Och jag såg fram emot att de skulle komma. Men fick reda på detta ikväll.Och detta svider lite extra. Är ledsen för detta. De hade fått en chans till. Men det hade gått för långt. 

Stackars sm. Enda trösten nu 'r att de i alla fall fick somna in i värmen, i en omgivning med kärlek och omtanke, med mat i magen. Det är bättre än att de hade fått fortsätta vara ute, och plågas, hungriga och ensamma. Men ändå. Ville så gärna ge dem en chans till. :'(

Vila i frid fina missarna <3 p="">

Är det så svårt att bemöta folk på ett trevligt sätt??

Detta är något jag funderat på väldigt länge nu. 

Varför kan man inte ha ett trevligt bemötande till andra, oavsett om man känner dem eller inte?? Dessa funderingar har dykt upp för längesedan, och ju mer jag ser hur folk blir bemötta desto mer konfunderad och irriterad blir jag. 

Jag började faktiskt reflektera över detta mer när jag började åka buss regelbundet förra året till skolan. Nu tänker jag på det allt som oftast. 

För mig är det självklart att säga hej med ett leende till chauffören när jag kliver på bussen. och även i andra lägen, som till exempel i affären, oavsett om jag egentligen är trött, grinig eller liknande. För mig är det en människa som sitter där framför mig, och de förtjänar att bli bemötta så som jag själv vill bli bemött (visst kan även jag bli irriterad och sura till mot människan framför mig, men för det krävs det att det finns en anledning till det först, men utgår alltid med att vara trevligt). 

Men det är inte många som verkar tycka samma sak, absolut inte alla, men väldigt många. Kanske en av tjugo kan tänka sig att säga någonting i alla fall.

De som valt ett serviceyrke har inte valt bort känslorna. Att dagligen bli ignorerad, få sura blickar eller tråkigt bemötande måste tära hårt i längden. En kassörska kan inte rå för att kunden innan tar lång tid på sig. De kan inte hjälpa att det inte finns personal tillräckligt för att öppna en kassa till. Att i ett sånt läge få hårda, arga ord kastade i ansiktet hjälper inte. En busschaufför som alltid får buttra blickar, eller inte ens det, man går bara förbi, för att man är sur för att man ska till skola eller jobb, är det så trevligt? Denna gör bara sitt jobb, servar den som vill ta sig från punkt A till B. De kan inte hjälpa att bussbolagen egentligen är urkasst, det är inte dem som sätter tidtabellerna, sköter inte reseplanerare på nätet och så vidare. 

Förtjänar ingen av dem som jobbar med dessa och liknade yrken ett bemötande som gör deras dag lite trevligare?? 

Jag förstår att exempelvis busschaufförer ser sura och griniga ut, för det är ett trist bemötandet de får dagarna i ända. Att jag tar upp just dem mest är för att det är de som det syns tydligast på tycker jag. Det är så många som bara blippar sitt kort, utan att ens ge en blick åt människan som sitter bakom ratten, och bara går vidare och sätter sig. Är det så svårt att säga ett hej? 

Eftersom jag är som jag är så gör jag det varje gång jag kliver på bussen. Ett hej med ett leende. Och det är många chaufförer som lyser upp och glatt hejar tillbaka. När jag kliver av gör jag det oftast framtill, och säger då hejdå. Så gott som alltid blir blir det samma reaktion som när jag går på bussen, och dessutom brukar det komma ett " ha en trevlig dag". Vilket gör mig glad! 

Nu när jag pendlar från Landvetter så är det ofta man träffar på samma chaufförer, och dessa verkar numera känna igen en när man går på och hejar numera glatt på mig innan jag själv hinner heja. Vilket jag tycker är trevligt. Jag är inte förtjust i att åka buss, men att bli bemött så gör det hela bättre. 

Vad vill jag säga med detta??

Jo, att man kan ägna en tanke åt att det är en person som sitter där framför sig, att även denne har känslor och kan kunna behöva ett enkelt hej och ett leende. 

DET KOSTAR INTE NÅGOT ATT GE ETT LEENDE OCH SÄGA ETT HEJ!!!

Det kan glädja någon mer än vad du tror. Tänk på det. 

Det går i kors...

Jajemen, jag är så trött att jag inte vet riktigt vad. 

Vart ju ledig idag, och synd då att ta det lugnt, började med att jag och Gunilla åkte till Borås på tömkörningsclinic. Så roligt!! Grym clinic med Anders Eriksson. Mycket har jag hört innan, och sett, har vart på kurs innan för honom när jag jobbade på ridskolan. Väldigt mycket som är vettigt, typ allt, han är väldigt duktig, och jag delar hans syn på hästar och hästhantering. Även om jag vart med innan så skadar inte en repetition. Efter detta åkte jag med Gunilla till hennes som och hälsade på hans katter, supersöta!!

Hem sedan, fixade lite snabbt för att därefter däcka på soffan en kvart. 

Längre än så hann jag inte med för Christians syster med familj kom på middag. Det blev en trevlig kväll, lite tacos och snack. Och nu borde jag gå och lägga mig. Men har gått över i övertrötthetsstadiet, och kan inte komma till ro. Så får väl sitta här en lite stund och bara varva ner. 

Imorgon är det bara att ta nya tag. Har inte mer än en dag ledigt åt gången på bra länge. Jag kan lova att det känns. Men så länge jag har praktik så ska jag kämpa på, så får jag väl smälla i backen när jag ska tillbaka till skola. Låter väl inte optimalt, men att missa lite föreläsningar som jag kan läsa in hemma funkar ändå. Men praktiken vill jag bara inte missa. Så det så. 

On my way home

Nu har jag gjort första kvällspasset på praktiken, det har gått fint och jag har haft kul!!
Kan bara konstatera att jag trivs som fisken i vattnet!!
Får börja ta lite mer eget ansvar och får själv börja utföra lite olika saker på egen hand hos patienterna, som exempelvis ge medicin, ge subcutana injektioner.  Känns toppen!!
Nästa dag blir på söndag, ett kvällspass igen. Det är så att jag längtar!! Ett bra kvitto på att man trivs :)

Ledig dag

Undrar lite vart den tog vägen bara. Känns inte som jag vart ledig idag, jag är tröttare nu än vad jag var igår kväll. Och jag har ändå tagit det lugnt. 

Aja, börjar inte förrän 14.00 imorgon, så hoppas på att få vilat upp mig lite tills dess. 

Hade en träning ikväll, en urgullig tjej som lånade Minerva :) Det gick toppen!! Samtidigt red Ebba Descarada, och det gick kanonbra!! Hon verkade trivas med Ebba, och tvärtom. De skuttade över ett 40 centimeters hinder, det gillade Descarada!! Lite bus fick hon in med, en hopp-skutt-på-bakdelen-sparka-bakut-bus-och-upp-på bakdelen-igen. Det löste Ebba hur bra som helst, Och efter det skötte hon sig fint. 

Det är så kul med hästarna!! 

Nä, nu ska jag ladda om inför i morgon. Ha det fint!!

Bästa ridturen på väldigt, väldigt länge!!

Det är på två händer jag kan räkna de gånger jag ridit ut och allt bara gått sådär bra de senaste åren, allt känts avslappnat och det bara flutit på. 

Visst, innan Minerva blev skadad så hade vi flera fina uteritter, men det var oftast att det fanns något som inte kändes lugnt, den andra hästen (Kola) var ofta inte till ro. Med min gamle Jason var uteritter inte något nöje överhuvud taget, för att inte åka i backen när han hela tiden skyggade för saker, eller drog i galoppen, så satt man tillslut hela tiden på helspänn, vilket i slutändan blev en ond cirkel. Detta medförde att det tog lång tid att koppla av på Minervas rygg. Det är också en anledning till att turerna med henne som vart sådär perfekta dröjde. 

Nu efter att vi att igång hästarna har vi haft lite problem, mycket "vi-vill-vända-och-g- hem-och-ni-har-inget-att-säga-till-om", Descarada har fjantat runt, kastat sig ut i vägen och så vidare. 

Men idag. 

Nu kom den. Den där perfekta ridturen. Vi hade bestämt innan vi red vilken runda vi skulle ta, inte särskilt lång och bara skritt. Klättring stod ju på schemat, och tanken var muskelarbete.

Så blev det. Och rundan gick så bra,  inget fjantande, inget vinglande, inget stökande, inget störande runt om (ok, ett par älgloppor störde väl idag en del, men vi blev av med dom rätt snabbt), och båda hästarna bara var nöjda och traskade på, lika glada som vi. Minerva var avslappnad, jobbade på som bara den, och såg verkligen fin ut! Gunilla lät henne gå i lite skänkelvikning och samlade henne även korta stunder mer än vad som är gjort nu på länge. Descarada gick på som bara den, var helt övertalbar i början på turen när hon hade en tanke på att gå en annan väg än vi tänkt, gick stabilt framåt utan att vingla, sökte sig i form, fixade lite skänkelvikningar, vilket är underbart, för de har inte suttit innan, bara några enstaka steg, men nu gick och i skänkelvikning från ena sidan till andra på vägen!! Hon valde att följa mina tankar om vilken väg vi skulle ta, och allt bara gick hur bra som helst!! 

För första gången på länge kändes det helt tryggt att rida ut, och så otroligt roligt!!

Har vi dom bästa hästarna eller har vi?? ;) Helt underbara är dom!!

Första dagen avklarad

Det var inte så läskigt att vara på ortopeden, jag hade bara fått igång nerverna igår. 

Det var en rätt lugn dag, och den bestod mycket av introduktion och förberedelse inför kommande dagar. En hel del patientkontakt, men rätt lugnt där med, lite mjukstart. Men jag är övertygad om att jag kommer att ha en rolig och väldigt lärorik tid på ortopeden. Alla verkar trevliga och glada för sitt jobb. Bara det känns bra. Det är välordnat, det känns fräscht, och det känns som en trevlig miljö.

Spännande!!

Nu är jag trött, supertrött. Mycket korvstoppning idag ;) Var i stallet och fixade allt, men ingen ridning. Det tar vi imorgon, lite klättring står på schemat. Gött!

Nu står slappa och sedan säng näst på tur. Trööött...

Och nu kom nerverna...

Imorgon är det dag, första praktikdagen på ortopeden. 

Och det börjar kännas nervöst!! Jag kan säkert få minnet att funka vad det gäller de praktiska sakerna som att sätta nål, ta prover och blodtryck och sånt med lite övning, men det är ett helt nytt ställe, jag har aldrig satt min fot på Mölndals sjukhus, och alla nya människor och tja, allt. 

Ska sätta mig nu och kolla buss och spårvagnstider, samt se om jag hittar nån karta över huset. Om inte så löser det sig ändå, får följa skyltar. Börjar inte förrän nio, så jag har lite tid på mig, det är bra. Hittade en uppgift som tydligen skulle göras innan praktikstarten, så har tittat in på den nu, och kör den imorgon. Vet att jag inte är ensam om att ha missat den, man kan inte på något sätt anklaga institutionen att vara tydliga med vad som ska göras. Det löser sig nog. 

Aja, nu ska jag ladda inför imorgon, ha det fint!!

Ett år äldre idag då!

Japp, 32 år nu då.

Märker jag någon skillnad?? Nej, det kan jag inte påstå ;)

Hade lite kalas på dagen här, elvakaffe med fika, väldigt trevligt, härliga släkt!!

Så glad för mina presenter med, tack snälla alla!!

 

Firar resten av min födelsedag lugnt i soffan, och klurar på min nya dator. Christian har hjälpt mig installera lite grejer, och jag har lyckats själv med några :) Ska även föra över lite grejer från den gamla datorn till denna nya, innan jag blir nöjd. Ska nog gå fint att få till denna som jag vill ha den!! Med lite tålamod bara, för än är jag inte hemma i denna, lite svårt att fatta än, skyller på åldern, haha ;)

 

 

Speedad!!

Ojoj, denna dagen har gått galet fort, och mycket har hunnits med. 

Började med att baka och tvätta i morse. Fortsatte med en stunds fågelvaktande, sedan en stund ute med katterna. 

Fika hos mamma och pappa och hämtade min nya dator, och hur gärna jag än ville sätta mig och nörda loss med att lära mig den så hann jag inte med det.

Strök gardiner och vek ihop tvätten som hängde ute sedan innan.

Sedan stallet och red båda de grymmaste hästarna som finns. Började med Descarada som idag gick helt kanon!! Vi fick till två galopper, varav en var någorlunda i form, och jag måste säga att hennes galopp känns helt underbar!! En stund på mot slutet av passet bytte vi hästar, så jag fick känna på Minerva igen, och för första gången på 1 år och 3 månader fick jag trava på och jobba henne, och det var lika toppen som det var förra våren!! Så roligt, man blir bara glad av att vara hos hästarna, ny energi samlad!!

Så hemma igen vart det middag, och baka igen, småplock inför imorgon (kalas) och nu sitter jag här. Men den gamla datorn. Den nya ska invigas imorgon. 

Ska fortsätta där jag slutat imorgon, dammsuga och städa toaletten, göra i ordning allt fika och sånt där innan kl 11, för då är det kalasdags. dags att sova då kanske? Tja, jag tror det, så god natt!!

Getingmassaker

Aldrig i mitt liv har jag vart med om så många getingar på ett och samma ställe. Ilskna dessutom.

Urk. 

Vi har under en tid fått in getingar i huset, och jag har metodiskt stängt allt som går att stänga, fönster, ventiler och så vidare, men ändå tog de sig in. Hur då?? Genom små springor i taket tog de sig ner från vinden... Såg en dag att ett gäng getingar flög in i taknocken, och då kopplade jag.

Trodde det skulle ge sig. Men nejdå. Fler och fler kom in... Jag har inte så ont av att eventuellt bli stucken av en geting, men vill inte under några omständigheter att katterna ska få sig ett stick. 

Ringde försäkringsbolaget och de skickade ut det företaget de samarbetar med för att ta bort boet på vinden. Ingår i vår försäkring, kostar inget extra. Skönt.

Och idag kom det en kille, med full mundering och skulle ta sig an getingarna. Jag trodde inte det skulle vara så värst stort, och förväntade mig att det skulle gå fort. 

Jag hade fel. 

Hade inte vågat öppna upp till vinden innan, och det var smart. Det var ett enormt bo, plus ett mindre. Och mängder med getingar. Riktigt ilskna dessutom. Insektskillen hann inte ens fram till boet innan de anföll, och lyckades forcera getingdräkten och stack den stackaren fullständigt. Han fick rusa ut efter att ha fått sprayat insektsmedel, men gav sig inte, så efter att för säkerhets skull tagit allergimedicin (med så många stick, som dessutom tog i ansiktet till större delen, kan vem som helst, trots ingen allergi, reagera) så gav han sig upp på vinden igen. Fick ner en del av boet, fyllde en halv sopsäck, gigantiskt. Dock, efter att fått så många stick, valde han att inte gå upp och ta resten. Men hade fått spridit ut pulver och sprayat insektsmedel så de ska dö av i alla fall. Även Christians rum (vindsluckan finns där inne) vart igenbommat och sprayat med insektsmedel. 

Efter att insektskillen åkt var det min tur. Sanera huset på döda getingar... 

Dammsög överallt, de var utspridda lite varstans. Gick väl bra. Väntade med Christians rum till sist, för att vara säker på att sprayen fått verka. När jag öppnade dit var det som att kliva rakt in i en massaker. 

Halva golvet (överdriver inte detta) var täckt med getingar. Runt fönstret var det så gott som igenmurat med getingar. Döda som tur var. Men grymt äckligt i alla fall. 

Fick bort alla, tror jag i alla fall, men det tog en stund. Hoppas verkligen nu att de inte kommer tillbaka. 

För detta var äckligt. Och otäckt.

Men väldigt skönt att veta att de som var där nu inte är kvar. Hua, vill inte se så många getingar på ett och samma ställe igen!!

Ett bi tror jag allt, men har inga närmare bilder på en geting!

Underbara hästarna!!

Efter några dagars vila för hästarna så körde vi igång idag igen.

Vi valde volten, kändes mest lämpat då de förmodligen skulle vara pigga efter vilan, samt att det kunde vara skönt att stämma av lite, sist vi red där gick det inte så värst bra för någon av oss. Alla har ju vi våra dalar, vi hade en sist vi red. 

Idag bestämde jag mig för att testa något nytt på Descarada, att inte ta vanliga tränset, utan hackamoret. Och Gunilla bestämde sig för att testa ett rakt bett på Minerva.

Och hur gick det?? Hur bra som helst!! 

Vi hade även fram några bommar och satte även upp ett litet kryss. Det fick hästarna att tända till!! 

Descarada var lite skeptisk mot hackamoret i början, men allt efter som att tiden gick slappnade hon av och började gå i en sån otrolig skritt, den kändes helt fantastisk!! Vi har vart nära den innan, men nu kom den! Och traven börjar sitta med!! Lite motsträvig emellanåt, men så fort jag vände mot bommarna blev hon jätteglad och ångade på :) Hon hade något dålig koll på sina ben, men det störde då inte henne, hon vart lika glad ändå! Många saker som vi kom över idag :) Så kul!! 

Minerva verkade gilla det raka bettet bra, och Gunilla fick jobba med sitsen när jag och Descarada tog lite paus. Och jisses så fint det blev!! Minerva bara flöt fram och såg sådär nöjd ut som en häst bara kan se :) 

Så ja, dagens ridpass var toppen!! Kan knappt vänta tills vi sitter på ryggen på dessa fina hästar imorgon igen :) Då vankas det uteritt, hoppas de sköter sig lite bättre än sist, då var det lite halvgalet, haha ;)

Sorgens dag :(

Idag har tyvärr två av mina fyrbenta vänner fått lämna oss. 

En av dom är Sivan. Älskade Sivan, Beata och Doris mamma, Sunnys mormor. 

Denna underbara lilla katt har stått mig nära, nästan som mina egna. Hon är mitt bonusbarn, som tillsammans med Sally och Penny har bott här hos oss på kollo. Efter en kort tids sjukdom fick hon idag somna in. Fruktansvärt sorgligt. Känner med Anna, mina tankar och styrke- tröstkramar till dig min fina vän.

Finaste Sivan

Vila I Frid Gumman

Mina tankar går även till Ebba och hennes familj, då även Spice har fått gå vidare efter en långdragen skada. Denna fina ponnyn lärde jag känna 2008, och har fått äran att följa hennes och Ebbas utveckling med åren, tränat dem och det har gått så fint. Så tråkigt detta, även jag har fäst mig väldigt mycket vid Spice. Varmaste kramar till Ebba och familj.

Fina Spice

Vila I Frid härliga ponny

Ett litet överslag hos Sunny...

I morse, innan jag skulle åka och stod och gjorde i ordning mackor, gav jag katterna lite skinka var. 

Ganska så mycket som vanligt. Förutom Sunny reaktion då... 

Hon åt en bit, verkade tycka det var gott som vanligt. Dock klistrade den sista biten skinka sig fast på golvet och hon kämpade med att slicka loss den. Men misslyckades väl lite. Och sedan kom den lite udda reaktionen... Hon började rulla på skinkbiten, och frenetiskt gnugga halsen och nacken mot den... Och när hon var nöjd med rullandet på den skinkbiten gick hon bort till mattan och började gno där det verkade finnas lukt kvar efter Doddos skinkbit. Hon verkade väldans nöjd med sitt udda påhitt ;)

Tja, vad ska man säga?? Detta är väl bara en sak av alla konstiga saker mina katter hittar på, haha!! Tror att en liten anledning till Sunnys påhitt är att hon snart går in i löp. Då hittar hon på mycket konstigt... Men vad gör det? Hon är lika go för det!!

Söta Sunny!!

Måndag...

Gillar dom inte. Känns hopplöst långt till helg igen.

Och är redan helt slut, bara efter idag. Funderar lite på vart jag ska hitta energi till de andra dagarna?? Aja, de ska väl gå ändå, men hade vart trevligt att vara lite pigg, man hänger med mycket bättre då. 

I morgon väntar en LÅNG dag med föreläsningar, det ska bli jobbigt. Ja, jag vet att jag gnäller nu, men att sitta still så länge funkar inte riktigt, blir så fruktansvärt rastlös, och när det har gått över efter att ha våndats bra länge kämpar jag mot att somna. 

Hoppas verkligen att det är föreläsningar som lyckas fånga mitt intresse i morgon. 

Men förutom gnäll så måste jag berätta nåt bra med, jag vart godkänd på farmakologitentan!! Gööött!! Nu är det bara symtomtentan som släpar, den skrev jag ju, men kan inte ens ha tur med den, den kommer inte bli godkänd. Men jag är grymt lycklig över farmakologin!! Tredje gången gillt :D

Fina, fina Doris!!

De vita vackra vid vattnet

Igår morse tog vi tillvara på höstens vackra väder och gick ner till lagunen med hästarna och fotade lite. Helt underbart ljus, gillar resultatet :) Båda hästarna är verkligen underbara, så glad för att ha dom!!

Älgloppor... skräpinsekter!!

 Det blev en ridtur ikväll, så härligt!! Dock hade hästarna lite väl egna åsikter, de skulle vända hem vid en vägkorsning, inget att tala om. Descarada samlade sig sådär som hon gjorde sist vi hade lite strul, och Minerva blåvägrade gå åt rätt håll hon med. Så Gunilla hoppade av, och tänkte ta och leda båda hästarna en bit åt rätt håll, men icke.Jag fick hoppa av med. Och vi fick i stort sett dra hästarna en bra bit innan vi hoppade upp igen, och då lät vi dem vända hemåt. En liten vinst ändå, för vi trodde att vi skulle behöva gå hela vägen. Descarada hade lite svårt att koppla av, men tillslut gjorde hon det någorlunda. I morgon väntar en promenad.

Men alla dessa älgloppor... De är vidriga!! Hua, de anföll oss ikväll när vi var ute och red. Fick bort de flesta direkt när de landat på hästarna, väldigt bra att de är vita, de syns med en gång. Jag fick i håret, urk, panik typ. Plockade två i Descaradas svans när vi kom hem. Nu kliar det överallt trots dusch. Känns som jag har ett helt gäng på mig ändå. Usch!! Jaja, det är höst, och de äcklen hör till hösten, så vi får väl leva med det. Men det är inte trevligt...

Ok, jag har hästabstinens.

Det är två dagar sedan jag var i stallet, och jag har redan abstinens. 

Aldrig att jag kunde tro den dagen jag bestämde mig för att lägga ner allt med hästar, den dagen i mars 2010, då jag överlät Jason till en ny ägare att jag skulle någonsin längta såhär efter häst igen. För jag var så otroligt bränd på det. 

Nu dröjde det inte länge innan jag var igång igen, jag klarade inte hålla mig från hästeriet helt, då på ridskolan och red El Paso regelbundet. Sedan var det Ville, också på ridskolan. Och sedan fick jag erbjudandet att börja hos Gunilla och Minerva, och nu finns ju även Descarada där. Och dessa två hästar känns så mycket som mina egna det bara går även om det inte är det. De är helt underbara och jag tycker så mycket om dom!!

Och som sagt, nu har jag vart från stallet i två dagar och hållit mig hemma och snorat, men imorgon ska jag dit, en liten ridtur står på schemat, och det ska bli helt underbart!!!

I brist på annat...

.Jag orkar inte direkt hålla igång, men ändå blir jag rastlös. Så idag bakade jag bullar. Brände hälften, lite ouppmärksam ;) Aja, dom går säkert äta. 

Jag har pluggat lite med, men svårt även där att fokusera. Har en del att läsa in tills på fredag, jag fick hem boken igår först så jobbat på bra ändå tycker jag för jag har kommit till hälften.

Har bestämt mig att pensionera min dator med, det är dags för en ny nu, denna trotjänaren funkar inte nåt vidare längre, trots livsuppehållande försök. Har lagt undan pengar till denna ofrånkomliga utgift och nu ska det nog räcka till. Nu ska jag bara komma underfund med vad jag ska ha, det är ju en djungel... Vet inte om jag har så höga krav egentligen, den ska funka att göra arbeten på, alla dessa skolgrejer som ska skötas, samt att den ska vara bra när jag hanterar mina foton. Annars använder jag ju datorn mest till internet utöver detta. Ska nog bli bra. Med lite hjälp från de som kan detta bättre än jag så ska jag nog fått skaffat mig en ny dator. Får bli min födelsedagspresent till mig själv ;)

Jäkla förkylning...

Usch, det var inte välkommet att bli förkyld nu, MEN det kunde vart värre, kunde blivit det om två veckor när vi har praktik, det hade inte vart bra! Så jag föredrar att stöka över detta nu.

Var i skolan idag i alla fall, obligatorisk föreläsning, vill inte ha sådana saker släpandes sedan, lika bra att stå ut, dock var det kanske inte det smartaste valet... feber, täppt i näsan, lock för öronen, hosta, tja... och tråkigt var det också ;) Men men, nu är det gjort, och imorgon håller jag mig hemma. På torsdag är de obligatoriskt igen, så får friska på mig fort. Aja, bara att göra, eller hur!!

Den är här nu...

Eller dom snarare. 

Den ena av dom är väl ganska välkommen -hösten. Men den andra -höstförkylningen, den kunde banne mig hållit sig borta.

Det är trist när sommaren tillslut släpper taget, men samtidigt, jag tycker om hösten. Jag älskar de vackra färgerna, lukten av torra löv, den höga, klara luften som blir, samtidigt som det kan komma en och annan varm dag. Jag gillar till och med att det mörknar lite undan för undan, gränsen går vid övergången till vintertid, då gillar jag det inte längre, då blir det för mörkt.

Men den där äckliga höstförkylningen hade mer än gärna kunnat få dragit någon annanstans. Den gav sig på mig igår kväll och jag är risig som tusan.

Det stoppade mig inte i morse visserligen, släppte ut hästarna, fixade stallet och lagom till ruskvädret sadlade vi hästarna (ok, inte helnyttigt för förkylningen, men vad sjutton, den finns redan där). Det blev en timma på volten, jag arbetade Descarada ganska lugnt, hon har ju gått lite mindre under veckan, haft lite vila. Så mestadels skritt, med fokus på lösgjordhet i sidorna, att följa det spår jag valde, och på att formen ska stabilisera sig. Samma sak i traven, men inte lika intensivt med formen, utan bara att hon vill söka sig rätt, och även att framåtbjudningen skulle finnas. En del har fallit på plats denna veckan, kanon!! Hon blev mjukare i sidorna och trängde inte in med rumpan i vänster varv mot slutet av passet, så bra har det inte blivit innan!! Kul!!

Resten av dagen har jag mest tagit det lugnt, och fågelvaktat, alla fåglar på rätt plats idag ;) Rätt go dag trots allt!!

Härliga sommar!!