Och när tänker dom ge sig??

Jag erkänner, det är väldigt jobbigt nu. Katterna ger sig inte, de ska bara bråka. Får ha konstant uppsikt på dem, när de får chansen ryker de ihop. Doris och Sunny håller sig ganska ok, så länge de inte kommer för nära varandra. Beata kan ge sig på någon av de andra när som. 

Jag önskar innerligt att detta släpper väldigt snart. 

Beata har alltid reagerat om det vart nåt, någon av de andra som vart hos veterinär, eller som vid branden, då var de hennes värsta fiender. Men det har alltid släppt på några dagar, och för varje dag har det lättat på det. Men just nu blir det värre... Jag vill inget annat än att de ska komma överens igen, de är i vanliga fall oskiljaktiga och världens bästa vänner. Så att det blir så långdraget nu känns jobbigt. 

Jag har på känn att de kommer att ge sig, kanske inte lika snabbt som de andra gångerna, de har ju alla tre vart med om ett ingrepp, och det är klart att de känner av det. Men min stora oro är att det inte blir som jag tror, att de inte ger sig. Hur ska jag göra då?? Jag vill inget hellre att mina katter ska må bra, och vara glada och nöjda. Men om de inte kan komma överens, hur ska jag göra?? Jag vill ha mina katter kvar hos mig. 

Men nu ska jag inte ta ut något i förskott, de får ta den tid de behöver. Även om det just nu känns lätt ohållbart. Men det är trots allt bara två dagar sedan de vart kastrerade, så det har inte gått så lång tid än. Får försöka hålla mina nerver lugna och kalla ett tag till. 

Skulle behöva vaddera hemmet...

Katterna är hemkomna efter kastreringen idag, den gick bra. Men läget här hemma går sådär.
Alla tre är vansinniga på varandra och det går just nu inte ha dom i samma rum. De är inte hundra i huvudet, de lullar runt och vinglar. Sunny ska promt upp överallt och ramlar ner lika fort igen. Hon är den som kommit igång sämst, tar längre tid för henne än dom andra. Så nu ligger det kuddar och filtar överallt på golvet här. Skulle behöva vaddera in allt känns det som, för hon kan inte vara still. Doris har inte mått bra alls, har kräkts.  Stämt av med Gustaf, och ska göra det igen vid nio.
Just nu känns allt detta väldigt jobbigt, och inser att natten kommer att bli lång... Hoppas innerligt att sederingen går ur kroppen fort på dom. Och att de blir vänner snart. Jobbigt att de vill slåss allihop. Innan har det vart Beata bara som vart sur om nåt avvikande hänt. Det har vart uthärdligt, och löst sig inom ett par dagar.  Men alla tre... Känns just nu rätt så övermäktigt.  Hoppas hoppas att det löser sig snart. Vill inte att de ska må så här dåligt!!

Älskade katter, så här brukar det se ut här hemma.

Jobbar med nerverna... Älskade katter!

I morgon bitti är det dags, en tur till Gustaf på Lerums djurklinik för mina flickors kastrering. Och mina nerver sprätter omkring. Försöker sansa dem, det är trots allt ett rutiningrepp, och jag tror att det kommer att gå bra. Jag kommer att vara hemma med dom resten av veckan sedan, vill ha koll, och se så att de mår bra. Och att såren håller sig fina det första.

En fråga till er som kastrerat era honkatter, hur lång tid har det tagit innan ni sett att såret läkt såpass att man kan skippa tratten, eller annat som hindrar dem från att tvätta på det??

Ska erkänna att det är väl egentligen det jag är mest nervös för, tiden efter här hemma. Och bilresan dit och hem. De gillar inte att åka, nära panik är det... 

Men det ska nog gå fint detta!! Det är trots allt väldigt skönt att äntligen få detta gjort, det har vart tänkt länge, och de kommer garanterat må bra mycket bättre än vad de skulle gjort än om de skulle fortsätta på p-piller och löpa igenom titt som tätt. Så är det. Ska pussa på mina älsklingar massor nu ikväll. 

Mina fina hjärtan!!

Inte enligt planen.

I morse när jag släppte ut hästarna rasade det innan väldigt bortblåsta julkänslan över mig,. Det var kallt ute, alldeles frostigt och glittrigt. Julmusik poppade upp i huvudet på mig, och min tänkta pluggdag vart som bortblåst. Istället blev det total julröj här hemma, Inte riktigt så avancerat som jag annars brukar ställa till med runt jul, men alla gardiner, dukar, filtar, påslakan, överkast och kuddfodral bytta. Dammat fick jag gjort med. Det var välbehövligt... Nu är det alldeles rött överallt här inne. Det är bara ljusstakar och julstjärnorna som ska på plats. Men det får faktiskt vänta till i mitten av veckan i alla fall, Precis som det som ska upp ute. 

Hade det ganska så lätt med gardiner och dukar och sånt i år, i vanliga fall är det ju bara till att ställa sig och stryka allt som ska upp, för det är inget jag orkar med efter de är nedtagna och tvättade... men nu var det så struket det bara kunde bli, allt som finns i gardin- och dukskåpet var ju iväg vid saneringen efter branden för tvätt och sånt, och det kom tillbaka väldigt fint struket :) Alltid nåt :)

Hur som helst, nu är känslan av jul här. Så mysigt!! 

Exakt

Om exakt en månad är det julafton. Tiden går så vansinnigt fort. 

I veckan ska det julfixas här hemma, det blir inte så mycket i år, dels för att jag inte känner för det, hinner inte så mycket och så ska trappan renoveras. På onsdag ska ju katterna kastreras med, så även om jag kanske har lite mer hemmatid med dom, så vill jag inte störa dem allt för mycket de första dagarna, så det kommer bara bli gardinbyte, lampbyte, och en vanlig lätt städning. Tänker ta och städa mer ordentligt efter jul, för då lär väl slipdammet efter trapprenoveringen letat sig in lite varstans. Så, imorgon tar jag ner gardiner, tar bort dukar, ja, allt tyg som ska bytas ut, så får det juliga komma upp lite i taget. Jag är inte ett dugg laddad, för jag har inte en uns av julkänsla än. För som sagt, tiden har gått så fort, fattar inte att det är slutet på november. Så jag gör det lite halvdant i år, och lägger mer fokus på plugget istället. Nu ska jag sova, hoppas jag. Efter en nästan sömnlös natt med ryggont, mardrömmar om kastreringar och ångest för tentor borde jag väl få sova lite i alla fall. För nu är jag tröööött... God natt!!

Och ungefär DÄR blev jag nervös...

Nu är det dags. Och det är egentligen inget att fåna sig över, det kommer att gå fint. 

I veckan som kommer är det dags för mina tjejer att bli kastrerade. 

Inget ovanligt ingrepp, inget som ska vara något större, men det är ändå mina älsklingar som ska genomgå det. Och det är verkligen på tiden, de ska inte få några mer bebisar. Doris kull, alltså Sunny och gänget som kom som en ren överraskning efter att vi hämtat hem henne vart den första och sista kullen. Visst skulle det vara kul med kattungar här, men så ska det inte bli. Skulle inte vilja utsätta dom för det, inte när de har sin astma som extra belastning. Att jag inte gjort detta innan är för att det egentligen inte vart så bråttom, de är innekatter, träffar inte några andra katter, ekonomin och att matte vart rätt feg... Men det är ju inget att vara feg för!! 

Men nu ska det bli av. Pratade med Gustaf i eftermiddag, litar fullt på honom, och imorgon eftermiddag när vi ska dit med Pontus för en koll av hans hälta bestämmer vi en tid. Men det är inte utan att jag är nervös för det, det ska jag erkänna. Mycket kan ju hända, men det mest troliga är att det inte händer något. Och dom kommer att må bättre som kastrater. Så är det bara!! Men som den hönsmamma jag är så kan jag inte låta bli att oroa mig. I alla fall lite ;) 

Mina små godingar!!

Från 100 till noll

Hela veckan fram tills idag har tempot vart högt, massor har blivit gjort, sånt där tråkigt som annars inte blir gjort. Som att rensa lådor som stått i några år. Detta vart visserligen till katterna stora lycka, finns det nåt roligare än att få röja bland en massa saker?? De hade skoj är det minsta jag kan säga ;) Jag lyckades till och med att hitta en bortglömd tusing som legat i ett kuvert i ett par år sedan jag fyllde 30 år! Den räddade mina resor fram och tillbaka till Göteborg, för ett nytt busskort var det dags för i onsdags, och utan detta fyndet så hade jag inte löst det utan att be om lite hjälp... Gött :)

Men idag, energin är borta. Har verkligen försökt att komma igång. Men icke. det enda vettiga jag gjort är att jag släppt ut hästarna och tvättat min stalljacka. Annars har jag blivit bortskämd med lunch hos farmor, och mamma och jag åkte och handlade mat. Men så mycket nytta har jag inte gjort. Fast planen var annorlunda. Men vissa dagar blir det så, kommer igen imorgon igen!!

Katterna har däremot hållit igång idag ;)

Lillelördag

Jajemen, onsdag, eller närmare bestämt lillelördag. nu är det Greys Anatomi och en påse popcorn som gäller :) 

Annars har det vart det vanliga lunket idag, typ, morgonen har bestått i en läkemedelsexamination, och eftermiddagen har ägnats åt ett seminarium (som inte var någon höjdare av olika orsaker... 

Mockat hos hästarna, och landat i soffan. 

Och nu blir det till att glo på tv resten av kvällen, och ladda inför mina två lediga dagar ;) Ok, ska plugga, men kan göra det hemifrån :)

Bäst hittills

Idag fick vi möjlighet att rida när det var ljust, så vi passade på att rida vår lagom långa runda på 6 km, samma som sist. Varför vi valde den igen är att försöka skapa en trygghet för Descarada på uteritter, så hon kan slappna av och känna att hon inte behöver stressa över en massa nya intryck, för just nu är det mycket för henne bara att vi rider ut. Vi började som vanligt med ett evigt taktande, men hon är inte opåverkbar i detta, man kan bestämma vart vi ska hålla oss på vägen och så vidare, när vi möter bilar fortsätter hon vara att takta, inget mer händer. Det går inte fort heller, Minerva skrittar med oss utan problem. Vi väntar bara på att hon ska släppa detta, och det gör det nog inom en snar framtid. Vägen vi rider erbjuder på sina ställen rejäl klättring, och i dem kopplar hon av och börjar gå riktigt.Idag har jag nästan hela vägen kunnat rida på lång tygel! Det har inte hänt innan!! Och vi har kunnat trava på lite utan utbrott med studs, bakutsparkar och bock!! Härliga framsteg!! Åh, vad jag gillar denna hästen, hon är helt underbar!! Allt får ta den tiden det tar, det är hennes förtroende vi vill ha, och vi vill att hon ska ha förtroende för oss. Och det börjar ta sig även från ryggen nu, från marken känns det som att det inte är några problem :) Helt klart bästa uteritten hittills!! Vill ut och rida nu igen!! Men imorgon blir det vila och på torsdag blir det en stund på volten, det kommer att bara bäcksvart ute när vi kan rida, med lite arbete där skadar inte heller, det är också kul!!

Blivit stucken

På skolan finns ett kliniskt träningscenter, KTC. Där får vi träna på mycket som rör vad vi kan träffa på ute på sjukhusen i praktiska moment, t ex som blodprovstagningar. 

I em och kväll var det öppet för egenträning med lärare på plats, vilket innebär att man kan få träna även på varandra, annars är det bara på attrapper, vilket jag inte tycker ger nåt. Så jag och Liselott gav oss dit för att sticka varandra lite :) Fick även sätta en PVK (venkateter). Det gick super alltihop, vi lyckades finemang!! Även om man fått göra detta på praktiken så är det bra att med jämna mellanrum göra det, just för att behålla känslan och inte glömma av och få börja om på nytt igen. Och hur konstigt det än låter så är det rätt kul att få sticka lite ;)

Heldag!!

Började dagen med att kvart i sju ge mig av till Ullared tillsammans med mamma. Dags att sätta sprätt på presentkorten minsann!! Det var dock inte bara vi som tänkte shoppa idag, för första gången jag vart där har vi behövt stå i kö för att komma in. Men ska inte klaga, det tog inte ens tio minuter att komma in ;) Med mig hem kom bland annat nya handdukar, ett par röda ridbyxor, en fönsterlampa, kattsand, ett par juldukar och lite kläder. Nöjd!! Tycker vi fick till en trevlig dag, mamma och jag!!

Väl hemma igen så ställde jag bara in grejerna och åkte sen till stallet för att rida ut en sväng innan det mörknade helt. Det blev en superhärlig runda, Descarada var något stressad först och taktade i typ en kilometer, sedan lugnade hon sig. Vi valde att skritta större biten, bara en kort bit med trav. Vi vart i alla fall ute i 45 minuter, och 6 kilometer avverkade innan det blev bäckmörkt. Vi har inte vart ute så mycket med Descarada nr det börjat mörkna, mer än vid hand, och det har hon upplevt som jobbigt och stressande. Så denna turen kan man nog säga var det riktiga premiärturen uppsuttet, så mörkt som det var sista biten hem som denna gången har vi inte vart ute i innan. Till och med pannlampan fick vara igång, det var lite otäckt tyckte hon när det lös mot ett räcke ;)  Hur som helst, en toppentur!!

Lite stallfix efter det och sedan hem och packa upp. Nu soffläge och uppladdning inför morgondagens skoldag!!

På plats :)

Fönstren är bytta på övervåningen nu, i alla fall de stora. Finns ju två mindre med, men de är inte högsta prioritet. Nu är det bara foder runt fönstret i sovrummet som ska på plats, de gamla gick sönder när de plockades bort. De ska på plats i veckan. En liten bit i taget, så småningom så är huset renoverat så som vi vill. Allra helst hade jag fått gjort allt på en gång, tänk vad härligt att ha ett helrenoverat hus!! Men det kostar och tar tid, s lite i taget betas av. På dom här tre åren har vi ändå hunnit med en hel del. Ute har det dränerats, en ny uppfart och parkering är anlagd, murar har byggts, gräsmattan har förbättrats, det har röjts bland träden, nya träd har planterats, en uteplats har kommit i ordning, en kattbur har byggts. Ny värmekälla är installerad, jordvärme och den gamla vedpannan är borta. Inne så har vi renoverat sovrummet, två fönster är bytta på nedervåningen, alla källarfönster är målade, två fönster bytta uppe, båda gånggarderoberna är renoverade, ett rum är renoverat på nedervåningen. På tur står renovering av trappan, och kanske hallen upp, vi får se hur långt vi tar det denna gången. De där stora projekten är kvar, och lär väl ta ett tag innan de ros i hamn, och det är köket, toaletten uppe och nere och kanske även källaren. Men det kommer. Så småningom så. Lite sparande först bara ;) Det finns oändligt mycket att göra i ett hus. När man mot förmodan är klar så är det dags att börja om. För det ska underhållas konstant. Men jag har inget emot det, man gör det till sig själv, pengarna man investerar kommer tillbaka till en själv. Så även om det är grymt skönt att hyra lägenhet, så mycket tid man sparar, så lockar det inte. Att få bestämma själv hur man vill ha det, när man ska göra det, och inte ge pengarna till andra varje månad, det är så jag vill ha det. Jag är så glad för vårt lilla hus, mitt paradis!!

Fotboll på tv...

Umgänget är på topp här hemma, vi sitter i varsin ända i soffan, med var sin popcornpåse, Christian tittar på fotbollen helhjärtat medan jag glor på datorn samtidigt som jag slänger ett halvt öga på teven. Katterna har däckat på övervåningen. Vi är allt sociala på hög nivå här hemma, haha!! Helt ok, det är rätt mysigt ändå.

Dagens plugg har gått bra tror jag, vi ska sammanställa och skicka in en del på måndag, blir nog bra! Annars har jag faktiskt inte gjort så mycket idag, vart hos farmor och ätit lunch och hjälp pappa att få hem deras bil från verkstaden. Hade dock många planer för denna nästan lediga dagen, men vad fasen, de som var tänkt idag går att göra en annan dag. 

Imorgon blir det upp tidigt, ska ut en tur med hästarna vid halv åtta. Kl nio kommer pappa och min farbror hit, de och Christian ska jobba lite det är dags för fönsterbyte på övervåningen, gött!! Jag står för "marktjänst", fika, städ och sånt. Tycker det är trivsamt!! Kommer bli väldans bra att få bytt ut de gamla skrammelfönstren däruppe, de är inte alls bra skick. Blir förhoppningsvis både varmare och tystare inne, isolera bättre med de nya, och ljuden från vägen ska förhoppningsvis minska något, samt att det inte kommer skallra så läskigt i sovrumsfönstret när det blåser ute ;)

Så, det blir ingen lång kväll, behöver lite sömn tror jag allt!!

Bild från 2010

Måste...

Gah, vad det är tråkigt att skriva uppsats!!! 

Måste ta tag i det, imorgon fm ska det bli av, då ska det som ska printas ner bli till text. Måste. Som tur är jobbar vi i grupp, så jag är inte ensam om detta i alla fall. Gillar inte att arbeta i grupp egentligen, man kan inte alltid vara överens, men det går rätt bra i vår grupp. Vi gör lite var, så det känns bra. På måndag ska en del av uppsatsen vara klar, och vi har inte mycket kvar på den. Jag ska ha in lite olika begrepp i texten, lite småklurigt, men det ska gå. Bör inte ta så vansinnigt lång tid. Vill bli klar och ta helg ;) Kunde gjort det idag men fick inte tummen ur, haha ;) Hur som helst, lite disciplin, så ska detta vara i hamn!!

Ögon stora som tefat.

Jepp, om man får se något som är väääldigt konstigt så kan ögonen växa till i alla fall dubbel storlek. Fick se sådana ögon på Descarada idag ;)

Vi valde att ta en promenad med hästarna idag, och med facit i hand var det ett bra val. Vi paltade på oss en massa reflexer och varsin lampa och gick ut i halvmörkret. 

Vi gick förbi golfklubben och en bit på en grusväg därborta. Det första som dök upp var bakom oss, en människa på rullskidor, som var hygglig att nog att vända istället för att staka förbi oss. När vi kommit en bit var jaktfolket ute med en av sina hundar, utanför en lada. Bra miljöträning, hästarna tyckte det var lite läskigt, med skötte sig bra. Vi detta laget var det nästan helt mörkt. När vi var ute på asfaltsvägen kom rullskideåkaren igen... Han saktade ner och tog det lugnt med stavarna. Descarada tyckte detta var en overkligt skum figur, och ögonen började växa på henne... Rullskidorna fortsatte att åka förbi och när den var jämsides var hennes ögon stora som klot! Inte sett så mycket ögonvitor på en häst nån gång tror jag ;) Men hon var jätteduktig!! Hon stod kvar och rörde sig knappt. När den var förbi vart hon som vanligt igen. Nu kom skidorna tillbaka, och då valde vi att vända hästarna mot, och nu var det inte det minsta läskigt. Tycker att båda hästarna är fantastiska, de flesta andra hästar hade inte stått kvar när något kommer i mörkret klickandes, med rulljud mot asfalten, "flytandes" på vägen förbi. Men som sagt, det var väldigt skönt att inte sitta på idag ;)

En tickande bomb

Dagens stund på Descaradas rygg var långt ifrån lika lugn och trygg som igår ;) 

Vi red ut, en runda på 40 minuter ca. Vi valde bort skrittklättringen då de kändes som att de faktiskt behövde röra sig mer. Och ja, det behövde dom. När vi började trava så dröjde det inte länge innan första explosionen, det är mycket vatten ute nu och en översvämmad bäck var triggern för detta. Descarada flög rakt upp i luften, drog ett bocksprång, sedan rakt upp igen med en bakutspark som avslut. Hon hade nog kunnat fortsätta med en snygg serie av detta om jag inte hade rutit åt henne så hon kom ur sin trans... Jisses vilken åktur jag höll på att få!! Tokiga häst!!

Sedan när vi fortsatte trava så räckte det med minsta lilla innan bakutsparkarna var på sin plats. Hon föll in i galopp en kort bit som var ganska lugn, då lät jag henne hållas. Nästa travomgång så kunde jag inte ens rida lätt, för varje gång jag lättade ur sadeln kom bakutsparkarna. Så det var bara till att sitta ner, bra jobb för magen kan jag lova ;) 

Behöver jag säga att det var en laddad ridtur?? Minerva var lika taggig hon ;) Det är tur att de lyssnar så bra på oss trots allt, tokhästarna!!

När man får DEN känslan!!

Detta är det man strävar efter när man rider, i alla fall jag .

När man får den perfekta känslan, att allt bara flyter på och det bara känns toppen att rida.

Så kändes det idag!! 

Ett egentligen ganska så enkelt pass på volten där jag först tänkt lägga vikten vid skrittarbete och halter blev till ett pass med fokus på övergångar mellan skritt och trav, stabiliteten i formen i dessa, halter och ha henne mellan skänklarna på voltspåret. Mot slutet la jag även in åttvolter.

Descarada har ju ingen större erfarenhet, och har inte kunnat mycket, men det börjar bit för bit falla på plats. Höger och vänster varv kändes idag mycket jämnare, det blev till och med svårare att rida hanne i vänster varv än höger, som annars är hennes svåra varv, det har vi jobbat länge på!! Övergångarna börjar nu bli något mindre teleskopliknande, huvudet har innan vart som en giraff rakt upp i luften oavsett om det vart från skritt till trav eller tvärtom. Idag började det släppa och hon gick kvar rätt så bra :) In i halterna flaxar hon fortfarande iväg, men hon gör dem ändå i mycket mer balans nu än innan. Testade trav direkt från halt och oj vad hon tyckte det var kul och oj vad hon startade med bakdelen!! Att sedan göra åttvolter vart väldigt kul med tyckte hon, nu när vi var i mycket mer balans med varandra, och hon börjar bli lite mer liksidig. Hon lärde sig väldigt fort vad det gick ut på och svängde själv när det var dags för varvbyte, det blev lite för bra, fick avsluta den övningen, haha ;) Hur som helst, de 50 minuterna på Descaradas rygg ikväll var helt toppen!! Allt kändes som att det satt, och nästa steg går att påbörja. Underbart!! Imorgon blir det en vända med klättring, ska bli skönt att komma ut lite igen, nu när älgjakten lugnat ner sig :) 

Förvånad?? Jajemen!!

Återigen förvånar Descarada, denna lilla häst som i princip inte vart med om någonting, förutom en taskig ridning och en hantering som inte vart mycket att hänga i granen, mest har hon stått på lösdrift i sju år efter att hon kommit till Sverige som treåring. 

Hur som helst, fröken har med årets vinterpäls börjat se ut som en luddboll, och möjligheterna att få henne torr vid regn, eller om hon svettats vart i det närmsta noll. En hel evighet har det tagit, och hon vart kall under tiden hon torkat. Hon har själv verkat ha tyckt att det kliat med all päls, skulle väl kunna tro att det är att jämföra med en yllemössa som aldrig tas av ;) 

Idag gav vi vika för isbjörnspälsen och plockade fram klippmaskinen.

Och med tanke på hennes bakgrund hade vi lite oroliga tankar på hur detta skulle gå... Vi väntade oss en steppande häst som vi skulle få fjäska för, att vi skulle behöva muta när vi skulle komma nära öronen och så vidare.

Men icke!! 

Snacka om att hon förvånade oss, hästen står som ett ljus, bara njuter och låter oss klippa precis som vi vill, jag höll upp frambenen så det kunde klippas där, huden är så veckig där, svårt annars. Uppe vid öronen vart det inte nåt problem, mer än att hon försökte få öronen i maskinen för den kunde ju klia gott där ju (hon älskar att bli kliad i öronen ;) ), och på resten där vi klippte henne så bara njöt hon, hon tyckte det kliade underbart gott, och de stunder vi gav maskinen en paus för att svalna lite vart hon på oss konstant som tyckte vi skulle fortsätta ;) Hon vart den mest lättklippta hästen jag träffat på!!

Nu valde vi att bara klippa halsen, bogen och strax bakom frambenen, vi tyckte inte det behövdes mer. På ryggen svettas hon ju inte och skulle hon göra det vid bakbenen så har hon ändå ett luftigt skydd av täcket hon har på sig ändå. Men hade hon själv fått bestämma så skulle hon nog velat bli klippt överallt, för hon tyckte det var sååå skönt ;)

En nyklippt Descarada, det syns inte så mycket på bilderna, men det är rätt stor skillnad ;)

Jag skulle vilja tala om en sak.

Det är november. November infinner sig på vinterhalvåret. På vinterhalvåret kommer kylan. Kylan kan luras. Luras på så vis att det kan vara varmt i luften med ändå halt på vägen. 

Jag blir lika förvånad i år som alla andra år över alla de som blir alldeles överraskade att det blivit vintertid i år igen. 

Än har inte den riktiga kylan kommit, utan lite nattfrost kombinerat med regn. Vilket är den värsta kombinationen. I alla fall för dem som inte kunnat se sambandet mellan vintertid-regn-nattfrost. 

Igår morse var det flertalet som inte kopplade ihop vad dessa tre kan innebära. 

Jag började sent igår, 10, så jag behövde inte gå upp förrän vid kvart i åtta (rätt gött). När jag kommit upp tittar jag ut genom köksfönstret och då har en bil precis åkt av vägen. Allt verkade lugnt, en som stannade och jag gick inte ut. Förrförra året var det tolv avåkningar på denna vägen utanför oss, på en ungefärlig sträcka på 500 meter, på en tidsperiod av två veckor. Förra året verkade folk kommit ihåg att det var halt under vintern, bara nån enstaka avåkning totalt här. I år, vet i sjutton, det har ju inte gått så lång tid än, men har redan sett några avåkningar. 

Nu är väl långt ifrån alla avåkningar orsakade av för snabb körning, fortfarande sommardäck på och glömska om att det kan vara halt ute efter en frostnatt, många är rena skära olyckshändelser som man inte kan göra något åt. 

Men det är läge att tänka på att inte ge sig ut med sommardäck, att ta det lugnt med hastigheten, att anpassa hastigheten efter vägens skick, att koppla att det kan vara halt på vägarna vid denna årstiden. 

Ta det lugnt i trafiken, var rädda om er, och era medtrafikanter, för det är inte alltid att det bara drabbar en själv om det händer nåt!! 

Men hur söta får man vara??

Idag var jag och hälsade på Anna och djuren. 

Penny fick ju för 8 veckor sedan sina underbara bebisar, som nu är två riktiga busfrön!! Man blir ju alldeles kattungesjuk, jag ville inte åka hem, och när det var dags ville jag bara ta med mig dom hem ;) Sååå goa!! Två riktiga sötnäsor :)

Här är dom, Lille John och Julius!! Visst är dom helt underbara!!

Katterna har fått skrämselhicka...

Ja jösses, vad ska man säga?? 

Nu är mina små godingar igång igen ;)

Minsta lilla och de far iväg som om de hade haft eld i röven. 

Knackar det på dörren drar de iväg och tokmorrar. Knakar det till i huset drar de iväg och tokmorrar. Sjunger jag drar de iväg och tokmorrar. Ringer larmet på min mobil drar de iväg och tokmorrar. Tja minsta lilla och de morrar som värsta vakthundarna och ser ut som att de har sett ett spöke. Beata går runt och småsmyger och är på gränsen till att se ut som en flaskborste för jämnan. 

Med detta är det bara till att konstatera att de är inne i sin skrämselperiod, den kommer emellanåt, och varför de hamnar i den det vet i sjutton... De bara hamnar i en sån. Och lika fort som de hamnar i en sån kommer de ur den, och då precis som att inget hänt. Kanske är nåt spöke? Verkar ju som att vi kan ha ett sånt här emellanåt ;) 

Haha, de är så roliga, mina älskade katter!!

Smält gårdagen.

Inte till hundra, men det känns bättre idag. 

Tentan går ju göra om, och då kommer den att sitta, för den var egentligen inte svår.

Åkte en vända till Ullared idag, tänkte shoppa loss för mina presentkort ordentligt, men gjorde bara åt hälften, så jag kan ta en vända till :) Nice :)

Behövde bryta vardagen helt, och det var skönt att komma iväg lite, få lite andra intryck. Liselott hängde med, gött med sällskap :)

Var och pysslade med hästarna ikväll, Svennis fick busa av sig på volten och sedan fick han lite massage på framdelen. Minerva och Descarada fick varsin stund i stallgången med borst och gos, och Descarada fick testa sitt nya vintertäcke jag köpte till henne idag, satt bra! Det ska invigas sen när det blir lite kallare, efter att hon blivit klippt, just nu liknar hon mest en isbjörn, helt omöjlig att få torr om hon svettats. Eller blivit blöt. Härligt med denna stunden hos hästarna, man får rensa huvudet på ett underbart sätt. Djur är bästa medicinen mot ett snurrigt huvud!!

Imorgon kör vi igen, obligatoriskt seminarium. Känns som det bara är sådana just nu. Hoppas det blir nåt intressant!!

Jag är så besviken på mig själv...

Tentan idag... gick inte bra.

Varför? För jag får fullständiga blackouter när jag sitter på en tenta. 

Vi pluggade riktigt bra, både igår och idag jag och Liselott, och för en gångs skull kändes det klockrent, denna kommer jag klara! Fattade grejen med vätskebalansräkning och allt som hör till detta, och ja, trodde nästan att tentan, den kan jag nog få full pott på!! 

Men nej.

Motgången började när vi kom till salen och vi alla bad om miniräknare, för det skulle vi få ha (jag funkar inte bra med huvudräkning, speciellt inte när det gäller högre tal med gånger, delat med och så vidare...), men nädå, det fanns inte till alla. Liselott var grymt snäll och gav mig sin, hon är en fena på matte, och då kändes det lite lättare igen, Och tentavakterna hade inte så mycket annat sätt än att vi skulle behöva dela på miniräknarna, så när nån räckte upp armen skulle man skicka om man för tillfället inte använde den. Ok, det är inte optimalt (skräp rent ut sagt), men kan funka. Började med första uppgiften och räknade lite, grannen räckte upp handen och jag behövde ändå anteckna och fundera lite så jag skickade räknaren. Inte bra, för den fick jag inte tillbaka sen, trots att jag vevade med armen. Ungefär här blir det kaos i mitt huvud, och jag försöker räkna på papper istället, med lika kaosartade resultat som hysterin i mitt huvud. Lämnade den uppgiften och gick på andra. Men då vart jag så stressad att jag inte fick ihop texten. Fick ta en paus. Ville bara börja grina. Efter en stund så fick jag texten till att bli begriplig igen och jag tror att jag löste resterande uppgifter hyfsat bra. Dessa var uppgifter jag var rätt stensäker på egentligen, men ju fler gånger jag läste en fråga desto fler tolkningar fick jag till på den och kunde rada upp hundra svar typ.

Äntligen fick tentavakterna fatt på ytterligare miniräknare och jag fick en jag med. 

Så tog itu första uppgiften igen, en a och en b fråga. Fick jag ihop det?? När, alla siffror blev till grekiska i mina ögon. Och den långa texten läste jag flera gånger och hittade nya saker som jag inte sett gången innan jag läste den. Fick verkligen inte ihop det. Kladdade ner nåt rörigt på svarspappret, ändrade det fem-sex gånger och tillslut orkade jag inte ändra mer, hade inga fler alternativ. Nu kan jag bara hoppas på att ha tur att ha valt det rätta alternativet.

Men hur som helst, jag är jättebesviken på mig själv. På nästan varje tenta blir det såhär. Nu var det miniräknaren som fick huvudet att gå i spinn, egentligen var detta en enkel tenta. Jag är trött på det, varför kan jag inte bara läsa en fråga och se vad det står och svara rätt om jag nu vet svaret?? Verkar tydligen inte vara nåt som går, min hjärna vill inte göra som jag vill. Det är surt. Och otroligt trist, ledsamt och irriterande. Jag vet att jag inte är såhär kass som resultatet på tentorna visar, man jag vet inte hur jag ska få till det. Orkar snart inte göra omtenta flera gånger på alla tentor jag gör. För jag vet ju egentligen. Det ska bara ner i ord på papper. Varför ska det vara så förbannat svårt när jag faktiskt vet svaret?? Blir less på detta. Och besviken. På mig själv.

Nu blir det pluuuugg.

Alldeles snart kommer Liselott hit, det är dags för oss att köra slutspurten av plugget inför morgondagens tenta i vätskebalans. Sedan får det bära eller brista. 

Hoppas det går vägen, det är skit att ha saker släpandes...

Så, från och med nu är jag osocial fram tills i morgon eftermiddag när tentan är skriven! Tjing!

Ett halvår sedan lågorna slog till. Lååångt inlägg...

Exakt just nu är det ett halvår sedan vi var mitt i kaoset efter att det börjat brinna i köket.

En fruktansvärd upplevelse, som kunde gått fruktansvärt illa, men slutade gott. Bearbetningen av det pågår fortfarande och idag kör jag hela historien. För första gången.

Det hela började runt 20-tiden, tror strax innan, kommer inte ihåg exakt. Jag hade precis satt mig i soffan, nyduschad och Christian fixade det sista med maten i köket, när brandlarmet drog igång. Det har hänt innan, utan att det vart nåt, men denna gången när jag vände blicken mot köket såg jag ett orange sken. Ungefär då blev det totalkaos i mitt huvud, samtidigt som jag insåg allvaret i situationen och att det måste göras något så fattade inte skallen vad sjutton det är som händer?? 

Far ut till köket, i hallen krockar jag med Christian som är på jakt efter brandsläckaren. Medans han tar den så drar tanken genom mitt huvud: Katterna!!! Hann registrera att i alla fall någon av dem sprang uppför trappan när larmet började tjuta, så sprang upp till övervåningen och hittade alla tre under en av sofforna i ett av rummen, stängde dörren dit för att hålla röken utestängd därifrån så gott det gick, för den blev tjock fort. Far ner för trappan igen, drar ner brandlarmet för att skona katterna, upp igen och gör samma med det som är på övervåningen, rusar ner igen och inser att trots brandsläckaren så vill inte elden ge sig, det var olja i en kastrull som tänt eld, och pulvret kvävde bara korta stunder i taget. Återigen rusar jag upp, i jakt på en halsduk att vira om huvudet för att inte andas in så mycket rök, ner igen och in i köket och den tjocka, svarta röken för att få fram nåt som kan kvava. Ett lock. Problemet var bara att man såg inget. Bara det orangea skenet av eldpelaren. Halsduken ramlade av, den gjorde ingen nytta. Medans Christian kämpade med att få tryckt ner elden med släckaren letade jag lock, och hittade tillslut ett och under den lilla stund som elden var nedtryckt av pulvret så fick jag på locket och skiten kvävdes. Äntligen. Utan släckaren eller locket hade det inte gått, dessa två tillsammans gjorde att det gick. 

Det kan låta som att detta tog lång tid, men nej, detta utspelade sig under några minuter. 

En kort stund stod vi båda och fattade inte riktigt vad vi skulle göra, sen började vi öppna fönster för att få ut röken. Samtidigt inser vi att vi måste ringa brandkåren, jag gör det medan Christian hämtar kattburen. Samtalet till räddningstjänsten känns fruktansvärt overklig, och i den stunden kändes det som att de kanske inte behöver komma ut?? Men man vet ju inte, risken för att elden kommit upp i skorstenen fanns. SOS-mannen tog allt på en sådan otrolig allvarlig nivå att jag blev förvånad då (inte nu, klart jag fattar att de skulle komma med bilar med en gång, men huvudet var inte som det skulle då.) Av någon konstig anledning stod jag på balkongen på övervåningen och ringde. Blev strängt beordrad att gå ner och ut. Under tiden jag pratade i telefon hörde jag sirenerna på avstånd. Då kan vi lägga på. Christian hämtar ut katterna och sätter ut som på trappan så de får frisk luft. De hostar. I samma veva ringen Gustaf (mer välkommet läge kan man inte få fram). Får räd om hur jag ska göra med katterna. Tar med dem upp på logen och ger dem inhalationer, och för första gången är jag tacksam för att ha astmakatter, så att jag hade detta hemma. Ut från logen, möter upp den lilla brandbilen, kommer inte ihåg vad jag sa till den brandmannen. Sprang upp till katterna igen. Kommer ut, och stora brandbilen var på plats och så även tankbilen. Jag och Christian blev sittandes på muren ute, och fick var sin syrgasmask med fullt tryck av syre. En ambulans rullar in på gården, och ambulansmannen kommer ut och konstaterar att det ska vara en bil till och kallar på det. I den stunden känner jag att hallå, nu börjar det bli pinsamt... Detta är väl inte nödvändigt?? Jag fått ringt till mamma och pappa, de måste ju ordna det med katterna, för ambulanspersonalen skulle prompt ha med oss båda in till akuten. De kom snabbt. I samma stund om en insatsledarbil infarande över åkern, men då hade de andra brandmännen fått konstaterat att det är lugnt inne i huset så den kunde åka igen. 

I och med allt detta så kunde jag gå med på att sätta mig i ambulansen... Jag vart värst i luftvägarna så jag fick sätta mig i den vanliga ambulansen, medans Christian fick gå till lättvårdsambulansen, i den arbetar bara en ambulansförare, just för lättare patienter. Inne i ambulansen fick jag med en gång 10 inhalationer av bricanyl, vilket lättade på andningen något, men också spädde på mina redan kraftiga skakningar av chocken som satt sig. Efter att allt var avkollat så åkte vi, in till akuten. Där blev det artärblodgasprov som togs (alltså inte ett sånt där vanligt i armvecket, utan ett i handleden) och det gjorde ont som satan, i vanliga fall har jag inte ont av sånt alls. 

Svaren som kom visade bra, och hemgång väntade, med efter att syrgasen kopplats bort på mig så knöt luftrören ihop sig på mig igen och jag fick stanna kvar några timmar till och få kortison. 

Sedan fick jag komma hem. Klockan vart kanske runt elva-halv tolv? Har dålig koll. 

Under den stunden jag fått vara kvar hade Christian, mamma och pappa ordnat så vi och katterna kunde sova i ett rum hos dom. Jag ville dock åka hem och hämta tandborste och sånt. 

Kändes väldigt overkligt att komma hem och se hur det såg ut. I 6 nätter fick vi sova hos mamma och pappa innan vi kunde få komma hem igen, så lång tid tog saneringen. Sips och fläkt hade vi inte på veckor. Men nu ser det ok ut. Det är så rent från sot det kan bli, det syns i taket, och färgen  på skåpet närmast spisen och innanför har bubblat sig.

Pappa pratade med brandmännen på plats den kvällen och de sa att det handlade inte ens om minuter utan sekunder innan allt runtomkring hade tagit sig det med. Så hett var det där inne. Tur i oturen så drog sig eldslågorna ut i rummet, och inte in under bänken, då hade vi nog inte klarat av det, och huset, och ve och fasa, både vi och katterna hade kanske strukit med. Så med facit i hand, det gick bra. Det var bara spisen och fläkten som blev totalförstörda. 

I efterhand har jag fattat hur hett det var därinne, ni kommer ihåg att jag var precis nyduschad? Med andra ord var mitt hår helt blött innan, när vi kom ut efter de minuterna i kaoset var det snustorrt, så pass att det började frasa av i topparna. Och detta utan att jag haft det över lågorna. Varmt? Njae. Hett? Ja, nåt så fruktansvärt.

Nu såhär ett halvår senare så finns spåren kvar, men det är lättare. Men det finns saker som triggar igång känslorna igen. Kan inte se bränder i hus på tv då menar jag i real-tv, inte filmat, det kan jag hantera.), det skapar panikkänslor utan dess like. Ljud som liknar brandvarnaren, även i väldigt låg volym, som till exempel olika larm, gör att pulsen rusar en kort stund innan jag kopplar att det är något annat. Katterna har återhämtat sig hyfsat, de har oftare astmaanfall nu än innan, speciellt Doris. Gustaf har kollat dom med jämna mellanrum och lungorna har repat sig sakta men säkert hos dem. 

Det är faktiskt med blandade känslor jag skrivit, och att trycka på publiceraknappen var inte helt självklart. Men nu är det gjort. Och lite lättare känns det faktiskt att ha skrivit ner det.

Jag önskar ingen detta, och jag vill aldrig vara med och uppleva nåt sånt här igen. 

Jag är oerhört tacksam för allt stöd vi fått från nära och kära i detta, speciellt tacksam är jag mot mina föräldrar som ställt upp massor. 

Tack alla, ni är guld värda.

Dagen efter...

Nä, det var inte det jag skulle göra ju.

Efter en ganska lång dag bestående av stillasittande på föreläsning, varav eftermiddagen höll på att tråka ihjäl mig (förmiddagen däremot var grym!!), åkte jag hem för att plugga ytterligare. 

Blev det så?

Hmm, nej. Vart hästledig och allt, just för detta. Men både kroppen och knoppen var alldeles hysteriskt nippriga och kunde inte samarbeta alls med varandra, FÖR MYCKET stillasittande denna veckan. Nu kröp det i kroppen på mig och tankarna bara for omkring som löven i stormen häromdagen. Sätta sig och plugga och få det till nåt bra då är väl i det närmsta omöjligt. 

Så jag drog helt enkelt på mig mina böskläder och gick ut i trädgården och började röja. Fick gjort en hel del :) Kunde ha fortsatt, men när jag knappt såg nåt längre där ute var det bara att ge upp. Men det hade inte varken kropp eller knopp samma tankar om, inget var nöjt, mer energi måste uuuut!! Så krattade lite mer löv i mörkret (återstår att se imorgon om det var nån mening med ;) ), och sedan in i ladan för att se över fönstret som jag målade i somras, hade lämnat det sista skrapet i kanterna på fönsterrutan efter mitt färgkladd har jag lämnat, Men nu är det klart med :) Förutom att det behöver putsas så är det klart för insättning, hoppas på att det blir snaaaart!! 

Sen in och laga mat. Därefter tog energin slut. Rätt skönt faktiskt :) 

Imorgon bitti blir det promenad med hästarna, sedan ska däck bytas på bilen och löv ska krattas Och det ska pluggas. Så det så!!

Ljuva sommartid ett minne blott 

Vintertid är här och allt sover gott