Idag fick vi möjlighet att rida när det var ljust, så vi passade på att rida vår lagom långa runda på 6 km, samma som sist. Varför vi valde den igen är att försöka skapa en trygghet för Descarada på uteritter, så hon kan slappna av och känna att hon inte behöver stressa över en massa nya intryck, för just nu är det mycket för henne bara att vi rider ut. Vi började som vanligt med ett evigt taktande, men hon är inte opåverkbar i detta, man kan bestämma vart vi ska hålla oss på vägen och så vidare, när vi möter bilar fortsätter hon vara att takta, inget mer händer. Det går inte fort heller, Minerva skrittar med oss utan problem. Vi väntar bara på att hon ska släppa detta, och det gör det nog inom en snar framtid. Vägen vi rider erbjuder på sina ställen rejäl klättring, och i dem kopplar hon av och börjar gå riktigt.Idag har jag nästan hela vägen kunnat rida på lång tygel! Det har inte hänt innan!! Och vi har kunnat trava på lite utan utbrott med studs, bakutsparkar och bock!! Härliga framsteg!! Åh, vad jag gillar denna hästen, hon är helt underbar!! Allt får ta den tiden det tar, det är hennes förtroende vi vill ha, och vi vill att hon ska ha förtroende för oss. Och det börjar ta sig även från ryggen nu, från marken känns det som att det inte är några problem :) Helt klart bästa uteritten hittills!! Vill ut och rida nu igen!! Men imorgon blir det vila och på torsdag blir det en stund på volten, det kommer att bara bäcksvart ute när vi kan rida, med lite arbete där skadar inte heller, det är också kul!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar