Ja jösses, vad ska man säga??
Nu är mina små godingar igång igen ;)
Minsta lilla och de far iväg som om de hade haft eld i röven.
Knackar det på dörren drar de iväg och tokmorrar. Knakar det till i huset drar de iväg och tokmorrar. Sjunger jag drar de iväg och tokmorrar. Ringer larmet på min mobil drar de iväg och tokmorrar. Tja minsta lilla och de morrar som värsta vakthundarna och ser ut som att de har sett ett spöke. Beata går runt och småsmyger och är på gränsen till att se ut som en flaskborste för jämnan.
Med detta är det bara till att konstatera att de är inne i sin skrämselperiod, den kommer emellanåt, och varför de hamnar i den det vet i sjutton... De bara hamnar i en sån. Och lika fort som de hamnar i en sån kommer de ur den, och då precis som att inget hänt. Kanske är nåt spöke? Verkar ju som att vi kan ha ett sånt här emellanåt ;)
Haha, de är så roliga, mina älskade katter!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar