Så arg och besviken... men det vart väl en miss av mig....

Alltså, för ungefär 3 år sedan bestämde jag mig äntligen för vad jag vill göra i mitt liv när det kommer till jobb.

Och ingen kan väl h missat det vid detta laget, jag ska bli sjuksköterska. Till och med ambulanssjuksköterska.

Hur som helst, jag gjorde det som krävdes för att komma in på sjuksköterskelinjen; ett år på folkhögskola, läsa in saknade betyg mm mm. Och in på sjuksköterskelinjen kom jag ju minsann! Inte på mitt förstaval -i Borås, utan i Göteborg. Anledningen till att Borås vart mitt första val handlade mest om att det ligger närmare hemma. Men Borås gillar jag inte alls som stad, och när jag kom in i Göteborg, ja, lyckan var gjord! Visst längre resväg, men till en stad jag tycker om.

Nu till problemet.

Jag trodde, och var helt säker på att jag skulle utbilda mig till sjuksköterska på den här utbildningen. Där gick jag dock miste. Totalt.

Och såhär efter två år, med bara detta läsåret kvar kan jag inte annat än att uttrycka min besvikelse. Vad har jag lärt mig?? Att skriva inlämningsarbeten och uppsatser. Det är då inte mycket sjukvård de har lärt ut. Eller jo, lite, det har vart på skolans träningscenter, men det mest drastiska vi fått lära oss där är att ta blodprover. Under en lektion. Man kan gå på kvällspass om man känner sig osäker. Ja jo tjena... Annat har vart att utföra på attrapper, alltså på dockor, vilket inte under några som helst omständigheter ger en realistisk upplevelse. Men visst, nånstans ska man ju börja. Men det hade vart väldigt bra med en fortsättning då med. Men den ska vi ha på praktiken, där allt ska vävas samman. Och visst, det är på praktiken jag har lärt mig saker, praktikerna har vart guld värda. Men det är inte tillräckligt. En djupare grund, en djupare förståelse för saker och ting hade vart på sin plats, Men nej, då är det bättre att få skriva en uppsats om trötthet.

Denna terminen har vi börjat med en kurs som heter vetenskaplig metod. Den går inte ut på vad man skulle kunna tro, vetenskap inom sjukvård, utan hur man skriver och tolkar vetenskapliga artiklar, med en djupare förståelse i statistik, mätmetoder, kvalitativ och kvantitativ design. Inför våran C-uppsats. Bra? Jovisst, men den hade vi nog med all sannolikhet klarat ändå. Den djupa kunskapen de trycker i oss om detta jämfört med kunskap om vården är milsvid.

För vad är det de vill att vi ska bli?? Jo, just det -forskare.

Det kanske skulle vara dags för dom att tänka om när det kommer till denna utbildningen. Det är en forskarlinje. Det heter att det är akademiskt hit och akademiskt dit, och det måste vara såhär. Bullshit säger jag, hur kan då andra högskolor och universitet få det till att funka? De jag jobbat med i sommar som läser på andra orter har bara skakat på huvudet när jag beskrivit hur vi har det och vad vi gör under vår utbildning.

Och när nån frågar, eller om nån skulle göra det, så kommer jag starkt att rekommendera dem att tänka om, vill man utbilda sig till sjuksköterska ska man inte under några omständigheter läsa i Göteborg. INTE ALLS!!! Om man inte vill forska då vill säga... Det som är surt i detta läget är att de själva titulerar sig som den bästa utbildningen i Sverige om man vill bli sjuksköterska. Tror de har en helt annan verklighetsuppfattning än vad vi andra har.

Med facit i hand borde man bytt skola i väldigt tidigt skede. Att göra det nu skulle inte vara värt det, för de andra har ett helt annat upplägg, och mycket skulle falla samt behöva tas igen.

Så efter dessa tre åren, tja, inte är jag säker på min sak inte. Självklart har jag massa mer kunskap än innan jag började, men den kommer inte från skolan i sig, utan från praktikerna, och jobbet på akuten i sommar.  Tidigare erfarenheter finns ju med. Men från skolans sida sett betar vi bara av måsten som ska vara med i kursplanen. Typ som att granska en artikel. Eller annat trams. Och ja, jag, och jag gissar på många andra i klassen känner oss lurade och i det närmsta idiotförklarade. För att vi ska jobba med människor verkar de missat. De har till och med plockat bort barn-hjärt- och lungräddning från vår utbildning och hävdar att det hör hemma på specialistutbildningar.

Hallå, i min värld är väl ändå det en av de mest grundläggande sakerna!! Eller?? Vi får utbildning i att utföra hjärt-lungräddning på vuxna, men barn är tydligen inte viktigt.

Denna utbildningen är lite av ett skämt om man frågar mig. Hade det inte vart för att jag har ett väldigt bestämt mål hade jag nog slutat nu. Inte gett upp. Bara slutat. Och fortsatt jobba som undersköterska. För hade det inte vart för att jag har mitt mål så starkt uppmålat så hade det inte vart värt det för fem öre. Vi betalar för att bli sjuksköterskor på en sjuksköterskeutbildning, se då till att lära oss yrket. Men visst, jag fattade väl fel när jag sökte in, trodde i min enfald att jag skulle få lära mig yrket. Så fel jag hade, miss av mig...