Den går sakta, tiden.
I alla fall när det kommer till väntan på att Beata ska få ta bort sina stygn. Okej, det har väl rullat på rätt bra ändå, halva tiden har gått, en vecka sedan operationen, och en vecka kvar till suturtagning. Beata tycker det är långdraget att inte kunna få göra vad hon vill, att inte få vara med dom andra två hela tiden som hon är van vid, och så kliar det på henne. Det kan jag förstå att det gör, skorporna runt såren börjar så smått lätta lite, och små krustor börjar ramla av. Och det vet vi alla att under den tiden av läkning är det som värst med kliandet... Stackarn!!
Så ofta jag kan har jag henne utan body, naturligtvis under strikt uppsikt, för tvätta på såret får hon inte. Det som började vara sig för några dagar sedan har gett med sig så gott som helt, antibiotikan har gjort sitt där. Lukten är helt borta, och det ser nu ut att läka bra alltihop.
Just nu är Beata fri från bodyn, och hon ligger jämte mig tillsammans med Doris. Hon var så gosa-i-hög-nödig att hon bara vräkte sig över Doddo och hon bara fick ta att hamna underst. Sunny är i bustagen, så hon har inte tid med högen just nu. Men för Beata gör detta stor skillnad. Hon behöver kontakten från dom andra, att bara ha oss att klänga på tillfredsställer henne inte alls i den grad så som kattgos gör. Så detta är guld värt!! Förgyller denna stunden för Beata otroligt mycket.
En vecka kvar då alltså. Det går. Vi tar allt i nuet. Och just nu får jag skäll av både Doris och Beata för att jag hostar. Och Sunny skäller på en nattfjäril på utsidan av fönstret.Så ganska mycket som vanligt trots allt ändå :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar