Bitter...

Känner mig bitter. Jag får inte ihop nåt. 

Jag vill inte, kan inte. Det är vad som snurrar i huvudet just nu. Den förbannade omtentan som är på lördag får jag inte ihop det till, läser och läser, men blir inte mycket klokare trots det. Blir bara så less på det. Känner mig oerhört korkad. Det verkar som att det enda jag kan hoppas på är att det fastnat ändå trots att jag inte tror det. 

Läkemedelsberäkningen som kommer snart förstår jag mig inte på. Flera har försökt förklara för mig och få mig att förstå, men siffror är inte något som går ihop i mitt huvud, de ÄR bara en massa konstiga tecken som ska bli ett annat konstigt tecken. Det är ingen överdrift, visst ser jag siffrorna som de är, men var för sig eller i form av enklare matte, då menar jag matte på lågstadienivå. Inte när det blir mer avancerat än så, de blir ett jobbigt blurr som jag inte kopplar, och jag blir bara arg för JAG FÖRSTÅR INTE hur det kan bli det resultatet som facit säger. Det handlar om att greppa sättet det ska räknas ut på, men om man inte gör det? Jag vet inte. Jag känner mig bara dum. 

Men. Jag vill. Och jag kan. Det är det jag i alla fall försöker intala mig nu. Hoppas på att de positiva tankarna tar över snart.

Jag har sovit dåligt med, vaknar om vartannat, knät har ballat ur igen. 

Cyklade för första gången sedan i somras till stallet igår, och det fungerade tydligen inte. Knät har skrikit sedan dess. Förbannade skit, det kändes som att det var nära på att vara bra nu, har knappt kännt av det alls, trots promenader på alla möjliga underlag olika lång tid. det som fortfarande vart lite jobbigt är att sitta med benet böjt en längre tid, men inte alls så som innan. Kan detta, cyklingen alltså, vara en förklaring till att sjukgymnastiken resulterade till ett bakslag efter varje träning, att det stadigt blev värre efter varje gång?? För sedan jag slutade med sjukgymnastiken har det bara blivit bättre. Tills igår då alltså. För där var det huvudsakligen cykling, uppvärmning en lång stund, och gärna en stund till in emellan.

Att knät inte håller för en cykeltur gör mig arg och ledsen. Jag tycker om att cykla, jag vill cykla.

Det känns som att allt går emot mig just nu. Jag vet att det inte är så, det finns massor som är positivt, och det är inte så illa, men har grottat ner mig i mina bittra tankar i em och det känns så nu.

Men ska försöka att gräva upp mig snart. Kan säkert ta några dagar, men jag ska jobba på det. 

Jag vet att jag vill. Jag vet att jag kan.