Kan det vara rätt??

Ja, jag tror det! Vi tror det!!
Det känns så!!

Vi har varit och tittat på häst idag :)

Det är faktiskt den andra nu, kan börja med att berätta att vi var iväg på nyårsafton och provred en nordsvensk, ett litet sto på fyra år, som beskrevs som den lugnaste och snällaste som man kan tänka sig. Hon hade gått på turridning och alla typer av människor hade ridit henne. Men hon passade inte oss när vi fått tänkt lite, hon hade lite för mycket nerv för oss, även om hon var snäll.

Sedan kan jag bara tillägga lite emellan såhär, att det där med en häst är "hur snäll som helst" kan väl falla lite hur som helst. Det handlar väl egentligen om hur hästen litar på en själv, och hur man kommer att fungera tillsammans, den snällheten kan man inte applicera över på någon annan människa, det är något man förtjänar. Sedan att hästen ifråga är en individ som är snällt lagd, ja, det är väl en förutsättning ;)

Men så till dagen. 

Vi har hittat vad vi känner är den rätta. Egentligen var det inte självklart att vi skulle titta på just denna hästen (vår tanke från början var att hitta något grövre, lite mindre, kanske någon yngre, vi har haft många tankar, vi har inte riktigt bestämt oss för en linje) , men något fick mig att dras till annonsen. Det var något där!! Känslan sa, åk och kolla, provrid och se vad det är för individ, detta kan vara den!!

Och ja vad ska man säga? Jag är helt fast. Jag har hittat den som jag känner att jag kommer att trivas med. Gunilla gillade honom med, och känner som mig om honom :) Vi i alla fall oss helt överens om det hela! Vi kom faktiskt inte långt hemåt innan vi ringde och sa att vi vill ha honom :) Han känns som DEN :)

Lite om honom då, det är en äldre herre på snart 18 år, nyfiken och glad, större än vad vi hade tänkt, 1.64 (hallå, vi är ju vana vid våra små damer som är 10 cm lägre ;) ), ville göra sitt bästa och frågade hela tiden vad jag menade och ville. Jag då som snällt ska erkänna att jag har blivit lite osäker efter all tid med Descarada kände mig helt ok med att sitta upp utan att ha sett honom riden först.

Vi red i ridhuset där och han kunde titta till på lite olika saker, bland annat ut genom den öppna porten, han hoppade till nån gång, till saken hör att jag hoppade till ännu mer, vilket gjorde honom konfunderad och liksom istället försökte säga mig att "meh, hallå, det var jag som skulle bli rädd, inte du, det var ju inget farligt?" Det rusade en hund runt i manegen en kort stund med, han reagerade med att ta lite större kliv något åt sidan, sen, "äh, det var la inget!" Han var lite stel i början, ville inte riktigt söka sig i form, men slappnade av och blev väldigt trevlig i form efter en stund. Nu ska man ta i beaktning att jag inte har ridit ordentligt på närmare tre år, och kände mig mest som en hög med potatismos däruppe på hans rygg... ;) Kommer känna mig som en välanvänd slagpåse i kroppen imorgon, inget går upp emot att rida ordentligt ;) Handlade väl om knappa 20 minuter ridning *harkel* Och åh, vad jag saknat det känner jag!! Och vet ni, jag har galopperat idag för första gången på väldigt länge, bara det att ge en galopphjälp och hästen faller in i galopp, det är en känsla som jag knappt kommer ihåg!! Helt salig ju!! Känner mig som värsta lyckliga nybörjaren som fått galoppera för första gången, kan riktigt komma ihåg känslan man hade då!! När jag flåsade som en gnu som blivit jagad av en gepard så kände jag att det var Gunillas tur, fast egentligen skulle jag velat sitta kvar där än ;) Hon tyckte att han var trevlig med, inte tung och lyssnade fint! 

Och som sagt, vi har bestämt oss. Till helgen ska hans nuvarande ägare komma och hälsa på hos oss, vi känner att det ska kännas lika rätt för dom när det kommer till oss som vi gör när det gäller hästen. Det är då det blir som bäst. Och hans ägare var verkligen jättetrevliga, och vi hoppas på de gillar allt med oss!! Och att de i framtiden vill komma och hälsa på och rida lite kanske :) Och så ska han besiktas med, och vi håller verkligen tummarna på att det går bra!! Han är ju 18 i år, så om det är lite småsaker blir jag inte förvånad, det är sällan de lite äldre inte har något, bara det inte är något av den allvarliga sorten... men det tror vi inte och hoppas på det bästa :) Hoppas hoppas!!

Herrejösses, jag har ju förvandlats till ett barn på julafton, det ni, det händer inte för ofta ;) Tiden går ju inte fort nog nu ju ;) 

Och naturligtvis glömde jag ju helt i min upprymdhet att ta kort på honom, så jag lånar ett par bilder på honom från annonsen (hoppas verkligen det är ok Angelica!!), låt mig presentera; 

Papi Raul :)