Lågt...

Det finns tillfällen man kan önska att man var fem år igen. Idag är en sån dag för mig. 

Så skönt det hade vart, de största bekymren man hade kunde vara om och med vilken kompis man fick leka med. Och dessa bekymren gick över fort. 

Nu är det så mycket mer som man har i tankarna, så mycket som stör och oroar. 

Idag är en dag jag har svårt att koppla bort det som stör, hur mycket jag än vill, så kopplar inte huvudet av, tankarna snurrar och vägrar ge sig. Inte ens teven lyckas distrahera mig. Och inte har jag nån bok att läsa heller, har plöjt igenom alla jag har. Fast jag ska nog ta och leta lite ändå, kan ju gömma sig någon oläst in emellan. Böcker är bra, de brukar skingra de flesta av tankarna.

Dock inte bara tankarna som gör att jag känner mig rutten och låg, mina knän skulle jag gärna byta ut helt. Det verkar inte som att de nya värktabletterna hjälper längre, eller så har de helt enkelt blivit värre, så att de inte hjälper för det. Nu värker de stundtals lika mycket som innan jag fick tabletterna, emellanåt mer. Orkar inte ha det så :( Men än så länge vill läkarna bara att det ska tränas. Får hoppas att det ger sig. Suck.

Hoppas inte att detta året blir ett sånt där skräp-år som det var 2010. Det har ju inte startat så bra, men förhoppningsvis rätar det ut sig och blir till ett kanon år. 

Vi får väl se. 

Nä, tror att jag tar och går och letar efter en bok nu.

 Hittar jag ingen jag inte läst, får det väl bli en jag inte läst på länge, alltid något. Återkommer med gladare tankar i morgon. Bye.