En av sakerna som stör... Varnig för lång text...

Just nu är jag inne i en ordentlig svacka vad det gäller mina knän.

Känner att ämnet i sig är så oerhört uttjatat, men jag måste få det ur mig på något sätt. 

Hur som helst, det vänstra knät, det som blev behandlat med kotisonsprutan har efter den första veckan efter sprutan bara blivit bättre och bättre och jag började så smått tro att det faktiskt var på gång att bli bra! Det som känts har varit det lilla hugget när jag böjer knät, men det har bara vart i just det ögonblicket som det gjort ont, annars lugnt.

Däremot har det högra knät strulat, värkt på natten, svullnat och vart allmänt jobbigt. Visserligen inte i klass med hur det vänstra, men ändå inte roligt. Men, har haft i tankarna att det förmodligen kan behandlas på samma sätt, och jag har faktiskt inte oroat mig för det alls. För kunde det vänstra bli så bra, så kan detta bli det med!

Men förra helgen hände något med det vänstra knät. Igen. 

Gjorde inte något särskilt, tog cykeln till stallet, inget konstigt, inte mer än det lilla "klicket" för varje cykeltramp, och en anings mer motstånd i knät. Satt upp och red iväg, kom en liten bit, och fortfarande under skritt reser jag mig upp i stigbyglarna för att sätta mig tillrätta i sadeln, då smäller det till i knät. Lite nedanför vart värken suttit innan. Tänkte inte så jättemycket på det just då, utan trodde det var något tillfälligt. Men värken gick inte över. Varje gång jag ställde mig upp i stigbyglarna fanns den där. Och inte heller släppte den när jag kom ner på backen igen. Detta var på lördagen. Värken blev värre under början av denna veckan, och i onsdags var jag som vanligt hor sjukgymnasten. Vanligtvis brukar jag träna utan att jag har sjukgymnasten med, men denna gången ville jag rådfråga innan jag började träna. Sjukgymnasten klämde på knät drog i benet, vred på det och tryckte så att det blev en förskjutning i knäleden. Och jäklar vad ont det gjorde i vissa lägen, och det tog emot. 

Och reaktionen från sjukgymnasten var; Detta var tråkigt... det verkar som att menisken har fått sig en törn. Alla tecken visar på det, det och sättet som det uppkom på kan vara rätt typiskt tydligen för meniskskada. Om den är av, eller om det är en spricka är ju dock svårt att säga. Har jag tur kommer det att läka med hjälp av träningen, vilket jag hoppas. Om inte så får väl ortopeden bestämma över läget. 

Har en telefontid med läkaren nästa fredag, som en uppföljning av sprutan, ska se vad han säger då. Jag hade hoppats på att det skulle vara ett avslutat kapitel med detta knät, och att man såg över det andra för att få det att bli ordentligt igen.  

Just nu känns det bara skit. Dock har värken lugnat sig lite, vilket känns bra. 

Kommer att fortsätta träna, har fått en uppdatering på övningarna jag gör. Ridningen ska inte heller vara farligt, så det fortsätter jag med. Och som sagt, jag får väl se vad läkaren tycker. Så länge jobbar jag på, och kanske läker det av sig självt till och med innan telefontiden. Man kan ju alltid hoppas!