Sorgsen...

Just nu är jag inte alls på humör. 

Jag känner mig oerhört låg, finns väl några anledningar till det.

Jag är en känslomänniska, det behövs inte mycket innan jag blir berörd. 

Många andra hade säkert inte ens reagerat, eller i alla fall inte så starkt som jag gör.

Men vad fasen, jag grinar ju för allt, typ jämt. När jag är glad, sorgsen, ledsen, rörd, arg... Senast alldeles nyss, räcker att jag läser något som berör. Eller hör något, i morse kom det till och med en liten skvätt när radion började spela Elvis gamla låt "In the getto".

Jösses, ja, jag grinar ju till och med när jag är arg. När jag är riktigt förbannad tjuter jag oftast så jag håller på att kväva mig. Det om något är irriterande, i det läget vill man inte bli tröstad för att de tror att man är ledsen, för det är jag verkligen inte just då!
Men det behöver inte vara dåligt att låta tårarna rinna, det kan kännas rätt bra faktiskt. men jag försöker i alla fall styra detta så gott jag kan när jag är bland folk, känns bättre att få snörvla i fred ;)

Men just nu är det inte ilska, utan är mer sorgsen. Det som det nu gäller är katt, det inte något med mina egna, men några som står mig mycket nära. Det och mina knän som inte läker. Men orkar inte ta det mer än så här nu, det får vänta några dagar. 

Nu ska jag snurra rund på nätet en stund, komma på andra tankar, och sedan får det nog bli tidigt i säng. Trött som bara den, och för att råda bot på det behövs det sömn...