De har envist talat om att de ska upp på det nya skåpet hela eftermiddagen. Och Doris har till och med lyckats, tror hon tog avstamp från fönsterbrädan.
Detta skulle väl gå an om de bara kunde ta sig ner igen. För det kan de inte. Det är för högt för att hoppa ner. Hittade Doddo gnällandes uppe på hyllan förut, hon visste inte riktigt vad hon skulle ta sig till, för ner kom hon inte! För gardinen hade skärmat av fönsterbrädan, så vägen hon tog sig upp var liksom borta...
Så nu ikväll har jag funderat på hur detta ska lösas.
För hur det än är så kommer tokkatterna att ta sig upp dit trots att jag försökt övertala dom hela kvällen att inte skutta upp dit. Och jag tror att jag hittat en bra lösning! För det första så fick Christian skruva fast hela skåpet i väggen, så det inte finns en risk för att det ska välta. För om inte katterna kan välta det så kan jag, jag tillhör ju den klumpiga, klantiga skaran som lyckas med det mesta som inte ska vara möjligt. Men hur som helst så får det bli två små vägghyllor sittandes som trappsteg jämte skåpet, så ska problemet vara löst. Och eftersom mina tre tjejer faktiskt brukar låta prylar man ställer på hyllor stå kvar kan jag ju dessutom utnyttja dem själv :)
Vad gör man inte för sina små?? Kan det vara så att de lindat mig runt lillfingret och jag lyder varje vink de ger? Haha, så kan det mycket väl vara ;D Men det gör inte mig ett skvatt, för de är mina älskade katter!!
Mina underbara busungar!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar