Precis så som rubriken lyder. Det är något av de få saker i livet jag bara hatar av hela mitt hjärta.
Igår var det dags igen. Denna gången Minerva. Veterinär Gustaf skulle komma ut och kolla hennes högra framben igår, det har ju vart en lurig svullnad på vad vi trodde antingen gaffelbandets fäste eller djupa böjsenans förstärkningsband.
Men någon riktig koll på det blev det inte, för när jag skulle ta in hästarna en stund innan han skulle komma hittade jag Minerva med en sårskada på höger bak, strax nedanför kotan, inte så jättestort. Låter kanske inte så farligt, men jag har hunnit vara med om rätt så många sårskador efter alla dessa år, och jag kan säga att detta ynkliga såret gav mig kalla kårar och en maggropskänsla som i det närmsta kändes helvetisk.
In med hästarna, ut med Minerva tillsammans med vattenslangen och spola. Mycket.
I väntan på att Gustaf skulle komma lät jag såret vara efter att jag spolat rent, utan tog och borstade båda hästarna istället. Behövde lugna nerverna.
Hur det än är så bör man lita på sin magkänsla. Min var rätt så på pricken. Detta lilla skitsår var inte att leka med. Det var djupt. Och väldigt lednära. Osäkerheten var rätt stor först på om det gått in i leden. Men efter noggranna undersökningar kom Gustaf fram till att det var nära, men inte in i. Otroligt skönt att höra ska jag säga! Men eftersom det var såpass nära leden ändå så var det bandage, två olika sorters penicillin (av den typ som ges vid tillfällen då ledkapseln kan vara skadad direkt i blodet) och smärtstillande. Strikt boxvila, om nödvändigt skulle hon få gå utanför stallet. Och hon fick inte hetsa upp sig inne. Med andra ord skulle det bli svårt att ta ut Kola eftersom Minerva lider av en separationsångest så det heter duga när hon går ut ur stallet. Han kollade senan lite snabbt och kunder konstatera vår misstanke, förstärkningsbandet till djupa böjsenan. Men det var inte så av den kalibern att man skulle hetsa upp sig över det såpass, utan till en början smörja med voltarensalva och se hur responsen var på det.
Gunilla som var på tjänsteresa vände hemåt, och kom hem vid halv tio (detta skulle ju egentligen inte vara så besvärligt detta veterinärbesöket, men det blev ju lite värre än vad som var tänkt...).
Vi hade fått ordination även om att om skulle bli sämre, inte kunna belasta eller om det skulle svullna mer så var det bara att lasta och åka till klinik. Men kvällen höll sig lugn. Skönt.
Men i morse var det dags igen. För då har häststackarn fått kolik med. Vad gör man? Jo, man ringer Gustaf som inte hade så mycket annat att säga att hon måste ut. Det som var positivt var att benets svullnad var borta, och hon rörde sig bra, det gjorde hon inte igår. Men i alla fall, en timma med promenader i intervaller och med lite halv diffusa symptom senare åkte jag till jobbet. Höll mig uppdaterad under dagen, och det hade bajsats en hög. Underbart! Men det gav sig inte. Till och från under hela dagen återkom det att hon hade ont. Kontakt med veterinär fanns hela dagen.
Ikväll kom Gustaf ut igen, det var sagt så, dels för kontroll av benet och dels för en omgång av penicillinet igen. Benet var väldigt fint och om allt fortsätter åt rätt håll nu så ska faran vara över. Han fick ju även ta tag i koliken som inte ville släppa greppet helt. Så behandling mot det med. Det släppte faktiskt riktigt bra. Så nu för tillfället kan man väl säga att Minerva är ett vandrande apotek...
Men huvudsaken är att hon repar sig efter detta, att koliken ger sig till hundra, att sårskadan läker bra och att senfästet kommer att läka.
Nu när jag åkte från stallet ikväll så kändes det rätt bra, magen kurrade och mullrade och benet var återigen lindat. Ska stå på box i tre dagar. Hon har dessutom accepterat att stå inne själv. Ibland kan det onda föra något gott med sig.
Nu håller vi tummarna stenhårt på att det inte blir någon följetång av detta. För det kan räcka nu kan man tycka, det har vart lite mycket för våra hästar nu. Stackars krakar. Vad gör man inte för dom? Man gör allt. För dom ska må bra och ha det bra, så det så.
Nu ska jag ta några minuter till för att varva ner innan jag går och lägger mig. Tandläkaren i morgon. En väl inbokad tid, för min tandvärk är tillbaka, så in i... jag vet inte vad, förbannat ont gör det i alla fall...
Underbaraste!! Bli frisk nu älskade häst!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar