Midsommarafton flöt på som vanligt, den sedvanliga maten, stämningen, besöket hos släkten och naturligtvis; regnet. Är det inte standard numera? Att det på midsommar ska det minsann regna.
Jaja, inte mycket vi kan göra, utan bara att gilla läget. Och vara tacksamma för att man kan vara under tak ;)
Jaja, inte mycket vi kan göra, utan bara att gilla läget. Och vara tacksamma för att man kan vara under tak ;)
Som vanligt var det en trevlig kväll, med min härliga familj och massor med god mat!
Dock kunde jag inte koppla av helt. Kunde ju inte helt släppa tanken på Minerva. Lite magtrassel även igår kväll. Men det löste sig snabbt ändå.
Idag verkade hon frisk och kry, om man bortser från sårskadan. Men den ser fin ut den med. Och sensvullnaden verkar ge med sig den med. Himlans bra! Nu håller vi tummarna på att det håller i sig!
Nu kanske det sitter någon därhemma och undrar varför jag lägger ser så mycket tid, energi och tanke på en häst som inte är min. Svaret är enkelt. Detta är en helt underbar häst som jag tycker så mycket om av hela mitt hjärta. Inte ens med mina egna har jag känt en sån samhörighet med som jag gör med Minerva. Hon är helt enkelt hästen jag väntat på eller vad man ska säga. Och att jag inte äger henne känns faktiskt bara bra. Gunilla som äger henne är helt underbar och jag får lov att vara delaktig i det mesta när det gäller Minerva (och även när det gäller Kola och stallet). Hur det än är så skulle jag inte ha råd att ha egen häst nu. Så jag är så tacksam för att jag har Minerva på detta sättet. Och för mig känns det värt att lägga den tid, energi och tanke på denna häst som jag gör. För jag får så mycket tillbaka!! Det känns underbart!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar