Surt när allt blir ändrat... :(

På fredag var det ju dags för att operera knät, har mentalt laddat för detta, och senast igår fick jag ju inse att det kan nog vara rätt nödvändigt. Men det är ju synd att tro att det blir som man tror. 

För idag ringde de från avdelningen och meddelade att operationen är inställd, läkaren är sjuk och det fanns ingen som kunde täcka upp och genomföra denna typen av operation, det var jag och två till som fick avbokade. Och ny tid? Jodå, det skulle jag få, står högst upp på prioritetslistan, men när kunde jag inte få veta nu utan får vänta på nya papper...

Suck. 

Har funderat en del på operationen som sagt, jag har inte vart med om något sånt här innan, och då är det naturligtvis mer som rör sig i huvudet, och det är inte utan att nervositeten finns och stör. Visserligen har jag verkligen försökt låta bli att tänka så mycket på det med nu de senaste dagarna har det vart svårt att låta bli.

Och så blir det inte av... eller jo, det blir det ju, men jag får vänta lite till. Vilket inte alls känns bra i och med att jag börjar på högskolan om en och en halv vecka. Hade ju vart fantastiskt skönt att inte behöva vara borta från utbildningen.

Jaja, så kan det bli, riktigt surt...

Men nu är det ju så att jag faktiskt inte klandrar någon. Läkare är ju som oss alla andra -människor. Och alla människor kan och får bli sjuka. Så är det bara och det är okej.

Men att man blir lite trött över situationen, det är svårt att låta bli. Får hoppas att det blir en ny tid så fort det bara går. Vill bli av med detta, ha fått det gjort!!

Nu låter det som mitt knäproblem är det värsta man kan ha, att det inte finns värre, men så är det ju inte. Det kunde vart mycket värre än så här...