Nu avslöjar jag det...

I sommar kommer jag mestadels befinna mig och jobba som undersköterska

...

...på Akuten på Mölndals sjukhus!!!

Fy tusan vad glad jag är :D

Kan det bli bättre?? Drömmen är ju att jobba inom akutsjukvården, och det är ju helt grymt att få börja såhär, som undersköterska på en akutmottagning. Kan ni fatta hur mycket jag kommer att lära mig?? Snacka om att det är värdefullt för utbildningen, och även för framtida jobb. Det som drar allra mest är ambulansen, men min plan är att börja just på akuten, och jobba där i alla fall i något år innan jag går vidare till att vidareutbilda mig till ambulanssjukvårdare, eller till och med till anestesisjuksköterska. För de har lika mycket, om inte mer att säga till om i en ambulans. 

Men vem vet, jag kanske blir kvar på akuten även i framtiden? Eller så kanske jag blir helt avskräckt?? 

Det får tiden utvisa helt enkelt. Men så jag känner nu så kunde det inte blivit mer rätt nu. För jag tror att det verkligen är detta jag vill. 

Jag fick ett kanonintryck när jag var på min framtida arbetsplats, och jag kände mig hemma med en gång. Och det kändes tryggt, jag kommer inte att känna att jag inte kan, för det de vill att jag ska kunna, det lär de mig. Det kändes så bra helt enkelt. Som att jag kunde kliva in där och bara passa in. Det kommer nog att bli tufft, men detta är en utmaning jag mer än gärna tar mig an!! 

Wiieeee!!! Kan inte riktigt fatta att jag ska jobba där i sommar, kan knappt vänta, med en gång blev vårterminen väldigt lång!! Åh, jag är så vansinnigt lycklig!!!

Biiiig News!!!

Efter ett par dagars paus från dator överhuvudtaget, så finns det en riktigt kul nyhet att berätta!!!

Jag har fått sommarjobb!!! :) Och inte vilket som helst!!

Dock avslöjar jag inget idag, då jag har några ställen att ringa och tacka nej till, för detta jag fick svar på idag finns det inte någon tvekan på att jag vill ha!! Nu är längtan till sommaren heeelt olidlig, jag vill börja nu :)

En konstig känsla är att tacka nej till de avdelningar som jag sökt hos. 

Väldigt konstigt, för hur många gånger har man haft det privilegiet att få välja mellan jobb?? Har jag aldrig vart med om... Att bli dragen i åt olika håll, ja, det är inget jag någonsin kommer att vänja mig vid. Men jag måste säga att det även känns fantastiskt. Och lite smickrande att flera vill ha mig som undersköterska i sommar. Häftigt!!!

Vart jag nu fått mitt jobb, ja det tänker jag berätta imorgon!!

Wiiiee!!! Lycka!!!

Tro det eller ej, men nu är jag ikapp!! 

Fattar det knappt själv, men det är sant!!

Jag klarade det, tentan alltså!!! Den hemska tentan som släpat sen termin två, den som var 67 sjukdomar man skulle kunna, den som fick mig spärrad från termin 4 så jag fick söka dispens för att få fortsätta, jag fick svaret på hur det gick idag, och den var godkänd!! Kan knappt fatta det. 

I och med detta är jag ikapp med allt, har inget som släpar från någon annan termin, jag har bara det som gäller nu. Väldigt skönt kan jag lova, för denna terminen kommer att bli tuff med flertalet tentor, uppgifter som ska skrivas, tre praktikperioder och annat som ska göras. Så det är väldigt skönt att inget gammalt ligger och släpar, en otrolig lättnad!!!

Gah!!

Lugnare hästar idag??

Nähädå. Skulle inte tro det. 

Här trodde vi att gårdagens urladdningar och dagens klättring i branta backar skulle ge oss lite lugnare hästar, men nope, vi trodde fel. Båda gick visserligen väldigt snällt fram till klätterbacken, sedan kunde Descarada inte riktigt hålla sig utan flög i luften. Typ sisådär tjugo gånger innan vi var uppe för hela backen. Som om inte det är jobbigt nog att knata upp för grymma backar med stenhårt, rätt så ojämnt underlag? Nä, då ska man även se till att ett stycke stor häst ska hålla sig på vägen och inte flänga ut i skogen, ner i diken eller landa i en bäck eller två. Kämpa på. Heja heja. Kondisen byggs på!! 

Minerva var lugnt tills vi skulle vända, då kom hennes explosion med caprioller och utmanande benspark med frambenen. 

Vi fick kämpa en hel del för att hålla reda på fladdren som satt fast i andra änden av våra grimskaft, men tillslut så. De skötte sig rätt bra resten av vägen hem. Förutom att Descarada kämpade så gott hon kunde att imitera en piraya, och dessutom utöva sina färdigheter på mig, så var det lugnt. Jag tröttnade faktiskt och surade ihop riktigt ordentligt efter att ha sagt till henne kanske femton gånger och tänkte att vid nästa tillfälle hon tänker bita efter mig så skulle jag minsann ge mig på henne tillbaka, och såg framför mig att jag kastade mig runt rytande och bet henne i halsen istället. Kan ju säga att tankens kraft är just kraftig och inte en enda antydan till att bita mig en endaste gång till. Gött!!

När vi var tillbaka vid stallet kände vi att den timman vi vart ute och fäktat med hästarna i backarna inte riktigt var nog, vi kände att de hade övertaget lite för mycket, så vi gick till volten i 20 minuter med. Descarada körde sitt nypåkomna trick "ah, men kolla i skogen, där är det mycket intressantare än matte, och man kan bli "rädd" för det med och studsa!!" Ungefär då tröttnade jag på allvar och satte hårt mot hårt, JAG ÄR HÄR, DU ÄR HÄR, SKIT I ALLT ANNAT KONCENTRERA DIG PÅ MIG. PÅ MIG SA JAG!! Och jo, hästrackarn kopplade läget efter en stund, och slutade hoppa rund för att det lurade egenpåhittade mossmonster mellan träden och började lyssna på mig. Tillslut kunde hon trava lugnt runt mig och sänka sig och fokusera med ena örat på mig och strunta i allt annan. Vi är inte helt hundra stabila i detta arbetet, eller snarare, Descarada är inte, för hon har så mycket att ha koll på runt om och har svårt att släppa det. Vi jobbar vidare med det. 

Minerva var inte med på noterna i voltarbetet allt och surade ihop fullständigt och gav Gunilla nåt att bita i. Detta är en stark häst som inte alls har lust att någon bestämmer vad hon ska göra, vilket varv hon ska gå i och gångart i detta. Nänä, och det visar hon genom att utmana. Hon är tuff och det talar hon om. Hon är snällheten själv annars, men när detta sinnesläge har kommit fram hos henne är hon inte lätt. När Gunilla fått igenom vad hon ville någorlunda testade jag att te två provocerande steg mot henne, med resultatet att hon gick emot med fäktande framben, och inte flyttade på sig som de flesta andra hästar brukar göra då. Hon har så mycket egen tanke, på gott och ont. Hennes plan med detta var ju att flytta undan mig och ta platsen jag tog från henne, så stark är hon denna häst, men jag är rätt enveten jag med, och helt enkelt begärde att få ha min plats och lite till av hennes och blåste upp mig och gick emot henne med ytterligare ett par starka steg och hon gav sig. inte för att hon egentligen ville, men gjorde det ändå. Det syntes på henne för uttrycket i hennes ansikte var allt annat än mjukt och mysigt... Men vi valde faktiskt att ge oss där, för ytterligare hade bara startat ännu mer bråk. Så henne ska vi allt få att mjukna i veckan, vi kommer att fortsätta jobba från mark, med att ta hennes plats med det egna kroppsspråket. Hon förstår det så otroligt väl, är det något hon kan tyda så är det kroppsspråk. Men att någon bestämmer hur, var, och så vidare hon ska gå på volten från marken, det är lite under hennes värdighet och hon fattar inte alls vad det ska vara bra för (här ska jag lägga till att hon är vansinnigt snäll att leda nästan alltid, det är när hon hamnar i ett läge där hennes ledarskap sätts ur spel som det blir knivigt, när vi vill vara de som bestämmer till hundra...). Vi komemr att jobba med detta i veckan som kommer, och hoppas på att vi ska få igenom allt på ett lugnt trevligt sätt, så hon slutar med utmanarfasonerna. 

Det ska nog bli bra detta!! Bara lite mer envist arbete att bita i!!

Minerva, en snäll tokhäst med attityd!!

Flipp (hur det blir när två energistinna hästar har fått vila lite...)

Jo man tackar, man får igen för att man vart lat under veckan. Eller lat och lat, ibland tillåter inte livet att man får en minut över, eller så blir man blir sjuk, eller så är det nåt annat, och då får man låta hästarna vila lite. 

Och ja, hästarna fick vila måndag till fredag. 

Och ja, det fick vi igen.

Herre min jesus vilka energiutbrott de fick idag!! 

Vi gick en liten bit på grusvägen ovanför stallet, hur långt vi skulle gå fick liksom ge sig medans vi gick. Det började med att Minerva inte visste i vilken ordning benen skulle röra sig när hon gick, så hon satsade på att sprattla och göra början på promenaden lite lätt livlig för Gunilla.

Descarade fnös lite, men höll sig i skinnet så länge... Vi vek av en stig in mot skogen, för att de skulle få lyfta lite på fötterna över stockar som ligger lämpligt över stigen, och det gick rätt bra. Förutom att Descarada hade lust att äta upp min högra arm ungefär hela tiden, men så pass respekt har hon så hon lät bli mig, men tuggade glatt i luften istället och lekte piraya. Vi kom till änden av stigen som leder ut på grusvägen igen, och där låter jag Descarada ta några tuggor av det gamla gräset. 

Det jag inte räknat med var att en osynlig sabeltandad tiger (eller nåt sånt) skulle minsann attackera och äta henne där hon stod, vilket gjorde att jag var helt oförberedd på explosionen som kom. Hon skrämde Minerva som var framför så pass att hon flög i luften med.

Ungefär här lovprisade vi repgrimmorna med ledrep ännu en gång.

Descarada kom på hur fånig hon var och övergick till attityden "det där var väl inget, skulle bara styla lite.". Dock sprattlade Minerva vidare och vi fick lite svårt att ta oss framåt där en stund. Men skam den som ger sig, vi kom en bit till, samtidigt som vi bestämde vändpunkt. När vi kom till den var hästarna lugna och vi gick in i en liten skogsglänta så de kunde få kalasa på det gamla gräset som förunderligt nog är en delikatess. 

De var lugna och nöjda med detta tills vi skulle gå hem. 

Då tycker Descarada att det var dags för att uttrycka stora missnöjet över att vara sist i ledet och for upp i luften, sprattlade på bakbenen, skuttade och betedde sig som om hon hade fått eld i röva. Minerva tog tillfället i akt och började fäkta med frambenen hon med.

Vid detta laget blängde vi mest på åbäken som för omkring som lurviga, täckesklädda pingpongbollar i vägkanten. Det vi har lärt oss det senaste året är att vi reder ut dessa situationer, bara vi behåller lugnet. De galna vita två visar trots oändligt mycket sprattel respekt för oss, och på något sätt i detta lyssnar de på oss. För ett år sedan var jag riktigt skraj när de höll på så här, men nu, nej inte det minsta. Självklart har jag respekt, men jag har koll på läget och blir inte rädd. Jag vet vart jag har henne. Och om det skulle vara läge att flytta på mig, då gör jag det. Detta är fördelen med att ha jobbat så mycket vid hand, man lär känna hästen och reder ut situationer som denna. 

Hur som helst, efter att återigen har höjt repgrimmorna till skyarna (ja, de kan nog få oss att bli religiösa), fick vi dem på rätt spår hemåt i väldigt sakta mak, ett bra sätt att lugna ner dem är att själva släpa fötterna efter sig, och de rättar sig efter det. Resultatet av detta vart lugna trevliga hästar som kunde förflytta benen i rätt ordning utan fara iväg. Skönt!! Att sedan Svennis höll på att skrämma slag på Descarada när vi kom tillbaka till stallet är en annan sak. Han kom skuttandes i hagen vi gick förbi, och hon fick ett tokryck återigen och for upp i luften. Denna gången var det mer "matte hjäälp!!" och hon hoppade i det närmsta upp i mitt knä. I andra lägen, när det är fladder bara för att hon kan, så håller hon sig på behörigt avstånd från mig, använder sig av linans längd men inte mer än så. Men blir det läskigt så är det mitt knä som gäller, för då förvandlas denna stora häst till en rädd hund som ska ta skydd hos matte. Det är mindre smidigt, men jag har vant mig vid att flytta på mig i ett sånt läge och klappa lite tröstande på halsen på henne istället. Det hjålper bra. Så även dnna gången och lugnet infann sig fort. Och de sista metrarna till hagen gick lugnt tillväga. Det var två rätt så nöjda hästar som fick gå och äta sitt morgonhö, som de fick sällskap av Svennis att äta upp. 

Imorgon gör vi ett nytt försök, vi ska ut och klättra. Hoppas på mindre sprattel då ;)

Tokiga bushästen!!

Det finns hopp :)

Har jagat enhetschefer större delen av eftermiddagen (det är typ en djungel) så jag skulle kunna få adresser att skicka min ansökan för sommarjobb till. 

Jag har inte fått tag på alla jag vill, men ett gäng i alla fall, och en avdelning har redan bokat en tid för intervju!! På onsdag ska jag till stroke-enheten på Mölndals sjukhus :) Så roligt!! Och en med annan avdelning ska jag boka tid med på måndag när jag fått mitt schema för praktiken (börjar min praktik på Åby vårdcentral på måndag)., och det är på strokeavdelningen på Östra :) 

Har även fått tag på akuten på Östra, och fått skicka min ansökan dit. Mölndals akut har fått en med. Väntar på att få tag på chefen för IVA på Östra, hittar inte mailadressen någonstans, så får försöka på måndag igen. Hade vart ett grymt ställe att vara på som förberedelse inför mitt drömyrke; ambulansen. Ska även skicka till min gamla praktikplats på ortopeden. Och så får vi se var mer för ställen jag skickar till. Har ju skickat en allmän ansökan till hela SU, så mina uppgifter finns ju att tillgå för alla avdelningar, men det är ju bra att visa att man finns, bra mycket större chans att få nåt man vill ha då :) 

Håll tummarna :)

Sommar=sommarjobb!

Päls. Pääääls.

Nu börjas det. 

Eller ja, inte riktigt, Minerva har hållit på ett tag. Men nu är även Descarada igång helt. 

Med stora vårfällningen. 

Lite tidigt kan man tycka, men inget vi styr över. Visst hade det vart grymt om man hade kunnat göra det, eller hur! Då hade jag lätt tyckt att all päls skulle ramla av på en dag, för två vita hästar som är väldigt långhåriga som fäller samtidigt, det blir mycket vitt ludd det... varje dag... men då hade de väl blivit helt nakna, man vad fasen, det finns ju täcken ;)

Dock har vi funderat på hur vi ska tackla allt flygande, elektriskt ludd som flyger runt och i huvudsak fastnar på en själv. Och i bilen. Och i hallen. Och på allt som finns i hallen. Alltså ungefär på allt utom hästarna själva. 

Och idag kom grovdammsugaren fram, haha ;) Och Minerva fick äran att vara först ut att bli just dammsugen. Och det gillade hon, det kliade gott!! Den fick tagit väldigt mycket av den lösa pälsen, utan att den jagade oss och fastnade på oss. Grymt bra!! Descarada fick inte prova idag, hon tyckte den lät lite mycket, så hon får vänja sig lite först vid ljudet. Men jag är övertygad om att hon kommer att älska det! Hon avgudade ju klippmaskinen, och detta kan väl inte vara helt olikt ;)

Stackars Svennis däremot trodde att en livsfarlig alien kommit in i stallet i form av en blå dammsugare och höll på att krypa ur skinnet totalt. Fick trösta honom en del, lille gubben!! Men han kommer att vänja sig han med, det är bara att gå långsamt fram och ge honom tid. Men han fäller ju inte överhuvud taget än, så det är lugnt. Men tids nog kommer han med att få testa. 

Alltså att dammsuga hästarna, det lär vi fortsätta med!! Förr fanns ju sådana där små hästdammsugare, som man hängde i en rem på axeln. Men vem behöver en sån när man har en grovdammsugare? Och om hästarna tycker det är gott, ja, då är det bara att dammsuga på!! 

Vinterpäääls!!!

För trött.

Känner mig fullständigt orkeslös... inte för att jag fått sova för lite, nänä, utan av all stress som vart (sjuka katter, arga katter, omtentor, skoluppgifter, ångest inför för sommarjobb, sjukdomar m.m...). Antar jag i alla fall. 

Försöker samla energi, men det går sådär, inte ens när jag är hos hästarna får jag ihop energi så det räcker. Vem snodde den?? Jag vill ha den tillbaka!! Ge mig min energi!!!

Jaja, det blir väl bra. 

Jag får försöka ladda helt enkelt. Så är det.

K-k-k-kaaaallt...

Nu minsann... kylan är här igen. Och jag fryser ända in i märgen.

Är måttligt förtjust i detta... Men inte så mycket att göra åt, bara att gilla läget och packa på sig mer kläder.

Och hoppas på att våren kommer snaaart!!!

I övrigt vill jag bara passa på att tipsa om nåt vansinnigt gott som jag hittade idag. Köpte en cantaloup melon som jag delade i små bitar, skivade en banan och till det la jag til en klick med kesella kvarg med apelsinsmak, och jisses vad gott det var!!! Om ni inte smakat på den kesellasorten så gör det, den var hur god som helst! Tror att det kan bli en till sån skål ikväll ;) Mums!!

Vill ha värme!!!

Jobbdjungel!!

Sommarjobb... Söker som en tok!!

Har suttit så gott som hela eftermiddagen och kvällen och filat på ett brev att skicka till olika enhetschefer på sjukhusen i Göteborg, och när det väl var klart kunde jag inte hitta några mailadresser. Till nån. Men skam den som ger sig, har hittat telefonnummer, så det blir till att ringa dem, så jag kan få deras mailadresser...

Men har även fyllt i en allmän ansökan för hela Sahlgrenska, det tog sin lilla tid, har ju liksom an väldans massa gamla anställningar att fylla i och så vidare. Och komma ihåg och leta upp dem, ja, det har tagit sin lilla tid. Men nu är det gjort. Bara hoppas att nån fastnar för mig :) Men som sagt, ska skicka till enhetschefer med, så att jag vet att de avdelningar jag verkligen skulle vilja jobba på för min ansökan :) SÅ, ja, min vecka kommer att bestå av att ringa folk helt enkelt :)

Snart är sommaren här och då ska det jobbas!! Förhoppningsvis ;)

Men herregud matte, VAD GÖR DU???

Något Beata och Doris nästan alltid uppskattar är att få gå ut en stund. Men bara nästan alltid.

Idag var en sån dag de trodde att de ville ut, solen skiner ju så fint därute!! Och efter en stunds tjatande på matte så lyckades dom övertala mig.

Så fram kom selen, Beata först ut, så på henne trädde jag även på den hemmagjorda fleecetröjan (hon är en otrolig fryslort). Och ut. Det tog ungefär en mikrosekund innan hon ångrat sig och vrålade i högan sky att hon skulle in. NUUUU!!! Fy tusan vad kallt!! Men elaka matten bar ner henne till ladan, där är det lä och sol, lite "varmare" där. Där kunde hon i alla falla sätta  ner sina tassar och gorma lite på de stängda dörrarna hon ville in genom, i några minuter. Sen skulle matte bära. Och tro inte att hon kunde gå ner i snön!! Nej nej... In efter bara några minuter. 

Därinne väntade en väldigt förväntansfull Doddo, som var helt övertygad om att hennes val att gå ut var det bästa på länge. Så på med selen på henne och ut. Typ ut i alla fall. För hann inte ens stänga dörren innan hon illtjöt om att hon skulle in!! Alltså, dessa katter har en extrem röstkapacitet... Men hon fick inte heller gå in direkt, utan fick även hon bars ner till ladan. Men det gick inte att sätta ner henne, nepp, matte bära och värma!! Så efter nån minut utomhus gick jag in med henne med.

Sunny hade som vanligt ingen ambition om att gå ut, så hon slapp, ett väldigt smart drag idag. 

Behöver jag nämna att de kastade sura blickar på mig när vi var inne allihop igen?? Beata satte sig sen i solskenet i fönstret och värmde sig och Doris bylsade ner sig i en filt i soffan. Och de beskådade det förrädiska solskenet genom fönstret istället. För det var inte riktigt som de tänkt sig ;)

Här, säger Beata, i fönstret ovanför elementet, bakom gardinen i solskenet, där det blir riktigt varmt, är det bättre än att gå ut i smällkalla vintern... men vem visste det innan man testat?? ;)

Jag har idétorka.

Jag vet inte vad jag ska skriva. 

Faktiskt inte om vad jag ska skriva, för jag har massor som jag kan få fram, men jag får inte fram hur jag ska skriva det. Det är för tillfället trögt att få fram vad jag tycker och tänker i text, så därför blir det många vardagsinlägg. Förhoppningsvis ska dessa senaste nämnda kompletteras med mycket mer nya bilder, började ju igår med det, och även med mina tankar-inlägg. De senare är ju en slags blandning av åsikter, funderingar och just tankar. Och det kommer. Men så länge hoppas jag att ni orkar hänga med i min vardag. Även om den kanske inte ter sig så omväxlande. Men håll ut, jag lovar att det ska bli bättre variation, bara min förmåga till att formulera mig vaknat igen. 

Inte nån vidare välkomponerad bild, men jag älskar känslan som den ger!! Första soliga dagen på länge dessutom... typ första i år tror jag.

Mina älskade tre

Mina hjärtan!!
Lek och bus, varvat med modellposer ;)
Vad tycker ni om bilderna? Har inte lärt mig kameran riktigt än, men jobbar på det. Dessutom hade jag bara en fönsterlampa till belysning, så det fick bli blixt, de var de sådär nöjda med ;)

Tji fick jag

Okej, jag har lite klagan att häva ur mig. 

Blev ju förkyld i fredags kväll, och redan i måndags var det borta! Trodde jag. Det var bara ett lite uppehåll, förkylningen låg bara i bakhåll och laddade upp ganska ordentligt. Igår så kom den igen! Den saten...

Och den vart sju resor värre än när den började. Inte nöjd!!!

Känner mig pipig (tja, med röst-tapp med jämna mellanrum så låter jag pipig med), sur, trött, hängig, gnällig, snorig, hes, och frusen varvar med jättevarm, och har en enveten huvudvärk.

Så jag höll mig hemma från föreläsningarna idag, men i morgon måste jag gå, det är obligatoriskt. Hade mer än gärna sovit en dag till... Men sånt är inte livet, vara till att rycka upp sig och åka i morgon. Som tur är så är det fredag, så lördag och söndag blir det lite mer vila. 

Urk, jag känner mig vissen. Och lite mer gnällig. Nu går jag och snyter mig igen. Hejdå.

Pluggat lite idag i alla fall, med min trogna medhjälpare vid min sida!!

Herr Hårfager!!

Är det ett urtidsdjur vi har i stallet??

Nä; det är ju bara vår fina enhörning Svennis!!

Som balsam för själen

Kvällens stund i stallet var verkligen guld värd!!

Både Descarada och Minerva var helt lugna och tillfreds, de var så nöjda och glada med allt! Helt avslappnade och det var bara en sån ro i stallet!! Det var bara vår lille bus-Svennis som tyckte att just bus var roligare än att vara sådär löjligt rofylld som tanterna ;) Störtsköne lille skrutt!!

Hur som helst, vi tog en promenad med hästarna och det var helt underbart!! De var så nöjda, och stämningen var så go! 

I dag var alltså en sån där otrolig hämta-energi-dag hos hästarna. 

Igår fick båda tanterna massage, vilket verkligen dragit igång lugn-och-ro-hormonerna. Mer massage åt dom!! Ska erkänna att jag skäms en del, det är första gången Descarada fått en helkroppsmassage hos oss, fasen, jag får göra det oftare, jag gick ju inte den utbildningen för att bara inte massera nåt mer. Är väl lite som "skomakarn's barn"... Men jaja, jag har inte några hållbara handleder längre, så det är mycket därför hästmassagen ligger på hyllan. Men ibland så!!

Denna stunden i stallet var verkligen vad jag behövde nu, Det är mycket på gång, och jag behöver all energi jag kan få!!

Hjärtat

Termin 4!!

Jösses, det känns som det var en månad sedan jag klev in på skolan för första gången. Men det är ett och ett halvt år sedan redan. Helt galet. 

Att nu, från och med idag gå i termin 4 känns helt otroligt. Jag har klarat det så här långt!! Halva tiden har gått, vid denna tiden nästa år är det slutspurt, då är det dags för sista terminen. Kan säga att det kändes ouppnåeligt förra året när jag började termin två, så avlägset. Men nu känns det bra mycket närmare målet!! 

Bara det att det på universitet delas in i terminer istället för läsår, det har tagit ungefär till nu att fatta. Det låter trevligare tycker jag, det blir roligare att räkna ner så ;) 

Hur som helst, idag körde termin 4 igång, och det kommer inte att bli nån vila inte. Ingen av oss fattar hur vi ska hinna med allt, vi har 27 delmål att uppfylla, 27!! Varje mål är en egen uppgift som ska göras och bli godkänd på, det är en drös med skriftliga examinationer, några tentor, en mastodonthemtenta, ett par redovisningar, tre omgångar med praktik, fyra veckor åt gången, och säkert nåt mer jag missat. I mina ögon verkar detta helt galet, hur ska man hinna med??Förutom att man ska praktisera så är det ju föreläsningar som ska gås på och annat som ska göras!! Ja, vi får se. 

Jag tänker i alla fall gå in med inställningen att det ska gå, och att jag ska göra mitt bästa. Och vad det gäller alla saker som vi ska gå på, typ föreläsningar, så är mitt nya måtto; ingenting är tråkigt förrän motsatsen är bevisad!! Med andra ord ska jag gå på så mycket jag bara kan och tänka inför varje gång att det blir roligt och intressant. Och om det nu inte skulle vara det, utan känns ganska onödigt (mycket beror ju på vem som föreläser och så vidare), så kan jag ju smita tidigare, och ägna tiden åt sånt som måste göras. 

Hur som helt, dessa närmaste månaderna kommer att bli en tid som jag kommer att vara ganska osocial. Bara så att ni vet ;)

Kylan är har nu!!

Och nu kom vintern!

Jisses vad kallt det är. Fast det är bara -3 minus, men man är ju inte van...

Det har hunnit med att regna, hagla, snöa och storma lite, bara under förmiddagen. När jag släppte ut hästarna vid sju var det rätt ok, men sen så... Jag som tänkte vara ute och fota massor idag!!

Det blev istället sova på soffan till elva, tillbaka till stallet, vi bestämde oss för att sprattelhästarna skulle få vila, kändes inte direkt hälsosamt att ta och ge sig ut med dem när de var på ett sånt humör samtidigt som det snöar på tvären. Så jag gav mig hem när stallet var klart och gav mig i kast med all tvätt, den högen har vuxit sig väldigt stor... Och nu i eftermiddag så tittade solen fram, hur gött var inte det?? Så var ute i fem minuter med kameran, det finns ju inte så jättemycket att fota just nu, och så frös jag som bara den. Men testat lite fick jag gjort! 

Ska faktiskt ägna kvällen åt foto, har en hel del som är kvar från tidig höst och framåt som ska sorteras och läggas in på minne. Så, jag kommer att ha en kul kväll!! Hinner med detta allt för sällan. Men nu så! Nice :)

Det trodde jag, men jag trodde fel.

Här tänker jag mig en helg med massa aktiviteter, allt som jag kände för att göra skulle jag göra, helt utan att ens behöva titta åt några pluggböcker överhuvudtaget.

Vad fick jag?? 

Orkeslöshet och en dunderförkylning. 

Så med andra ord, jag är rätt så bänkad. 

Men jag var i stallet i morse, mockade och fixade, och så jobbade jag Descarada vid hand medans Gunilla red Minerva. Descaradas odräglihet märkte jag inte så mycket av som hon visat när jag inte var där, men hon gick loss ett par gånger trots att hon var lugn, vi tror att det var nåt "farligt" i skogen jämte, för Minerva reagerade även hon en gång. Annars var det en trevlig träning, jag börjar få lite snits på det där att flytta henne utan att röra henne, bara visa vägen lätt med kroppsspråket. Det är så häftigt!! Helt gosig var hon med, åh, jag tycker så mycket om denna hästen!!

Väl hemma från stallet tänkte jag först däcka på soffan, men vad fasen disken först. Och så kom jag på att byta ljusstakar mot de vanliga lamporna är ju inte så besvärligt. Men varför stanna vid det, när man ändå är igång? Nä, varför inte ta ner alla gardiner med? Jomenvisst. Och väck med alla dukar. Och allt annat som har med julen att göra. Och upp med vardagssakerna. Gick ju ganska okej ändå, det var struket allt, bara att ta fram och hänga upp. 

Så nu är julen hel undanstädad här, så gött!! Passade på att damma av det värsta med, och nu känns det fräscht här. Bara toaletten som behöver en storrengöring, men där gick min gräns idag. Nu är jag trött kan jag lova, sitter i soffan med en värkande hals och ett overkligt tryck i öronen. Men vad fasen, nu kan jag koppla av utan att ha en massa måsten att ta hand om när jag piggnar till! Rätt gött faktiskt. 

Morgondagen kommer att bli något mildare, ska släppa ut hästarna, sedan tar vi stallet senare. Kanske kan få fotat lite! Det är ambitionen för morgondagen, betydligt lugnare än idag!!

Och jag gör det igen!!

Och igen!!

Vad?? Tentan såklart. Känslan säger att det inte gick bra alls idag, så jag kommer att få göra om den igen. För en femte gång. Jag så ser verkligheten ut... Suck. 

Men men, examinationen i morse gick bra i alla fall. Har svårt att tänka mig att vi inte blir godkända på den. 

Nu tar jag en välbehövlig helg, inget plugg alls, vägrar!! Ska bara göra det som faller mig in!!

Börjar med stallet imorgon bitti, dags att motionera Descarada som blivit odräglig dessa tre dagarna jag vart hemma och pluggat järnet. NU ska vi igång! Blir nog lite jobb vid hand i morgon till att börja med, hon behöver komma ner på jorden lite. Och på söndag blir det nog en promenad till ridskolan, dags att vänja in dom vid nya ridbanor!!

Och så ska jag testa kameran mer, det ska bil kul det med!!

Hejhej

Smiter ifrån plugget lite och smiter in här. Måste ha en paus!! 

Ska jag vara helt ärlig vet jag inte om jag kommer att kunna få godkänt på denna tentan trots all möda jag lägger ner, det är liksom för mycket på en gång, det blir bara en otrolig röra i mitt huvud. Men men , tar jag den inte nu så SKA JAG GÖRA DET NÄSTA GÅNG. Men vill klara den nu. Så pluggar lite till...

Längtar till på fredag em, då är jag tillfälligt fri, över helgen i alla fall. Mitt mellan två terminer då, och både examination och tenta är gjorda för denna gången. Åh, vad jag ska njuta av min lediga helg!!! Ska göra sååå mycket ;) Så det så. Men nu, nu blir det att läsa lite till.

I 10 timmar...

I 10 timmar idag, med bara korta avbrott för att inte bli helt tokig, och för att få i mig lite mat, har jag pluggat som en galning. 

Men jag vet inte om jag blivit nåt klokare. Imorgon måste jag in på ett seminarium på skolan annars får det bli plugg. Råplugg. På torsdag blir det plugg med en klasskompis på skolan, tentan ska klaras. För på fredag är tentan OCH examinationen av grupparbetet (väldigt bra planerat, tack för det), det vill säga att jag ska vara inläst på två helt olika saker, och eftersom det alltid blandas in en hel del nervositet från min sida i båda dessa momenten så blir det inte det lättaste att genomföra. Men det ska få en ärlig chans att bli bra. Så jag fortsätter en stund till med pluggandet. Eller s¨går jag och lägger mig och kan gå upp tidigare och plugga imorgon bitti innan jag måste åka. Hejaheja. 

Behöver vår... sol och energi...

Nu är det över.

Julhelgen alltså. Äntligen!!

Trettondagsafton idag, och det är väl vad man kan kalla det sista av julen. Det är vansinnigt gött!! Det är mysigt med jul så, men de så kallade högtidsdagarna, typ julafton och så, hade jag nog allt kunna klarat mig utan. Skulle vilja röja bort att juligt här hemma nu, men det får vänta till tentan är gjort och energi är samlad till det. Får har det såhär ett litet tag till, ganska mysigt trots allt, med röda gardiner och ljusstakar.

Med detta innebär det också att ledigheten är över, dags att gå tillbaka till vardagen i morgon. För min del gäller det att ta tag i sista veckan av terminen (alltså, våra terminer går nån vecka över årsskiftet), med en examination och en omtenta. Omtentan är den som fått mig spärrad från att börja nästa termin, den är kvar från termin 2, och den terminen måste man ha klarat för att få fortsätta i termin 4 utan måste ta studieuppehåll en termin, eller tills man klarat tentan som släpar. Dock sökte jag dispens för att få fortsätta och den blev beviljad, tack gode gud!! Att inte ha fått fortsätta hade vart den värsta motgången i mitt pluggande, och jag är otroligt glad för att jag fick fortsätta!! 

Tänker inte sätta mig i den sitsen igen, det blev för mycket av annat i höst, så hann inte lägga den energin som behövdes på att läsa in tentan och klara den. Nu är det fokus på det som måste göras, inget mer än det. 

Dessa dagarna denna veckan blir pluggdagar om något, imorgon tar vi en promenad på morgonen, sedan ska resten av dagen ägnas åt tentan. Så det så!!

Ett sånt där wow-pass!!

Ja jösses vilket roligt ridpass vi hade idag!! 

Igår laddade Descarada ur ordentligt, jag jobbade henne vid hand (som tur var ;) ) med hopp, bock, bakutsparkar och stegringar, och idag, ja hon var pigg, men mycket mer med på noterna. 

Något hon har vart ganska snål med är framåtbjudningen i traven, visst har vi travat, lite lagom, korta stunder med bra tempo, men inte jättemycket mer än så. Men idag, idag var det fart!!

Hon ville trava konstant, och jag lät henne göra det en hel del. Och hon var helt överlycklig!! 

Vi red ett pass på en timma, och hon knatade på, inte en enda protest, utom när jag bestämde att det skulle vara skritt ;) Hon hade dessutom vanliga tränset på sig, med sweet iron-bettet, och efter en stund föll det på plats hos henne, och hon fann ett stod, och arbetade i form!! Helt underbart!!

Man blir alldeles glad av att få sitta på en häst som visar så tydligt att hon är glad!!

Nytt nytt nytt!!!

Jag gissar på att många har lagt märke till att det inte har kommit upp nya bilder här på länge. Det finns en enkel, men tråkig anledning till det. Min älskade kamera, D 90'n, har blivit sämre och sämre, och den har nu tillslut inte tagit bilder värda att visa. Mest sudd, och oskärpa, inget som nån verkar kunnat ha gjort nåt åt. Den klarade inte att ta in tillräckligt med ljus, trots att det vart tillräckligt ljust i omgivningen, utan jag fick trycka upp alla inställningar skyhögt för att få nån bild alls. Den vart inne på koll, men inte mycket de hittade, mer än att den har jobbat mycket.

Jag har vart väldigt ledsen för detta, för min kamera är en av de saker som jag värdesatt högt, och vill inte vara utan.

Nu har jag inte kvar den längre. 

Men det har nu lett till nåt bättre, jag var på Scandinavian Photo idag, de gick igenom den och fick lämna den i inbyte, det blev inte många kronor för den, men det lilla är jag glad för, och har nu bytt upp mig minsann!! 

Nu har det flyttat in en Nikon D7100 här!!

Behöver jag säga att jag är barnsligt glad?!? Jättejättejätteglaaad!!! :D

Har fått pilla lite med den ikväll, det var en olidlig väntan innan batteriet var färdigladdat, men efter det så har jag testfotat en del, efter att ha fixat lite inställningar. Och trots att det är dunkelt här inne så levererar den grymma bilder!! Löjligt glad!! Men jag har en del att lära ;)

Men nu måste jag hålla mig i skinnet i nästan en vecka, för tentaplugget måste gå före. Men nån bild blir det nog. Sen, nästa helg, efter tentan, då minsann, då ska här fotas!!! 

Passar på att visa några av kvällens bilder, fina, visst!!

Grattis Pappa!!

Idag fyller världens bästa pappa 60 år!!

Han kommer att få en grym present :D

Stort grattis käre far!!

Nära att stå på näsan...

Ibland är det inte lätt att ha koll på vart man har sina ben om man är häst... 

Descarada hade en sån stund idag. 

Till att börja med hade jag ju bestämt att testa nåt nytt idag. Dock kunde jag tänkt till lite, det regnade ute, och det om något kan få Descarada att komma ur fokus... Men men ;) 

Vad jag hittade på var att testa ett nytt bett. Hittade mitt gamla stångbett i garderoben här hemma, kandarstången. Varför inte testa?? 

Men började som jag brukar numera, en liten stunds longering i repgrimman innan jag satt upp. Redan där borde jag fattat att jag skulle testa nya saker en annan dag ;) Hon hade koll på allt utom var benen och allt annat relevant var. Och det kom ju regndroppar i ansiktet på henne, ve och fasa!! Huvudkast till höger och vänster gjorde inte det lättare att sätta benen på rätt ställe ;)

Men hur som helst, kamikaze-jag bytte repgrimman mot tränset med stångbettet och satt upp. Och den redan snurriga hästen glömde fullständigt av att hon hade fyra ben att ha reda på, och ja, det blev ju sådär ;)

Hon drallade iväg in mot mitten av volten, något hon har en tendens att alltid göra när hon inte kan koncentrera sig. Kan säga att det var i skritt dock. Men problemet var att det låg en bom i hennes väg. Som hon inte överhuvud taget registrerade. Så hon satte en hov mitt på den, snubblade så vi höll på att ryka i backen bägge två. Dessvärre blev det ett ryck i munnen på henne trots att jag hade halvlånga tyglar, och hon reagerade med att fara upp igen och landa klockrent på bommen igen med ena framhoven, såpass hårt att hennes brodd liksom tryckte sig fast i bommen. 

Ungefär där blev det överslag delux i huvudet på henne och hon blev totalt orörlig (en rätt ok egenskap ;) ). Hoven stod i sån vinkel att hon stod på tå. Och hon ville då inte röra sig.

Men eftersom jag inte tyckte att vi kunde stå där så fick hon ta och samla ihop sig och gå fram igen. Men viss motvillighet kan jag säga ;)

Men hon redde ut det hela, och vi körde ett skrittpass där hon bara fick känna på bettet. Det som märktes var att hon gillade utformingen på det, det verkade faktiskt passa henne väldigt bra, hon var helt lugn i munnen. Men hon förstod inte riktigt signalerna från det. Hon är inte riktigt där i mognaden än. Men så småningom kan det nog bli riktigt bra. Just detta bettet kommer att säljas, och ett som passar henne optimalt kommer att införskaffas i framtiden, men inte nu. Men nu vet vi att det var ett bett som hon tyckte var helt ok att ha i munnen!! I morgon blir det vanligt bett, just nu har Minerva hackamoret, hon har fått en känning i mungiporna. Men ska inte sticka under stolen med att vi saknar hackamoret lite grann ;) Det är ju det hon gillar allra bäst :)

Nytt år, nytändning!!

Idag kör vi ett hästigt inlägg, det var ett tag sedan nu!

Det har ju vart rätt lugnt på den fronten, jag har ju försökt vara i stallet så mycket som jag kunnat mellan sjuka katter och plugg, det har vart välbehövligt som avkoppling från allt jobbigt. Men det är inte så att vi fått gjort så mycket med hästarna, de har under december har de fått vila en del men vi har promenerat med dom och ridit lite då och då, så de har inte vart helt avställda, utan hållit igång såpass att en större igångsättning inte var nödvändig, utan att vi nu efter julafton kunde sätta igång dom fullt igen. Idag fick de dock vila efter gårdagens nyårsfirande ;)

Det som jag kan säga är att jag har fått en enorm nytändning när det kommer till ridningen!! Jag längtar till nästa gång jag får sitta upp på Descaradas rygg så mycket att jag känner mig smått galen. Imorgon blir det ett pass på volten igen :)

Så här är det, vi har valt att varva promenader och ridning på volten just nu, mycket för att allt ska falla på plats för Descarada igen, hon har ju lite lätt att bli lite instabil. Så istället för att hon ska toka till det ute och riskera att jag åker i backen gör vi så här just nu. När allt känns lugnt ger vi oss ut och rider på vägarna igen. 

Men bara måste berätta om de senaste ridpassen! Som sagt, efter en hel del vila har jag inte några större krav på henne, utan utgått från att bara känna vad hon har för åsikter. Dessutom testade jag i förra veckan att rida på bett igen, skaffat ett sweet iron bett, ville se vad hon tyckte om det. Annars går hon på hackamore. Men närmare än så här tar jag inte det nu, kan fördjupa mig om varför en annan dag. 

Hon verkade gilla detta bettet! Ganska lugn, och fick bara känna in det, och inget större arbete utöver det.

De kommande passen har däremot vart helt underbara!!

Jobbade henne från marken en av dagarna, och introducerade henne för bakdelsvändningar, tänkte att om hon får testa med mig på marken först kanske vi kan testa från ryggen nästa dag, lite svårt att ta in först man flyttade på bra för hand efter en stund. Och nästa pass testade vi. Och jag kan lova att jag vart förvånad när hon sätter bakdelsvändning efter bakdelsvändning!! Och hon liksom jag var helt överlyckliga, jag för att jag lärt henne något som inte kunnat innan, något vi testat, men inte har fått igenom, och Descarada för att hon tyckte det var så kul!! Detta passet hade vi hackamoret på. Ridpasset igår gjorde vi samma jobb, nu med bett igen, lite mer ofokuserat, men jösses, hästen vill ju bara göra bakdelsvändningar hela tiden!! Räcker jag tänker på dem så stannar hon upp och går in i dem!! 

Känslan av att ha fångat upp hennes yttersida nu är enormt mycket bättre än innan, den har bara sladdrat iväg, nu behövs minimala hjälper för det. Och hon har en helt annan uppmärksamhet på mig!! Hon bara väntar på att få göra nåt, något som hon inte gjort innan, och det är en härligt känsla, och att hin dessutom gör det jag ber henne om utan att behöva hålla emot, eller banka på är väldigt, väldigt underbart!!

Det går så otroligt mycket framåt för Descarada nu!! Visst, kanske inte i andras ögon, men jag har övergett det traditionella dressyrtänket, jag gör på mitt vis. Jag är trött på att "sätta hårt mot hårt" tills hästen ger med sig och gör det av sig själv sedan. Jag vill ha med mig hästen från grunden, och jag vill att den ska göra det jag ber om med äkta glädje. Även detta området tänker jag gå in på lite mer sen, hur jag tänker med min ridning och utvecklandet av hästarna. Har mycket jag vill skriva om nu, hoppas ni hänger med ;)

I morgon ska jag testa ytterligare en ny sak, och vi får se hur det går!!

Underbara lilla hästen!!