Gah!!

Lugnare hästar idag??

Nähädå. Skulle inte tro det. 

Här trodde vi att gårdagens urladdningar och dagens klättring i branta backar skulle ge oss lite lugnare hästar, men nope, vi trodde fel. Båda gick visserligen väldigt snällt fram till klätterbacken, sedan kunde Descarada inte riktigt hålla sig utan flög i luften. Typ sisådär tjugo gånger innan vi var uppe för hela backen. Som om inte det är jobbigt nog att knata upp för grymma backar med stenhårt, rätt så ojämnt underlag? Nä, då ska man även se till att ett stycke stor häst ska hålla sig på vägen och inte flänga ut i skogen, ner i diken eller landa i en bäck eller två. Kämpa på. Heja heja. Kondisen byggs på!! 

Minerva var lugnt tills vi skulle vända, då kom hennes explosion med caprioller och utmanande benspark med frambenen. 

Vi fick kämpa en hel del för att hålla reda på fladdren som satt fast i andra änden av våra grimskaft, men tillslut så. De skötte sig rätt bra resten av vägen hem. Förutom att Descarada kämpade så gott hon kunde att imitera en piraya, och dessutom utöva sina färdigheter på mig, så var det lugnt. Jag tröttnade faktiskt och surade ihop riktigt ordentligt efter att ha sagt till henne kanske femton gånger och tänkte att vid nästa tillfälle hon tänker bita efter mig så skulle jag minsann ge mig på henne tillbaka, och såg framför mig att jag kastade mig runt rytande och bet henne i halsen istället. Kan ju säga att tankens kraft är just kraftig och inte en enda antydan till att bita mig en endaste gång till. Gött!!

När vi var tillbaka vid stallet kände vi att den timman vi vart ute och fäktat med hästarna i backarna inte riktigt var nog, vi kände att de hade övertaget lite för mycket, så vi gick till volten i 20 minuter med. Descarada körde sitt nypåkomna trick "ah, men kolla i skogen, där är det mycket intressantare än matte, och man kan bli "rädd" för det med och studsa!!" Ungefär då tröttnade jag på allvar och satte hårt mot hårt, JAG ÄR HÄR, DU ÄR HÄR, SKIT I ALLT ANNAT KONCENTRERA DIG PÅ MIG. PÅ MIG SA JAG!! Och jo, hästrackarn kopplade läget efter en stund, och slutade hoppa rund för att det lurade egenpåhittade mossmonster mellan träden och började lyssna på mig. Tillslut kunde hon trava lugnt runt mig och sänka sig och fokusera med ena örat på mig och strunta i allt annan. Vi är inte helt hundra stabila i detta arbetet, eller snarare, Descarada är inte, för hon har så mycket att ha koll på runt om och har svårt att släppa det. Vi jobbar vidare med det. 

Minerva var inte med på noterna i voltarbetet allt och surade ihop fullständigt och gav Gunilla nåt att bita i. Detta är en stark häst som inte alls har lust att någon bestämmer vad hon ska göra, vilket varv hon ska gå i och gångart i detta. Nänä, och det visar hon genom att utmana. Hon är tuff och det talar hon om. Hon är snällheten själv annars, men när detta sinnesläge har kommit fram hos henne är hon inte lätt. När Gunilla fått igenom vad hon ville någorlunda testade jag att te två provocerande steg mot henne, med resultatet att hon gick emot med fäktande framben, och inte flyttade på sig som de flesta andra hästar brukar göra då. Hon har så mycket egen tanke, på gott och ont. Hennes plan med detta var ju att flytta undan mig och ta platsen jag tog från henne, så stark är hon denna häst, men jag är rätt enveten jag med, och helt enkelt begärde att få ha min plats och lite till av hennes och blåste upp mig och gick emot henne med ytterligare ett par starka steg och hon gav sig. inte för att hon egentligen ville, men gjorde det ändå. Det syntes på henne för uttrycket i hennes ansikte var allt annat än mjukt och mysigt... Men vi valde faktiskt att ge oss där, för ytterligare hade bara startat ännu mer bråk. Så henne ska vi allt få att mjukna i veckan, vi kommer att fortsätta jobba från mark, med att ta hennes plats med det egna kroppsspråket. Hon förstår det så otroligt väl, är det något hon kan tyda så är det kroppsspråk. Men att någon bestämmer hur, var, och så vidare hon ska gå på volten från marken, det är lite under hennes värdighet och hon fattar inte alls vad det ska vara bra för (här ska jag lägga till att hon är vansinnigt snäll att leda nästan alltid, det är när hon hamnar i ett läge där hennes ledarskap sätts ur spel som det blir knivigt, när vi vill vara de som bestämmer till hundra...). Vi komemr att jobba med detta i veckan som kommer, och hoppas på att vi ska få igenom allt på ett lugnt trevligt sätt, så hon slutar med utmanarfasonerna. 

Det ska nog bli bra detta!! Bara lite mer envist arbete att bita i!!

Minerva, en snäll tokhäst med attityd!!