Just det, hur är det egentligen med detta, att man kan hamna i nån typ av kris på grund av sin ålder?
Innan hade jag sagt att det bara var lite skräpsnack för att nån inte ville bli äldre, att det mest rörde sig om att man inte ville känna sig gammal och skyllde då på att man hade tex 40-årskris.
Men när man blir äldre kommer visheten ;)
För visst finns det ålderkriser, jag är mitt uppe i en, och inte beror det på att jag inte vill bli äldre! Inte i mitt fall i alla fall.
Har hamnat i en 30-års kris, känner att dagen närmar sig med stormsteg, om mindre än en månad går jag in i mitt trettionde levnadsår.
Att jag blir äldre bryr jag mig som sagt inte ett smack om, det är ofrånkomligt, och jag kan inte göra nåt åt det, så även om det nu hade vart det som gjorde att hade åldersnoja så hade man liksom bara fått gilla läget.
Visserligen måste jag göra det nu med, men det som finns i mina tankar kunde jag själv påverkat och gjort något åt.
Vad är det då?
Jo, jag fyller trettio i nästa månad, och vad har jag egentligen hunnit med i mitt liv?? Det är väl massor egentligen, jag har sambo, eget hus, mina underbara katter, hela mitt hästliv med erfarenheter, och en massa annat i bagaget som jag så glad för och inte vill ändra på alls, men det finns vissa saker som jag känner att jag missat. Och detta gäller utbildning- och jobbiten. När man var i tonåren såg man någon i min ålder som väldigt vuxen, visste vad dom höll på med och hade hittat rätt i vad man vill göra. Men jag känner mig stundtals inte ett dugg vuxen, vill vara liten och inte behöva ha ett ansvar som det betyder att man har när man vuxit upp, jag har stundtals inte koll för fem öre vad jag håller på med och hittat vad jag vill göra, nja det vet i sjutton, det kan jag inte direkt påstå.
Jag har haft tankar och planer på vad jag velat utbilda mig till, men har jag fått det gjort? Nej. Eller jo, jag utbildade mig till hästmassör, och det är jag glad för, och jag har gått ungdomsledarutbildning genom ridklubben, men mer då? Inte mycket. En dröm har vart att utbilda mig till djursjukvårdare, men har inte fått tummen ur arslet och kommit till skott med detta.
Jag känner att jag saknar en ordentlig utbildning att falla tillbaka på, och ångrar starkt att jag inte tagit tag i detta innan. Visst, jag vet att jag har många år till på mig att hitta rätt och utbilda mig, det är ju inte så att jag är lastgammal, men vad skönt det hade vart att ha gjort detta innan och vara färdigt nu!
Det är väl detta som i mitt fall är ålderskrisen. Att jag snart hunnit bli 30 år och inte ännu hittat rätt inom jobbiten. Men jag tror den börjar släppa nu.
För som jag skrev innan så kommer visheten med åldern. Nu vet jag vad jag vill. Och de första stegen är tagna. Och det är att ta reda på hur jag ska gå tillväga, har bett om hjälp med detta så att det ska bli rätt. Det ligger mycket jobb framför mig, men som det känns nu så gör det ingenting, jag bara längtar tills jag kommer igång.
Vad är det då jag bestämt mig för? Jo, jag ska utbilda mig till sjuksköterska!
Innan hade jag sagt att det bara var lite skräpsnack för att nån inte ville bli äldre, att det mest rörde sig om att man inte ville känna sig gammal och skyllde då på att man hade tex 40-årskris.
Men när man blir äldre kommer visheten ;)
För visst finns det ålderkriser, jag är mitt uppe i en, och inte beror det på att jag inte vill bli äldre! Inte i mitt fall i alla fall.
Har hamnat i en 30-års kris, känner att dagen närmar sig med stormsteg, om mindre än en månad går jag in i mitt trettionde levnadsår.
Att jag blir äldre bryr jag mig som sagt inte ett smack om, det är ofrånkomligt, och jag kan inte göra nåt åt det, så även om det nu hade vart det som gjorde att hade åldersnoja så hade man liksom bara fått gilla läget.
Visserligen måste jag göra det nu med, men det som finns i mina tankar kunde jag själv påverkat och gjort något åt.
Vad är det då?
Jo, jag fyller trettio i nästa månad, och vad har jag egentligen hunnit med i mitt liv?? Det är väl massor egentligen, jag har sambo, eget hus, mina underbara katter, hela mitt hästliv med erfarenheter, och en massa annat i bagaget som jag så glad för och inte vill ändra på alls, men det finns vissa saker som jag känner att jag missat. Och detta gäller utbildning- och jobbiten. När man var i tonåren såg man någon i min ålder som väldigt vuxen, visste vad dom höll på med och hade hittat rätt i vad man vill göra. Men jag känner mig stundtals inte ett dugg vuxen, vill vara liten och inte behöva ha ett ansvar som det betyder att man har när man vuxit upp, jag har stundtals inte koll för fem öre vad jag håller på med och hittat vad jag vill göra, nja det vet i sjutton, det kan jag inte direkt påstå.
Jag har haft tankar och planer på vad jag velat utbilda mig till, men har jag fått det gjort? Nej. Eller jo, jag utbildade mig till hästmassör, och det är jag glad för, och jag har gått ungdomsledarutbildning genom ridklubben, men mer då? Inte mycket. En dröm har vart att utbilda mig till djursjukvårdare, men har inte fått tummen ur arslet och kommit till skott med detta.
Jag känner att jag saknar en ordentlig utbildning att falla tillbaka på, och ångrar starkt att jag inte tagit tag i detta innan. Visst, jag vet att jag har många år till på mig att hitta rätt och utbilda mig, det är ju inte så att jag är lastgammal, men vad skönt det hade vart att ha gjort detta innan och vara färdigt nu!
Det är väl detta som i mitt fall är ålderskrisen. Att jag snart hunnit bli 30 år och inte ännu hittat rätt inom jobbiten. Men jag tror den börjar släppa nu.
För som jag skrev innan så kommer visheten med åldern. Nu vet jag vad jag vill. Och de första stegen är tagna. Och det är att ta reda på hur jag ska gå tillväga, har bett om hjälp med detta så att det ska bli rätt. Det ligger mycket jobb framför mig, men som det känns nu så gör det ingenting, jag bara längtar tills jag kommer igång.
Vad är det då jag bestämt mig för? Jo, jag ska utbilda mig till sjuksköterska!
Jag hejjar massor på dig!
SvaraRaderaDet grejar du säkert galant !
STOR KRAM
Anna & Cats!
Vad roligt! Är så härligt att veta vad man vill göra!
SvaraRaderaHar så dåligt läshuvud & tycker inte alls om att läsa, annars skulle jag ha utbildat mig till något annat.
Anna, Tack! Behöver alla hejarop jag kan få :) Bamsekram!!
SvaraRaderaJill, Ja, äntligen har jag nog hittat mitt spår, hoppas bara att jag inte hinner ändra mig, hihi! Kan ju inte påstå att jag har läshuvud, har fått kämpa mig igenom allt vad skola heter, men vad tusan, det är värt ett försök! Nu efter flera år borta från skolan ser jag till och med fram emot att få börja läsa igen! Kram på dig!