Bra start...

Alltså, ibland ä det inte riktigt som man tror att det ska vara, så som för mig idag.

Tre helgen framöver med start idag ska jag vara fågelvakt åt två kakaduor och två kärlekspapegojor, samt mata katterna åt en gammal arbetskamrat som är ute och reser. Veckorna sköter hennes bror allt. Inga problem, utan jag tycker det är kul och mysigt!! Det är många år sedan nu jag hade egen fågel, och jag saknar det faktiskt. 

Hur som helst, jag kliver ur bilen och blir mött av ena katten som illvrålar för hon är så gosnödig :) Så efter en massa kramar och mys och påfyllnad av maten var den lilla damen nöjd och gick iväg på promenad. Dåså, pippifåglarna kvar! Tänkte spendera 2.5 timme där och mata, städa, mysa och plugga lite.

Hör de båda kakaduorna redan innan jag öppnade dörren, och jodå, de satt där de skulle och mådde fint. Tittar in till kärlekspapegojorna och vad fasen!! Det är bara en!! Hallå, det ska vara två!!!

Eh, stå still och tänka lite, visst skulle det vara två?? Jo, de har vart två när jag vart och hälsat på och båda ska finnas i buren. Men icke. Det fanns verkligen bara en fågel i buren!! Hallå eller, jag kan väl inte tappa bort en fågel redan innan jag har hunnit med att passa dom mer än ett par minuter!! Det var ett bra liv på de andra tre, för de kände ju att det inte var som det skulle, de vart något stressade. Jag började kolla runt i rummen på nedervåningen, i fönstren, i gardinerna, nejdå, ingen fågel. När jag var på väg upp till övervåningen hör jag ett kackel där uppifrån, så visst fanns han i huset i alla fall, kändes skönt kan jag lova!! Hittade den lille rackaren i en lampa där uppe, nu var det bara att ta fast rymmaren. De är rätt små och kvicka de där, och när de är lite stressade så kan det gå undan... Stängde dörren till rummet i alla fall och bara väntade på att den lille skulle skulle få kolla in mig och komma till sans. Och efter två försök fick jag tagit fast honom. 

Så till sist var det fyra fåglar på rätt ställe ;) Väldigt skönt!! Hittade vart han kommit ut, det lilla badkaret hade åkt åt sidan så det lämnade en liten glipa, och jag antar att det är där han kommit ut. 

Inget skada verkar vara skedd, han mådde fint när jag var där resten av tiden, och nu hoppas jag att det inte händer igen!! Rackarns djur, man kan bli nervös för mindre... ;)

I brist på bilder på godingarna jag passar så får det bli en liten ärla istället!

Skrubbat häst....

Ikväll åkte båda hästarna på sig var sin dusch. 

Välbehövligt, speciellt för Descarada... Hon var mer smutsgul/brun och gråaktig än vit som hon egentligen ska vara... Så hon var först på tur. Jag tror inte jag har gjort åt så mycket schampo på någon häst vid ett enda tillfälle innan, men som sagt det behövdes. Och hon blev ren!! Riktigt ren. Så länge hon vart hos oss har hon aldrig vart så här ren!! Så detta var guld värt att lägga ner tid på. 

Minerva vart ju rätt så mycket renare än Descarada, men även hon fick bli tvättad ändå, hon har ju sin klåda, och den blir bättre om hon hålls ren, och det är ju skönt för henne.

Så nu har vi två vackra, vita, skimrande hästar i stallet :) Får se hur länge det tänker hålla i sig, haha!! ;) 

Idag var det alltså vila för båda hästarna, kommer att vara så i morgon med, och på söndag kör vi igång igen. Kul!!

Mmm, lera!!

Just det ja!!

Har glömt att berätta, jag fick ju min praktikplats på ögonkirurgen. Eller nä, det har jag nog nämnt, men jag har inte vart överförtjust direkt över min placering, men tänkte bita ihop och göra den, det skulle nog gå fint. Jag tycker det är väldigt otäckt med just ögon, har ont av när andra sätter i och tar ut linser, det är ungefär vad jag klarar... Men det skulle bli 6 veckor att härdas på. nu ska ni inte tro att jag inte skulle handla om det gällde någon typ av ögonskador, nä, det hade jag gjort även om jag tycker det är otäckt. Sånt är bara att göra i ett akut läge.

Men nu tillbaka. I måndags i skolan på uppropet så var det en tjej som inte kom, och skulle tydligen inte fortsätta heller. Då såg jag min chans, jag gick och frågade om jag kunde få hennes praktikplats! Nu fick jag inte något svar då, eftersom att allt skulle bekräftas att hon inte skulle fortsätta, samt att bytet skulle godkännas av institutionen, egentligen godkänns inte byten. Men detta verkade inte stört omöjligt :) Och igår fick jag reda på att jag fick byta!! 

Och jag har hamnat på ortopeden i Mölndal!! Hur bra byte blev inte detta då?? Hur bra som helst!! Detta är ett område jag är verkligen intresserad av och det ska bli så skoj!! Och om bara ett par veckor är det dags :) Vecka 38 till 43 så är det praktik som gäller. Grymt, längtar!!

Hittade en bild, DEN bilden...

Mitt i hela högen med dagens 750 bilder dök denna upp, Jag bara måste dela med mig av den med en gång.  En bild som utstrålar ren skär lycka, äkta lycka. Jag tror att det är en utav de bästa bilder jag tagit, inte bara att den är fin i sig (tycker jag i alla fall), utan för att den även utstrålar så mycket känsla. 

Klicka på bilden så ser ni den i större format. Vad tycker ni??

Väntar...

Just nu sitter jag och väntar på att ca 750 bilder ska laddas över till datorn från kameran. Det går ovanligt trögt, men snart kanske det ska vara klart. Var och fotade Ebba och Spice när de var i Ballasjön och plaskade runt. Och eftersom jag är ute efter att få så bra bilder som möjligt plaskade jag naturligtvis omkring i vattnet jag med ;) Inte mer än att jag vadade runt, men jag hade lätt kunnat badat jag med, det var grymt gott i vattnet!! 

Det ser så härligt ut att rida omkring i vattnet, det är hur längesedan som helst nu som jag gjorde det. Däremot har jag aldrig simmat med häst, det gjorde Ebba med Spice idag, såg ju underbart ut! Lite svajigt dock, när de kom in på grundare vatten och Ebba skulle upp på Spice's rygg igen kom hon bara halvvägs sedan var det tillbaka i plurret igen ;) Spice såg väldans lycklig ut över detta, haha ;)

Nu så, nu är bilderna fardigladdade, bjuder på ett smakprov, visst ser det härligt ut!!

Alla borde mocka skit ibland.

Det är få saker som är så lugnande för nerverna när man är grinig som att ställa sig att ösa bajs. Att metodiskt plocka och ta ut sin irritation över skiten gör väl för hälsan ;) 

Så kände jag ikväll när jag åkte till stallet, jag var sur och grinig, mest över ingenting, men ändå allt. Det dåliga humöret flög på mig bara sådär, när jag diskade... Direkt när jag kom innanför stalldörrarna började det sura humöret luckra upp sig och när jag fått mockat båda boxarna så var det betydligt bättre. Mest trött bara. 

I ett sånt här läge så är jag bestämd med att jag inte ska jobba med hästarna, utan det ska vara kravlöst umgänge, för blir något fel så vill jag inte bli mer irriterad än nödvändigt och hamna i en konflikt som blir svårlöst. Istället blir det mys med hästarna, Descarada och jag strosade runt på volten, hon fick gå och äta lite i kanterna medan Gunilla tömkörde Minerva. Det var bra, Descarada ska få liten minivila på ett par dagar från ridningen, så jag ska gå med henne de närmsta dagarna, hon måste få lov att smälta lite och få komma igen i kroppen. Hon har ju trots allt aldrig jobbat på detta sättet innan, och nu har de vart igång för fullt den senare tiden. Och att allt gick i baklås i förrgår kan helt enkelt bero på att hon har så vansinnigt mycket som behöver bearbetas, samtidigt som hon säkert känner trötthet i kroppen. dagens mysstund blev just mysig, hon fick vara med och bara ha det gott lite. Härligt.

Det ska nog bli bra det här!!

Börjat...

Första dagen idag då, terminen är igång. 

Och den första dagen var... helt urtrist. Det var en introduktion, en väldigt rörig sådan, fyra kursansvariga som ska samsas om att berätta om kursupplägget, det blev mer än rörigt. Men så brukar kursstarterna vara, så det ska nog bara bli bättre. Det är en tuff termin vi har framför oss. Fem examinationer. Ska nog reda sig. 

Avslutade dagen sedan med en tripp till Ullared med Liselott, som skulle storshoppa, fått en egen lägenhet :) Jag höll mig i skinnet, gick inte lös som jag egentligen skulle velat ;) Lite tvål och sånt bös blev det. Känner mig duktig ;) Nu ska jag snart sova, behöver vara pigg i morgon om jag ska fixa att sitta still och bara lyssna en hel dag i morgon... :)

Viljornas Kamp

Idag har jag och Descarada utövat viljornas kamp...

Vi har alltid haft lite problem att svänga av från vägar, in på en annan väg, men det brukar gå efter lite övertalning. Men idag var det inte övertalningsbart för fem öre... Det hjälpte inte ens att Minerva stannade och till och med gick iväg in på vägen vi skulle in på, nänä, hon skulle framåt... Hon taktade, samlade sig så till den milda grad att enda utvägen var uppåt (ok, att hon kan samla sig så tyder ju på något positivt egentligen, men just nu var det inte riktigt det jag var ute efter...), stökade över vägen, kutade iväg när jag lättade i tygeln, gick emot varje hjälp jag gav... Och hela tiden med öronen spikrakt framåt, hon verkade väldans glad över sitt beslut om att vi bara skulle gå rakt fram ;) Hon testade mitt tålamod till tusen kan jag lova. Jag blev tillslut overkligt trött på henne. Inte ens att Minerva kom upp jämte oss och försökte fösa henne runt i en vändning hjälpte. Vågade inte strula för mycket med henne heller, för vi var trots allt på en väg där bilar kan komma rätt fort. Så när vi kom till golfbanans parkering så gjorde vi med Minerva och Ebbas hjälp en större volt så vi tillslut hamnade på rätt spår. En bit tillbaka på vägen och sedan in på vägen som vi tänkt från början. Inga problem efter detta. Lite trav och lite klättring, sedan hemåt. I lugn och ro. 

Trodde jag ja!! 

Nä, när vi kommit så vi bara var en sväng bort från att se stallet fick hon en ny knäpp. Då gick det inte att gå vid väggrenen! Nepp, alldeles omöjligt, så då dansade hon ut på vägen, till andra sidan. Minerva tittade och undrade vad hon höll på med... Inget som hon reagerade på runtom, utan bara bestämde sig för att hon inte skulle gå där. Naturligtvis kom det en bil... Den stannade lugnt och väntade in oss. När detta hände blev jag redigt grinig, morrade ordentligt på henne. Så hon trippade över till rätta sidan av vägen, stod still när bilen åkte förbi, sedan kunde hon gå som hon skulle igen. Bara efter några meter, när hon skött sig fint satt jag av och gick resten av vägen. Kändes som ett bra beslut. 

Överlag var hon ettrig i all hantering idag, men inte omöjlig. Ett bakslag får man ibland, och det kom nu. Descarada har hittills gått från klarhet till klarhet, och när vi får lite ordning på detta har vi en ännu bättre häst än innan. Hon är bra underbar vår Descarada, trots dagens påhitt!!

Tänk vad mycket man kan fylla en dag med!!

Inte en endaste kortaste stund med plugg idag. Hur skönt som helst!! Faktiskt enda pluggfria helgen på en evighet kan man väl säga... 

Jag har istället vart hos hästarna i morse tillsammans med Ebba, vi fixade stallet, sedan jobbade vi hästarna en stund vid hand på volten, sedan gick vi en promenad med dem.

När vi var klara i stallet drog jag vidare till Karin och Mirak och hade en träning för dem. Det var så längesedan! Jättekul att träffa dem igen, och som vanligt var dom jätteduktiga :)

Efter allt hästande så städade jag bilen, mer än välbehövligt. Nu ska den bara tvättas utvändigt... Aja, sånt ska göras med ;) 

Katterna har fått sig en promenad, Beata mår som vanligt, så skönt!!

Morgondagen kommer se liknande ut, och inget pluggande i sikte. Får ladda inför den riktiga terminsstarten på måndag!!

 Karin och Mirak, en bild från en träning förra hösten, så fina!!

När djuren skrämmer skiten ur en...

Det är hemskt. 

Beata skrämde mig halvvägs till hjärtstopp idag (ok det behövs inte mycket för att jag ska reagera ratt kraftigt..) Men så hon gjorde idag har jag inte vart med om att en katt gjort innan.

Hon var precis som vanligt sedan jag kom hem, betedde sig som hon alltid brukar. Christian kom hem, och hon gick i gång och tjatade om att hon skulle gå på promenad, men Christian skulle klippa gräset, så det blev inget med det just då. Rätt var det var börjar hon hulka, och kräks. Inte helkonstigt, men varför skulle hon göra det? Ok, så här långt var jag lugn. Men efter kräkningen blev hon slö och flåsig. Jag lyfte upp henne, la henne i mitt knä och hon bara låg där. Hoppade ner sedan och satte sig i ett hörn, fortfarande slö. Ringde mamma då, bara för att få höra några lugnande ord så tankarna kom på plats. Ringde därefter till Gustaf som inte svarade. Väntade på att han skulle ringa upp. Under tiden började Beata bli som vanligt igen, och när han ringde så var hon sig själv igen. Åt, drack, tjatade och så vidare. Och efter lite rådgörande och bollande med Gustaf bestämde vi oss för att avvakta. Vad det skulle kunna vart är inget vi kunde komma på. Hon verkade ok igen, inget har kommit tillbaka under kvällen och nu är det fullt ös på henne, hon är sig själv, som hon brukar vara. Behöver jag säga att det är overkligt tryggt att känna den grymmaste veterinären som går att hitta?? Overkligt bra faktiskt... Gustaf ska ha ett stort tack för att han står ut med alla mina frågor i tid och otid!!

Hur som helst, jag hoppas och håller tummarna på att detta inte kommer tillbaka. Jag vill att mina tjejer ska må bra, för gör inte dom det så gör inte jag det. Det är få saker som jag upplever är så fruktansvärt som när mina djur blir sjuka, det är för mig lika illa som när en människa blir sjuk. De är mina barn, en del av min familj, så är det bara!!

Älskade, fina Beata

Ni kan inte tro vad jag gjort idag!!!

För allra första gången någonsin, så har jag galopperat på Descarada!!!

Vi red en runda, det är en del backar och hade väl egentligen bara tänkt att trava lite här och var, men Descarada ville gärna falla in i galopp, och jag lät henne göra det. Minerva och Gunilla "hängde" på, de var före men när jag hojtade om att vi galopperade lät hon Minerva göra det med :) Det vart inte en lång bit, men jag kan lova att det var två lyckliga hästar!!! Senast Minerva fick ta en galopp var förra våren. Helt ok att låta henne galoppera idag, förarbetet är gjort, och nu ska vi vidare :) 

Descaradas lycka gick det inte ta miste på, en saftig bakutspark bjöd hon på ;) 

Vi var allt lite trötta alla fyra när vi närmade oss hemåt. Det var inte nån längre runda, ca 3.5 km, men jag valde att gå sista biten hem, kändes schysstast så. Hemma stretchade vi och svampade av dom och de fick avsluta kvällen med en välförtjänt stund i hagen. 

Härliga hästar, men blir så glad av att bara vara med dom!!

Ett kvitto

Dagens stund med hästarna gav oss verkligen kvitto på att vi har kommit en bit på väg. När vi påbörjade igångsättningen i våras så var det inte långt vi gick, och det var mycket vila för att återhämtningen och uppbyggandet av skadan hos Minerva skulle fungera fint. Även för att Descarada skulle få hänga med mentalt och inte bli pressad på ett ofördelaktigt sätt. De fick sommarvila, de fick gå i sin älskade sommarhage i närapå 4 veckor och bara få lov att vara hästar, de fick omskötsel morgon och kväll med borstning, spray och insmorning mot insekter, någon sko lades om, ett sår kollades upp av Gustaf, men annars helvila.

När vi tog hem dom så startade vi lite lugnt med några korta promenader, som vi ökade på samt att vi lade in mer ridning och mer tempo. Allt eftersom orkade de mer, halt naturligt. Ett par vilodagar har det blivit sedan de kom hem, men det har vart för att de verkligen behövt dem, och det har faktiskt vart i samband med annat, som igår, då var Gustaf här och fixade Descaradas tänder.

Hur som helst, idag valde vi att ta en promenad, vi tänkte att de kanske skulle vara lite småtrötta efter att ha vart igång rätt mycket det senaste. Men där hade vi fel!! Vi gick en vända på ungefär 3.5km, låter inte så långt, men med många och branta backar så blir det hyfsat i alla fall. Jösses vilken fart det var på dem! I alla fall på Descarada, hon körde trav med en gång när vi kom ut ur stallet, rakt upp för backarna. Det var bara att hänga på för min del ;) 

Hela rundan gick i ett väldans tempo, klättrade gjorde vi i rediga backar. Och båda hästarna bar pigga när vi kom hem! Detta tar vi som ett kvitto på att vi faktiskt har kommit en bit på vägen. Att vi kan börja gå på lite mer, skapa mer kondition och styrka, för grunden börjar sitta. Det har fått ta tid, en senskada skyndar man långsamt med, likaså med en häst som vart ur gängorna. Men nu äntligen känns det som att det börjar falla på plats, vi är på gång!!!

Rivstartat

Jojomen, nu är jag igång. Första tentan avklarad, jag hoppas och tror att den gick bra, vill inte göra om den igen!! Håll gärna en tumme för att det gått vägen :) På fredag är nästa tenta, symptomtenan, plockade fram alla papper som ska läsas på till den för ett par timmar sedan och höll på att bryta ihop, fattar inte att jag ska lyckas läsa in 140 A4-sidor tills på fredag... Läsa ska dem ska väl visserligen gå, men jag ska ju lära mig böset med... Får väl göra ett försök...

Egentligen börjar inte terminen förrän på måndag nästa vecka, men dessa tentor ska ju göras innan, så det känns som att allt redan är igång. Aja, får göra mitt bästa, annars är det bara att göra om, igen.

En stunds lycka på hästryggen!!

Ikväll valde vi att rida på volten, dels för att få kunna slipa på lite småsaker, men även för att kunna stämma av vart hästarna är just nu.

Minerva gick kanonfint, blir inte alls lika fort trött som innan, och Gunilla fick en helt fantastiskt fin trav på henne!! Så som det såg ut, så ska det se ut!!

Descarada bara överaskar och överaskar!! Igår red vi ut, travade en hel del, hon var som en hal ål, vinglade en del, hade lite dålig koll på vart benen skulle sättas. Men det gick bra. Idag, var det helt annat. Hon kunde gå ordentligt framåt och hittade balans!! Igår, och alla andra gånger innan så har hon velat vagga på huvudet från sida till sida när hon sänkte sig, och förväntade sig att jag skulle följa med med min hand, i lite av en sågande rörelse (tja, ytterligare ett tecken skulle jag gissa på att hon har en rätt tråkig bakgrund i ridningen...), men när jag var stilla, då höjde hon sig ur formen. Idag däremot hittade hon ro längre sträckor, i form, med stilla huvud, och mjukt la ett stöd i min hand!! Detta i skritten. Men även i korta stunder i traven!! 

Som sagt, denna lilla fantastiska häst slutar aldrig att förvåna, hon kommer att bli hur bra som helst!!! Det som är det roligaste i det hela är att jag får vara med på resan. Åh, finaste hästen!!

Började inse att allvaret börjar snart...

Jomen, man kan leva i förnekelse bra länge. Just ikväll har jag gått igenom schemat, börjar ju på måndagen den 26:e. Det är inte allt ett glidar-schema om man säger så. 

Har bara skummat snabbt igenom det för ett par dagar sedan, läste inte så noga, mer än att jag fick en liten översikt om att det gällde ganska mycket plugg. Men där hade jag fel. Inte ganska mycket plugg, förbannat mycket plugg de tre första veckorna!! Hej och hå... Och tiderna?? Ja, det kommer bli rätt tuffa med. Bara ett fåtal dagar jag kan räkna med att vara hemma innan 17. 

Och inte är det föreläsningar, som inte är obligatoriska, utan det är massor av obligatoriska grejer!! Ojoj... MEN jag ska inte klaga. Det är ett universitet jag går på, det är bara räkna med att det är ett galet tempo. 

På tisdag, ja då har jag första tentan. Omtenta i farmakologi. Den har jag suttit och nördläst det senaste nu, och jag känner mig riktigt säker på större delar av den. Måste klara den, ska göra sista finputsen av den i morgon, sedan ska det nog gå bra. På fredag har jag omtenta i symptom och tecken, 67 sjukdomar som ska in i skallen. Tja, den ska jag inte säga att jag kan... Men ska ändå göra ett försök. 

Ikväll har jag gått igenom sånt där tråkigt inför starten, så som busstider, busskort, kollat om det faktiskt är smartare att ta bilen till Landvetter och buss därifrån, vilket jag tror att det kan vara så ska testa det i en månad, har rensat bland mina pennor jag har med mig till skolan, laddat stiftpennorna med massor av stift, kollat så att jag har tillräckligt med block, letat upp mitt student-ID och en massa annat som måste kollas innan jag sitter på bussen på tisdag. Haha, jag är då inte nåt kontrollfreak eller så va!? ! ;)

Längtar mer än någonsin!!

Nu när jag fått rida Descarada lite granna, och allt går än så länge bara framåt. Visst är jag medveten om att bakslag kan komma, men det är inte det man går och tänker på, det som finns i tankarna är vad nästa framsteg kommer att bli!

Vi måste dock lägga band på oss lite, för det får inte gå för fort fram, allt måste få ta sin tid!! 

Men nu är det så att jag längtar mer än någonsin, varje dag, efter att få komma upp på hästryggen!! Gamla ridtakter sitter i ;) En gång häst- och ridnörd, alltid häst- och ridnörd ;) Nu längtar jag inte bara efter att få rida en stund, ett riktigt ordentligt dressyrpass :) Men tills vi är där, även om det tar ett år eller två, så är jag alldeles utmärkt nöjd med att få rida dessa stunder och få vara med om alla underbara framsteg Descarada gör!!

Men lägg av bara...

Nu har jag klarat av länge utan att bli irriterad och arg, närmare tre somrar i rad, men nu tycker jag att det räcker. Det är en småsak egentligen, men ibland blir man grinig för ingenting. 

Nu till frågan varför jag är tvär; VARFÖR MÅSTE DET FINNAS DOM SOM SKA TUTA NÄR DE SER EN GOLFARE PÅ GOLFBANAN NÄR DE ÅKER FÖRBI??? VAD är det som är så roligt med det??

Till saken hör att jag är väldigt ljudkänslig, och i morse kände jag bara att jag inte orkar lyssna på allt tutande. Inte för att jag kan göra särskilt mycket åt det, men jag kan få vara irriterad på det i alla fall. För det är inte en om dagen som det åker folk förbi och hänger på tutan, det är ett otaligt gäng... Och jag gissar på att det kan störa en och annan golfare, och jag tycker synd om dom det faktiskt stör, speciellt de som står precis vid utslagen jämte vägen och ska slå, men det är en gång. Vi som bor jämte, får höra det där förbannade tutandet hela tiden. Det är i längden väldigt störande. Tycker jag i alla fall, så det så.

Inte lägga av nu...

Även om jag egentligen inte vill erkänna det så kan en sketen gammal dator göra mig nervös... När jag skulle starta denna rackaren för en stund sedan gick det uppenbarligen totalsnett för den, det verkade som att alla installationer på den var borta, och den blinkade på rejält om det... Den blev galen och gick inte ens stänga av?? Fick dra ur sladden så den den fick göra en total nystart... 

Gick det bra?? Nja, sådär. 

I lite panik sitter jag nu och ser över bilder jag inte hunnit gå igenom, för att slänga över dem på pinneminne. Dem och allt annat jag mot förmodan inte sparat på annat sätt än här i datorn. Vill inte bli av med det jag har här på. Den funkar inte som den brukar, den hänger sig och konstrar, och jag blir mer nervös. 

Men jag får väl inse fakta... Den lever redan på övertid, händer det nåt med den nu är det väl inget att göra... Suck... Aja, bara jag har mina bilder och dokument sparade så får det väl bli som det blir. Den kanske hämtar sig tills i morgon.

Man blir alldeles jätteglad!!

Red ut på Descarada idag tillsammans med Gunilla och Minerva. En kort tur, men med lite klättring. Skritt mest, lite trav la vi in, nu måste vi komma igång på allvar!! 

Det som var helt underbart var att Descarada för första gången valde att ta ett fint, lätt stöd i handen, samtidigt som hon fick upp ryggen och knatade på framåt stabilt med bjudning!! Vilket steg hon får när hon jobbar rätt, så otroligt rund och mjuk!!

Alltså, vilka framsteg denna lilla häst gör varje gång man sitter upp på hennes rygg!! Och nu tycker hon att allt är kul, inte som förra året, när allt vi gjorde med henne var jobbigt och hon bara ville komma undan. Sån otrolig skillnad!! Hon har fått ta tid på sig, hon har fått landa, och hitta glädjen i allt som ska göras, och allt som gjorts har vi gjort utan bestraffningar och hård hantering. 

Hur som helst, Descarada har alla förutsättningar till att bli hur bra som helst, bara hon får tid på sig. Och det kommer hon att få, och hon kommer att bli så fin!!!

Fina Descarada!!

Burr....

Fy sjutton vilket väder det vart idag!!

Det började bra, var i stallet på morgonen, Ebba var med, och vi red lite på volten. Ebba red Minerva barbacka, det såg fint ut, Minerva rörde sig bra, bara en ytterst liten stelhet kvar från vurpan som släppte under tiden. Hon skrittades mest, Ebba testade lite trav, dock var Minerva något taggad och såg ut att vilja börja bocka vilken sekund som helst, så vi väntar lite till med traven ;) Jaga red Descarada samtidigt, mycket skritt, men även en hel del trav. Hon var väldans taggad hon med och sprang och småruskade på sig, det var mycket bus i den kroppen idag! Det som dock kom lite automatiskt var att hon rätt som det var gick i form i traven :) Så roligt!! Denna lilla hästen utvecklas så det knakar och det är helt underbart att få ara med på denna resan!!

När vi var klara med allt, både ridning och stall och vi var påväg hem öppnade sig himlen. Jösses vilket skyfall... Kyligt har det vart med, som mest har det legat på 13 grader här. Vad sjutton hände med värmen?? Det gick fort över till höst tycker jag... Dagen har sedan fortsatt i regnets tecken, hua så det har tagit i! Sedan började det åska som bara den här i eftermiddag, och efter en stund gav jag vika för vädret och åkte bort till stallet och tog in två genomdränkta, rätt så kalla hästar. De var mer än tacksamma över att få komma in kan jag lova!! De fick lite hö, och var sitt täcke på för tork och uppvärmning. Minerva hade ändå haft regntäcke på, men det har liksom forsat in i halsöppningen... Täckena tog jag sedan av nu ikväll när jag var och gav dem kvällshöt. De var väldigt nöjda!!

Så nu är det väl bara att acceptera att hösten är här. Men egentligen klagar jag inte, för jag älskar hösten, det är den kommande kylan och mörkret som jag gillar mindre och därför hade det gärna fått vara varmt och ljust ett tag till...

Många foton idag!

Har precis fått över 808 bilder från kameran till datorn, det tog sin lilla tid!! Men det var värt det :) De flesta är på Ebba och Spice, fler kan det nog bli under veckan. Spice har en obotlig skada och ska dessvärre få sluta sina dagar snart, så otroligt tråkigt, det är skit. Och då ska det finnas fina bilder på den fina ponnyn. Har känt Ebba och Spice i 5 år nu, och att hon inte blir bra känns skit. Men ibland är livet orättvist, och man kan inte göra något åt det, utan bara göra det bästa i situationen.

Kan berätta att fortsättningen från gårdagen, Minervas vurpa ser bra ut, skon är på, ingen hälta, men hon är lite stel. Inte konstigt, det är rejäla krafter när en häst brakar i backen! Men som tur är så verkar allt vara på rätt väg. Skönt.

Finaste Ebba med sin finaste Spice!!

Oturshäst!!

Allstå, det är helt otroligt vad Minerva råkar ut för saker hela tiden. Mer otursförföljd än vad hon är är svårt att hitta! Eller ja, två av mina fyra hästar jag haft har även dom vart olycksfåglar, vet inte riktigt, dras jag till dom eller??

Hur som helst, nu det senaste har hon haft nässelutslag, en allergisk reaktion, seg som tusan att bli av med denna gången. Samtidigt vaccineras hon med bara några dagars mellanrum med hyposensvaccin, ett vaccin mot hennes förrådskvalsterallergi (kanonbra att det går att framställa något sånt här, alla hästar fungerar det inte på, men det är värt ett försök, hade ju vart underbart om hon blev av med sin klåda!!), som säkert gör henne lite mer känslig för tillfället. Gustaf är välinformerad om läget och vi har det under kontroll. 

Dock kom hon på en ny sak att göra ikväll, rejsa i hagen! Det är ju kul!! Och hur slutade det då? Jo, med en kalasvurpa med ett tiotal meter långt bromsspår där hon kanat på sidan... Och en avdragen sko. Säkert den som gjort att hon stod på näsan. Hennes täcke gick sönder i spännena framtill så hon har nog glidit ur det samtidigt, för det låg vid sidan om bromsspåren. Att vi ser att det är glidspår på marken efter henne beror dels på hovspåren innan, all vi päls i själva spåret, de leriga "fartränderna" längs med hela sidan på Minerva och att både täcke och sko låg vid slutet av det... Aldrig i mitt liv sett ett sånt långt spår efter en häst...

Vi klämde igenom henne över varenda centimeter på kroppen, men kunde inte hitta något att anmärka direkt på. Lite mörbultad lär hon vara, inget konstigt, men inga skador som går att påvisa. Inte ett sår kunde vi hitta heller. Koll ute av rörelser, lite småstel först, men inget annat än hovöm eftersom det saknas en sko går inte se ikväll, men tycker det skulle vara konstigt om inget visar sig? Hon lär säkert ha sträckt sig en hel del. Men inget som man kan se idag. Får se hur hon verkar i morgon bitti. Sören kommer ut och slår på skon vid lunch, då ska det vara lättare att se om det kan finnas något annat, nu utan sko är det näst intill omöjligt, för hon är öm utan skor i vanliga fall med. Så vi får helt enkelt vänta ut det lite. Inte mycket annat att göra just nu, för som det verkar så är det inget att anmärka på direkt. Inga svullnader, sår, inget sånt. Mest bara lite öm på sidan där hon landat. Och det kan hon få vara, vore väldigt konstigt annars!! Vi får se under morgondagen helst enkelt!!

Älskade skrutthäst!!

Fjutte

Nu är det lite över en månad sedan Fjutte fick vandra vidare till de evigt gröna ängarna och hålla min älskade vallack Pampas och mitt älskade sto Monchique sällskap, två hästar han delat stall och hage med, två kompisar som fick gå vidare långt innan honom. 

Först idag har jag orkat kolla igenom de foton jag tog på honom den 30:e juni, dagen innan han fick somna in. Fina Fjutte, det syns hur gammal han blivit på dessa korten. Men det känns ändå bra att ha dem, ett sista minne av lillemannen.

Fritt fall!!!

Ojoj, ibland måste man utmana sina rädslor. Det gjorde jag idag...

Men först var jag hos hästarna, vi hämtade spån, och så skulle vi rida en sväng. Dessvärre hade Minerva fått nässelutslag, så för henne blev det istället en dusch, för att eliminera eventuell kontaktallergi. Men hon fick gå med en liten runda när jag red Descarada. Det blev en liten bit upp i slätthultsbackarna och hem igen. Hon var jätteduktig, och för första gången gjorde hon skänkelvikning!! Det är inget som hon förstått alls innan, men idag, hon kunde undan för båda skänklarna!! Glad :)

Sedan fick vi reda på att farmor fick komma hem under dagen, med rätt inställd medicinering, så nu ska allt förhoppningsvis fungera bra. Riktigt skönt!! En enorm lättnad, nu får vi tro att detta fungerar och håller.

Efter detta åkte jag och mamma till Göteborg för en vända på Liseberg. Himla kul!! Vi gick mest och myste, bara kopplade av och tog lite lotter. Mamma vann både kexchoklad, M&M's och Alladin, jag vann två centerrullar ;) Åkte även Balder, grymt rolig :) Mamma hängde på i den, lite läskigare tyckte hon det var än vad jag tyckte ;) Jag tig mig en luftfärd i Atmosfear, allvarligt talat, den var både det läskigaste och roligaste jag åkt! Själva långsamma färden upp var otäck, samtidigt som man ville beundra den grymma utsikten över Göteborg så fanns känslan att benen dinglade fritt ett x antal meter ovan mark och att man när som helst skulle lossna ur stolen och ramla ner och bli mos... Och när det släppte och man åkte som en vante ner i denna stora mackapär ner mot backen så försvann alla tankar och rätt som det var stod man på fast mark igen. Och jag ville åka igen!! Fy tusan så rolig den var!! Får bli nästa gång jag är där :) Får se när det blir!!

Japp, såhär har min dag sett ut. Riktigt bra, förutom Minervas allergireaktion. Förhoppningsvis ska den ge sig tills i morgon. 

Superseeeeeg...

Jag har på fullaste allvar aldrig vart så trött efter en jobbnatt som idag. 

Visserligen blev det inte direkt någon vila innan jobbet igår kväll, det blev istället några timmar på akuten i Borås, där min farmor hamnade efter att haft lite hjärtkänningar. Hon blev inlagd på HIA, och efter det drog vi oss hemåt. Vi trodde hon skulle fått komma hem i eftermiddag, men sent idag fick vi veta att det med all sannolikhet blir i morgon istället. Aja, bara hon blir bra, så får det väl bli en extra natt på sjukhuset, även om jag helst sett att hon var hemma nu!!

Direkt efter jobbet i morse gick vi en kortispromenad med hästarna, det var skönt att komma ut, även om jag kände mig illamående av tröttheten... Hem sedan och la mig, kunde sova ungefär lika mycket som vanligt (knappt något), och väntade på att få höra när vi skulle få hämta farmor (så blev det ju inte tyvärr, men men...). Vi hade planerat att hämta spån till hästarna ikväll, men eftersom vi fick reda så sent hur det var med farmor blev det uppskjutet tills i morgon bitti. Ska bli skönt att få det gjort, för hästarnas skull. Man vet aldrig när det kommer att bli dags för dem att komma in nattetid. 

När vi hämtat det blir det en ridtur. Ska bli helt underbart, längtar!!

Älskade farmor!!

Hallå??

Just för tillfället känner jag mig som ett frågetecken. Jag har ingen aning om varför, bara en känsla som jag har... Kanske för att jag pluggar och pluggar, men somnar och somnar varje gång jag gör det ;) 

Aja, så får det vara dåda :)

Kanske läge att lägga upp en plan?? Jo, så får det nog bli :) 

Tjohej, nu ska här planeras :)

I böljan blå

Idag minsann, har jag tagit ett dopp i havet!!

Jag och mamma åkte och hälsade på min moster och min kusin i Göteborg, i Näset, där de hyr en gammal stuga. Perfekt väder, lagom varmt för min smak och varmt i vattnet :) Ett besök nere på stranden var ett måste, ett dopp och lite solande. Synd bara att jag är otåligheten själv, höll på att krypa ur skinnet efter en stund, och då gick vi tillbaka till stugan för lite middag och fika. 

Det blev en trevlig dag, det är några år sedan vi var där och hälsade på, och det var lika mysigt som sist! Synd bara att det inte blir av oftare. Måste få till det!!

Klättrat över träd

Vi fick oss en lite småtaskig överraskning när vi gick vår promenad med hästarna idag... När vi kommit en bra bit, kanske tre fjärdedelar av rundan låg det ett träd över vägen. Naturligtvis på ett ställe där det inte gick att ta sig förbi vid sidan, bara stenrösen där, och trädet var en gran med höga grenar stickandes upp, inget man skuttar över. Jaha, nu då?? Vända?? 

Nepp, det fanns det inte tid med, Gustaf skulle komma och vaccinera och göra tandkoll på båda hästarna, så ja, vad gör man? Jo, jag tar med mig Descarada fram till trädet och börjar bryta grenar. Det tyckte hon såg kul ut och skulle hjälpa till ;) Så Gunilla fick ta henne tills jag var klar och vi hade en hyfsat fri passage över stocken. Andra hästar hade jag väntat mig bli lite skeptiska av detta och tvekat något att ta sig över detta så som jag fick till det, men dessa två blev bara glada över att det var något nytt och så gott som släpade oss över stocken ;) Dom är för sköna dessa två!!

En sak till på vägen var när vi skulle vika av in i skogen. Det gick inte hitta stigen! Det var helt igenvuxet, så vi velade lite en stund... tills jag hittade vad som skulle kunnat vara rätt. Problemet här var bara att stora buskar täckte vägen för oss... Inte tycker hästar det är så trevligt att gå rakt in i en vägg av buskar? Jodå, jag klev in där, som visade sig vara rätt väg (jobbigt annars, krångligt att vända om det inte vart rätt ;) ) och Descarada traskar efter utan att blinka, helt obekymrad över att kliva rakt in i ett buskage. Något säger mig att vi har hästar som litar rätt stenhårt på oss :)

Det kan jag lova, är en overkligt fantastisk känsla!!!

Middag hos familjen Ärla!!

Finns det något så vackert som naturen själv? 

Dessa foton tog jag för ett tag sedan, när ärlebarnen hade lämnat sitt bo, och fick sin mat lite här och var i vår trädgård. Underbart att se!!

Hästig dag med spontant hundbesök!

Började dagen med vad jag skrev igår att jag skulle göra, duscha hästarna. Nu slog vi inte till på helschamponering på någon av dom, utan svansarna, magarna och benen löddrades in. Annars spolade vi bara av dom ordentligt. Descarada behöver dock en ordentlig omgång med schampo, hennes man är fortfarande smutsig. Men vi kände att vi kunde spara lite på det, för hennes svans är fortfarande smutsig än, sådär fet utav salva, trots dagens schamponering, det är mycket av salvan vi kletar runt juvren som är kvar i den (med allt viftade inunder magen så hamnar en hel del av salva in svansen) så vi kommer att tvätta snart igen. Men, den är ändå väldigt mycket renare än innan!! Hela hon är mycket renare än innan, så nu ser hon så fin ut :)
Minerva vart inte så jättesmutsig, hon har ju sitt flugtäcke på nästan hela tiden, så hon blev riktigt ren av denna omgången med vattenslangen :)

Efter hästarna åkte jag vidare till Sofie och hennes fjording Morris, dags för att ge honom lite massage! Det är vansinnigt längesedan jag var ute och masserade häst nu, och idag var det dags :) Det var riktigt kul, dock känner jag att jag borde ta fram mina gamla pärmar och böcker som jag använde mig av på utbildningen som jag gick färdig 2005, lite ringrostig tycker jag!! Massagestunden gick i alla fall bra, och en hel del spänningar lossnade. Morris är en otroligt fin fjording, nästa gång ska jag se till att få med mig kameran, för jag bara måste visa honom, han är sååå fin!!

Nu ikväll, när jag stod i köket så fick jag syn på en liten hund på gården. Fattade först inte alls vad det kunde vara för någon, men kom rätt snabbt på att grannen (min tredjekusin) skaffat sig en till hund, en jakthund, en ras jag inte just nu kan komma på namnet på, det står still... men en grå, lite större ras, superfin! Gick ut och mötte upp den lille rymmaren och både jag och Christian gick bort med honom till Jonas. Visst var det hans hund, en riktig liten busjycke, som heter Blixten, 15 veckor gammal, var det minsann!! Hur söt som helst!! Ska se om jag inte kan ta lite kort på den lille godingen någon dag med :) 

I morgon ska dagen startas med hästpromenad, sedan vet jag inte. Lite nyttosaker här hemma måste det bli, men vet inte riktigt vad, det finns en del att välja på ;)