Ett kvitto

Dagens stund med hästarna gav oss verkligen kvitto på att vi har kommit en bit på väg. När vi påbörjade igångsättningen i våras så var det inte långt vi gick, och det var mycket vila för att återhämtningen och uppbyggandet av skadan hos Minerva skulle fungera fint. Även för att Descarada skulle få hänga med mentalt och inte bli pressad på ett ofördelaktigt sätt. De fick sommarvila, de fick gå i sin älskade sommarhage i närapå 4 veckor och bara få lov att vara hästar, de fick omskötsel morgon och kväll med borstning, spray och insmorning mot insekter, någon sko lades om, ett sår kollades upp av Gustaf, men annars helvila.

När vi tog hem dom så startade vi lite lugnt med några korta promenader, som vi ökade på samt att vi lade in mer ridning och mer tempo. Allt eftersom orkade de mer, halt naturligt. Ett par vilodagar har det blivit sedan de kom hem, men det har vart för att de verkligen behövt dem, och det har faktiskt vart i samband med annat, som igår, då var Gustaf här och fixade Descaradas tänder.

Hur som helst, idag valde vi att ta en promenad, vi tänkte att de kanske skulle vara lite småtrötta efter att ha vart igång rätt mycket det senaste. Men där hade vi fel!! Vi gick en vända på ungefär 3.5km, låter inte så långt, men med många och branta backar så blir det hyfsat i alla fall. Jösses vilken fart det var på dem! I alla fall på Descarada, hon körde trav med en gång när vi kom ut ur stallet, rakt upp för backarna. Det var bara att hänga på för min del ;) 

Hela rundan gick i ett väldans tempo, klättrade gjorde vi i rediga backar. Och båda hästarna bar pigga när vi kom hem! Detta tar vi som ett kvitto på att vi faktiskt har kommit en bit på vägen. Att vi kan börja gå på lite mer, skapa mer kondition och styrka, för grunden börjar sitta. Det har fått ta tid, en senskada skyndar man långsamt med, likaså med en häst som vart ur gängorna. Men nu äntligen känns det som att det börjar falla på plats, vi är på gång!!!