Vi fick oss en lite småtaskig överraskning när vi gick vår promenad med hästarna idag... När vi kommit en bra bit, kanske tre fjärdedelar av rundan låg det ett träd över vägen. Naturligtvis på ett ställe där det inte gick att ta sig förbi vid sidan, bara stenrösen där, och trädet var en gran med höga grenar stickandes upp, inget man skuttar över. Jaha, nu då?? Vända??
Nepp, det fanns det inte tid med, Gustaf skulle komma och vaccinera och göra tandkoll på båda hästarna, så ja, vad gör man? Jo, jag tar med mig Descarada fram till trädet och börjar bryta grenar. Det tyckte hon såg kul ut och skulle hjälpa till ;) Så Gunilla fick ta henne tills jag var klar och vi hade en hyfsat fri passage över stocken. Andra hästar hade jag väntat mig bli lite skeptiska av detta och tvekat något att ta sig över detta så som jag fick till det, men dessa två blev bara glada över att det var något nytt och så gott som släpade oss över stocken ;) Dom är för sköna dessa två!!
En sak till på vägen var när vi skulle vika av in i skogen. Det gick inte hitta stigen! Det var helt igenvuxet, så vi velade lite en stund... tills jag hittade vad som skulle kunnat vara rätt. Problemet här var bara att stora buskar täckte vägen för oss... Inte tycker hästar det är så trevligt att gå rakt in i en vägg av buskar? Jodå, jag klev in där, som visade sig vara rätt väg (jobbigt annars, krångligt att vända om det inte vart rätt ;) ) och Descarada traskar efter utan att blinka, helt obekymrad över att kliva rakt in i ett buskage. Något säger mig att vi har hästar som litar rätt stenhårt på oss :)
Det kan jag lova, är en overkligt fantastisk känsla!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar