När verkligheten ger en en smäll på käften.

Som jag skrev igår har det vart mycket nu.

Idag vet vi lite mer.

Till att börja med kan jag säga att våran underbare, vackre, snälle tupp Sigge fick somna in ikväll. Han har innan haft lite problem till och från med ett ben, men detta verkade ha gett med sig. Tills igår. Då var han rätt illa halt. Lät han vila och avvaktade tills idag, men när jag kom uit i morse var han blockhalt, han kunde inte stödja på sitt ben. Han hade ont stackarn, och led. Så efter att ha rådgjort med Gustav beslöt vi att ta bort honom, och han kom och gjorde det åt oss ikväll. Allt gick fort och bra.Nu såhär efteråt känns det tomt, och konstigt. Men det var detta vi var tvungna att göra, han kan inte få gå och ha ont. Vår vackra vän, efter bara tre veckor hann man fästa sig vid honom mycket.

Ett orosmoment till är Beata. Hon är annorlunda, men utan att vi kunnat sätta fingret på vad det är. Hon är något kuttrig, och när Gustaf klämde och kände igenom henne idag kunde han känna att juvren var aningens svullna.Vilket de inte ska vara på en kastrerad katt. Han sa en diagnos som kunde vara trolig, men kan inte komma ihåg ved det hette... Det är otroligt ovanligt och han ska ta reda på mer om detta, och vi ska avvakta under tiden. Detta kan bero på att det kan finnas celler från äggstockarna kvar som växt till igen efter kastrationen, dock väldigt ovanligt, men kan även bero på något som stör hypofysen i hjärnan. Gustaf trodde mest på det senaste. Att göra åt detta är medicinering, då med en medicin mot skendräktighet. Men han ska gå djupare i detta, och så får vi se var det landar. Hon mår inte dåligt av det som det är nu, men skulle något ändra sig (att löpbeteende befäster sig starkt) så blir det att ta vid och gå in djupare på det. Vi håller tummarna på det bästa. 

Detta är det som tyngt mest. Låter rått att säga att en sak är ur världen, men så är den tragiska verkligheten. Och Beata är under uppsikt, vilket känns skönt. Nu hoppas vi på att det ska hålla sig lugnt, i alla fall ett tag. För jag behöver att andrum mellan allt som är.

Fina killen, vila i frid. Vi minns dig i våra hjärtan.