söndag 13 januari 2013

Katt+tvättstuga =hör inte ihop...

Nu är det inte så illa som det låter, jag har inte stängt in nån katt i nån maskin eller liknande, det handlar mer om katt som är livrädd för tvättmaskinen...

Våran tvättsuga har vi i källaren, och källaren är ett väldigt poppis ställe att smita ner till när matte eller husse inte har hundra koll. Vi har fyra mindre rum i källaren, I första rummet står frysen, i andra så är det ett pannrum, sedan tvättstugan, och längst in ett rätt oanvänt rum. Nu låter det som att vi har det jättestort, men nä, det är små rum vi pratar om ;)

Och idag så smet Beata med ner när jag skulle hämta upp tvätten. Det är ju ingen fara att de är där nere, men det är förbaskat kallt.
Alla katterna går gärna med ner när man ska till frysen, men det var ju inte dit jag skulle denna gången. Men hon fick väl gå med då, så jag lyfte upp henne så hon satt på mina axlar (vill inte ha dem i pannrummet, sot ;)) och när vi kom in till tvättstugan borrade hon klorna i mina axlar minsann ;) Tvättmaskinen var inte riktigt klar, och centrifugerade fortfarande. Och det låter. Hon gillar inte det längre!! Förut var den inte så farlig, där vi bodde innan stod den på toaletten och var hon till och med fascinerad av den när den jobbade. Men inte längre uppenbarligen...
Det slutade med att jag fick ner henne från axlarna så jag höll henne som vanligt, och där satt hon mer eller mindre fastnålad. Kunde inte röra mig, och därmed inte heller gå upp med henne, för så fort jag rörde en fena drog hon till med ett avgrundsvrål som inte går att beskriva... och lite mer fastborrande av klorna in i mig, så jag höll mig still.
Så där stod vi, jag lätt förundrad över hur rädd en katt kan vara för en tvättmaskin som inte gjort henne något ont, och Beata fastsittandes på mig med ögon som var på väg ut ur huvudet på henne.

Efter ett par minuter var maskinen klar och tystnade. Då tittade Beata på mig precis som "jaha, och nu då? det där var väl inget att vara rädd för?? Tur att jag höll om dig så hårt matte så att du inte skulle bli ännu räddare än vad du var." Haha, hon såg som att det minsann var hon som tröstade mig där ;)

Hon är för skön Beata, hon ska vara med precis överallt, oavsett om hon gillar det eller inte, det är ju inte så att man tvingar med henne, utan hon är ju på plats redan innan men själv hinner ana något ;)

Sötnöten ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar