Första åren med Jason

Nu tänkte jag berätta om första tiden tillsammans med Jason, ska försöka hålla mig kort och inte sväva ut för mycket ;) Men ändå så ni ska få en bild av hur denna tiden var. Och ska erkänna att jag inte riktigt kommer ihåg när allt hände men på ett ungefär i alla fall. Idag blir det fram till 2009 års slut.

En eloge till er som orkar läsa :)

Hösten 2004 flyttade Jason hem till mig.

Vi hade det lite jobbigt i början, både från marken och i ridningen, och det var lite av en maktkamp mellan oss hela tiden. Vi valde att på våren -05 byta stall, inte någon av oss trivdes särskilt bra där. På det nya stället fanns det ridhus på gården, riktigt skönt, men ridvägar, nä, det var knappt att tala om. Hur som helst, vi kom ut på lite tävlingar, tog till och med hem en vinst på en mindre klubbtävling! Det började alltså allt eftersom släppa i ridningen, men fortfarande hade vi problem från marken. Det kunde till och med gå så långt att han stod och slog med framhovarna ovanför huvudet på mig.

Under sommaren hade jag möjligheten att  ha honom hemma på sommarbete tillsammans med en ridskoleponny. Väldigt trevligt! Vi till och med var med på lite hoppclearrounder, nu snackar vi inte höjder alls, utan lågt ;) Men vi hade kul! Eller ja, Jason hade, jag var mest nervös, haha! Lite senare denna sommaren lyckades han med att skära upp karleden på något i hagen med hälta och klinikbesök som följd. Tråkigt, men det läkte ju ganska snabbt ändå. När han var helt igång igen så testade vi lite hoppning igen, det var då jag till och med vågade hoppa 90 cm med honom!

Under hösten -05 utbildade jag mig till hästmassör, och där jag utbildade mig var lärarna mycket insatta i detta med markarbete och jag fick med mig massor med bra tips därifrån och sakta men säkert började de problemen nystas upp. 

Följande vår (06) var vi ute på några mer tävlingar. Denna sommaren hade vi själva flyttat och på det nya stället fanns det möjlighet att ha honom hemma, och den chansen tog vi och han flyttade hem till oss. Allt fungerade fint!! Vid detta laget så hade markproblemen släppt helt, kunde i princip leda honom i en sytråd! Men en dag då jag skulle hämta honom i hagen sätter en ponny av i rasande fart mot mig med bakåtstrukna öron och blottade tänder, hon skulle anfalla mig. Jag hade ingenstans att ta vägen, var mitt i hagen och långt borta från nåt träd att ta skydd bakom. Då kommer min underbara Jason travandes och går emellan, och tar hela smällen. Och den smällen var inte liten. Hade det vart jag som hade fått ta den hade jag nog inte suttit här idag... Det tråkiga var att han gick från den med en hälta. Kanske inte så konstigt, han blev ju nästan nermejad... Det blev en tur till klinik igen, tror det var en hovled i ena fram som han gjorde illa sig i. Behandling och hem med vila.  Det blev dessutom ett stallbyte, det fungerade inte alls med hyresvärden hemma... Han kunde till och med släppa in får hos hästarna, vilka Jason fnattade loss på helt och försökte ha ihjäl... En av en rad grejer som hände, skönt att flytta honom därifrån. Det funkade bra i det nya stallet, han blev friskförklarad redan vid första återbesöket. 

Och under vintern 06/07 sattes han igång för fullt igen och vi kom ut på tävlingsbanan igen. Förutom smågrejer som sårskador så var 2007 ganska lugn. 

2008 var året då det fungerade som bäst för oss, tillsammans med dressyrlaget i DIV II tog vi hem en andra placering första omgången, en tredje placering den andra och i den tredje omgången tog vi ytterligare en andra placering. Detta resulterade att vi kom på andra plats i 2008 års DIV II omgång totalt! Under sommaren blev det en hel del precis utanför placering (surt ;) ), och två sjätteplaceringar :) Vi testade till och med på en medelsvår B med gott resultat! Hösten flöt på, ganska lugnt, lite vintervila var på sin plats. 

Våren 09 tog vi nya tag, kollade upp med veterinär hur hälsostatusen var, inga problem! Var med i laget igen. Kände efter första omgången att det var något som inte stämde. De "som kan" gjorde sitt bästa att övertyga mig att det bara var en ridfråga, bara att jobba på. Men gav honom lite vila, och det kändes först lite bättre efter det, med sedan kom känslan tillbaka. Det var något som inte stämde. Återigen sas det att jag skulle "börja rida ordentligt". Men denna gången lyssnade jag inte utan åkte till klinik med honom och det visade sig att han hade en kraftig kotledsinflammation. Ultraljud visade att det fanns mycket gamla pålagringar vid ett sidoligament, men de trodde inte att det borde ställa till med besvär, de menade på att de skulle funnits sedans hans unga år. Men att man ska veta om det om det skulle bli något i framtiden. 

Det blev behandling och vid återbesöket så var det så minimalt med hälta kvar att veterinären valde att låta honom åka hem med uppmaningen "vila i två veckor till, sedan skrittas igång". Ok, så blev det nästan. Jag  valde att vara mer försiktigt än så, så vi började med promenader, i några veckor innan jag återigen satt upp på honom. Gick väldigt långsamt fram, skrittade ytterligare några veckor extra för återuppbyggnadens skull innan traven lades till och slutligen kom galoppen med. Då kändes det som att vi var på banan igen!
Men sedan kom vintern... Med drivvis med snö och vintervila fick det bli, inte en väg där borta i skogen var särskilt ridbar, så det bästa gjordes av situationen och vi pulsade omkring. Rätt mysigt ändå.
Så avslutades vårt 2009, med stora förhoppningar att 2010 skulle vara vårt år!