Stackars Kola :(

Igår kväll ringde Gunilla och sa att Kola var dålig och undrade om jag kunde komma. Naturligtvis, det tog inte många minuter innan jag var på plats. 

Möttes av en riktigt dålig liten Kola, magtrassel så det stod härliga till. Fort hade det kommit, på mindre än en timme så var detta i full gång.

Hon vinglade, och väl inne igen drattade hon ner i en hög, sprattlade lite innan hon sedan låg helt stilla. Koliken hade kommit ovanligt fort och utvecklade sig läskigt fort. Veterinären kom efter tjugo minuter, och under väntan på honom så blev Kola i det närmsta helt apatisk, helt borta. Var med henne i boxen hela tiden. Veterinären, Gustav, hann inte ens säga hej när han kom, innan han kastade sig in till Kola. Han sa att det nog var den dåligaste hästen han sett. Fanns knappt en reaktion kvar hos henne.

Det blev till att sätta permanentkanyl efter den första kollen, och rakapparaten kom fram, vilket var bra, för den var inte poppis hos Kola, och lyckades helt enkelt skrämma liv i henne. Vi hade inte fått upp henne innan. Från att se henne gå från så gott som borta till att stå upp på rätt kort tid var helt underbart! Efter behandlingar och promenader började det släppa på det, och Kola började må bättre. Veterinären kunde åka hem, och det var promenad en gång i timman natten igenom. Jag stannade till ca kvart över tolv, och åkte hem när det var dags för första promenaden, det kändes rätt lugnt då. Dock tyckte jag synd om Gunilla som tog natten själv :( 

Men både hemtelefonen och mobilen var på här hemma, så var det något var det bara att ringa. 

Någon direkt sömn blev det inte för mig heller, kunde inte koppla av. Somnade väl till lite framåt fem..

Gunilla ringde på morgonen och gav uppdatering, och jag åkte även förbi en sväng innan skolan. Allt verkade lugnt.

Men sedan var det dags för lite nässelutslag, och feber. Vid lunch var Gustav, veterinären tillbaka, jag med. Hon fick kortison, och penicillin. Utslagen lugnade sig, och Kola fick ta det lugnt. Gunilla gick in för att sova, och jag åkte hem en stund för att byta om. Tillbaka till stallet igen, jag tempade Kola först, febern under kontroll, och sedan red jag Minerva på volten. Det gick bra, lite spänd, hon gillar ju inte att vara ensam ;) Men hon slappnade av riktigt bra tillslut. Kola var inte helt nöjd med att bli kvar i stallet, pratade på bra där inne. När jag och Minerva kom in igen var Kola ganska pigg, började bli sig själv igen! Så gott. Efter jag gjort i ordning Minerva så var det dags för ny temp, som även nu höll sig inom ramarna. En tiominuters promenad tog vi, lite lagom för henne, och sedan åkte jag hem, kändes lugnt och helt ok att göra det. 

Nu under kvällen har det fortsatt att gå åt rätt håll, mat har börjat introduceras igen, hon fick inte äta något förrän ikväll för veterinären. Och än så länge verkar allt gå bra!!

Fy vilken pärs det var för Kola, vilken tur att veterinären kunde vara på plats så fort, vet i sjutton hur det gått om det hade dragit ut på tiden. Så skönt att det kunde ordnas till det bästa!!

Jag (och Gunilla med tror jag) har fått en ny idol tror jag allt, Gustav, veterinären ;) Mycket kompetent och fantastiskt duktig på att förklara allt.

Men vad detta berott på är lite av en gåta, man kan bara spekulera. Men huvudsaken är att Kola mår bättre och återhämtar sig som hon ska. 

Stackars Kolan, men nu är det bättre!!

Fina, fina Kola!