Hopptalang??

Nänä, tro inte att Minerva hade nån plan på att stå i sjukhage mer. För det har hon tröttnat på!! Hon skulle stått i den i X antal veckor till (länge), men nu hade hon fått nog, i förrgår skuttade hon ut, genom det översta tråden. Idag tog hon helt enkelt sats och hoppade över båda trådarna... Inte helt nyttigt för frökens ben... Men det är lite svårt att stoppa! Men man kan väl säga att det är lite talang ändå att hoppa över den höjden (ca 1.20?) utan någon ansats. Det kanske göms en liten hoppare i hästen ändå! 

Nu är det bestämt med veterinären att det är bättre att inte riskera att det blir en värre skada i och med att hon hoppar ut, och då dessutom kan trassla in sig i trådarna, utan att hon får gå på större yta tillsammans med Descarada. Så har det fått bli nu då.

Behöver jag säga att det står två helt överlyckliga hästar borta vid stallet?? Det riktigt lyser om dom! De funkar så bra tillsammans, det har inte vart något tjafs, de har bara funnit varandra. Descarada har ju vart i stallet i en vecka och några dagar nu, men det känns som att de redan kände varandra när de träffades. Inte någon dramatik, utan bara att komplext kroppsspråk som ingen av dom ignorerar, det känns så lugnt och skönt!! Satt på en höbal och kollade in dem rätt länge efter att vi pysslat lite med den och släppt ut dem igen, det är så kul och fascinerande att se hur det kommunicerar så finstilt med kroppen och att allt uppfattas av den andra!! 

 Finaste Minerva!!

Finaste Descarada!!

En skalbagge i ögat...

Jo visst, det lyckades jag med igår. När jag var ute flög det in en liten skalbagge i mitt öga, nej inte en sån där stor, den var några millimeter lång, inte skönt. Men fick ut den lille rackaren rätt fort, men vad hjälpte det? Sved bra i ögat under kvällen, och sedan började det vara sig... Fick spolat det ordentligt innan jag gick och la mig, och fick upp under natten och spola ur det, var igenkladdad... Jäkla skit, jag kan inte minnas att jag haft ögoninflammation någon gång!! Och så råkar man ut för en skalbagge... Trevligt... nä...

Det har lugnat sig mycket tills ikväll, men det är fortfarande irriterat. Smörjer Aloevera gel runt om med jämna mellanrum, grymt skönt, det dämpar varandet och tar bort svidet effektivt. Ska väl ge med sig tills i morgon hoppas jag!
Men en varning till alla därute, låt bli att få skalbaggar i ögonen, de ställer till med problem...

För övrigt gick väl det väl sådär att arbetspröva idag, knät håller inte.Skit är det. Att göra saker i sin egen takt är väl en sak, och då utefter vad man klarar för stunden, men det funkar inte på ett jobb. Så det blir väl en fortsättning på allt detta...

 Inte en skalbagge, men en insekt i alla fall ;)

Vart försvann denna dagen??

Dagen har rusat fram, hänger inte riktigt med nu va... Tycker jag nyss gick upp ju. Gårdagen for också fram som bara den, och på kvällen var det lite släktkalas här, Christian fyllde ju år, grattis igen älsklig!!

Jag tycker ju inte jag gör nåt, men ändå försvinner tiden. Nån mer som märker samma sak??

Har starka funderingar på att ta en vända in i duschen, men känner mig för lat för det, men det får nog bli det ändå. Trött som bara den idag!! Var uppe hos hästarna och klappade lite idag, härligt, saknar dem, har inte vart mycket där alls i veckan.

Nä, nu får jag göra slag i saken.

Eller nä, så blev det inte! Nu är jag tillbaka efter en oväntad paus från datorn! Så kan det gå!

Vad hände då? Inte blev det raka vägen till duschen i alla fall, Gunilla ringde, Minerva hade skuttat ur sin sjukhage och röjde runt med Descarada i stora hagen och hon behövde lite hjälp med att fånga in marodörerna. Så det blev en snabb vända till stallet igen (vilket i sig bara är härligt!)! Blev mött av två helt otroligt lyckliga hästar! Som tur var så var ingen av dom svåra att få tag på, utan det var bara att plocka in dom.Nu får vi hoppas att hon inte rivit upp skadan i sitt ben, svårt att säga, men det syntes i alla fall inget mer nu än vad det gjort innan. Håller tummarna på att det inte förvärrat något. Blev en liten mysstund inne i stallet, borstade av Minerva och klappade om dom. Balsam för själen!!

Nu har jag både tagit en vända genom duschen och ätit, ska göra minsta möjliga resten av kvällen och spara lite på knät inför morgondagens jobbprövande :)

Vår busiga rymlig!

Förbannade kärringstopp!!

Har inte riktigt fattat varför jag ska få det hela tiden när jag är ute och kör bil numera. På alla dessa år jag haft körkort kan jag nog utan att gå till underdrift kunnat räkna kärringstoppen på ena handen. Inte ens när jag övningskörde verkade dom förfölja mig. 

Men nu så, var och varannan gång jag hamnar i lägen med någon typ av dragläge blir det tvärstopp. Vansinnigt irriterande!! Det har hållt på i några veckor så här och jag har smått börjat undra om jag har tappat min förmåga till att köra bil, eller om det faktiskt är så att det är nåt fel på min bil. För vad sjutton, så här ska det ju inte vara! När jag körde mammas och pappas bil när Biffen akut behövde in till Blå Stjärnan fungerade det hur bra som helst. Inte ett stopp. Men idag när jag fick tvärstopp när jag svängde in på parkeringen när jag skulle handla fattade jag plötsligt vad problemet låg -mitt knä. Det känns som jag har styrsel över det, men det har jag inte så mycket som jag tror- Att det dessutom gör ont att trycka ner kopplingspedalen igen gör ju inte saken bättre. Jag hanterar inte alls kopplingspedalen som innan, därav att det gick så bra när jag körde mammas och pappas bil, det är ju en automat. Nu är min bils koppling väldigt lätt, men om nu inte knät gör som jag vill kvittar ju det fullständigt. Nä, nu får det irriterande knät ta och bli bra, jag vill kunna köra bil som vanligt folk igen!!

Sol, sol, sooool!!

Ja, den är här nu, och vi får se hur länge den stannar. Varm är det, och värmekänsliga jag har inte vart jättenöjd, men nu börjar jag vänja mig. Det är skönt, för det blir så mycket lättare att vara ute då! Har till och med klarat av att sitta en stund i solen idag. Satte mig på min älskade pall (utan den hade jag aldrig klarat av att sitta och plocka i ogräset med mitt knä, den är guld värd!) jämte jordgubbslandet och drog bort ogräset som vuxit sig enormt runt om, så nu kan man se jordgubbarna igen ;) Och en liten bonus med detta är ju alla jordgubbarna man stoppar i sig under tiden ;) Och att plocket i ogräset är en fantasktisk terapi för mig är inte heller fel!  

Försöker ju utmana mitt knä lite för varje dag som går, och idag testade jag ju som sagt att rensa lite (vilket inte gick så bra..) dock känns det som att det är stopp just nu. Det var ju meningen, att träningen och "det vanliga livet" skulle trappas upp allt efter som efter sprutan, allt för att så snällt som möjligt öka belastningen av det så att det skulle hålla sig nöjt. Men nä, varför skulle det göra det?? Hur som helst, på måndag ska jag efter order från läkaren arbetspröva, ska helt enkelt testa om det funkar med den typen av belastning. Det ska verkligen vara svart på vitt huruvida jag ska kunna börja jobba igen eller om sjukskrivningen ska förlängas och operationen ska genomföras. Det är väldigt bra i och för sig känner jag, men vet i sjutton om det kommer att gå. Jag menar, det är ju inte direkt att jag kan belasta knät på ett sjysst sätt här hemma, och jag har ju inte direkt gjort något... Men vi får se, det kanske går jättebra! Vi hoppas på det :) Posititviteten är tillbaka, det är gott!!
Biffen fick komma hem idag med, han mår mycket bättre, lite svullnad kvar, men ska väl snart försvinna. Om ett par veckor blir det nya prover, för att se att ormgiftet inte har satt spår i kroppen på honom, just nu såg allt bra ut!

Nu hoppas vi på fortsatt underbart väder!! Det hade vart underbart!! Tänkte hjälpa värmen lite på traven här i morgon inne i huset och dra igång ugnen, lite kakor ska bakas, lite får jag väl göra mig till inför Christians födelsedag på lördag! Får försöka vädra så gott det går och sitta så still som möjligt när jag ska klickat ut kakorna på plåtarna!! Nu säger jag god natt, ska försöka få lite sömn :)

Älskade jordgubbsland!

 

Lycka är att kunna plocka jordgubbar från eget land <3 

Det blev inte som det var tänkt...

Denna dagen hade jag och mamma tänkt ta som en mysdag och åkt iväg någonstans, ev häslat på min kusin eller något annat. Men nej.

Istället fick vår dag inledas med en akutresa till Blå Stjärnan.

Mammas och pappas katt Biffen hade vart ute på dumheter. Mamma ringde mig på morgonen och undrade om jag kunde komma och hjälpa henne att kolla Biffen, han verkade ha blivit biten av något när han var ute (hon såg honom hela tiden, och så han betedde sig verkade det som att något bet honom, och direkt rusade han in), han var svår att kolla över ensam, så jag åkte ut. Det var inte mycket att kolla, något bitit honom över ena ögat och svullnaden växte... Bara att ringa till Blå Stjärnan och meddela att han behöver in, nu... Och det var det de tyckte med. Stod på rätt bra på gasen ska jag erkänna, men när Biffen började få svårt med andningen var det inte att tänka på annat. 

Väl inne togs han emot med en gång, och vi fick bekräftat vad vi trodde, ormbett.Svullnaden hade nu gått ner över kinden och nosen med. Han blev inlagd och fick dropp, antihistaminer och smärtlindring. De tyckte det var bra att vi kunde vara på plats så pass snabbt efter bettet, inom en timma var vi där. Vi har inget hört från dem under dagen, så det ska väl vara under kontroll, och i morgon bör han få komma hem igen. 

SkruttBiff! Snacka om att man blir nervös när de råkar ut får sådana här saker.

Tråkigt att han inte är hemma, men huvudsaken att han blir bra så han får komma hem i morgon!!

Finaste Biffen!!

En stilla dag

Har haft en riktigt lugn dag, pysslat lite, var och handlade lite mat och har strosat runt här hemma och plockat i grejer och har passat på att baka ett par sockerkakor som ska vara till på lördag då Christian fyller år och det blir kalas här. 

Detta har min skalle mått fint av, känner mig lite mer på banan än igår, det är skönt. Men det är rätt trist att inte göra så mycket. Har dessutom lite hästabstinens, kan nog bli lite klappande i morgon, mysigt att bara vara där och prata med pållarna!

Men nu är jag redigt trött, försöker komma upp i tid på morgnarna, och i säng i tid på kvällarna. Gött med lite rutiner! Ska inte bli alltför långrandig ikväll, ska bara kika runt lite ;) Natti natti säger jag ändå!

Rasat ner i soffan

Efter allt som varit så börjar tröttheten verkligen sätta sina spår. Knät har ju vart ett overkligt stort problem som orsakat mycket sömnbrist och irritation, och inte minst ångest och smärta. Att inte veta om det kommer att hjälpa med en operation, om det är nödvändigt att genomgå en sådan för det är osäkert om det kommer att hjälpa. Att vara sjukskriven skapar en stress i sig hos mig, jag orkar inget men känner mig låst, att inte kunna göra vad jag vill stör. Att hästarna vart sjuka, Minerva som fått skada på skada och att inte veta hur lång tid det kommer att ta innan det blir bra, om det blir helt bra (det bör bli bra, ska inte tänka så, men ikväll är det tröttheten som bestämmer och då dyker dessa tankar upp), trassel mellan hästarna, hästletandet, nervositeten över om att Minerva och Descarada ska tycka om varandra. Känslan över att det inte funkar på jobbet, att känna att det är grymt jobbigt att gå dit. Ovissheten över huruvida jag kommit på utbildningarna jag sökt eller ej, att nu stå som reserv, samt ha sökt ytterligare fem utbildningar som jag ej ännu vet om jag kommit in på eller inte. 

Detta är saker som tröttar ut. Jag vill vara pigg, njuta av sommaren som verkar ha kommit nu, vara frisk och hel och att alla runt om mig får vara det också. Nu går mina tankar till att jag måste ladda om batterierna, att jag ska komma igen, och det kommer jag att göra. Behövs bara lite tid. Snart så. Jag har min underbara familj, släkt och vänner, katterna, hästarna, huset, stallet, naturen, det hjälper. Det är underbara ljuspunkter i allt!!

Hästnördar på vift Del 6

Ja, jag kör på fortsätter med nästa del, kan inte låta bli!

Nästa häst vi åkte och kollade på blev den som det ringdes på dagen innan, när vi var och kollade på hästarna på det skumma stället. 

Ett tioårigt PRE-sto som vi hade stora förhoppningar på (svårt att låta bli). Vi hade fått förklarats för oss hur hon var, att hon hade lång väg i ridningen kvar, att hon inte var gjord så mycket med. Hon skulle vara rätt lugn, men kunde gå loss i ridningen med att planlöst backa när det blev för mycket.

Ja, med tanke på alla de andra beskrivningarna så var förhoppningarna om att denna stämde mycket svala kan man väl säga. Så vi gick in i det hela med så öppet sinne som möjligt när vi satte oss i bilen för att åka. Denna gången kunde inte Julia följa med tyvärr, men hon fick förlita sig på mitt och Gunillas omdöme. Vi kom iväg, åkte en omväg innan vi kom fram (GPS'er är bra, men de kan vara lite luriga... på hemvägen ville den att vi skulle ta vägen över en åker, kortaste vägen liksom, men finns det ingen väg så känns det inte så lockande ;) ). Kom i alla fall fram till ett väldigt flott ställe, en travgård, väldigt välskött och det var fullt av liv. 

Vi kom in i stallet och visades av en trevlig tjej fram till en väldigt söt liten dam! Denna lilla tjej hette Descarada och var hur mysig som helst. Jätteliten vart hon visserligen inte, bara lite mindre än Minerva i höjd, men lite mer kompakt, lite kortare i kroppen. Otroligt vacker.

Tjejen berättade om Descarada samtidigt som hon gjordes i ordning inför ridningen. När det var dags för det så gick jag med Gunilla ut till bilen och hämtade hennes hjälm och väst, och det var bara så att vi kunde konstatera att vi var fast. Totalt. Gunilla red lite i alla fall, skrittade ner till deras paddock, skrittade ett varv i vardera varv, kollade av start och stopp som funkade fint, samt att och det som tjejen berättat stämde väl. Hon var grön i ridningen, det kommer att krävas massor med jobb, och hon behöver lugnt folk runt omkring sig som arbetar med henne. Men i våra ögon var hon ändå den perfekta. 

Uppe i stallet igen gosade vi massor med Descarada samtidigt som vi sa att henne ska vi ha!! Två lyckliga vände hemåt igen och nu kan vi glatt meddela att det nu står en Descarada i vår hage jämte Minerva!!!

Hon kom idag vid elva, de körde hem henne till oss, de ville se hur hon skulle bo! Allt har gått hur bra som helst, Minerva verkar väldigt nöjd med sin nya vän och Descarada likaså!! Ingen dramatik överhuvud taget. Väldigt skönt!! De fick först bekanta sig med varandra i stallet innan de fick gå ut. Minerva måste ju stå i sin sjukhage ett bra tag till, men de tydde sig till varandra över staket och det verkade som om de redan kände varandra. Underbart!!

Nu ska hon få landa ordentligt i sitt nya hem innan vi påbörjar träningen. Massor med pyssel ska det bli med båda hästarna, mys!! 

Nästan hela dagen har spenderats i stallet, vi har pysslat med hästarna, plockat i stallet och fikat. Härligt! Gustaf (vår veterinär) var så pass nyfiken på vårt nytillskott att han kom förbi och hälsade på och fikade lite trots att han har semester. Han är väldigt trevlig, kul att vi hittat en ny kompis genom allt detta trassel med hästarna! En pingiskväll här hemma är planerad inom kort :) Han verkade gilla Descarada och kollade samtidigt Minervas ben när han ändå var och hälsade på och där var det väldigt positiva nyheter!! Ojämnheten som kommit i bakkärran var borta och det var mycket bättre med frambenet!! Visst finns det hälta kvar, men inte alls så mycket (nu har hon dessutom klack på skon för att avlasta senan, så bara det gör ju att hon ser lite låghalt ut), han böjde benet på henne med, knappt en reaktion från Minervas sida under tiden och inte mycket när hon sprang därefter! Underbart!! Framtiden ser ljus ut, och nu håller vi tummarna på att det fortsätter åt samma håll!! 

En väldigt trevlig dag måste vi säga att detta har varit :)

Med detta avslutas vår turné på vägarna runt om i Sverige i jakt på en ny vän till Minerva och oss, och passar även härmed på att visa de första bilderna på vår skönhet!!

Första mötet i stallet mellan Minerva och Descarada, hur lugnt som helst!!

Ja, och ute i hagen var det inte nån större fart på de båda!

Lägg märke till svansen hos denna fröken, nog den tjockaste jag skådat!!

 Sötaste Mineva inpackad a'la fluga igen, stackarn fixar inte insekterna så bra :(

Hästnördar påvift Del 5

Ja, nu var det dags för ytterligare en koll av häst.

Och denna gången kan vi skryta med att vi kom rätt med en gång ;) Men det var en bra stund att åka. Hur som helst, vi skulle kolla på ett sto, har för mig att hon var fem år och korsning. Lät rätt trevlig på beskrivning, var westernriden, men det går ju alltid att lära om lite.

Kan börja med att säga att detta var nog det konstigaste stället av de alla. Möttes upp av ett par lösa hundar, sedan kom dottern och hennes kompis ut och skulle visa oss hästen (dottern hade gått ur gymnasiet, och hade inte tid med båda hästarna hon hade). Vi fick gå med och hämta den i hagen och vi fick borsta och göra i ordning henne själva. Det är bra. Fick inte någon direkt kontakt med hästen, men den var mysig. Men kunde inte stå stilla, traskade runt hela tiden. Ägaren erbjöd sig att visa henne först, gärna sa vi och vi gick ut till paddocken där även mamman slöt upp. Nu hann inte häst och ryttare gå särskilt långt innan vi allihop kunde konstatera att hästen var halt. Skönt att även de såg och märkte av det och inte bara vi. Jahopp, det var det. de hade släppt ut en annan häst till denna i hagen på kvällen dagen innan, en som vallade och gjorde det ordentligt. Undra varför man gör det när det ska komma folk att kolla dagen efter? Kan säga att det fanns gott om hagar att välja på.

Medans hästen gjordes i ordning efter den korta ridningen så fick vi veta massor och denna familjens hästar. De hade omkring 20 hästar i olika former och pratade på om skador, dåliga hovar, att de plastade hovarna själva för att det var för dyrt ätt åka till klinik,att de tagit hand om vanvårdade hästar osv.

Så kom de på att de hade en annan häst som skulle väck den med, som borde passa oss utmärkt! Var het i hoppning men annars bra. den stod inte hemma, men vi kunde åka och kolla den i hagen där den stod. varför inte? Det var nära sa dom. Nu kunde inte mamman åka med, utan efter att ha visat vägen en bit i en bil framför så avvek hon och vi fick in dottern och kompisen i bilen för att åka sista biten. Den korta biten var inte så kort heller, ca 3 mil... rakt ut i skogen! Rena traktorvägen den sista biten som man inte bör ta sig fram på med vanlig bil... men det var ju inte så farligt... nänä... Bilen höll i alla fall. Kollade på hästen, ganska mysig men vilka enorma gallor den hade! Något av de största jag sett. redan där sa min skalle nej. sedan att den var mycket större än vad vi tänkt gjorde oss inte mer positiva. Att vi fick berättat för oss att den hade problem med tänderna med, så helst bara ridning med hackamore. Varför kan man inte säga sånt här innan man åker och tittar? Vi hade backat med en gång i så fall.

Vi vände hemåt, efter att ha skjutsat tillbaka dottern och kompisen, alltså ytterligare 3 mil, och muttrade lite om vilka konstiga människor det finns i hästvärlden. 

Vi får leta vidare. 

Vi stannade och fikade på vägen och då ringer en tjej upp Gunilla, hon hade svarat på en annons  på morgonen om ett PRE-sto som skulle lånas ut men bara kommit fram till tel.svarare. Men vi skulle få komma och kolla på denna redan dagen efter, alltså på måndagen denna veckan. Så förväntningarna återkom, kanske denna skulle vara något för oss??

 Snart tjejen, så ska vi få tag på en ny kompis till dig!

Hästnördar på vift Del 4

Vi kör en del till ikväll :) Dock involverar inte just denna del hästletande, men är ändå en del i allt!

I lördags förra veckan var det dags för Kola att åka hem. Så länge kommer kompisens båda shettisar och håller Minerva sällskap tills det blir dags för en ny häst att flytta in. Himla praktiskt och väldigt snällt av Susanne! Inte många meter behövde de flytta i alla fall, bor grannar med gården där Minerva bor :)

Med lite blandade känslor åkte jag med Gunilla och lämnade Kola. Hon gick på transporten hur braa som helst, och åkte lugnt och stilla. Rätt lång resa, lite över två timmar. Men allt gick fint. Lastade ur henne hmma hos sig och hennes ägare var glad att hon var hemma igen! Hon tyckte att hon hade blivit såå fin!! Kola släpptes ut i hagen med de andra islänningarna och man såg på henne att det var här hon trivdes som allra bäst. Hon la till och med till med en grymt fin trav! Hon har ju annars helst valt passen, men nu så!! Där satt den! Ägaren blev allt lite imponerad ;)

Kändes bra att lämna henne, speciellt med tanke på att man verkligen såg på Kola hur nöjd hon blev. Visst finns det en liten saknad, men allt känns ändå bra, faktiskt som en stor lättnad. Hon kommer att ha det hur bra som helst, och trivs bättre så här. Det är skönt.

Under hela resan fick Gunilla och jag rätt skarpa hintar om vilka hästnördar vi är ;) De flesta vägskyltar, allt från reklamskyltar till ortsskyltar förvandlades till någon typ av hästrelaterat ord, ställplats blev stallplats bland annat ;) Så höll vi på hela vändan. Rätt trötta var vi när vi rullade in på gårdsplan hemma, städ av transport blev det och sedan lämnade vi tillbaka den. Tack Snälla Vasells för att vi fick låna den!!

Lugnet hade lagt sig i stallet när vi kom hem, det kändes att stressnivån sänkts betydligt. imla skönt! Nu ska bara rätt häst hittas och allt ska fungera med den!!

Tack Kola för tiden vi fick med dig!

Hästnördar på vift Del 3

Då var det dags för ytterligare en koll på häst. 

Denna gången ett sto, en nioårig skäck. Skulle inte vara mycket utbildad, men snäll och enligt ägaren verkade hon som en hyfsat trygg häst. Korsning mellan fullblod och något mer, men vad visste de inte.

Hur som helst, vi åker iväg och inser efter en ganska lång stunds åkande att vi har valt en liten omväg... Efter lite åkandes på småvägar med en lätt åksjuk Julia i baksätet kom vi i alla fall fram. Möttes av en väldigt stökig gård... Men men, så kan det vara hos vissa. Helt ok, bara djuren mår fint. De hade tagit in båda hästarna från betet, då stoet vi skulle kolla på inte fungerar ensam. Ok, det går ju att jobba med, vi har ju lyckats bra med Minerva, varför inte med denna? Inne i stallet träffade vi hästen, som inte det minsta skulle kunna ha fullblod i sig (i alla fall inte i de närmsta leden..), väldigt grov på alla sätt och vis! Och tjock. Men det var en gosig och kontaktsökande häst. Fann sig i allt vi gjorde, myste sig igenom allt pyssel. Härligt!

Men hon var inte direkt väl omhändertagen, "nej tänder har vi aldrig kollat på henne (det märktes kan man säga), nej hon är inte vaccinerad, oj, har hon ett sår på benet?"
Kan säga som så att ägarna var totalt okunniga inom hästområdet. Förstår inte varför sådana människor som inte ens har en vilja att lära sig om häst skaffar sig häst. 

Det blev i alla fall dags för provridning, och med tanke på förra vändan vi tog och att mitt knä börjat balla ur valde jag att inte sitta upp först. Så det gjorde Julia. De fick ta med den andra hästen ut, annars skulle hon inte röra sig ur fläcken sa de. Vi skulle rida i hagen utanför stallet. Men det gick sådär med det. Hästen förstod inte framåt alls. Och vid minsta antydan på att korta tygeln blev det tvärstopp (jaja, man får se det positivt, det fanns i alla fall broms på denna hästen till skillnad från förra). Det blev inte mycket av att gå runt i hagen så det blev en liten sväng på vägen istället. Hästen rörde sig rätt trevligt, utifrån vad man kunde se, dock ömfotad, gick barfota. När vi vände så satt Gunilla upp istället, samma visa med henne. Gubben som gick med den andra hästen klättrade istället upp på den hästen och red barbacka i grimma på vägen hem. Mycket underliga människor man möter när man är ute så här...

Jag kända att det inte ens var en ide att jag satt upp, fanns ingen anledning, så jag lät bli. Väldigt synd på en annars trevlig och fin häst. Vi klappade om hästen och sa att vi ville hem och tänka.

Vi vände hemåt med kluvna tankar. Jättemysig häst som skulle kunna bli jättefin. Med massor av arbete. Hur skulle vi göra nu? Jag och Gunilla fästa oss vid hästen rätt mycket och hade svårt att släppa den. Det kom att ta ett tag innan vi fick den ur tankarna, men det var inte hästen för oss. Så är det bara.

Resan fortsätter istället...

Hallooo!! Blir det någon ny kompis till mig snart eller??

En fin dag!

Jomen, det har det allt vart. Trots knävärk, fästingbett (som gör att det kliar över hela kroppen just nu, hela tiden...) och seghet har det vart en trevlig dag. 

Bästa vännen Anna fyller år idag, ringde och gratulerade henne i förmiddags, Grattis igen vännen! 

Och har större delen av dagen hållit till i stallet, pysslat och donat så gott jag kunnat med mitt knä, förberett inför söndag, kommer att bli en spännande dag! Borstat och pysslat om Minerva, det gillade damen. Hon behöver verkligen så mycket uppmärksamhet hon kan få just nu, och det får hon :) 

Här hemma blev det till att röja upp lite, en light-variant av den varan. Men det behövdes verkligen. Christian har fortsatt med kattuteburen, det blir så bra!! Snart dax för att näta in den, sedan ska de kunna vara ute :) Det blir så bra!!

I morgon är det fredag, får tänka till både en, två och tre gånger innan jag kommer underfund med vilken dag det är... totalt veckovill är jag, hur länge som helst nu har jag vart övertygad om att det är söndag. Och blir lika förvånad varje gång när jag inser att det inte är det... Noll koll kallas det. Så är det på sommaren! 

Har fått en tid nu förresten, den 17:e augusti vill de skära i mitt knä. Läskigt. Mycket läskigt... Men eftersom det inte verkar bli bättre så får det väl bli så. Hoppas bara att det blir bra. 

Tanker nu fortsätta med att sväva bort i mina tankar, mycket rör sig innanför pannbenet just nu!!

Mina fina flickor får snart vara ute utan att behöva sitta fast i en sele!!

Hästnördar på vift Del 2

En fredag för ett par veckor sedan var det dags för oss att åka och titta på första hästen. En fjording (utelämnar namn på häst och ägare av respekt för ägarna i alla delar jag kommer att skriva), och vi hade rätt stora förväntningar på denna häst. Den skulle var väluppfostrad, snäll i alla lägen och trevlig att rida. 

Hur som helst, Gunilla, Julia och jag själv packade in oss i bilen och åkte iväg, en bit utanför Göteborg skulle vi. 

Vi möts av en fjordingkille ensam inne i stallet, lugn för det i och för sig, men så fort han kommer åt oss nafsar han, konstant. Vi fick förklarat för oss hur han var som häst samtidigt som vi gjorde i ordning honom (då var han visserligen mer trevlig att vara med, riktigt gosig), han var det snällaste man kunde ha hand om. Men han gillade inte arbete.Och han hade en hel del tankar som han gärna genomförde. Och han kunde vara stark. Men han gjorde aldrig något, stack inte, bockade inte och så vidare. 

Jag var först ut att testa honom, satt upp utanför stallet, och skulle rida ner till en åker, där hade de precis tagit hösilage så det stod vita bollar överallt. Han tittade sig omkring och var rätt pigg på vägen dit, då förklarade ägaren att han nog kunde vara lite tittig på bollarna. Kände med en gång med att han gick ojämt, hade det inte vart för det så var det en trevlig skritt. Kom fram till åkern och skulle bara rida runt lite i skritt, då börjar hästskrället bocka och var inte ett dugg kontaktbar utan ville helst trava iväg. Och jag kan lova att det fanns inte så mycket broms på denna häst...

Ojoj sa ägaren så här gör han ju aaaldrig... Eh, nähä, men nu gör han. Höll till och med på att skutta på Julia och Gunilla. Vi fick istället gå till en paddock lite längre bort. Där lugnade han väl sig, fortsatte skritta, och försökte mjuka upp lite i sidorna, men nej, det fanns inget register över huvud taget att arbeta med. Och man kan väl säga att framåtbjudningen var väck.. Red bara ett par varv, sedan satt de andra upp och testade. Syntes i traven att det fanns hälta. Men det verkade inte som att ägaren såg detta själv. Vi la ner väldigt fort i alla fall och gick tillbaka till stallet. Han släpptes ut (leddes med kedja, trots att han var så snäll, men han kunde dra om kull en...) och vi sa att vi åker hem och funderar.
Att vi inte skulle ha denna häst bestämde vi oss för redan innan vi hann lämna gården. Meddelade ägaren dagen efter att han inte var hästen vi sökte, och hon blev besviken, hon verkade velat att vi tog honom. 

Men så är det allt ska fungera och framför allt, hästen ska vara frisk...

Så vår turne i sommarsverige kom till att fortsätta!

 Fina Minerva i väntan på ny kompis.

Fick lite skäll idag...

Har ju ända sedan jag fick kortisonsprutan förra veckan mått rätt risigt, har stundtals känt riktiga influensasymptom som kommit och gått, utan att ha influensa. Igår började knät värka igen, och samtidigt kom symptomen igång igen och har inte gett sig, och idag var jag redigt yr i kolan och hade noll koll samtidigt som frossan kom och gick som den ville. Så jag funderade på om det fanns ett samband, att det kanske kunde ha följt med nån bakterie med nålen när den sattes i min knäled. Så jag ringde till ortopeden för att kolla. 

De var inte helt nöjda med att jag väntat så länge med att höra av mig (nej, jag är inte den som i onödan ringer och kollar saker, det ska ha gått ganska långt...), och utan att låta mig få en syl i vädret krävde de att jag skulle in till akuten för att få en infektionsbild och eventuell behandling. 

Jaja, vad gör man? Jo, man försöker slingra sig. Men nej, jag lyckades väldigt dåligt med det. Så det blev en tur till akuten idag. 

Hamnade efter lite om och men tillslut på akutvårdcentralen nere i centrum, efter att ha vart på "vanliga akuten", vilket jag egentligen var tacksam för, för det gick fort, och blev väldigt väl bemött. Prover togs och som tur var visade de inte något som skulle ställa till med någon fara. Allt detta kan istället vara ångest- och stressrelaterat, och det bröt ut på allvar förra tisdagen då jag var i det närmsta i chock efter sprutan. Och att det kom tillbaka i stark styrka nu när knät börjar göra ont igen. Att det finns mycket annat runt omkring (utbildningar, jobb osv) gör ju inte allt lugnare. Men jag känner mig lugnare nu i alla fall. 

Och jag kan bara vänta, och ta det lugnt i min takt, så ska detta nog släppa. 

Detta fick mig till och med att söka ytterligare en utbildning, Biomedicin. Verkar riktigt intressant! Och ska gå igenom hela listan där sena anmälningar är möjligt väldigt noga och anmäla mig till fler utbildningar. Men sjuksköterska kommer ändå att stå högst, så om jag kommer in på reservplats där tar jag det i första hand. 

Vi  får se hur det blir! Allt ska nog ordna sig. Jag vägrar tro annat.

Mina katter är ju som sagt lite... annorlunda...

De är störtsköna mina katter, många nya påhitt, kanske lite allt för ofta ;)

Nu är det så att Beata och Doris har hittat en ny favoritsovplats. På hatthyllan. Varför inte liksom? Om man nu kan komma upp dit så är det klart att korgen där uppe är en ypperlig plats att sova på. Hur tar de sig dit då? Jo, först upp på byrån, sedan vidare upp på dörren, sedan hopp över till hatthyllan. Vägen därifrån är lite mer ostabil, så då tar man för säkerhets skull och springer på dörrkarmen när man ska över till dörren. Den är ju så bred, hela nån halv centimeter, så det är ju inte så svårt...

Hur som helst, de är nöjda med sin nya sovplats, godingarna :)

 Råkade väcka de två skönsovande katterna när jag kom hem...

Doddo blev som vanligt väldigt gosnödig och gör sitt bästa för att övertala matte att komma upp till "nästa våning" för gos ;)

 Men eftersom jag inte kommer upp så bestämmer hon sig för att ta sig nedåt...

 ...och samtidigt demonstrerar det skickliga dörrkarmsspringandet ;)

 Gör om det om ni kan! ;)

Hästnördar på vift Del 1

Jag tänkte nu faktiskt starta en typ av dagbok när det gäller häst, en kanske lite annorlunda, som kommer att hålla på så länge detta "projeket" är igång. Det började inte idag, utan har hållit på ett tag, och jag tänkte med detta första inlägg berätta lite om vad som kommer att hända och bakgrunden till allt.

Ja, det har hänt lite saker och förändringar står för dörren när det gäller hästeriet. Eller snarare, förändringar har redan skett, och fler kommer att komma.

Allt har sin början i att Minerva och Kola har kommit allt sämre överens med varandra. Minerva har ju till och med blivit skadad av allt detta och till slut har de gått i separata hagar. I stallet fungerade det inte bättre, riktiga bråk kunde uppstå över boxväggen. Och detta kunde inte få fortsätta. Skadan Minerva fått, blir inte bättre av att fighterna skulle få fortsätta utan snarare tvärt om. Så beslutet att Kola skulle få åka tillbaka till sin ägare togs (Gunilla har haft henne på foder, för att Minerva ska ha sällskap både i stall, hage och på ridturer). Och letandet efter ny foderhäst startade. Kontakt tog med Kolas ägare som tyckte att det var ett bra beslut och dessutom blev hon glad över att få hem sin häst igen. Det tog dock ett litet tag innan hon kördes hem pga att allt skulle klaffa för alla.

Så alltså, denna lilla dagbok kommer att handla om att vi, hästnördarna, jag, Gunilla och Julia ger oss ut på äventyr på vägarna i jakt på ny häst. Än så länge har det vart en lite speciell resa, och den pågår fortfarande. Ska snart börja skriva om vår första tur vi tog för ett tag sedan. I dagarna kommer detta!

Så den som vill är välkommen att följa oss på vår resa!!

Minerva och Kola, som från början var bra kompisar, men något måste ha hänt längs med vägen.

I'm back!

Jodå, en dag utan att inte blogga, eller ens gå in på datorn ger en liten lätt ångest, har man blivit för beroende då? Haha, ja, det är nog så. Men igår orkade jag inte starta datorn, så det fick vara. 

Hade annars en härlig dag, började så smått att komma igång att använda knät igår, körde lite bil, gick rätt hackigt, har inte riktigt styrsel över knät än... Framåt kvällen kom ju Gustaf, veterinären, och gick över alla djuren, allt gick fint här med katterna, och med Pontus. Minerva får fortsatt vila, inte bra i benet än. det kommer att ta tid... 

Idag åkte mina älskade bonuskatter hem, och det är inte utan att jag saknar dem redan. Speciellt Solweig, som idag fyller 12 veckor och som i morgon flyttar till sin nya familj i Stockholm. Hon kommer att få det toppen, hon kommer att ha sällskap av Willy, Pennys son som är lite över ett år nu. Men sakna henne kommer jag göra massor, hon har vart väldigt speciell den lilla damen. Älskade lilla "taggen"!! De andra flickorna kan jag träffa när jag vill, det känns skönt :)

Ska ikväll bara slöa (är väldigt bra på att slöa nu ;) ), snart blir det lite grillat, ska bli gottigt!

Liten ursöt Solweig!!

Skit också. Så besviken.

Det var ju idag antagningsbeskedet skulle komma. Och visst gjorde det så. Kl 13 satt jag som resten ungefär hela Sverige för att kolla huruvida man kommit in eller inte. Tvärstopp, deras sida var överbelastad och fungerade inte. Först vid halv tre lyckades jag logga in. 

Och fick då svaret att jag är reserv på alla tre sjuksköterskeutbildningarna. Fan. Jag är uppriktigt sagt fruktansvärt besviken. Hade trots att jag försökte hålla igen, stora förhoppningar på detta. 

Visserligen kom jag in på tre av fyra fotoutbildningar, en är jag reserv på där med, den jag helst ville gå. Tackade nej till en av dom faktiskt, behöver inte gå dubbelt upp där liksom. Två behöll jag, distans, inte direkt just inriktat mot fotografering, utan mer handlar om själva bilden, samt bildbearbetning. Det kan bli kul. Men det är ju inga heltidsstudier på något sätt. Det var det jag ville ha. Hade löst så mycket inför hösten. 

Jaja, hoppet är väl inte helt ute, står ju som sagt på reservlistan, men det är många andra som gör det med. Men får väl försöka hålla hoppet uppe ett tag till, blir till att vänta igen. SKIT.

Får lösa hösten på annat sätt verkar det som. Bara att ta tag i saker och ting, och sedan söka in till våren igen. 

Annars har jag inte gjort många knop här. Hade vart förvånansvärt lydig denna gången och hållit mig lugn, allt enligt läkarens order. Gosat med katterna, vilket har värt väldigt uppskattat från allas håll :) Men har faktiskt gjort lite nytta här inne, har satt in hela fyra papper i en pärm, haha ;) Alltid nåt, fast tanken var ju att sortera alla papper, men fyra stycken som kommit in i pärm är ju inte dåligt det :) Ligger verkligen på topp, haha ;)

Christian gör däremot en massa nytta, han har börjat bygga på kattburen, det kommer att bli så bra! Han är riktigt grym!! 

I morgon får jag äntligen börja belasta knät, lite lugnt. Ska bli skönt. Kanske den värsta rastlösheten släpper. Och så kommer Gustaf, veterinären, ska kolla Minervas ben, och göra kattungekoll på Solweig inför kommande flytt, vaccinera mina tre tjejer och Pontus ska komma hit och vaccinera sig med. Det är ju hur bekvämt som helst när veterinären kommer hem till en för sådana här saker!! Inte en ansträngning behöver man göra, och hur smidigt som helst. Och så slipper katterna åka bil, vilket de uppskattar att slippa väldigt mycket!! Hoppas att allt går bra i morgon för alla djuren! Det ska det nog göra, mest jag som kan bli lite nervig ;) Eller ja, det är väl fel uttryckt, jag brukar inte stressa upp mig för sånt här, men vill så gärna att Minerva ska vara bra i benet nu och att det ska gå bra med kissarna och Pontus!

Nä, nog svamlat för ikväll, dags att hitta på annat. Kattnattning och sånt. Tur djuren finns, det finns inget som kan muntra upp en så bra som de gör!!

Lilla Solweig och mamma Sally, förra gången de var här!

Abstinens...

Jodå, jag har en ordentlig abstinens efter hästarna. 

Gör ju inte så mycket nu, ska hålla mig lugn tills i morgon kväll, och det är på något konstigt sätt väldigt tröttsamt. Har väl gjort lite nytta... Gosat mycket med katterna idag, härligt! Lilla Solweig är en utomordentlig benklättrare kan jag säga ;) 

Hur som helst, jag saknar hästarna. Det är visserligen bara ett par dagar sedan jag var hos dem, då släpptes de på bete, så de är inte många meter härifrån heller, bara grannen emellan vårt hus och sommarbetet :) Men allt för långt för att traska dit just nu. I morgon kväll kan jag nog ta bilen dit bort (löjligt jag vet, men strejkar knät så gör det..) och prata lite med hästarna! Saknar dom! Skulle bra gärna vilja rida med, men det får vänta lite, Minerva ska ju bli i ordning först. Och mitt knä med. 

Just nu går de som sagt på bete, och de har det toppen, det finns gräs i överflöd. Det som är trist är att Minerva och Kola inte går i samma hage, utan vi fick dela av den. Dels för att Minervas ben ska ha chansen att läka på bästa sätt, och dels för att de båda inte kommer nåt vidare bra överens. Så det fick bli så här, vi vill inte riskera något. Inte en optimal lösning, men så länge får det bli så här, och trots detta verkar de rätt nöjda. Det är tur!

Bjuder på lite bilder från i måndags, då de kom ner till betet :) Inga fartbilder direkt, för mycket gräs, det var bara äta som gällde ;)

Nålstick och konvalecent... Varning för lång och svamlig text!

Ja, då va det avklarat, dagens besök hos ortopeden. Och det besöket gjorde ont kan jag tala om.

Fick en väldigt bra förklaring och blev visad på röntgenbilderna exakt var och hur problemen sitter, sånt uppskattar jag, jag vill ha koll. Har fattat mer nu hur det ser ut där inne i "träsket". Det som bilderna däremot inte visar är meniskskada, som däremot läkaren inte var helt övertygad om det stämde, det kunde finnas en sådan sa han efter att ha klämt, vänt, vridit och dragit i mitt ben. 

I alla fall, det blev återigen en kortisonspruta, med en förhoppning att denna faktiskt ska ta och hjälpa. Kan säga att denna var än vidrigare än förra, höll till och med på att tuppa av och kräkas. Så in i satan ont gjorde det... Det blev nästan helt svart för ögonen när jag skulle ställa mig upp efter, bara till att snällt lägga sig ner en stund till. Fick inte gå hem direkt efter jag "kommit i ordning" utan fick stanna kvar för att läkaren ville böja och vrida lite på knät efter det tagit lite (det var även lokalbedövning i kortisonsprutan), och först därefter släpptes jag hem. Mycket tacksam för att mamma var med, att köra hem själv idag hade inte vart tal om. Såg mig själv i en spegel i förbifarten när jag haltade hemåt, var helt askgrå i trynet, mådde lite sådär kan man väl säga. 

Hur som helst, detta innebar även order om två dagar i stillhet, och sedan sakta men säkert trappa upp träningen för att bygga upp allt igen. Så konvalecent är jag i allra högsta grad (när man är hästnörd tänker man i dessa banor och ordval, vet inte om det sägs konvalecent om människor ;) ). 

Jag är uppsatt för en tid till operation inom åtta veckor. Men om jag har tur så kanske denna sprutan har löst problemet tills dess, då avbokas operationen. Vi får se hur det går med det. Jag har lite svala förhoppningar om detta, mest med tanke på att den förra inte hjälpte. Men det hade vart gott att slippa operation. 

Nu väntar tre veckors sjukskrivning, och jag är redan rastlös. 

Just nu sitter jag i soffan och inser att de här två dagarna kommer att gå långsamt då jag inte får göra nåt, men samtidigt känner jag att det inte går att göra nåt, för nu har lokalbedövningen börjat gå ur och det värker så in i satan. Försöker att tänka på annat så smärtan ska döljas lite. Var uppe hos katterna på logen och gosade, det var bra, det släppte tankarna från det lite. Men höll knappt på att komma därifrån, är ju en lite smalare trappa att ta sig ner i där... Men men, så får det väl vara. Lite fick jag röra på mig, gå på benet fick jag med stor måtta här hemma, bara jag var försiktig och inte fick för mig att gå iväg för långt. Och det kan jag lova, det går inte att ta sig särskilt långt som det värker nu... Försökte sova en stund, men nädå, det gick inte, då bultade det igång ordentligt i knät och jag fick en vedervärdig frossa, så nu sitter jag här med ögonen i kors, iklädd den tjockaste fleecetröjan jag äger. Bättre så.

Men men, nu ska jag släppa detta gnället för en stund, och se framåt, det kommer att bli bra när allt är klart!!

Jag vill upp på hästryggen igen!! Nu får vi bli friska du och jag Minerva.

Det där med att vänta...

Att gå och vänta på något är inte min starka sida. Jag är så otålig, speciellt när det gäller saker som kommer att beröra en väldigt mycket. Som det här med att få reda på om jag kommit in på högskolan eller inte. Tycker det har tagit en hel evighet!! Men om jag har tur så vet jag på torsdag efter kl 13.00. Då ska tydligen det läggas ut info om antagningarna på sidan man sökt alla utbildningarna. Hoppas nu verkligen att allt klickar och det kommer ut svar på detta på torsdag nu då!! Jag försöker att inte hoppas för mycket, men det är svårt. Varför jag försöker ha den inställningen är för att jag kommer att bli så otroligt besviken om jag inte kommer in. Det kan mycket väl gå åt båda håll, det jag vet är att det är tusentals sökande på ett fåtal platser, några hundra tror jag att det är. Så chansen är inte på topp, med tanke på hur kasst det gått på högskoleproven. Får förlita mig på folkhögskoleomdömet, det är i alla fall i topp. 

Som sagt, på torsdag ska jag veta. Hoppas jag.

Det finns fler saker att vänta på just nu med, så är det väl alltid. Ett är i hästsammanhang, även där är jag otålig som bara den! Men där tror jag att det enbart kommer att bli positivt, frågan är bara hur lång tid det kommer att ta innan allt faller på plats. Vad det är avslöjar jag inte än ;) En annan väntan är väntan på att Minerva ska bli frisk. Den väntan är jobbig minsann.

När det gäller jobb, ja, där väntar jag med... Inte jättemånga att söka just nu mer än de jag sökt, så där får vi se med. 

När det gäller mitt knä behöver jag inte vänta så länge, fick en tid väldigt fort hos ortopeden, ska dit i morgon bitti. Nerverna börjar göra sig påminda ska jag säga. Pratade med dom i morse om läget, och sköterskan jag pratade med tyckte inte det var något snack om saken, jag skulle in för koll. Får se vad dom vill göra nu då, på sköterskan lät det mest som att operation var nästa alternativ, men får se vad läkaren säger imorgon om saken. Det blev inte samma läkare som jag haft innan, men det ska väl inte göra något, de har ju hela min knähistoria där ändå. Som tur var blev det inte så lång väntan på detta, eller ja, för mig känns den lång ändå, men det är väl för att nerverna spökar.

Att vänta på saker kan vara allt från jobbigt, spännande, frustrerande och förväntansfullt. allt beroende på vad det är man väntar på. Så är det för mig, och säkerligen för de flesta andra därute!!

Det är inte tillräckligt...

Jag måste bara få klaga av mig idag, så nu kräks jag ut det här till er som orkar läsa...

Att bara få en sisådär två timmars sömn varje natt är inte ok. Men just nu svårt att göra något åt. Sedan ett par veckor tillbaka har detta hållit i sig. Orsak; mitt förbannade knä. Eller egentligen ska jag väl säga mina knän, för det är båda som ställer till det. Men mest det vänstra som har värt värst. Vaknar konstant av att jag böjt knäna i sömnen när jag äntligen lyckats somna. Dagtid värker de med, mer eller mindre, aldrig inte alls. Skulle vara skönt om det kunde ta och ge sig nån gång!! Skulle verkligen behöva få sova om nätterna...

Det började samtidigt som jag gick tillbaka till jobbet, det var de inte nöjda med, mina knän, med den förändringen. Att Minerva blev skadad dessutom i strax därefter har ju gjort att jag inte ridit något, vilket också påverkat, knäna mår helt enkelt bra av ridningen. Hoppas verkligen återkollen på hennes ben på fredag visar klar bättring!!

Men men, jag får väl ta tag i detta med värken i morgon, eller ja, det är ju inte mycket att göra åt eftersom inga värktabletter jag fått hittills har haft någon som helst effekt, men det är väl dags att ringa till ortopeden igen. Det skulle jag ju göra om det blev värre sa dom. Orkar inte, har ingen lust... :( Det jag antar kan stå på tur är ytterligare en kortisonspruta om dom nu vill göra något, vilket jag i sig inte är så pigg på, för fy fan rent ut sagt vad ont det gjorde... men det hjälpte ett litet tag i alla fall, så det kan väl vara värt det ändå då.

Jaja, de får väl säga vad de tycker jag ska göra så länge, träningen hos sjukgymnasten ger ju inte mycket till resultat, dessutom har de stängt i tre veckor nu. Som sagt, hittills verkar det ha varit ridningen som räddat läget, men jag tycket att ett litet uppehåll inte ska göra så här stor skillnad.

Vi får väl se. Får väl som sagt ringa och höra vad de säger om det hela i morgon...

Fina Minerva, vi får krya på oss tillsammans, du och jag!!

Grattis Pontus!!

Idag fyller skrutthunden hela 8 år :) Men inte det minsta vuxen i sinnet har han hunnit bli trots det ;) 

Stort Grattis till dig Pontus!!!