Hästnördar på vift Del 2

En fredag för ett par veckor sedan var det dags för oss att åka och titta på första hästen. En fjording (utelämnar namn på häst och ägare av respekt för ägarna i alla delar jag kommer att skriva), och vi hade rätt stora förväntningar på denna häst. Den skulle var väluppfostrad, snäll i alla lägen och trevlig att rida. 

Hur som helst, Gunilla, Julia och jag själv packade in oss i bilen och åkte iväg, en bit utanför Göteborg skulle vi. 

Vi möts av en fjordingkille ensam inne i stallet, lugn för det i och för sig, men så fort han kommer åt oss nafsar han, konstant. Vi fick förklarat för oss hur han var som häst samtidigt som vi gjorde i ordning honom (då var han visserligen mer trevlig att vara med, riktigt gosig), han var det snällaste man kunde ha hand om. Men han gillade inte arbete.Och han hade en hel del tankar som han gärna genomförde. Och han kunde vara stark. Men han gjorde aldrig något, stack inte, bockade inte och så vidare. 

Jag var först ut att testa honom, satt upp utanför stallet, och skulle rida ner till en åker, där hade de precis tagit hösilage så det stod vita bollar överallt. Han tittade sig omkring och var rätt pigg på vägen dit, då förklarade ägaren att han nog kunde vara lite tittig på bollarna. Kände med en gång med att han gick ojämt, hade det inte vart för det så var det en trevlig skritt. Kom fram till åkern och skulle bara rida runt lite i skritt, då börjar hästskrället bocka och var inte ett dugg kontaktbar utan ville helst trava iväg. Och jag kan lova att det fanns inte så mycket broms på denna häst...

Ojoj sa ägaren så här gör han ju aaaldrig... Eh, nähä, men nu gör han. Höll till och med på att skutta på Julia och Gunilla. Vi fick istället gå till en paddock lite längre bort. Där lugnade han väl sig, fortsatte skritta, och försökte mjuka upp lite i sidorna, men nej, det fanns inget register över huvud taget att arbeta med. Och man kan väl säga att framåtbjudningen var väck.. Red bara ett par varv, sedan satt de andra upp och testade. Syntes i traven att det fanns hälta. Men det verkade inte som att ägaren såg detta själv. Vi la ner väldigt fort i alla fall och gick tillbaka till stallet. Han släpptes ut (leddes med kedja, trots att han var så snäll, men han kunde dra om kull en...) och vi sa att vi åker hem och funderar.
Att vi inte skulle ha denna häst bestämde vi oss för redan innan vi hann lämna gården. Meddelade ägaren dagen efter att han inte var hästen vi sökte, och hon blev besviken, hon verkade velat att vi tog honom. 

Men så är det allt ska fungera och framför allt, hästen ska vara frisk...

Så vår turne i sommarsverige kom till att fortsätta!

 Fina Minerva i väntan på ny kompis.