Hästnördar på vift Del 3

Då var det dags för ytterligare en koll på häst. 

Denna gången ett sto, en nioårig skäck. Skulle inte vara mycket utbildad, men snäll och enligt ägaren verkade hon som en hyfsat trygg häst. Korsning mellan fullblod och något mer, men vad visste de inte.

Hur som helst, vi åker iväg och inser efter en ganska lång stunds åkande att vi har valt en liten omväg... Efter lite åkandes på småvägar med en lätt åksjuk Julia i baksätet kom vi i alla fall fram. Möttes av en väldigt stökig gård... Men men, så kan det vara hos vissa. Helt ok, bara djuren mår fint. De hade tagit in båda hästarna från betet, då stoet vi skulle kolla på inte fungerar ensam. Ok, det går ju att jobba med, vi har ju lyckats bra med Minerva, varför inte med denna? Inne i stallet träffade vi hästen, som inte det minsta skulle kunna ha fullblod i sig (i alla fall inte i de närmsta leden..), väldigt grov på alla sätt och vis! Och tjock. Men det var en gosig och kontaktsökande häst. Fann sig i allt vi gjorde, myste sig igenom allt pyssel. Härligt!

Men hon var inte direkt väl omhändertagen, "nej tänder har vi aldrig kollat på henne (det märktes kan man säga), nej hon är inte vaccinerad, oj, har hon ett sår på benet?"
Kan säga som så att ägarna var totalt okunniga inom hästområdet. Förstår inte varför sådana människor som inte ens har en vilja att lära sig om häst skaffar sig häst. 

Det blev i alla fall dags för provridning, och med tanke på förra vändan vi tog och att mitt knä börjat balla ur valde jag att inte sitta upp först. Så det gjorde Julia. De fick ta med den andra hästen ut, annars skulle hon inte röra sig ur fläcken sa de. Vi skulle rida i hagen utanför stallet. Men det gick sådär med det. Hästen förstod inte framåt alls. Och vid minsta antydan på att korta tygeln blev det tvärstopp (jaja, man får se det positivt, det fanns i alla fall broms på denna hästen till skillnad från förra). Det blev inte mycket av att gå runt i hagen så det blev en liten sväng på vägen istället. Hästen rörde sig rätt trevligt, utifrån vad man kunde se, dock ömfotad, gick barfota. När vi vände så satt Gunilla upp istället, samma visa med henne. Gubben som gick med den andra hästen klättrade istället upp på den hästen och red barbacka i grimma på vägen hem. Mycket underliga människor man möter när man är ute så här...

Jag kända att det inte ens var en ide att jag satt upp, fanns ingen anledning, så jag lät bli. Väldigt synd på en annars trevlig och fin häst. Vi klappade om hästen och sa att vi ville hem och tänka.

Vi vände hemåt med kluvna tankar. Jättemysig häst som skulle kunna bli jättefin. Med massor av arbete. Hur skulle vi göra nu? Jag och Gunilla fästa oss vid hästen rätt mycket och hade svårt att släppa den. Det kom att ta ett tag innan vi fick den ur tankarna, men det var inte hästen för oss. Så är det bara.

Resan fortsätter istället...

Hallooo!! Blir det någon ny kompis till mig snart eller??