De vackraste hästarna!

Morgonen spenderades i stallet, och idag var kameran med, det var längesedan nu! Så jag tänker låta bilderna tala istället för att skriva så mycket mer än så här!!

AKUT NÖDROP!! Snälla läs!!! Är det någon som kan hjälpa till och rädda ett liv??

Något jag brinner för är katter. Och när de råkar illa ut skriker mitt hjärta. Och det är precis vad det gör nu, för jag fick läsa något fruktansvärt på Skyggisfamiljens blogg, ett gäng katter riskerar att bli skjutna för att de är just skygga, utan att få chansen till ett liv. 

Om det är någon som kan tänka sig att hjälpa en försvarslös katt, snälla kolla in på länken här som går till Skyggisfamiljens inlägg på deras blogg: http://skyggisfamiljen.blogspot.se/2012/09/sos-akut-nodrop-radda-liv-idag.html

Om det är någon därute som kan öppna sitt hem för någon av dessa stackars katter så snälla gör det!! Kontaktinfo finns i länken, och gör det snarast, det är bråttom!!!

För att tillägga: Jag har vart med och socialiserat många förvildade stallkatter och deras ungar, och sett till att de fått nya fina hem, där de trivts bra. Det är inte speciellt svårt, det handlar om att ge dem den tiden de behöver och det är värt det, för underbarare och mer tillgivna katter det har blivit av dessa är svårt att hitta!! de är så tacksamma för att få en andra chans till livet, och det visar de tydligt.

Så snälla, om någon kan hjälpa, gör det!!!

Hade jag haft möjlighet så hade jag själv tagit hem dem, men jag har inte möjlighet till det :'(

Lycklig hästtjej!!

En sisådär fyra timmar var jag i stallet i eftermiddag/kväll. Och det var helt underbart!!

Till och med att mocka var underbart, det är långt över en månad sedan jag gjorde det, och var helt slut efter båda boxarna ;) Har verkligen tappat all kondis och ork efter allt som varit, men nu för tusan, ska jag ha tillbaka min kondition!! När stallet var färdigfixat tog vi in hästarna och pysslade om dem och väntade in Gustaf, det var dags för Descarada att få sig en vaccination. Nu hade ju Minerva hittat på skräp igen då, dock ser det inte allvarligt ut, utan en blodutgutning i en muskel på överarmen på vänster fram efter en smäll, samma ben som senskadan.. Men det är ju två helt skilda saker, och det ska ge sig rätt snart trodde Gustaf, som även gjorde en koll på Minerva bara för detta. Men knölen på förstärkningsbandet tyckte han var väldigt bra, den har blivit så liten!! Summan av detta blev ju nu att Minerva ska röra på sig, trots senan, så lite promenad fick det bli, för att få ner svullnaden. Så efter Gustaf åkt efter att vi pratat en lång stund och även planerat in att vi ska ha en pingispizza-kväll snart, tog vi ut båda hästarna, för första gången tillsammans, på en liten promenad ut i skogen, och en lyckligare häst än Minerva kunde man nog inte hitta idag!! Descarada var glad och nöjd hon med och släpade med mig så gott hon kunde åt alla håll och kanter i skogen ;) 

Det var helt underbart att få göra något med båda hästarna!!! Glada hästar och glada människor, en underbar dag blev det, trots att Minerva hitta på nytt bus :)

Och så kan jag säga att energin jag fick av detta gjorde att jag nu nästan är helt klar med min etikuppgift, inte alls mycket kvar, ska sammanfatta lite och lägga till någon mer källa, sedan är det bara att skicka in den! Grymt nöjd!!!

Jag borde inte...

Nä, här borde jag inte vara och skriva!! Inte nu i alla fall, för jag har inte ens börjat med etikuppsatsen än. försvarar mig med att jag har gjort lite andra nyttiga saker ;) Typ tvättat, diskat, handlat, men bara för att undvika att sätta mig och skriva ;) Har rotat fram referensmaterial med, men tycker inte att jag blir något klokare av det... Fy sjutton vilken tråkig uppgift!!! Men måste väl... så jag gör väl ett försök då... hoppas det går bättre nu... jaja... jag ska..... gräver väl ner mig i etikträsket då... bye.

En Award!!!

 Jag har fått en blogaward!! Blir såå glad när en sådan dyker upp, det värmer ska jag säga!! 

De vi fått den av är Skyggisfamiljen 
Tack snälla, snälla ni!!!

Med denna award kommer ett viktigt beslut, man ska välja några som ska få den vidare.
Jag väljer att ge den till två bloggare som kämpar för katterna, de hemlösa katterna, de som behöver all den stöttning de kan få i allt det innebär med detta.

Den ena är Södertälje Katthem, som trots en hel del motgångar i form av att deras katthem inte får vara kvar i de byggnader de håller till i nu, kämpar på och har nu ett nytt hem på gång!! Och att de dag ut och dag in kämpar för katterna och att det ska må så bra som möjligt och få egna hem!

Den andra som får den är faktiskt Skyggisfamiljen själva. Matte kämpar för de hemlösa skygga katterna, att de ska få en trygg tillvaro och har själv 6 katter som kommit från en bakgrund som hemlösa. Och hon är engagerad för att så många katter som möjligt ska få en bra framtid!!

Leeedig i morgon!!

Eller tja, det är väl fel uttryckt, jag har inget schemalagt, inte på fredag heller. Men en examinationsuppgift ska skrivas dessa två dagarna, så jag kan väl egentligen inte påstå att jag är ledig, det lär väl ta större delen av dagarna... Uppgiften ska vara klar senast söndag och mailas in, men jag vill inte sitta hela helgen med detta, utan jag vill vara klar på fredag. 

I morgon blir det som sagt plugg (börjar redan känna mig tjatig om det ;) ), men under eftermiddag och mot kvällen ska det allt bli stallet, och det ska bli underbart!!! Ser fram emot morgondagen som en tok :) 

Det går framåt med Descarada nu, hon är skrittad en hel del uppsuttet nu, och även trav lite grand!! Det är Julia som fått äran att ta första ridningen, och det går kanon!! Minerva tycker inte att allt är särskilt kul att bara få titta på, men i sinom tid kommer det bli dags även för henne, framåt våren kan det nog bli dags, om allt går som det ska, och än så länge ser allt bra ut :)

Hur som helst, jag är hur sugen som helst på att komma upp på hästryggen, det var längesedan nu, och snart måste det vara dags!!

Riiiidaaaa!!!

Det gick ju bra ;)

Orkade inte ens starta datorn i går kväll, utan det var bara ner med näsan i böckerna och råplugga ;) Men jag kom en bra bit på vägen, det blir lite till ikväll, sedan tar jag pluggledigt tills i morgon, sedan är det dags för att skriva en examinationsuppgift som ska in i slutat av veckan...

Idag har jag vart på praktik, och idag var det väldigt roligt!! Är på en vårdcentral i Göteborg. Förra veckan var jag inte ett dugg imponerad av praktiken, till och med besviken. Personalen var jättetrevlig, men det jag var med på var inte mycket. Det  var så gott som samma hela dagen, och väldigt få av dessa grejer. Det var ju inte handledarens fel på något sätt, utan att det helt enkelt var väldigt få patienter som kom. Idag var det bra mycket bättre, många patienter, med väldigt olika saker som skulle behandlas. Det var roligt att vara med! Och jag fick även hjälpa till lite vid analysering av blodprover, och göra lite sånt själv. Låter kanske inte så mycket, men det var kul ändå! Allra helst skulle jag vilja börja testa att sticka själv, men eftersom vi inte har blivit utbildade i skolan om detta ännu så får vi inte göra sådant. Men enkla saker under uppsikt, som t ex enkla analyser som görs av en maskin och ändå under uppsikt av handledaren är ok. Vet att jag nästa vecka ska få följa en diabetessjuksköterska, och det ska bli spännande!! Ser fram emot nästa vecka!!

Nä, nu är det dags att parkera näsan i böckerna igen, tjing!!

Till stallet ska jag minsann i veckan :)

Alltså... så här är det va... en allmän ursäkt utfärdas härmed

Jag har ikväll blivit varse om hur mitt liv kommer att se ut de närmsta tre åren. Jag hade väl mina aningar, men ville inte riktigt fatta det innan ;) 

Med allt plugg sjuksköterskeutbildningen innebär så kommer jag vara overkligt osocial de kommande tre åren, jag vet inte hur jag ska lyckas med annat. 

Och jag vill här och nu be om ursäkt för de tre kommande åren av frånvaro i sociala sammanhang, och härmed även hälsa att vi syns om tre år då, sommaren 2015 närmare bestämt, om allt går som det ska (och det ska det göra!!). 

Men jag ska försöka ge lite livsyttringar här på bloggen, förhoppningsvis varje dag, så helt väck kommer jag inte att vara :)

Så snälla, glöm inte av mig, jag finns här, något begravd under olika typer av studentlitteratur, men högst levande, men något frånvarande, men jag kommer att komma tillbaka ;) 

Detta är alltså livet som universitetsstudent ;)

Full dag!

En helt fullspäckad dag vart det idag. Helg känns det då inte som!

Gick upp 7.10 för frukost och plugg. Vid halv elva drog jag iväg till jobbet, hemma igen vid halv tre. Diskade lite, duschen, sedan lite plugg till. Vid halv fem kom mamma och pappa och hämtade oss, och det bar iväg till min kusin Mikael, som fyller 35 idag. Ett väldans trevligt kalas vart det allt och nu har vi precis kommit hem igen, och min tanke var att fortsätta plugga. Men nu känner jag att det står mellan två, eller ja, egentligen tre val. Fortsätta plugga, eller gå och lägga mig, eller leta lite information och sedan gå och lägga mig. Jag tror det lutar lite åt det sista alternativet faktiskt. Jo, så får det nog bli, för en nästan lika fullspäckad dag väntar i morgon!!

Grattis kära kusin Mikael (står upp, i svart tröja och jeans)!!

Har syndat idag. Big time

Idag blev det en tripp till Ullared :) 

Och ja, jag fick med mig en hel del hem ;) Och som alla andra gånger jag vart där så försvarar jag ävven denna gång att jag faktiskt behövde alla grejer jag köpte ;) Fast allt var inte mitt, en del var till hästarna, från början var det meningen att Gunilla skulle med, men fick förhinder, så jag köpte grejerna åt henne. Lite täcken och annat, jättefina blev dom i sina nya kläder :)

Jag själv fick med mig lite av det vanliga, kläder, sånt där som går åt som fryspåsar, kattleksaker, kattsand, lite grejer som behövs när jag pluggar och lite inredning. Det sistnämnda är väl inte nödvändigt, men ack så kul ;) Har letat sedan vi blev färdiga med renoveringen av sovrummet efter tavellister, men inte vart nöjd, tyckt att alla vart för dyra. Men idag slog jag till, billigt och bra!! Och tre tavlor med, jag har många gånger suktat efter de fina, billiga oljetavlorna där, och idag fick alltså tre stycken följa med mig hem! Och en ram med, för jag fick ett otroligt fint kort av farmor när jag fyllde år, och det blev en kanonfin tavla av detta! Passade perfekt i sovrummet :) För tavellisterna är redan på plats, och två av tre oljetavlor står på sitt ställe, liksom vykortstavlan! Det tredje tavlan har jag visserligen bestämt mig för var den ska vara, men Christian var inte riktigt lika övertygad om detta, så jag får väl låta det gå ett litet tag, så får vi se vart det hamnar ;)

I butikerna på utsidan hittade jag mig ett par skor, också de billiga, och kanonfina! Jag har numera ett par lite snyggare skor, inte bara sådana som liknar gymnastikskor! Till och med lite klack på dessa, ojoj, så jag utmanar ödet, det lär ta ett tag innan jag lär mig gå med dessa, stor risk för stukade fötter var det här!!

Nu har jag landat i soffan, skulle egentligen plugga, men jag orkar inte. Ska ta och kolla på en av informationsfilmerna som ligger ute på skolans hemsida, som tillhör en föreläsning, det känns lite lagom ;)

Tjing på er!!

Tre tjejer som blev väldigt nöjda med storpacket leksaksmöss jag köpte till dem :)

Idag har det inte gått nåt vidare.

Jag var lika tom i bollen idag som igår!! 

Första föreläsningen var rätt ok, den andra var väl sådär. Hur jag än vände och vred på det fick jag inte ut nåt av den... Och ska jag vara ärlig så fastnade inte särskilt mycket av något idag. Har försökt plugga nu i em och kväll, men det går inte idag, får inte ihop ett ord. Varför?? Jag skulle verkligen behöva få gjort en hel del! Men det är väl så ibland, ibland går det inte ihop sig. Jag ska ta nya tag i morgon. 

Men först ska jag verkligen rensa hjärnan, börjar dagen med att släppa ut hästarna, och sedan pyser jag till Ullared :) Skoj, skoj!! Och när jag kommer hem, då ska det pluggas. Ska ju jobba i helgen, bra visserligen, men alla timmar denna helg hade behövts till plugg.. Måste nog ha lite bättre koll på hur plugget ligger innan jag tar på mig jobb, hur mycket jag än behöver pengarna och faktiskt tycker att det ska bli kul, så måste skolan få ha tiden den behöver, annars kommer tre år bli många fler... så är det bara. Får hoppas på att jag får ihop allt tills seminariet, nu är det allvar av det hela, och remmarna stramas åt nu efter en snäll igångsättning (tycker det vart bra åtdraget redan i starten minsann!) sa läraren senast idåg, hej och hå... Jaja, allt ska väl gå!!

Nu är det sådär tomt igen

Skallen är totalt tömd, och jag antar att detta fenomen kommer att inträffa många gånger under utbildningen ;) 

Vi hade en föreläsning om genusperspektiv idag, och även om föreläsaren var bra att lyssna på så är ämnet i mina öron nåt av det tråkigaste... Ingår i samma kurs som etik och moral och ja, det är inte det som tilltalar mig mest. Eller ja, klart att man ska arbeta efter etiken och moralen, så som man ska göra i vanliga livet, men ämnet är overkligt tråkigt att plugga... Var som sagt helt tömd i skallen efter föreläsningen idag, och känner fortfarande att det är tomt... I stallet idag slog vi till på en redig slappedag, för ingen av oss orkade slå till med något stordåd idag. 

I morgon fortsätter föreläsningarna, hoppas på att det blir lättare att följa med på dem i morgon. Och hoppas på att huvudet återhämtar med ;)

Tidig kväll idag kan jag lova, sömnen behövs!!

Oväntad stallkväll

Kom hem för en liten stund sedan efter att ha vart i stallet. Inte något jag räknat med ikväll, men Minerva som uppenbarligen gillar att få oss nervösa kunde inte tugga och svälja sitt hö... Hon fick in det en bit i munnen men utan att kunna tugga, och sedan kom det ut igen. Lite hängig och något varm. 

Vi började titta i munnen på henne, så gott det gick. Gick sådär. Därefter stoppade jag in handen i truten på henne och försökte få tag på hennes tunga, vilket också gick sådär, men efter lite brottandes med den så började det ramla ut bös ur munnen på henne, det verkar som att det packat sig under hennes tunga! Väldigt skumt. Men vi verkade ha fått bort allt, för efter en liten stund så piggnade hon till och började äta! Så underbart skönt! Jag och Gunilla stod kvar en stund och pratade efter det, plus att Gustaf ringde (som vi sms'at några gånger under hela proceduren ;) ) och vi pratade med honom en stund med om allt mellan himmel och jord. Minerva återgick till  sitt vanliga jag, och det kändes helt ok att natta hästarna och vända hem igen. Men alltså, varför ska de behöva skrämma en så här?? Suck... Jaja, så länge det går bra så får det väl vara så!! 

Vackraste hästen!!

??

Kort och gott, jag känner mig som ett frågetecken idag. 

Varför?? Tja... vet i sjutton, kan väl vara att jag åkte hemifrån kl 06 i morse efter en natt med taskig sömn, och har spenderat dagen med att lyssna på föreläsning och haft workshop (typ ett seminarie) och kom hem vid tjugo över fem i eftermiddags. Innan jag hann varva ner fick disken sig en omgång och nu har jag hamnat i soffan och äter kvällsmat. Jag är trött och seg, och känner mig helt nollad i huvudet. Måste fixa lite pluggisgrejer innan jag kan koppla av helt, men det blir nog inget avancerat, inte mycket går in just nu, liite för trött för det ;) 

Men jag är ändå hur laddad som helst för morgondagen, jag ska ju ut på min första praktik!!! Visserligen bara en dag i veckan i fem veckor framöver, men det ska bli urkul! Har hamnat på en vårdcentral i Göteborg, där dom även har en dagkirurg, och på den ska jag få vara på i alla fall en av dagarna :) Spännande!! 

Mys i stallet

Idag blev det en tur till stallet, underbart skönt att vara där igen! Borstade lite på Minerva, och sedan fick båda hästarna gå ut till volten, Julia skrittade Descarada en stund, det går verkligen framåt för henne nu!! Jättekul att se :) Vi passade på att ta en fika efter vi var klara, mys!

Att bara så skönt att komma till stallet, avkopplande och rogivande för själen!! Längtar tills jag kan börja rida igen :)

I våras, innan skador och bös, men vid denna tiden nästa år, då ska vi nog vara där igen!!

Ett år äldre igen.

Tycker det var alldeles nyss jag fyllde 30, och nu är jag helst plötsligt 31. Här går det undan minsann!! 

Det har minst sagt var ett år fullt av händelser, jag bestämde ju mig ungefär samtidigt som min 30-årskris att jag ville bli sjuksköterska. Och för att nå dit, behövde jag läsa upp  betygen. Så i oktober tog jag tjänstledigt från mitt jobb började på Viskadalens Folkhögskola. Det var väl inte det roligaste jag gjort i mitt liv, i alla fall när det gäller ämnena... men ändå var det otroligt kul, härliga människor och mysig anda och jag ville inte att det skulle vara slut i juni. Tillbaka till jobbet, men inte några entusiastiska känslor för det. Under hela året har ju knäproblemen förföljt mig, och en massa jobbiga besök på sjukhuset för det, med bland annat kortisonsprutor. Det var detta som gjorde att jag blev sjukskriven från mitt jobb i juli. Förhoppningarna över att komma in på sjuksköterskelinjen grusades när jag fick reda på att jag var reserv på alla utbildningar jag sökt. Och sedan lyckan över att faktiskt ändå ha kommit in efter andra urvalet, och skulle få börja på sjuksköterskelinjen i Göteborg!! Dock orosmålnet, mitt knä, som störde starten av plugget, då det blev operation av det samma dag som utbildningen började. Och att det inte gav något resultat, det var ju mest surt av det hela. Men kom igång efter det i alla fall! Men redan på fredagen blev det ju annat, magsjuka trodde jag då, men på lördagen in till akuten och blev det konstaterat blindtarmsinflammation och söndag kväll operation för att ta bort blindtarmen. Sedan några dagar hemma, och något dimmig var jag tillbaka i skolan på fredagen. Och nu börjar det rulla på. Det känns som att vart en hel del motgångar och prövningar, framför allt den senaste tiden, men nu tänker jag vända blicken framåt, nu är jag ett år äldre, ett år av erfarenhet, jag tar med mig detta i ryggsäcken och tar nya tag!! Jag kommer att fortsätta fundera på vad som hänt, det har jag inte smält än, men det går lättare och lättare, och jag är fast beslutsam om att allt ska gå som jag vill!!

Bra känsla!!

Jag har för första gången sedan blindtarmsoperationen varit glad och positiv hela dagen! Det har vart trassligt med ork och motivation, men nu är den nog på väg tillbaka!! 

Allt flyter på nu i skolan känns det som, hittills går det bra, och har fått bra omdömen på det jag hunnit göra. Trots att jag fick ta bussen 06.10 i morse för att hinna till min föreläsning/redovisning som började kl åtta, så har humöret hållit i sig, och orken vart ok. Fick ett ryck när jag kom hem i eftermiddags vid 16, och pustade alla fönster och tvättade mattor, och utöver det skurade jag rent spisen, diskade och lagade mat. Man kan ju undra vad som hände där?? Men nu är jag trött kan jag lova ;) 

Men nu är lite gjort inför morgondagen i alla fall, bara lite städning kvar, och 2 äppelpajer ska bakas. Fyller ju år i morgon och släkten kommer förbi en stund. Blir rätt oavancerat, sparar in på den energin jag har hittat noga nu, men lite blir det allt, det är mysigt!

Men i alla fall, dagen har bjudit på en bra känsla, så nu känns det som att jag är laddad inför framtiden!!

Usch vilken taskig matte jag vart idag...

Det är väl vad katterna tyckt i alla fall. 

Men jag tyckte det var allt för fint väder för att sötnäsorna skulle sitta inne hela dagen, så jag stoppade in dem i transportburen och släpade ut dem, hade tagit fram skottkärran så jag kunde köra ut dem på den, hur praktiskt som helst! (jag får ju inte lyfta allt för tungt än, och jag känner att det gör rätt ont i magen när jag gör det än, och alla tre katterna i buren blir stort, tungt och otympligt) 

Så de fick sig en stund i uteburen, och man skulle ju kunna tycka att det borde vart uppskattat! Men det var väl lite tveksamt med det ;) 

Jag var ute och pysslade hela tiden, grejade med blommor, städade trappan och röjde upp lite på uteplatsen, så nu ser det rätt bra och städat ut där igen, inga vissna krukväxter nu inte! I nån timme höll jag på, och under hela tiden hade katterna åsikter om hela grejen, de tyckte nog det var något för kallt, stackarna! 

Men det var strålande sol och vindstilla i deras hörna så de borde inte klaga så mycket ;) Det var som vanligt Sunny som hade mest att säga hela tiden. 

Och det var tre nöjda katter jag mötte och körde in på skottkärran igen, haha! Men ut tycker jag att de ska även om det börjar bli något kallt, man får passa på de sista dagarna det är fint väder!! Men det verkade inte katterna tycka idag, det tyckte nog att jag var en taskig matte idag ;)

Här, när det var varmare ute var det lite mer uppskattat att vara ute ;)

Ytterligare ett steg är avklarat!!

Idag har jag inte haft några schemalagda lektionen så jag har hemifrån pluggat idag, och jag slog till och gjorde en webbtenta, denna om basal omvårdnad. Och visst gick det bra, godkänd på den!  (den förra som jag gjorde i helgen var om förhållningssätt, alltså regler och lagar... godkänd på den med, gött!)

Och omdömet som jag fick på gårdagens seminarium var över förväntan måste jag säga! Man växer verkligen när det är positiva besked man får!! Speciellt när man inte tror ett dugg på att det gick alls bra som jag trodde om gårdagen. 

Nu har jag även fått pratat med ansvarige på praktikplatsen jag ska vara på, och dagar är bestämda som jag ska vara där, hur kul som helst!! Det är detta jag vill, och mitt mål att nå, att sitta och skriva massa grejer är inte jag alls, praktiskt arbete ska det vara!! Hur som helst, första dagen är i nästa vecka, på tisdag, och det ska bli jättespännande!! Jag ska vara på en vårdcentral, som även har ett läkarhus, så även kirurgi finns där. Nu är det lite väl lite praktik kan jag tycka, bara en dag i veckan under fem veckor denna terminen. Men det kommer ju mer framåt i skolgången, längtar!!

Spökar det eller??

Kan meddela att dagen har väl fungerat bra, seminariet vi hade rullade väl på och det var inte bara jag som var förvirrad, och det kändes skönt konstigt nog ;) Hur det gick? Ja, det vet i sjutton, blev väl säkert godkänd, hoppas jag. Jaja, får se hur det går.

Hur som helst, skumma saker händer här i kväll. Teven la av för en stund sedan, bara sådär. Men nu fungerar den igen. Och hemtelefonen, ja, den verkar ha börjat leva sitt eget liv. Satt och pratade med Gunilla i mobilen när det ringde här hemma, och eftersom ingen annan gick och svarade så gick jag efter telefonen och skulle bara svara och säga att jag ringer upp. Men nä, det var lönlöst, det var ingen i andra änden. Och inget nummer på displayen? Konstigt. Men på den andra telefonen fanns det och jaja, jag ringer upp de som ringde alldeles strax. Och det gjorde jag. Men de hade inte ringt? Mer konstigt. Detta har hänt innan, att vi sett på telefonen att någon som vi känner ringt, och jag ringer upp, men nej, de har inte ringt... Man börjar ju undra lite smått om det spökar här eller nåt. I alla fall i allt det elektroniska, min dator lever med sitt egna liv och även mobilen. 

Nä, nu ska jag fundera på nåt annat än elektroniska spöken, ska ta mig en vända här på nätet, helt utan krav från omvärlden, för att ladda upp och ta nya tag i morgon med en webbtenta, inläsning inför redovisning på fredag och förbereda mig inför workshop vi ska ha på måndag. Ska nog få detta att gå ihop.

Beata verkar ha sett ett spöke i alla fall ;)

Ja, jag har bestämt mig. Fast hjärnan verkar inte fatta det.

Jag tänker inte ge upp. 

Jag vill bli sjuksköterska, och jag ska bli det. Men det är motigt redan nu, inte konstigt med den här starten jag haft. Försöker hitta motivationen igen, den är på villovägar. Men jag ska fixa detta, inte en chans att det blir något annat än så. Mitt närmsta hinder är ett seminarium i morgon, med massor som ska läsas tills dess och reflektioner ska skrivas, och jag har inte kommit till hälften, det är rätt tung läsning. Och jag fattar inte riktigt vad och hur jag ska reflektera över texten. Men jag vet att jag inte är ensam om detta, det var en lättare förvirring hos de flesta jag pratade med idag. Var ju på skolan idag, var där i fredags med, och det var rätt kämpigt. Lite lättare idag. Det ska nog reda sig detta, bara att kämpa på. Men nu behövde jag en paus i läsandet, det började bli snurrigt. 

Jag var förbi vårdcentralen idag, en sjuksköterska tog bort allt bandageringsmaterial, både från knät och magen. Stygnen togs på knät med. Nu sitter det bara några små stripes på magen, på knät några mindre plåster som ska få sitta några dagar till. Oerhört lättnande ska jag säga. Kände mig mycket bättre till mods så fort det var borta. Att jag inte kunde låta bli att kolla så mycket jag kunde komma åt att göra tyckte sköterskan var lite kul ;) Men det är intressant, och får jag vara med i processen så gillar jag för det mesta läget, det var värre under operationen, när jag inte var med överhuvudtaget, och jag ska erkänna att jag inte fattat än vad som hänt. mycket bara för att jag inte fick vara medveten om vad som hände. Och det är jobbigt. Gissar på att det tar ett tag innan allt lagt sig och jag börjar fungera som normalt igen. Visst, allt kunde vart mycket värre, det kunde vart något allvarligare och det är jag tacksam för att det inte var. Men ändå, det är svårt att fatta läget ändå.

Don't ever give up

Vart tog den vägen??

Helgen försvann ju utan att jag knappt hann märka av den. Antagligen för att jag fortfarande går som i en dimma. Idag är det en vecka sedan operationen, och ungefär nu, vid denna tiden kom jag tillbaka till rummet på kirurgakuten efter att ha legat flera timmar på uppvaket efter operationen. 

Dagen som varit har inte vart så vansinnigt trevlig, ont idag, och olustig känsla. Vill ha bort stygnen på knät och lapparna på magen, ska se om inte det ska kunna bli av i morgon. Det känns som att de hindrar, att de på något vis sätter spärrar i huvudet på mig.
Har annars idag fått gjort en webbtenta, en avklarad nu då och en kvar. Var och hälsade på i stallet en stund, det var mysigt men rätt ansträngande även fast jag inte gjorde något. 

I morgon är det nya tag som gäller, det bär av till skolan, hoppas det funkar bra. Det känns motigt. Men det ska väl gå. Hoppas jag. Hörs i morgon.

Stackars Doddo har lite oflyt...

Det verkar som att det inte bara är jag som är otursförföljd i denna familjen, utan även Doddo verkar få sin beskärda del just nu. 

Igår när hon skulle upp på hatthyllan missbedömde hon läget lite, och lyckades med att dra med sig allt på hyllan ner i golvet. Det är högt för en liten katt att ramla... Men allt gick väl, det verkade som hon var i den stora korgen när allt rasade ner och därav en del stötdämpning med filtarna som ligger däri. Hon fick sig en ordentlig koll efter det, och uppsikt en bra stund efter, men inte ett tecken på att något skulle vara fel. Skönt. 

Ja, så har vi dagens grejer. I eftermiddags när jag skulle stänga dörren till vardagsrummet så kommer hon farandes i en väldig fart och tror väl att hon ska hinna in i rummet innan dörren stängs, och eftersom det går så fort så hinner jag inte reagera förrän Doddo krockat med kanten på dörren med huvudet före. Resultatet av detta en blodig tand och en sur Doddo. Efter att ha kollat henne ordentligt igen, fann jag inget mer än att tandköttet fått sig en törn, tanden såg fin och frisk ut. 

Sedan nu ikväll, en gång till. Denna gången var det Beata (som är vansinnigt duktig på att öppna och stänga dörrar med bra fart) som skickade dörren i huvudet på Doris. Beata ville helt enkelt in bakom dörren, och putte iväg den ordentligt, naturligt vis rakt på Doddo som alldeles lägligt gick förbi, och ja, träffade hanne i huvudet med dörren... denna gången var ju inte trycket särskilt högt från dörren och Doddo tittade sig mest omkring och såg förnärmad ut. 

Stackarn, inte lätt att vara Doris ibland! Men nu är det så att Doddo är lite lagom klumpig och klantig, så liknande grejer händer henne jämt. Lilltösen!!

Minerva och Descarada

Jag skulle ju berätta om hur det går för de båda skrev jag ju i tisdags när jag kommit hem från sjukhuset, så det tar jag och gör nu!

I torsdags förra veckan var det dags för ny veterinärkoll av Minervas skada, den på djupa böjsenans förstärkningsband på höger fram. Hon har ju vart skodd med en tre cm hög klack för att avlasta detta och nu var det dags att kolla om det var läge att börja sänka den. Och så skulle Descarada veterinärbesiktas, få Gunilla vill köpa loss henne, hon är ju på foder nu. 

Hur som helst, Gustaf dök upp framåt 18-tiden, och först ut för koll var Minerva. Palpering av benet först och sedan skritt och trav på asfalt, för hältkoll. Och resultatet blev att det är sååå mycket bättre!!! Ingen direkt hälta att tala om, att hon är låghalt på grund av sin klack är ju inte konstigt, så det kunde vi ju se lätt på. Så detta betydde att klacken får börja sänkas nu!! Dock är det lång tid kvar innan vi kan börja sätta igång henne, klacken sänks successivt, och vi räknar med framåt mars nästa år kan det vara klart, om allt går bra under tiden. Men det får vi tro att det ska göra!!

Descarada stod på tur och en grundlig besiktning blev det av henne, och det fanns inget som kunde störa för framtida köp!! Frisk och vid väldigt god vigör för att vara 10 år, en riktig toppenhäst har vi fått tag på!!!

En riktigt bra kväll blev det i torsdag förra veckan, gladare kunde vi nog inte kunnat bli!!
Så vi passade på att fira med pizza, jag, Gunilla, Björn, Niclas, Richard och Gustaf!! Gustaf hade dessutom med sig smarrig Ben & Jerry glass som vi festade på till efterrätt :) (tror vi har världens bästa veterinär :) ) Det blev en rätt sen kväll med massa kul snack och trevligt umgänge innan det var dags att vända hemåt vid tiosnåret.

Nu kan jag berätta med att Minervas klack är sänkt för första gången, och allt ser ut att gå fint!! Det blir ju lite större belastning på förstärkningsbandet när detta görs, så det är ändå lite nervöst. Men det ser som sagt riktigt bra ut!!

Nu längtar jag efter hästarna, har inte träffat dem sedan den torsdagen de veterinärkollades, så det blir nog allt en liten hälsa-på-tur dit i helgen!!

Finaste hästarna!!

Trögt

Ja, jag kan inte säga annat än att det går trögt. Visst, jag vet att det inte gått så många dagar än, men jag vill bli av med det som gör ont, och jag vill kunna röra mig obehindrat. Och göra det jag vill. Men just nu är jag inte där än, utan snällt får vänta på att göra som jag vill. Jaja, två veckor är inte mycket utan att få anstränga sig lite mer, det finns de som har det mycket värre än så. På dessa två veckor får jag inte anstränga magmusklerna något nämnvärt, utan successivt trappa upp till normal nivå av träning. Längtar dessutom till stygnen ska väck på knät, nån gång nästa vecka ska det bli, tar väl plåsterlapparna och stripsen på de tre såren på magen då med. Men nu kliar de med, inte bara knät... jaja, jag får ge mig till tåls, kunde ju som sagt vart så mycket värre.

Idag har jag annars jobbat på att övertyga mig själv om att jag ska igång med plugget, och hitta motivation till det, plus allt annat. Det går sådär med det, men det är lite bättre än igår. Det ska väl ge sig det med. Men just nu känns det som sagt väldigt tröööögt....

Helloooo..

Manglad...

Jaja, jag tänker fortsätta mala på hur det går med allt vad det innebär om hur man mår efter operation... Men jag måste ha ur mig detta, så den som orkar hänga med i detta är jag tacksam för!

Dagen har inte vart särskilt trevlig, hemma är ju bäst, men jag är genomrutten, yr, har ont, är seg och allmänt nere. Har försökt gå och rört på mig efter bästa förmåga, och det har vart lite läskigt. Känns som jag är körd genom en mangel med taggar på. Det var en trygghet på sjukhuset trots allt, där var man aldrig ensam, och där kontrollerades värken på ett bra sätt. Hemma är det lite annorlunda, Christian jobbar ju på dagarna, och mamma som vart ledig på dagen idag och har vart här under dagen kan ju inte ta ledigt bara för detta och vara här när Christian inte är hemma. Men hemma är bäst, och det är skönt att vara i sitt hem med egna rutiner.

Jag har dessutom hamnat i tvivlarens land, jag vet inte nåt, jag har hamnat i ett läge där jag undrar om jag ens vill fortsätta läsa. Motivationen är helt borta. Motivationen till det mesta är väck just nu, men jag antar att det kommer igen när jag själv kommit igen rent fysiskt. Just nu känns allt motigt, jag går på rutin, och ser verkligen inte utanför boxen. Jag är så tacksam för familj, vänner och djuren, utan dem skulle jag helst vilja gräva ner mig tror jag. Men de lyfter mig, min vardag och mitt humör. 

Mina egna spekulationer går till att jag inte riktigt hunnit med att fatta allt som hänt inom en såhär kort period. Två operationen inom en och samma vecka, varav en akut med fyra dagar på sjukhus, plus ett helt nytt liv med universitetsplugg, och stressen över vad jag missar medans jag är borta nu efter denna sista vända på sjukan. Finns inte en chans att jag tar mig in till skolan denna veckan, men yrsel och värk, kommer inte att orka det. Har satt mig ikväll och skrivit ihop en liten kort text som behövde vara inne i morgon, skönt när det är gjort.

Det är väl nu allt detta börjar komma ikapp mig.

Jag får inte riktigt ihop det med meningar och formuleringar känns det som så jag avslutar så här för ikväll. Och morgon är jag tillbaka, förhoppningsvis med lite positivare inställning, god natt!

Fyra dygn på sjukhus och ny operation :(

Då var jag tillbaka igen. Och lite har hänt kan man säga. I torsdags var det veterinärkoll på hästarna, det var positivt, och vi hade en trevlig kväll med pizza och glass. Men detta tar jag i ett annat inlägg.

Hur som helst, i fredags i skolan fick jag så vansinnigt ont i magen, och trodde att magsjuka var på gång. Hemresan med buss var inte trevlig, den längsta jag var med om. Väl hemma blev jag liggandes i soffan, mådde skräp, kräktes en gång, men hade framförallt ont. Illamåendet lättade under natten, men ont i magen som bara den. Och det onda som först satt som en rem rakt över magen i navelhöjd förflyttade sig sakta till högersidan. 

På lördag morgon hade jag så ont att jag inte visste vad, men enveten som jag är tvingade jag i mig en skorpa och ett glas nyponsoppa. Bättre blev det ju inte av det. När jag inte kunde få på mig strumporna själv ringde jag sjukvårdsupplysningen och blev beordrad in till akuten omgående. Så fick det bli, Christian skjutsade in mig, han behövde inte vänta sa jag, jag var övertygad om att jag skulle vara hemma till kvällen. Men nej, så blev det inte.

Efter flera timmar på akuten med undersökningar, nålsättningar, dropp och smärtstillande hamnade jag på Kava, Kirurg-akuta vårdavdelningen. Framåt kvällen var det konstaterat att det var blindtarmsinflammation. Men det verkade ganska lugnt på proverna, så det avvaktades, den kan läka av sig själv. Nya prover vid midnatt och de visade att det fortfarande inte var jättefarligt, infektionsvärdena hade stigit, men väldigt lite, så det var nog lugnt nu. Efter en natt med många koller och en hel del smärtstillande tog de nya prover och nu var det istället bestämt att det skulle bli operation, inflammationen fanns där, men verkade ganska lugnt, så det var inte så bråttom. Pappa, farmor och Christian var inne och hälsade på, väldigt skönt. Sedan på em var det dags, de gjorde en titthålsoperation och plockade ut blindtarmen som inte var lite inflammerad, utan väldigt mycket.

På uppvaket mådde jag uselt, mådde illa, var arg, yrade och så vidare. Det tog tid innan jag var tillbaka till Kava. Väl tillbaka sent på kvällen ringde jag Christian, kommer inte ihåg vad jag sagt, och enligt honom hade jag bara svamlat. 

Under natten till måndag var det mycket smärtstillande, annars började det kännas bättre. Under måndagen fick jag vara kvar, mamma och farmor kom och hälsade på.  Jag kunde inte äta, därav fortsatt vistelse där. Hela avdelningen flyttade dock så jag hämnade på nytt ställe ändå natten till idag. Och inatt fick jag sova. Ganska lugnt med smärtan och det var hyggligt lugnt på rummet. Väldigt skönt. De andra nätterna har det var en annan tant i rummet som var minst sagt otrevlig och rotade i sina väskor nätterna igenom. 

Men nu är jag i alla fall hemma, Jag har ont som attan, och yr som bara den. Armarna är som blåa sönderstuckna nåldynor, såsom magen, där morfinsprutorna sattes. Och de tre hålen efter operationen finns ju där med. Jag känns uppblåst som en ballong, och mår ungefär som om jag hade blivit körd genom en mangel med taggar på. 

I allt detta har knät hållit sig rätt bra ändå, skönt det. Men jag hade aldrig trott att det skulle bli två operationer på samma vecka. Jag har inte gjort något sånt här innan, så att det blev så här känns lite konstigt faktiskt. Men men, nu blev det så här, inte mycket annat än att gilla läget.

Hoppas ni andra där ute haft en bättre helg än vad jag haft, för detta önskar jag inte någon!!