Fyra dygn på sjukhus och ny operation :(

Då var jag tillbaka igen. Och lite har hänt kan man säga. I torsdags var det veterinärkoll på hästarna, det var positivt, och vi hade en trevlig kväll med pizza och glass. Men detta tar jag i ett annat inlägg.

Hur som helst, i fredags i skolan fick jag så vansinnigt ont i magen, och trodde att magsjuka var på gång. Hemresan med buss var inte trevlig, den längsta jag var med om. Väl hemma blev jag liggandes i soffan, mådde skräp, kräktes en gång, men hade framförallt ont. Illamåendet lättade under natten, men ont i magen som bara den. Och det onda som först satt som en rem rakt över magen i navelhöjd förflyttade sig sakta till högersidan. 

På lördag morgon hade jag så ont att jag inte visste vad, men enveten som jag är tvingade jag i mig en skorpa och ett glas nyponsoppa. Bättre blev det ju inte av det. När jag inte kunde få på mig strumporna själv ringde jag sjukvårdsupplysningen och blev beordrad in till akuten omgående. Så fick det bli, Christian skjutsade in mig, han behövde inte vänta sa jag, jag var övertygad om att jag skulle vara hemma till kvällen. Men nej, så blev det inte.

Efter flera timmar på akuten med undersökningar, nålsättningar, dropp och smärtstillande hamnade jag på Kava, Kirurg-akuta vårdavdelningen. Framåt kvällen var det konstaterat att det var blindtarmsinflammation. Men det verkade ganska lugnt på proverna, så det avvaktades, den kan läka av sig själv. Nya prover vid midnatt och de visade att det fortfarande inte var jättefarligt, infektionsvärdena hade stigit, men väldigt lite, så det var nog lugnt nu. Efter en natt med många koller och en hel del smärtstillande tog de nya prover och nu var det istället bestämt att det skulle bli operation, inflammationen fanns där, men verkade ganska lugnt, så det var inte så bråttom. Pappa, farmor och Christian var inne och hälsade på, väldigt skönt. Sedan på em var det dags, de gjorde en titthålsoperation och plockade ut blindtarmen som inte var lite inflammerad, utan väldigt mycket.

På uppvaket mådde jag uselt, mådde illa, var arg, yrade och så vidare. Det tog tid innan jag var tillbaka till Kava. Väl tillbaka sent på kvällen ringde jag Christian, kommer inte ihåg vad jag sagt, och enligt honom hade jag bara svamlat. 

Under natten till måndag var det mycket smärtstillande, annars började det kännas bättre. Under måndagen fick jag vara kvar, mamma och farmor kom och hälsade på.  Jag kunde inte äta, därav fortsatt vistelse där. Hela avdelningen flyttade dock så jag hämnade på nytt ställe ändå natten till idag. Och inatt fick jag sova. Ganska lugnt med smärtan och det var hyggligt lugnt på rummet. Väldigt skönt. De andra nätterna har det var en annan tant i rummet som var minst sagt otrevlig och rotade i sina väskor nätterna igenom. 

Men nu är jag i alla fall hemma, Jag har ont som attan, och yr som bara den. Armarna är som blåa sönderstuckna nåldynor, såsom magen, där morfinsprutorna sattes. Och de tre hålen efter operationen finns ju där med. Jag känns uppblåst som en ballong, och mår ungefär som om jag hade blivit körd genom en mangel med taggar på. 

I allt detta har knät hållit sig rätt bra ändå, skönt det. Men jag hade aldrig trott att det skulle bli två operationer på samma vecka. Jag har inte gjort något sånt här innan, så att det blev så här känns lite konstigt faktiskt. Men men, nu blev det så här, inte mycket annat än att gilla läget.

Hoppas ni andra där ute haft en bättre helg än vad jag haft, för detta önskar jag inte någon!!