Gott Nytt År!!

Några få timmar kvar på 2015 det nu är,
det nya året snart är här.
En önskan om ett kommande år med glädje och lycka,
ett lättare år på många sätt vill jag hoppas på och tycka.
Ett nytt år med hopp vill jag att alla får,
och med det jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!!

Varför gå runt när man kan... gå över?

Idag var vi ute på promenad med hästarna, jätte härligt!! Dock så undrar jag ibland lite vad som rör sig innanför pannbenet på min fine vän ;) 

Efter snön som kom blev det ju en del snöklumpar längs med vägarna efter det plogats och kommer masn ut från en oplogad väg så måste man passera dessa klumpar. Och för det mesta kan man gå mellan dessa. Men så långt tänkte i inte Viking ;) Nepp, han tar sig än den största snöklumpern och tänker minsann gå över den. Med lite möda får han över frambenen för att sedan trassla över bakbenen. En ganska rolig syn tyckte vi andra tre som undvikit snöklumpar genom att gå jämte dom. Men Viking var lika glad för det,så varför inte ;) Han är verkligen störtskön!!

Laddar...

Fy vad motigt det känns att strax behöva åka till jobbet. Är verkligen trött som ett as, två timmars sömn lyckades jag få till inatt, och dom två timmarna var inte ens sammanhängande. Och jag har inte lyckats sova nu på förmiddagen heller. Värdelöst. Sover så vaninnigt dåligt jämt, skitjobbigt. Att aldrig vakna utvilad är skräp. Inte ens de få gånger jag lyckas sova nästan en hel natt är jag utvilad.  Suck.
Slabbigt ute är det med, massa sölig snö kom inatt Och nu regnar det på det. Kanon ju. Inte ett dugg halt. Nej nej. Ett under att ingen åkt av vägen här nu under förmiddagen, de som vart ute verkar ha fattat att det är halt. Det hör till ovanligheterna.
Trevligt att behöver börja dagen med att brodda hästarna med. Ett morgonpyssel som inte faller mig i smaken när jag är så här trött. Tur Viking vart den snällaste häst jag någonsin broddat, satte mig på en pall jämte honom och han fick ha benet i mitt knä. Han stod som ett ljus, denna fantastiska häst! Rörde sig inte en millimeter. Surt är att hästarna inte har några snösulor, känns inte bra nu när det klampar så mycket, läskiga styltor det blir... Blev närmaste hagen direkt utanför stallet för dom idag. Tur att de ska skos om en vecka. Snösulor på då tack!!

Nä, får väl packa ihop mig och gå ut. Vill inte. Usch. Inte ens hönsen vill gå ut idag.
Tycker dom är mycket kloka som struntar i detta. Skräpväder.

//den muntraste som går att hitta i hela kommunen.

Dan före dan

Om bara dryga halvtimman kvar innan julafton är här. Och julkänslan? Fortfarande som bortblåst. Har nog lurat ut vad som är anledningen till det. Men ska försöka släppa det.

I söndags, den 20:e, var det ett år sedan min fina Descarada lämnade oss och gick vidare till de evigt gröna ängarna. Saknaden är fortfarande stor, likaså känslan av att vara otillräcklig, men det gör inte lika ont längre. Däremot finns det numera en varmare känsla, en tacksamhet att vi har fått ha henne hos oss. Fina Descarada, för alltid saknad!!

Vilken härlig tur!!

Åh, idag kom vi äntligen ut på en ridtur och det var så härligt!!

Äntligen fick jag testa min nya "sadel" :) Efter magsjuka och stormar och ishalka och gud vet vad så var det äntligen dags!

Hade stora förhoppningar på den, den är rätt olik den jag lånat, och ja, denna trivdes jag så bra med!!

Den andra var helt ok, men passade oss inte helt hundra. 

Nu är ju detta inte någon sadel i den bemärkelsen, men det blir mycket stabilare än att sitta utan helt. 

Målet är att hitta en riktigt bra bomlös sadel, de som finns på marknaden nu är så lika bomsadlarna och kan användas som dem, men utan problemet som man har med all den tillpassning som man måste ta hänsyn till när det kommer till en vanlig bomsadel. Så jäkla trött på allt som har med bomsadel att göra, inom en månad hinner hästen ändra sig, och ja, om man ska vara riktigt krass, då ska ju sadeln justeras med. Så trött på det. Så väntar på att hitta en modell som passar mig i smak och sits samt någon som formar sig bra efter Viking. 

Hur som helst, dagen tur erbjöd lite nya upplevelser. Min finaste Viking har ju inte direkt vart tränad innan och har inte mer grunder mer än att han just är riden. Men idag började han få ihop saker och ting, och till mycket små hjälper flyttar han i skänkelvikning år både höger och vänster och för första gången så påbörjade han självmant samling! Han sökte sig till ett mjukt stöd och samlade ihop bakbenen inunder sig och höjde ryggen och tuffade på!! Inga längre sträckor, handlar om några meter i taget, men dessa meter är en underbar början till något ännu bättre!! Vilken känsla!! 

Han är så fin min bästa Viking, så glad hela tiden och så lycklig över att få vara med!!

Stolt över min Viking

Idag har vi gjort något så vansinnigt grundläggande, något Viking kan och inte har några problem med, men ett rätt stort steg för mig. Och han tog hand om mig i detta så väl att jag inte kan annat än att bli alldeles varm. 

Vad har vi gjort då? Inget märkvärdigt. Vi har tagit en promenad. Inte nåt mer än det. Enda skillnaden idag mot alla andra gånger var att vi gick ensamma. 

De senaste åren, ända sedan jag började hjälpa till med Minerva för fyra år sedan så har jag inte vart ute ensam med häst en endaste gång? Varför? Jo, detta beror på Minervas totala separationsångest. Något har hon vart med om då den är så djupt rotad, hur vi än tränat på att lämna henne själv i stallet, hagen eller tagit ut henne själv har hon inte grejat det. Med detta har även jag med åren blivit lite mesig, att alltid ha sällskap är en trygghet. Att de andra hästarna vi haft har tagit efter Minerva och hennes beroende av den andra har inte gjort saken bättre. Att Svennis har vart kvar som sällskap får den som blivit ensam har inte hjälpt ett dugg. Det är den stora kompisen som inte får gå!!

Men något håller på att förändras. Sedan Viking kom har ett annat lugn lagt sig i stallet. Det är inte längre bank i väggarna eller hysteriska gnägganden när en av hästarna går ut själv. Men vi har inte direkt tränat något på det. Men idag var det dags för mig och Viking att gå ut själva, han behövde sin motion trots att Gunilla och hennes förkylning tillsammans med Minerva inte kom ut och gick. Så medans de var kvar i stallet så gick vi vår promenad. Och det gick bättre än vanligt att lämna Minerva inne. Det var faktiskt med Svennis som gnäggade och gjorde väsen av sig! Och okej, på vår promenad gick det inte så fort, det var ingen vidare fart på mig och mina baciller, desto med fart på Viking, så det var bara till att hänga på ;) Han kom på när vi kom en bit att vi var själva, stannade och tittade bakom oss och såg lite sådär lagom konfunderad ut, men gick sedan med spetsade öron igen. Så glad och så nöjd med att bara ha mig med, och hela tiden plockade han lite uppmärksamhet från mig på olika sätt, t ex genom att gå och gnägga på mig. Passade på att befästa det där med att prata på kommando lite till :) Han har definitivt inga problem med att gå ut själv, och det självförtroendet han visade för det förde han över på mig och fick mig känna mig lugn- Och glad! Just detta gör mig så stolt över honom, han har en förmåga att vilja ta hand om mig lika mycket som jag vill ta väl hand om honom. Han är bäst helt enkelt, och så underbar!! Finaste hästen!!!

Fel fel fel

Det är inte långt kvar på detta året. Och jag trodde väl att jag skulle vara frisk de de sista dagarna.
Fel.
Vaknar som vanligt urtrött, släpar mig till jobbet. Under morgonen börjar näsan lägga sig i det jag gör genom att börja rinna så fort jag lutar mig det mista framåt. Och framåt måste man luta sig när man ska ge läkemedel, bland annat. Dagen fortsätter med näsan blir tätare... och kliar. Nyser hela tiden.
Efter jobbet kommer hostan. Går en promenad med Viking och luftrören skriker. Ja jo tjena vad fort detta gick.
Sitter och ruggar i soffan nu utrustad med snorpapper och fantiserar om nässpray. Glass står närt högst på listan över vill-ha nu grejer.
Ska släpa mig upp ur soffan och se om vi har nåt av detta hemma. Hoppas...

Fina höna-pöna

Ikväll har vår snälla Mina fått gå vidare.  Vår gosiga höna som gillade att få sitta i knät och mysa och sola. Som gärna delade knät med någon av katterna.
Hon blev hängig i eftermiddag och ikväll hade hon svårt att stå på benen så det var inte så mycket att göra. Gammal var hon och åldern tog väl ut sin rätt. Men det gör det inte mindre tråkigt och sorgligt. Men hon har haft en bra ålderdom här, lycklig och fri. Alla sina bortryckta fjädrar fick hon tillbaka i somras så hon slapp gå halvnäck så som hon gjorde när hon flyttade hit. Så vacker. Fina höna-pönan.  Sov gott gumman.

Så lättlärd!!

Passat på nu när underlaget inte bjudit på nåt vidare ridväder dessa två dagarna att trickträning med Viking lite! Testar mest nu i början vad han lyssnar på för signaler och jobbar på att hitta en egen väg utan "pekpinne" (spöt) samt vad jag tror han tycker är roligt att göra. Så egentligen befäster vi inte så mycket just nu utan testar lite allt möjligt för att hitta vår väg! Bara för skojs skull har jag testat lite olika tricks så som buga, vacker hov, lyfta ett specifikt ben på kommando, gnägga, yoga, puss, rygga efter att få tecken från håll och skaka på huvudet. Tänker att allt hänger ihop lite och ju mer vi lägger grunden till lite olika grejer desto mer kan vi lägga ihop allt och hitta på fler roliga saker att göra!
Det allra bästa är väl ändå att Viking bara tokälskar detta arbetet!! Och tusan vad lättlärd han är!! Han går igång totalt och det bara strålar om honom!! Det tar inte många gånger innan han fattat vad jag vill ;) problemet är väl snarare att få honom att sluta med det jag bett och och bara göra det på kommando; ) Sedan har vi inte befäst något än, men tror inte att det kommer ta så lång tid. Att lyfta på specifikt ben bara med ett litet tecken gjorde vi första gången igår och idag viftade han på redan på första försöket :) Sedan att de där viftandena inte är så stora och tydliga än spelar ingen roll, vi är ju vara i början på allt!!
Detta är så otroligt roligt!! Och det absolut bästa är att vi båda tycker det är lika roligt!!! :)

My Precious!!

Andra har sina barn, jag har mina djur. Skulle aldrig i mitt liv vilja vara utan mina djur!! Mina djur är det mest värdefulla jag har. De är en så stor del av min familj och står mig så nära att de betyder lika mycket som mina närmaste familjemedlemmar. 

Därför är det så svårt att överlåta dem i andras händer. Även om det bara handlar om några få tillfällen!! Med detta sagt så behöver jag väl knappast säga att jag inte låter vem som helst ha hans om mina djur? Att jag besitter ett kontrollbehov som är utom denna värld gör det inte lättare. Det krävs med andra ord väldigt mycket för att få ta hand om dem... Långt ifrån alla får peta på mina djur... okej, kanske om jag är med då. Men inte annars.

Litar jag inte på denna människa till 110% så går det inte. Jag släpper inte mina djur i andras händer om jag inte känner stark tillit till denna personen. Och trots det är det hundra uppmaningar om ditten och datten. Kan inte släppa det bara. 

Ni vet vilka ni är som har förtroendet att få ta hand om mina djur, och ni ska veta att för mig är ni guld värda. Och till er som jag inte vågat släppa med mina djur, ta inte illa upp. Det är inte illa menat från min sida. För mig är det att släppa kontrollen över det mest värdefulla jag har. Mina djur. De som jag vill det allra bästa. För dem kan jag gå över eld och vatten.

Inte ens en gnutta i sikte.

Idag är det Lucia. 11 nätter före jul.

Men inte ett uns av julkänsla infinner sig. Inte det minsta. 

Vädret spelar väl in, men det är något annat. Kan inte sätta fingret på det. I vanliga fall brukar jag tycka det är mysigt med adventsljusstakar och mer inramande gardiner. Nu blir jag bara irriterad över att det är mörkare inne. Tända ljus ger ingenting, glögg, nej. Julbak i form av fudge eller annat -nej. I år längtar jag mer än någonsin till att julen ska vara över, jag vill bara strunta i den. Inte låtsas om den. Jag känner mig bara trött och irriterad. Något stämmer inte. Det är inte som det ska vara. Något är inte som det ska vara. Jag kan inte säga vad. Men något är det. Känns lite som att vi fortfarande är i som mest oktober månad och att man har tagit fram julsakerna för tidigt och bara blir irriterad på det. Julen är lite speciell i år trots allt och av den anledningen vill jag verkligen ha julkänsla. Det är sista julen som vi kommer att fira i huset som jag vuxit upp i. Efter jul flyttar mamma och pappa till en lägenhet. Att fira julafton i år har snarare vart något jag sett fram emot än som annars; något jag bara velat rata fullständigt. Jag vet inte. Är det vädret eller vad?? Ingen aning. Jul känner jag då inte att det är. Och det känns faktiskt ganska jobbigt.

Jaha

Skit. Magsjuka. Roligare kan man ha det.

Fick åka från jobbet igår förmiddag, mådde skräp och fick inte behålla någon mat. Ryggläge i soffan resten av dagen med ett illamående som inte var av denna värld. Trött som bara den. Sov till 10 idag. Det är flera år sedan jag sov så länge. Idag har jag inte gjort många knop, och vart helt utslagen. Nu i eftermiddag har jag kunnat börja få i mig lite att äta och det har gått bra. Lär väl vara sliten i ett par dagar till... Skulle jobbat hela helgen, gick ju sådär med det. Längtar så till stallet, men nej, inte det heller... Ebba har tagit hand om Viking. Ridit ut en sväng idag och det hade gått kanon. Jag är inte det minsta avundsjuk. Nej nej. Är så tacksam att Ebba ställer upp. Men avis, det är jag!! 

Har mest vart stilla idag med, förutom ett par svängar ut till hönorna. Släppt ut som och stängt in dom igen. Lyckades tappa bort en höna som Christian fick gå ut och leta upp. Suck. Har ingen koll ju. Gillar det inte!! Men men. Nu går det mot det bättre, och om ett par dagar ska jag väl vara mig själv igen. Suck. Har tråkigt. 

Suddigt... men mysigt!!

Det är överallt!!

Vatten. Precis överallt. Vädret har gått bananas.

Storm och regn nästan hela förra veckan. Att komma ut med hästarna vart inte att tänka på. 

Träd blåst ner lite här och var. Höga vattenflöden. Vatten i källare. I hela hönsgården. I nästan hela trädgården. I hagarna. Över flera vägar här i bygden. Avstängda vägar. Vatten.. vatten... vatten...

I fredags var stormen värst. Igår regnet samtidigt som det blåste så att det regnade horisontellt.

Nu får det vara bra. Nu är till och med jag irriterad och trött på vädret. Sällan jag är det annars, inget man kan göra åt liksom. Men emellanåt så...

Idag är det kanonfint, sol, lugn vind, och nästan ljummet ute. Hästarna får gå i sin vanliga hage idag nu när de inte riskerar att få ett träd i huvudet. Det enda är väl att vattenmängderna beräknas öka ytterligare trots det, allt från bergen rinner ju neråt. Vid lunch ska det tydligen vara värst, sedan ska det börja dra sig tillbaka. Vi får se. Jag ska jobba, så blir inte så påverkad av det. I alla fall inte när jag är på jobbet. Fast jag skulle allt gärna vart hemma idag och fixat en massa, det är lite stökigt efter stormen tycker jag... Aja, får väl göra det nästa vecka, denna veckan är det bara jobb... Suck... Hoppas i alla fall på att det inte blir mer regn oavsett. Det räcker med att det är överallt nu....

En bild jag tog förra gången det var vatten i mängder... Dock mer denna gången...

5 på rad

Åh, vart ledig idag! Så skönt!! Började gå helt självständigt på jobbet denna veckan så jag är sådär lagom trött, även om man haft att göra med mycket av grejerna innan så är det på ens ensamma egna ansvar att se till att det blir så bra som det bara kan bli. Det är mycket att tänka på och fortfarande väldigt mycket att lära. Så jag är helt slut. Hade behövt ett par dagar till... men nope, jag går på ett kvällspass imorgon och ska gå 5 kvällspass i sträck. Undra hur jag tänkte när jag la fem kvällar i rad... Får tänka till bättre när det gäller schemaläggningen... Men tycker egentligen att det är helt ok att jobba kväll. Men kanske inte 5 i rad...

Idag hade jag tänkt att testa min och Vikings alldeles för tidiga julklapp!! Men har fått hålla mig eftersom vädret har bestämt sig att storma, så ingen av oss vågar ut. Jag har nämligen köpt en begagnad fårskinnspadd, en uppbyggd sådan, som liknar en barocksadel. Är så trött på bomsadlar nu, så jäkla svårt att hitta en välanpassad sadel och dessutom ändrar ju sig hästarna hela tiden... Så jag riktar mig mer åt det bomlösa hållet nu, och börjar med en barbackapadd! Bra alternativ till att rida barbacka som jag annars gör, tänker mycket på tryckutjämningen och att det blir lite stadigare för mig. Så nyfiken!! Blir nog bra :) Hoppas på lite mer stillsamt väder i helgen utan fallande träd så vi vågar oss ut!! 

Hade gärna gjort som Beata och Doris i helgen, kurat ihop mig i en hög och bara slappat!!

Tänka sig!

Idag har jag minsann hittat på skojigheter! 

Ni kan inte ana... Kan knappt tro't själv!! 

Jag har köpt en bil :) 

En jättefin, en röd, och lite större och stabilare än min lilla svarta som nu lämnats som del i betalning för den nya. Har ju gillat min lilla bil så mycket, så att byta har faktiskt tagit emot... Men att ligga och pendla dessa vägarna som jag nu kommer att göra flera av veckans dagar i en rätt liten bil i vilken jag inte har mycket att säga till om när det händer något, i vilken jag flertalet gånger fått känslan av att det enbart vart tur att situationen reddes ut, känslan av att min lilla bil inte skulle kunna ta emot smällarna av de mycket större bilarna på ett sätt som inte skulle sluta bra. Och dessa lägen är svåra att hålla räkningen på, folk kör som idioter. Ingen hänsyn, ingen koll. Tragiskt. Klart att även en större bil inte kan ta så jättemycket mer och bara för det ska jag inte tro att jag är skyddad på något sätt, men det känns bättre att kunna ha lite mer att sätta emot, att sitta i en lite större, mycket mer stabil och mer säker bil, det känns bra. Känns tryggare. 

Jag är så glad för min ny bil, min röda pärla!!

Njae...

Tänkte ta tag lite i trickträningen idag.

Till hjälp i den har jag en klicker, godis och ett spö. Klickern för att berömma med en gång och så godiset som följer därefter. Spöt är endast till för att agera en förlängd arm, t ex om jag vill att höger bakben ska lyftas så petar jag lätt på det med spöt. Spöt är alltså ett hjälpmedel och fungerar inte överhuvudtaget som något bestraffande.

Vi har inte använt oss av något längre spö hittills, endast vårt targetspö, ett kort spö där vi satt en tennisboll på i änden, vilken hästen ska söka med mulen för att få sin positiva förstärkning, dvs klickern och godiset. Detta har Viking fattat efter bara ett par gångers träningar, och letar efter den där tennisbollen att putta med mulen på ;) 

Tänkte testa med ett spö idag för att förlänga min arm så jag kunde nå bakbenen utan att behöva flytta mig. Det gick inte så bra. Viking blev så rädd av bara åsynen av spöt att han höll på att krypa ur skinnet. Jag var inte beredd på denna reaktion alls, trodde inte att han var rädd för spön... Vet att man inte använder spön i travet i Norge så tänkt mest att han inte vart van vid dem, men har inte testat förrän nu. Men rent rädd var han. Fick bara stå still och låta honom lugna sig. Det tog en stund, men efter han hoppat klart och frustat i en kvart så kom han fram och kunde gå ner i varv. Skönt det. Men jag kunde inte röra spöt, då spände han till jättemycket igen. Så blir till att träna på att visa honom att spöt endast är ett redskap att använda som en längre arm, inte till någon typ av bestraffning. Kan nog ta ett tag med tanke på reaktionen. Men det kommer bli bra, Fina hästen, lovar att det inte är något att vara rädd för!!

Lite stylad idag!!

Tji fick jag...

Morgonen bjöd på en ridtur på finaste hästen. Och regn. Morgonen bjöd på regn. I mängder. Massor. Typ syndafloden all over. 

Då tänkte jag att det nog var dags att ta tag i det där med sadel, och gav mig på Descaradas gamla sadel och bytte koppjärn på den. Det satt det bredaste i och det var på tok för stort för Viking. Sedan är han annorlunda byggd än vad Descarada var, men tyckte ändå att den låg bra. 

Skönt att rida i en sadel när regnet öser ner, lite halkigt att rida barbacka!! 

Men nä, tji fick jag, hur bra jag än tyckte att den låg innan jag satt upp fick jag bita ihop och hoppa av rätt snabbt igen. Den sjönk ner alldeles för mycket, la sig nästan på ryggraden på honom. Så kan vi inte ha det, så det var inte många minuter jag han sitta där innan jag var av igen. Fick snällt sadla av och hoppa upp barbacka. Inte helt tokigt för det är så mysigt! Men i ösregn blir det ju lite knepigare att sitta still där på ryggen så fick jobba lite mer än vanligt på balansen ;) Men mysigt var det, om än lite blött ;)

Vikings stam

Suttit och sökt lite på Vikings stam, har hittat bilder på hans pappa och flera i led bakom honom. Har lite svårare att hitta på hans mammas sida, har hittat längre bak i ledet, men inte så mycket mer. Har dock lite svårt att förstå norska i alla lägen ;)

Riktigt kul att hitta lite om hans föräldrar och bakåt, väldigt kul att hitta bilder! 

Nu var det ju egentligen inte detta jag skulle göra ikväll, men det råkade bara bli så, tycker det är kul med stam ;) Skulle egentligen sett över allt det där med att registrera honom i Sverige och ordna ett svenskt pass. Det har blivit en ny grej som jordbruksverket har kommit på, att hästar som kommer från annat land måste ha ett svenskt pass trots att de har ett giltigt pass från landet de kommer från. Spelar ingen roll om de vart i landet i flera år... Fiska pengar är de grymma på minsann... Får väl ta tag i detta imorgon eller nåt ;)

Sleten

Lite trött efter förra veckans 6-dagars schema... Jobbade kväll i helgen och vart ledig idag, man hela denna dagen utom i morse när jag var i stallet har ägnats åt städning. 

Stora julstädet nu ju... 

Går på imorgon bitti igen, och fyra dagpass står på tur. Sedan ledig i helgen... väldigt skönt!!

Vintern verkar ha anlänt nu med, kyligt som attan, men det är helt ok för min del, tär hellre det än massa regn och lera!!

Så här såg vår promenad ut i lördags morse!!

Kalla kårar

Ni vet sen där känslan man får av något helt oförklarligt? När håren reser sig i nacken och man har en känsla av att det är något lurt. Något man inte kan förklara. Vår promenad med hästarna ikväll gav dessa känslor...
Hästarna var skrämsna redan när jag tog in dom. Ingen aning om varför, de var bara sådär blåsigaoch obekväma. Minerva tyckte det var bättre att backa till stallet. Det tyckte inte jag...
Sedan när vi gick iväg ut ville Minerva inte med alls och Viking blåste upp sig för något. Men iväg kom vi. Vi gick väl totalt 3 km. Inte långt men det räckte... mentalt sett... På håll, nånstans från skogen hördes ylande hundar, varken jag eller Gunilla kände igen detta, man har ändå rätt bra koll på hudar runt omkring här. Så brukar de inte låta... jakthundsläte var det inte... hela tiden fanns obehagskänslan, vilket inte blev bättre av att hästarna flög i luften för något bakom oss som vi inte kunde hitta anledningen till. Efter mer än halva turen berättade jag för Gunilla om de kusliga känslorna denna bäcksvarta promenad medförde och jag var inte ensam. Hon kände likadant. Ganska skönt att inte vara ensam om om det, men det hade vart gott om någon istället sagt att jag tramsade ;)
Det kändes som något lurade bakom varje sten, varje träd... skuggorna som pannlamporna skapade gav en känsla av att de var ute efter oss... Kuslig och otrevlig promenad!! Det var en väldig lättnad att vara tillbaka i stallet. Hästarna skötte sig trots allt väldigt bra,  de var obekväma de med, men förutom då de flög i luften höll de sig lugna.
Nä, sådana här promenader kan man vara utan. Inte ofta känns det såhär, trots att jag är galet mörkrädd så brukar det inte vara såhär. Nästan en känsla av att något ont lurade på oss. Hu!! Morgondagen måste bjuda på bättre promenadkänsla!!

Mitt lyckopiller!

Jajemen, jag fortsätter tjata om honom, min fina Viking!

Han är verkligen mitt lyckopiller!! Så galet glad för honom :)

Idag tog vi en av våra kombinerade rundor, vi börjar med ridning och sedan efter ungefär halva vägen hoppar vi av och går med dom. Viking är fortfarande under uppbyggnad, han är inte särskilt stark i kroppen, så detta konceptet är helt suveränt. Rider gör vi dessutom bara en gång i veckan än så länge, och då bara i skritt och än så länge rider vi inte i nedförsbackar, i alla fall inte branta sådana, lätt sluttande går bra. De andra dagarna promenerar vi. Han är inte helt stabil än, han går rätt mycket på en linje, så han upplevs stundtals rätt så vinglig. Men ju mer vi jobbar, desto mer kommer han bredda sig och i kombination med att han blir starkare får han bättre balans. 

Att han inte har så bra balans än blev väldigt tydligt idag när vi gick in å en väg som sluttar något och där marken blivit mjuk av allt regn så han skönk lite med framfötterna... Det redde han inte ut helt så rätt var det var stod vi på näsan. Jag gjorde bara så att jag höll mig helt lugn (överträffade mina egna förväntningar på mig själv där, plus att jag satt kvar!) så han fick hitta tillbaka till balansen själv. Att börja försöka hoppa av eller nåt sånt kändes spontant att det skulle sabba balansen mer, speciellt då känslan var att vi var på väg framåt, inte åt sidorna.  Efter att ha vart och kravlat nere på knäna och med mulen i backen så kom vi upp rätt snabbt. Inga skador eller så, mest en förvånad häst och en lika förvånad ryttare. Resten av turen gick kanon :)

Dagen till ära hade vi fått låna en barbackapadd! En jättegosig helt i fårskinn. Det blir som en typ av sadel, men det går inte fästa stigläder i den (eller jo, det går det, men det skapar ett kraftigt punkttryck över ryggen så det hoppade vi över) så det är i princip som att rida barbacka, men fårskinn emellan och lite mer stöd för mig och lite mer tryckutjämning för Viking. Har funderat på att försöka köpa en sådan sedan, men kom idag fram till att just denna modellen inte är hundra för oss, den är lite för lång för Viking, han är rätt kort i ryggen, så den blev lite klumpig istället. Den modellen jag tittat på är uppbyggd undertill så den lämnar fritt för ryggraden plus att den är lite kortare. Det kan nog bli bra!! Blir som ett bra mellanting mellan att rida barbacka och med sadel, kanon ju!! Kan bli en sådan i framtiden!

Vad händer med mänskligheten??

Jag vet inte riktigt... Vad är det för fel på människor?? Vad är det som driver folk till att ha ihjäl andra människor? Att ta så många liv... Att ta ett liv överhuvudtaget... Händelserna i Paris under gårdagskvällen och natten kan inte undgått någon, ett sjukt attentat som drabbat så många människor. Så många liv som gått till spillo. Vad är det för sjuka jävlar som gör detta?? 

Idag går mina tankar till alla berörda, de som förlorat sina liv, de som var där, deras familjer, släkt och vänner. En alldeles vidrig situation har de ställts inför. 

Jag kan som sagt inte förstå. Hur kan det finnas så mycket hat hos mänskligheten? Jag vet inte...

Ta hand om er, och alla runt er. Lova mig det. 

När man är liiiite för trött ;)

Jo, när man är sådär på gränsen till aningens för trött är inte alltid detaljtänket så värst på topp. Det blir lite som det blir och oftast är det inte hela världen. 

Ett tillfälle jag kan var lite sådär småtrött för att missa dessa grejer är tidigt på morgonen, som till exempel när jag släpper ut hästarna vid sju-tiden. Brukar ha koll och tummar inte på säkerheten, men ibland blir det inte som tänkt ;) Tur jag har en snäll häst ;)

Gör som jag brukar, håller min ordning, lägger ut höt innan jag tar ut hästarna och börjar som vanligt med att ta ut Viking. 

Tar på honom grimman och går. En lika glad Viking som vanligt som går med mig, följer utan att fundera på annat. Hagen vi ska till ligger väl hundra meter från stallet, ingen lång bit alltså, men större delen av sträckan måste man gå på Hultas väg, den som leder till golfbanan. Där går det fort, och för det mesta respektlöst framförande av bil... SÅ där vill man ha koll och man vill hålla säkerheten själv.

Kommer ungefär halva sträckan och tycker att det känns konstigt i grimskaftet, inte samma känsla som vanligt... Men Viking går ju där jämte mig och har koll på vad jag gör. Och när jag tittar så inser jag att nähä... det sitter inget grimskaft i grimman... jag fortsätter bara att gå, trött som jag är innan jag faktiskt inser att ojdå, Viking är visst lös. Grimskaftet jag håller i släpar nästan i backen. Förklarar den konstiga känslan  i handen ;) Lite sådär halvfnissig kopplar jag fast en lika glad Viking som snällt gnäggar på kommando där mitt på vägen. Han har i detta lösa tillstånd med en trött matte som uppenbarligen har noll koll inte avvikit från min sida en millimeter. Han är bara bäst, min finaste häst!!

Att jag vill kunna gå med honom löst såhär är liksom målet! Vi har med andra ord kommit en bra bit på vägen!! Dock så kommer jag vilja ha honom fast på vägarna, det är trots allt en säkerhetsfråga, jag litar på Viking, men jag litar inte på omgivningen, i detta fallet trafiken... Men känslan idag är trots allt rätt go :) Bästa Viking!!

Det där med att försöka fota en häst som alltid vill vara nära... nä, inte helt lätt ;)

Första dagen!

Mitt allra första arbetspass som sjuksköterska är avklarat!!
Häftigt!!
Jag var rätt spänd i morse men allt har gått fint, och i tre veckor har jag ju faktiskt bredvidgång,  så jag går ju inte helt själv än. Men att släppa rollen som student är väldigt konstigt, nu får jag ta de där besluten själv, får dela och ge medicin utan att någon dubbelkolla vad jag gör, jag har nu ett ansvar som är otroligt stort. Naturligtvis står jag inte själv,  jag har hela avdelningen full med fantastiska och kunniga kollegor, det känns tryggt.
Men som sagt, det känns lite konstigt att släppa studentkänslan!

Vi hade en ovanligt lugn dag idag på avdelningen,  vilket var rätt skönt så här första dagen. Bra att kunna hinna med att reflektera och ordna en massa praktiskt som inloggad och lösenord till jag vet inte hur många ställen, sånt där trasslar ju alltid, så ett par långa samtal till IT blev det, fix med eget skåp i omklädningsrummet, tagit behörighetsfoto för mitt id-kort och så vidare.
Nu är det på riktigt.
Otroligt. Lilla jag är sjuksköterska!!

Lite udda måste man vara ;)

Som många har förstått har jag tröttnat på den traditionella dressyren inom hästvärlden, i alla fall för min egen del.

Jag vill hitta på annat!! Jag vill ha en annan typ av kontakt med min häst än den som kräver träns, bett och allt det där. En del i detta är trickträning. Allt lärs in med positiv förstärkning, det vill säga att man uppmuntrar det beteende som ses som rätt och totalignorerar felaktiga beteenden, ingen bestraffning, inget, endast låtsas som att det regnar. 

En av grejerna jag fått för mig att träna med Viking nu är att gnägga på kommando. Varför inte liksom? Han är ju en väldigt pratig häst, och nu har vi börjat sätta ett kommando till detta snackande och det börjar faktiskt visa sig att det fungerar, jättekul!! Vi är inte där än helt hundra, men vi fortsätter att jobba på det och när det sitter, även om det tar ett halvår tills det eller längre, lovar jag att lägga upp en video på det! 

Han älskar att få denna typen av uppgifter, så vem vet var det slutar!!

Pööööss!!

Ren skär lycka!!

Ni vet den där känslan som gör en alldeles varm inombords, som får en att le och känna sig alldeles bubblig och glad? Känslan som nästan får en att fälla tårar?

Precis så känner jag för Viking. Tänk att jag har en sån fin häst!!

Han är den perfekta hästen. Hästen jag väntat på. Hästen jag alltid, sedan jag vart liten letat efter. Det känns rätt i hjärtat. Inte för att jag inte tyckt om mina hästar jag haft genom åren, jag har älskat dom av hela mitt hjärta, Pampas, Chickan, Fjutte, Jason, Descarada, Valle, Minerva. De ligger mig varmt om hjärtat allihop (Minerva finns ju kvar hos mig vilket jag är otroligt tacksam för, men det är mest Gunilla som tar hand om henne nu), även hästar jag skött om genom åren som inte vart mina har jag hållt av hur mycket som helst, och jag skulle inte vilja vart utan någon av dom.

Men nu känns det som allt fallit på plats, Viking är hästen för mig, jag är så glad i honom, det känns som att det är den hästen jag genom hela livet letat efter. Lite sådär omedvetet. Min önskan är att vi har en sisådär en 20 år tillsammans (typ 30 borde han väl bli i alla fall ;) ) och därefter ska jag leta efter en häst av samma typ. Ett kallblod. Alltid haft en förkärlek till dessa vackra hästar, alltid beundrat dem. 

Vi red ut en lite längre tur idag. Ca 3 km lång (jaja, inte lång så, men för våra hästar som är under igångsättning är det ordentligt!) och mycket backar. Red lite mer än halva turen, när vi kommit en bit är det nästan bara nerför, då hoppar jag av och går resten. Undviker backar lite än så länge, de tar, och kommer att öka på dem så småningom. Det är dessutom väldigt trevligt att gå en bit med honom med! Sadel har vi ju inte heller, så lite obalanserat när vi går brant neråt, det vill jag inte utsätta honom för. 

Idag skötte sig hästarna kanon, Viking tar hand om lite vingliga mig på allra bästa sätt! Han är mån om jag ska sitta säkert och känns stolt när jag sitter där på hans rygg. Detta är fjärde gången jag rider honom och nu känns det mycket stabilare, känns inte som att jag kommer att ramla av bara han skrittar lite snabbare ;) Idag satt jag faktiskt kvar när han snubblade riktigt ordentligt vid ett olämpligt hål i vägen och höll på att stå på näsan, hade det vart första ridturen hade jag suttit som ett frimärke i backen ;) Vi redde upp det och det kändes så bra, det verkar som att min balans är påväg att hitta tillbaka! I skritten i alla fall, haha ;) 

Glada, fina Viking, som älskar att hitta på grejer, som lär sig fort som attan, som är galet översocial, som är klok som en uggla, som älskar att vara med!! Tänk att du är min, tänk vilket framtid vi har!!

Finaste hästen!!

Börjar så smått längta...

Snart är det juletider. Och nu börjar jag längta! 

Visst är det mysigt att boa in sig lite extra med lite mörkare, helst röda gardiner, byta till juldukar, ta fram adventsljusstakar och julstjärnor. Levande ljus (om inte katterna är vakna då...) och julbak, både godis, bröd och kakor.

Lika mycket som jag bara ville ha bort allt detta i början på året vill jag ha tillbaka det nu. Själva julfirandet är i år lite mer speciellt, det är sista året som vi kommer att vara i mitt barndomshem och fira, så för en gångs skull vill jag verkligen ta tillvara på själva firandet. I vanliga fall vill jag ju helst fly från det. Men i år är det lite speciellt som sagt, för i januari flyttar mamma och pappa till lägenhet, så sista julen i huset jag vuxit upp i. 

Jag och mamma har börjat fundera på julbaket, mycket av det har farmor gjort innan, men nu kan det ju inte bli så... så vi har börjat se vad som vi ska göra, gått igenom recept och testat baka en av kakorna som alltid finns vid jul hos oss, och de blev riktigt bra, smakar precis som farmors. 

Så, väntar väl in att juletiden ska komma, i avdentveckan kommer alla grejer fram. Blir nog bra. Och som sagt, snart har man tröttnat på det igen ;)

Vad hände?

Jag är bara sur och tvär just nu och jag vet inte varför.
Jag tycker att allt borde vara uppåt, speciellt efter allt som faktiskt ordnat sig till det bättre. Men allt retar gallfeber på mig. Är det för att jag är så satans trött?? Antar det. För trött är jag. Hamnat i nåt mellanläge,  kopplat av för att allt ordnat sig med pluggande,  det är över för nu. Men är inte igång än på riktigt, är spänd inför det samtidigt som jag känner stress för att jag måste hämta ork och komma igen innan jag börjar på måndag. Suck. Trött.

Inget går som jag vill...

Eller ja, nästan inget. Eller kanske bara lite egentligen.

Men just nu känns det som inget. Om man då bortser från det som går som jag vill...

Det som felar är väl mest det klassiska, för mycket att göra, för lite tid. 

Hur får man det att gå ihop??

Dessa två veckor innan jag börjar jobba den 9:e var tänkta till så mycket. Framförallt till att samla lite energi för att orka dra igång för fullt igen. Men jag är tröttare nu än vad jag vart på länge. Känns helt fel. Det är så mycket som skulle behöva göras, men jag orkar inte. Samtidigt som jag inte orkar göra det där som måste göras gör jag andra saker som måste göras. Gah!! Får inte ihop det. Blir tokig på det. Och får dåligt samvete för det som inte blir gjort. Och av det blir jag bara tröttare. Ond cirkel? Japp...

En som skulle få mycket mer tid dessa veckorna hade jag tänkt... typ hela dagar och sånt... men det går inte ihop, blir den vanliga tiden, det är jag visserligen glad för, men ville ägna massor av tid till honom innan jag kör igång med jobbet...

Avskalat

Det där med utrustning till häst. 

Matcha eller inte matcha. Märkesgrejer eller inte märkesgrejer. Dyrt eller billigt. Mycket eller lite.

Läste en fråga på ett kallblodsforum på facebook för en stund sedan om hur viktigt man tycker det är att matcha allt, både hästens grejer och ens själv.

Väldigt spridda skurar. 

Men de flesta var mest inriktade mot att det ska vara funktionell utrustning, väl avpassad, gärna lite koll på hur det ser ut. Så tänker jag med. Det är inte att ha så mycket av allt i så många färger som möjligt, helst i nått hippt märke som kostar multum som gäller. Ganska sunt tycker jag.

Det är så tråkigt att ridning har blivit en sån materialsport. 

Detta gäller väl mest oss som klassas som "skogsryttare". Fast jag ser mig faktiskt inte som en skogsryttare, jag gillar att göra allt möjligt, utom att hoppa. Men bara för att jag tycker det är kul att rida på bana behöver jag inte massa extrakrafs. Jag vill använda det som behövs. Jag har en grundtanke i matchning; allt läder ska vara i samma färg, alla spännen likaså, jag fixar inte att det avviker. Men att ha ett rött schabrak och blåa ridbyxor, spela roll?? Och varför ha en massa extra som inte behövs?? Behöver hästen benskydd, ja, då får man ha det, men varför ha det om det inte behövs? En massa extraremmar på tränset? Varför om det funkar bra att rida utan? Jag vill ha en anledning till att använda sakerna. Man blir inte bättre bara för att man har mycket grejer och det senaste inom modet.

Jag kan erkänna att jag vart där, älskat att ha mycket grejer, schabrak till exempel. Träns vart en favorit med. Men nu... Ok, schabrakbegäret hänger kvar, men träns.. nae... snarare pannband... så det har jag köpt ett extra. Ett begagnat. 

Annars har jag verkligen skalat av utrustningsbiten. Huvudlag med hackamore är det som gäller. Viking gillar inte bett, så varför ha det? Sadel... jag det har jag ingen faktiskt, jag rider barbacka! Ok, har Descaradas gamla, den funkar, men det är inte min, det är Gunillas, och ja, jag får ha den. Men varför? Bättre att han får sätta muskler innan sadeln åker på. Sen måste han ha boots. Till mitt stora förtret. Han skaver ihop hovarna när han går nåt så vansinnigt, funkar inte utan, han kommer att bli helt kal på insidan av kronränderna i så fall, och sårig tillslut. Funkar inte. Så det får han ha. Inte den dyraste grejen som tur är, och rätt simpelt i övrigt. 

Nej, det ska vara väl tillpassad utrustning, meningsfull sådan, i bra kvalitet. Och med bra kvalitet menar jag inte det dyraste. Utan en mellannivå, det allra billigaste håller inte länge. Men mellanklassen mäter sig utmärkt mot allt det dyra med märken på. Om jag mot förmodan har märkesgrejer så köps de på rea eller begagnat. Inte för att jag är ute efter märket, utan för att just den saken är det jag är i behov av och den ar till ett bra pris. 

Nä. Jag ser till att vi ser städade ut och "klär upp oss" vid lite mer speciella tillfällen, typ vid fotografering. Nån mer energi har jag inte nån större lust att lägga på det, finns annat som är viktigare!!

Enda gången jag klär ut oss i en massa extra är nu när det är mörkt, reflexer kan ingen få tillräckligt av!! Vi hade på ett gäng allihop (syns inte uppifrån på Viking), trots att det inte var mörkt, man kan inte vara nog säker!!

Två nyinflyttade!

Idag har jag hämtat hem två hönor, båda 20 veckor på dagen. Sussexhöns, precis som våran Sussie.
Ihopsläppet gick helt utan trassel, hönsen här hemma var snälla och välkomnande. Speciellt Sussie som blev jätteglad att se dessa två, som är likadana i utseendet som henne själv.
Hoppas lugnet håller i sig och att det kommer att fortsätta vara lugnt!

Välkomna till familjen flickor!!

Reflexxxxx

Alltså, hur svårt är det att förstå att mörkret har kommit. Varför är det så svårt för folk att ta på sig reflexer????
Och hur i hela fridens namn kan föräldrar släppa ut sina ungar på vägarna gåendes eller cyklandes i skymningen utan reflexer eller ens utan att försäkra sig om att de har cykellampan igång??
Fattar inte. 
Senast igår kom det en unge på cykel i skymning förbi stallet och vidare ut på stora vägen. Vi tog in hästarna precis då och såg honom inte särskilt tydligt fast han cyklade rakt mot oss. Och förrgår promenerade en vuxen människa längs med vägen i mörka kläder när mörkret nästan lagt sig.
Ska det vara så svårt att ta på sig den enkla och billiga livförsäkring som reflexer innebär??
Det är faktiskt inte bara den som väljer att ta risken att röra sig ute som det drabbar om det händer något, utan den som kör bilen drabbas också. Och alla som finns i bådas närhet så som familjerna.
Helt obeskrivligt. Jag fattar inte att man inte är mer rädd om sig själv eller sina barn. Sätt på er reflexer, för allas skull!!
//hon som ser ut som en vandrande julgran nu när mörkret fallit.

Dagstur

Idag hittade vi på något helt annat. Jag mamma, min moster och min kusin for iväg till Ullared :) 

Det blev en heldag, kanske lite mer handlat än vad som var tänkt, men inte galet mycket ändå.

Framför allt hade vi en trevlig dag, och nu så här framåt kvällskvisten är vi lagom möra allihop ;) 

Avrundade allt med en stund i stallet, det blev vila för hästarna, men pyssel. Och bara mys. Bara det är guld värt!!

Vissa avvikande saker ;)

Alltså, igår då. Tentan avklarad och jag är äntligen klar!! 

Hur firade jag det så??

Ehm, ja, det är väl här som jag skiljer mig från många kanske ;)

In till affären bar det i alla fall. Nåt ska det ju firas med!! 

Kommer ut med en jättepåse med äpplen, en drös burkar med majs. 2 chokladkakor. 

??

Jomen alltså, klart djuren ska vara med och fira!! Så äpplen till Viking, majs till hönorna, och till katterna; godis som fanns hemma. Jag tog chokladen själv dock ;) 

Jag är inte så mycket för firande överhuvudtaget, så detta vart ju alldeles lagom för mig! Men ett stopp hos mamma och pappa vart det med självklart, och där fick jag en blomma och pengar, mycket välkommet!! Av Christian fick jag när han kom hem en blomma, även den spetsad med en peng :) Ett alldeles lagom firande i min smak :) 

Idag hade jag stora planer, att göra allt jag inte hunnit med det senaste. Jag slängde skräp sen var jag däckad på soffan. Energin tog slut fullständigt. Det blev en kväll med hästarna, och nu är jag tillbaka i soffan. Tar väl några dagarna att hämta sig efter en sån nervpåfrestning ;)

Då var det över.

Dagens tenta, den slutgiltiga tentan, ja den är över. 
Och med den så är faktiskt hela min utbildning över.

För jag klarade den!!!

NU ÄR JAG SJUKSKÖTERSKA!!!

Fy tusan vad konstig. Och läskigt. Och otroligt. Och helt underbart!

Ett helt nytt kapitel påbörjar jag nu i mitt liv. Ett slut för något innebär en början för något annat.
Äntligen kan jag på allvar börja arbeta igen, tjäna pengar och inte behöva vända på ören för att få det gå ihop. Så skönt!! Men läskigt är det. Lilla jag är sjuksköterska... otroligt...

En liten nyhet har jag att dela med mig av med. 
Jag har fått jobb :)
Om två veckor börjar jag efter eget önskemål. Jag är helt slut och unnar mig faktiskt en liten paus. En paus som innebär noll pengar på kontot,  men vetskapen om att jag inte behöver bekymra mig om framtiden gör det lätt att koppla av denna gången. Att ta ledigt på riktigt. För redan i november kommer jag få in en lön på kontot, mer än vad jag fått in samtidigt någonting.  Inte för att det ger fett med pengar att jobba som sjuksköterska, utan för att jag inte haft det tätt på kontot innan och skillnaden kommer bli stor. Äntligen lön!! På riktigt!!
En fast heltidstjänst. Det är många år sedan nu!!

Och var blev det då?
Jo, jag blir kvar på min praktikplats. Övre gastro, avd 350 på Östra. Jag har verkligen kommit till att trivas bra där, och min start på sjuksköterskekarriären kan nog inte blivit bättre!!
Så om två veckor går jag på min 3 veckor långa bredvidgång, sen är jag på g!!

Oh my god...

Oh my god, Oh my god, Oh my god, Oh my god, Oh my god, Oh my god!!!!

Nä jösses, nerverna har typ flyttat tror jag. Helt galet. Orkar inte... Men jo, det ska jag göra. Imorgon gäller det. Slutspurten. Sluttentan. NERVER... och lite mer nerver... GAH!!! Vad händer om jag inte klarar den? Jag får göra om den helt enkelt. Värre än så är det egentligen inte. Men jag vill inte göra den igen. Det tål inte mina nerver. Positivt är att själva praktiken är helt godkänd. Den kommer jag inte behöva göra om igen, nu är det bara tentan det hänger på. Jag känner att det borde gå alldeles utmärkt, det enda jag inte litar på är mina nerver. Fan för dom. Usch. 

Som sagt. Imorgon gäller det. Håll tummarna för att det är positiva besked jag kommer med här imorgon. Det bara måste gå bra. Annars gör jag väl den en gång till då da. Får väl gå liksom. 

Men AAAAHHH!!

Måtte det gå vägen imorgon, så jag kommer ett steg närmare mitt absoluta slutgiltiga mål, ambulansen!!

Två kvar...

Endast två pass kvar av min praktik. Helt galet. Dessa 7 veckorna som kändes som en hel evighet från början är snart till ändå. Helt otroligt. Två pass... Fredag och lördag kväll...

Har de senaste veckorna endast jobbat kväll, därför inte ett ljud från mig här... 

Ja... så efter lördag kväll är en del av två klar för det ska nog mycket till om jag inte ska bli godkänd på den, för än så länge går det kanon. Den andra delen är ju den praktiska tentan. Den har jag på måndag. Och går den väl så är jag klar!!! Fattar ni, om bara några dagar kan jag äntligen vara färdig med utbildningen, äntligen vara en sjuksköterska, helt galet!! :)

Känslan... DEN känslan!!

Jag tror faktiskt inte att jag behöver gå närmare in på nån förklaring, utan jag säger bara en sak: idag har jag för första gången ridit Viking!!
En kort tur barbacka med hackamore som huvudlag (vet inte om han blivit riden utan bett innan) i stillsam skritt, vi var lite vingliga bägge två, Viking är omusklad och jag har inte ridit på evigheter, och barbacka... det är nog typ 8 år sedan... så ja, balansen va ;)
Viking  ar hur glad som helst och verkligen hur snäll som helst!! Inga problem när bilar körde om och inga underliga påhitt.
Det enda vi inte hade helt hundra koll på var styrningen, men det är ju lite speciellt med ett hackamore,  det kommer snart, det är ju trots allt inte där den egentliga styrningen sitter :)

Nu är jag bara glad, i hela kroppen och knoppen!! Bästa känslan!! :)
Och så här såg det ut från mitt håll (suddigt, men det är känslan som räknas!!)

Jobbsök

Nu i slutet av praktiken så är det ändå dags att ta tag i verkligheten, att söka jobb. 

Så idag började jag. 

Allra helst vill jag ju tillbaka till akuten, så hoppas på svar därifrån, att det finns en tjänst nu!!

Annars har jag fått erbjudande från min praktikplats att vara kvar, eller ja, frågan är ställd och jag ska ta reda på mer. Blir morgondagens stora uppgift. 

Det är en bra avdelning att starta på, även om det inte är en avdelning jag egentligen vill jobba på. Men ett tag går! 

Hur som helst, det bör inte vara så stora problem att få jobb. Det är ju ändå ett yrke där det är stor brist på personal i!!

Oj

Men vad tiden går fort!!

Ja jösses... 

Tänk om bara två veckor så är jag klar med min praktik!! Då är det bara den praktiska tentan som är kvar, vilken jag gör måndagen den 26/10. Håll tummarna då!!

En vecka har gått som hästägare i morgon med, och ja, det känns fortfarande hur bra som helst!! Nu är vi igång på allvar med promenader (jaja, allt har sin historia, jag har inte ridit honom än, det kan vi ägna ett enskilt inlägg åt ;) ). Vi får se om det är dags snart att sitta upp!! Hur som helst, Viking är hästen jag väntat på, nu menar jag inte att jag inte tyckt om mina andra hästar jag haft genom åren, de har alla vart speciella och älskade, men allt har bara fallit på plats, att tillsammans med sin häst vara ler och långhalm, det är en fantastisk känsla, något jag inte till hundra känt innan, men nu känns det som att det bara är rätt. Helt min typ av häst, och vad jag tror så är nog jag Vikings typ av människa :) Bästa hästen!!

En annan sak, en mindre rolig sak, är ridskolan. Kommer ni ihåg att jag berättade om att deras stall är stängt? Rivningsfärdigt i princip. Men hoppet var uppe för att det bara kunde bli bättre, i alla fall efter lite slit, så skulle det bli mycket bättre. Men som alltid finns det motvalsare, och dessa vill lägga ridskoleverksamheten på is. Hamnar den på is är det svårt att komma tillbaka igen. . Med all fakta så är det inte en lösning, men svårt att övertyga tydligen. Nu har detta engagerat hela kommunen. Vi ska vinna slaget!! Ridskoleverksamheten måste vara kvar!! Medlemsmöte ikväll, måtte det komma många.... Vet att kommunpolitiker kommer också, för att informera om bidrag som givits, och bidrag som kan komma ges, bara det blir ordning. Det måste bli rätsida på detta nu, ridskolan ska inte gå i graven, upp till kamp!!  

Den ridskola jag vuxit upp på ska leva vidare och och fortsätta skola och forma ungdomar precis som den har format mig!!

Nu kör vi helt enkelt!!

Finaste vännen!!

Varm i hjärtat

Man kan inte bli annat än glad av Viking. Och han verkar bli lika glad att se en när man kommer. 

Han gnäggar så fort han hör eller ser en, kommer och hänger vid staketet tills man kommer och hälsar på honom. Gnäggar när det är dags att gå in, mumlar inne i stallet när han kikar efter vart man är när man inte är i boxen med honom och går och smågnäggar till mig när vi är ute på promenad. Han har stenkoll på var jag är, vad jag gör och vill vara med. Hela tiden! 

Igår när vi var ute på promenad i mörkret tillsammans med Gunilla och Mineva kom det en lastbil modell större på vår lilla väg (det var Gunillas man Björn som skulle bort till golfbanan och vända för att kunna parkera åt rätt håll) och då kom ju funderingarna på om detta var något som skulle störa honom eller inte. Det blev inte som svar på den frågan. Inte ett öra vek han mot lastbilen när den körde förbi, han hade fullt upp med att ha koll på vad jag sa och hade för mig. Lite koll på Gunilla och Minerva hade han med, och Bamse, Gunillas hund, som också var med på promenaden. Men lastbilen, trots att den var stor och lät mycket var inget som störde honom. Helt underbart!! Man vet ju aldrig när man har en ny häst, vad de reagerar på och hur de reagerar. Men jag kan lite på Viking. Och jag tror att han litar på mig ganska mycket redan nu :)

Hjärtat mitt!!

Nu kommer det...

Idag är en alldeles speciell dag!!

För idag har jag köpt Viking!!

Min fina häst, jag är så glad!! 

Det känns så rätt, han är så underbar och framtiden kommer att bli helt suverän!! 

Jag blir så glad av denna hästen, han ger mig så mycket energi och jag blir lycklig av att bara tänka på honom. Han är så speciell, mer speciell än någon annan häst jag träffat, detta är en häst som traskade rakt in i hjärtat på mig, från första stunden jag träffade honom har det känts helt rätt. 

Vi har framtiden för oss, vi kommer att ha så roligt, eller vad säger du min fina häst?? :)

I morgon smäller det!

Jajemen, nu är snart väntan över!! Imorgon så!!

Beslutet jag tog för inte så längesedan ska förverkligas :)

Vilken förväntan!! 

Och då inte bara för imorgon, utan inför framtiden!! 

Ojoj, jag är som en unge dagen innan julafton :) 

Det är tur att jag är så trött som jag är efter denna mastodontveckan så jag kan sova inatt ;)

Och vet ni, snart får ni veta med ;)

Hälften vunnet

Glada nyheter!!

Nu har ju halva tiden på praktiken gått och det var idag dags för mittsamtal. Ett sånt där avstämningssamtal tillsammans med handledaren och en lärare från skolan där alla kriterier för godkänt gås igenom och en massa frågor ställs och man ska kunna svara sådär klokt och smart för att inte få onda ögat. 

Om jag var nervös?? Jajemen.

Förra gången jag hade mittsamtal vart jag ju sågad ungefär längs med fotknölarna på min förra praktik. Fanns inte mycket positivt de kunde få fram där inte. Med facit i hand så kan jag väl våga påstå att den handledaren inte bör handleda, och att det sköttes väldigt dåligt från skolans sida sett (kanske drar den historian någon gång, om jag orkar gå tillbaka till den mentalt sett...).

Så ja, jag kände väl att jag hade all rätt till att vara nervös...

Men det gick ju hur bra som helst!! Ni anar inte vilken lättnad jag känner!!

Min handledare är helt suverän, vi har en kanonkommunikation och jag tycker att det fungerar så bra. Jag trivs och tycker om avdelningen och alla som jobbar där. 

Det är hur mycket punkter som helst som ska gås igenom och jag fick i det närmaste högsta betyg på allt! Min handledare sa i slutet när vi kom till punkten som handlade om den personliga professionella utvecklingen där man ska se till styrkor och svagheter att hon, trots att hon letat inte hittar några svagheter jag behöver arbeta med, utan ser bara att jag har styrkor... Ehm... hakan i backen. Men nej, hon gillar tydligen skarpt vad jag gör och vad vi ska jobba på mer är väl att sätta rutinerna och att jobba med min nervositet inför den praktiska NKSE-tentan!! 

Jag är så glad :) :)

Helt suveränt betyg på att allt man lägger ner på alla dess sätt ger resultat. Det är vad jag strävar efter och vad jag vill. Att vara bra på det jag gör. Dock finns det nog en sak som jag känner är liiite mer värt än detta, något som trots allt är det högsta betyget som man kan få, och det är när patienterna man har hand om faktiskt önskar att jag inte ska vara ledig imorgon. Att de vill att jag ska fortsätta vara ansvarig för dem, helst varje dag, och om detta absolut inte skulle vara möjligt (avdelningen är indelade i 4 grupper, och vilken grupp man hamnar i råder inte jag över) så måste jag lova att kika in till dom och hälsa och kolla av läget. Det kan jag nog säga, det är nog det högsta betyget man kan få. Att man kan få vara med och skapa en trygghet, vara någon som patienterna kan lita på, som finns där i en så utsatt situation som man är som patient, vara den fasta punkten och tydligen lyckas med allt detta, det om något värmer hjärtat!!

Jag vet en sak säkert. Jag har valt rätt yrke!!

Med detta kan jag väl se det som att hälften är vunnet. Andra halvan av praktiken är ju kvar, men det känns mycket bättre nu. Mycket lättare. Och mycket mer hoppfullt när det kommer till att faktiskt kanske kunna vara färdig om fyra veckor!!